K
Kiddo
Jag köper ny hårddisk på fredag, och jag hade tänkt FAT32:a den. Sex nya enheter får jag då. Praktiskt och bra, tycker jag, för då har jag en för Windows, en för program, en för mp3, en för filmer, en för WEB, en för spel, o.s.v. Att 12% av det totala hårddiskutrymmet försvinner bekymrar mig inte nämnvärt (från början hade jag ändå tänkt köpa 120 GB istället för 200, som jag bestämt mig för nu). Jag har alltid kört FAT32 och kommer alltid att köra FAT32. Lätt och bra om hårddiskhelvetet beslutar sig för att krascha också (dock inte speciellt sannolikt, då det är en SeaGate).
Pojkvännen är däremot NTSF-anhängare. Han tycker att jag ska göra en liten FAT32 för Windows, och sedan ha resten som NTFS att lägga prylar på. I underkataloger som heter Movies, Mp3, o.s.v. Så han gör allt för att övertala mig att köra NTFS, medans jag gör allt för att övertala honom om att jag borde köra FAT32.
Det är inte lätt att ha en flickvän som också kan datorer.
Pojkvännen är däremot NTSF-anhängare. Han tycker att jag ska göra en liten FAT32 för Windows, och sedan ha resten som NTFS att lägga prylar på. I underkataloger som heter Movies, Mp3, o.s.v. Så han gör allt för att övertala mig att köra NTFS, medans jag gör allt för att övertala honom om att jag borde köra FAT32.
Det är inte lätt att ha en flickvän som också kan datorer.