Envis som en röd gris!

[ylvaaskersund]

jag har en ljuvligunghäst som är det mest envisa jag har träffat på och jag vill nu ha dels lite tips på hur man trollar fram tålamod samt berättelser om att det faktiskt går att vinna över dessa envisa individer!

Denna unga dam bodde sina första 18 månader hos en person som varje gång hon ledde sina hästar förbi vatten så gick hon alltid runt pölarna för att hon inte ville bli blöt om fötterna= Hennes hästar vet att vatten är farligt eller man ska inte gå i vatten

Så när vi går i skogen den unga damen och jag och kommer fram till allehande vattenfyllda bäckar eller pölar stannar hon och VÄGRAR gå!

Jag har bundit fast henne i en lina och linan i ett träd på andra sidan bäcken och efter 20 minuter hoppade hon över, men det var där det!

På nästa och nästa och nästa ställe kan hon inte ta sig över

Vad gör man? Mer än att vänta och vänta och locka och försöka dra åsnan över vatten

Jag har liiite svårt med tålamodet men får nu träna på det i alla fall!

 

[skuggi]

Sv: Envis som en röd gris!

Spontant skulle jag säga positiv förstärkning, pressa henne inte ur comfortzone utan låt henne välja själv när hon ska våga kliva i vattnet.
Börja träna på mindre saker, att kliva på grus som är mörkt av vatten, träna på att sätta hoven på targets(typ musmatta) och be sedan henne sätta hoven på/i en liten vattenpöl. Öka kraven långsamt och visa att det lönar sig att gå i vatten och det är inget farligt.

Kanske behöver du hjälp av tex en klickertränare eller liknande

 

[Angel]

Sv: Envis som en röd gris!

Vänta tills det regnat ordentligt så att det är vatten överallt. När det är vatten precis överallt så brukar dom ledsna på att försöka gå runt och man slipper hela processen med att hästen ställt in sig mentalt på att den inte ska gå i vattnet. Med en sån häst brukar det vara bäst att på något sätt komma runt det mentala och sen låta bli att göra en så stor grej av det. Sen skulle jag (om det mot förmodan faktiskt är fint väder hela sommaren) "tillverka" en vattenpöl på stallplan som man i princip behövde gå i för att komma in och ut från stallet.

 

[Petruska]

Sv: Envis som en röd gris!

Hur ung är hon?

Mitt sto var likadan ungefär när hon kom till mig som tvååring. Jag förklarade det dock inte med brister hos uppfödarna, utan med att hon föddes upp i en trakt med väldigt sandig och väldränerad mark (naturligt) och hos mig kom hon till en ganska blöt och lerig trakt. Hon var alltså inte van.

Men precis som Angel föreslår, så gick det successivt över av sig själv när hon helt enkelt vande sig vid att att allting är blött när det regnat mycket.

Nu har jag inte tänkt på det på länge, men jag tror nog att om hon bara lufsar framåt i skritt när hon betar eller om jag sitter med långa tyglar och drömmer, så går hon runt vattenpölarna om det går. Jag tycker inte att det är ett problem. Hon undviker även att tex trampa i hästskit. Jag tycker att det är ok det med.

Jag hade alltså inte tränat så mycket utan i lugn och ro inväntat regnet.

Jag skulle heller inte säga att jag har "vunnit". Jag skulle säga att hon har vant sig. Jag ser det inte som en tävling.

 

[axel]

Sv: Envis som en röd gris!



Det där är en djupt rotad instinkt o går inte över bara sådär.
Det tar år. De lär sig att en viss plats är OK, men på ett annat ställe... är just ett nytt hot.

Tålamod är ett måste o det kan ta år.. ja hela hästens liv om den är sdn.

Den måste lära sig att du är att lita på. Om du säger att den inte kommer att fastna i gyttjehålet så går den.

min förra häst reds av en dam som en dag sa att hästen inte ville gå på en stig som just då var väldigt blöt på en plats.

jag sa- om du bara är säker på att den kan gå där så gör den det.
man får inte vara osäker eller börja bråka med den.

Den hade anledning av att tveka. Den hade tvingats över en myr på 10 m. o sjunkit ner med hela de långa benen. vet inte hur den kom ur.
Var o letade efter strykkapporna o fann de ej trots hela armen ner i hålen.

 

[ylvaaskersund]

Sv: Envis som en röd gris!

Det där är en djupt rotad instinkt o går inte över bara sådär.
Det tar år. De lär sig att en viss plats är OK, men på ett annat ställe... är just ett nytt hot.

Tålamod är ett måste o det kan ta år.. ja hela hästens liv om den är sdn.

Den måste lära sig att du är att lita på. Om du säger att den inte kommer att fastna i gyttjehålet så går den.

min förra häst reds av en dam som en dag sa att hästen inte ville gå på en stig som just då var väldigt blöt på en plats.

jag sa- om du bara är säker på att den kan gå där så gör den det.
man får inte vara osäker eller börja bråka med den.

Den hade anledning av att tveka. Den hade tvingats över en myr på 10 m. o sjunkit ner med hela de långa benen. vet inte hur den kom ur.
Var o letade efter strykkapporna o fann de ej trots hela armen ner i hålen.

Det var en bra förklaring, jag har nu åxå fått veta att den unga damen har fått stryk när hon inte har lydit så jag får helt enkelt utrusta mig med en ängels tålamod och träna och träna på att den unga damen faktiskt kan lita på mig!

Hon blir tre år i September, jag har haft henne hos mig sedan början på Juni förra året!

 

[Korven]

Sv: Envis som en röd gris!

Min är 23 och jag har haft honom i 14 år och han går bara i vissa pölar när HAN tycker. Och finns det gräs i botten tex som han ser kan det vara hur djupt som helst. Är det svart kan det vara 2 cm och då går det inte. Går stoet först kan det vara ok. Eller plötsligt kan han gå där han inte velat gå förut. Jag blir inte klok på det men bråka har jag slutat med. Jag försöker ett tag men jag känner vad han är på för humör numera
Han är uppfödd på Island så han har kanske fått lära sig att vissa vatten undviker man.

 

[the_connemara]

Sv: Envis som en röd gris!

Det var en bra förklaring, jag har nu åxå fått veta att den unga damen har fått stryk när hon inte har lydit så jag får helt enkelt utrusta mig med en ängels tålamod och träna och träna på att den unga damen faktiskt kan lita på mig!

Hon blir tre år i September, jag har haft henne hos mig sedan början på Juni förra året!

Jag hade valt mina tillfällen då jag bett hästen gå i vatten. Dvs valt ett ställe som är mycket inbjudande för hästen. Tex när man kan gå mellan pölar och gena ut över en lång pöl (vända 90 grader mellan dem och kliva ut över ena), gå rakt emot en lång smalare (gärna lite U-formad pöl så hästen inte vill kliva åt sidorna utan tänker mer framåt) eller gå rakt emot en jättepöl (a la stilla bäck) som helt enkelt inte inbjuder att "gå runt". Man får välja utifrån hur ens häst fungerar och vara lite smart, inte pressa utan inbjuda. Ibland är det tex lättare (om hästen med istadigt fastnar) att försöka lirka den snett över istället för att bra be den gå rakt fram medan andra behöver stå med nosen rakt fram och få tid.

Har man inget bra vatten själv så kan man förslagsvis åka till en terrängbana och låna vattenhindret och ta med en sällskapshäst (som såklart inte är rädd för vatten ). Helst med tränare om man själv är osäker/misslyckats tidigare. Vissa banor kräver även tränare på plats.

Jag såg en mycket trevlig invänjning av vatten senast i helgen på en terrängträning. Inget spö, inget tvång utan bara en draghäst och en smart tränare som lirkade runt hästen genom att dirigera ryttaren. Efter några minuter galopperade hästen i vattnet och hoppade i/ur på lite avstånd.

 

[the_connemara]

Sv: Envis som en röd gris!

Hur ung är hon?

Mitt sto var likadan ungefär när hon kom till mig som tvååring. Jag förklarade det dock inte med brister hos uppfödarna, utan med att hon föddes upp i en trakt med väldigt sandig och väldränerad mark (naturligt) och hos mig kom hon till en ganska blöt och lerig trakt. Hon var alltså inte van.

Men precis som Angel föreslår, så gick det successivt över av sig själv när hon helt enkelt vande sig vid att att allting är blött när det regnat mycket.

Nu har jag inte tänkt på det på länge, men jag tror nog att om hon bara lufsar framåt i skritt när hon betar eller om jag sitter med långa tyglar och drömmer, så går hon runt vattenpölarna om det går. Jag tycker inte att det är ett problem. Hon undviker även att tex trampa i hästskit. Jag tycker att det är ok det med.

Jag hade alltså inte tränat så mycket utan i lugn och ro inväntat regnet.

Jag skulle heller inte säga att jag har "vunnit". Jag skulle säga att hon har vant sig. Jag ser det inte som en tävling.

Fint inlägg!

Har man bara rätt tankesätt "missar" man många problem, de skapas liksom aldrig.

 

[axel]

Sv: Envis som en röd gris!

Hästar behöver oxå livserfarenhet o självsäkerhet.

Är det dessutom ett sto måste du ha den med dig. för var gång den klarar av ngt o du översvallar henne så går det oftare vartefter. Ni blir till ETT.
Bråkar man så är fokuset inte längre den första orsaken, utan att den vill bli av med sin plågoande.

 

[Petruska]

Sv: Envis som en röd gris!

Fint inlägg!

Har man bara rätt tankesätt "missar" man många problem, de skapas liksom aldrig.

Tack! Jag tror också att det är där nyckeln till att "trolla fram tålamod", som TS vill ha tips om finns. Om man tänker på det som något annat än att hästen är en envis röd gris som man ska vinna över.

Det blir ju lite extra meckigt att "tävla" mot eller utmana en riktigt ung unghäst, eftersom så få kommandon brukar vara befästa. Börjar man kommendera dem över skrämmande vattenpölar - och de kan faktiskt inte bedöma hur djupa pölarna är - riskerar man ju bara att starta ett slagsmål som enbart kommer att göra skada.

 

[ylvaaskersund]

Sv: Envis som en röd gris!

Nej det är ingen tävling, jag vill bara vinna hennes förtroende så hon vill följa med mig dit jag går och att vatten inte ska innebära att hon låser sig fast, promenader och senare ridturer ska vara ett trevligt gemensamt nöje som båda uppskattar!

Vi ska dit, men det lär ta tid!