Ensam o singelmamma?

[naturElle]

Jag fyller 32 om en månad. Jag är singel, har varit det länge o trivs för det mesta med det. Jag börjar längta efter barn. Den biologiska klockan tickar inte längre, den låter mer som en mistlur. Så jag funderar allvarligt på att ta saken i egna händer - att åka till Danmark o inseminera mig. Det finns dock en hel del saker att tänka på. Så klart.

Är det moraliskt fel att föda ett barn till världen utan vetskap om vem pappan är? Är det egoistiskt av mig? Vad händer om jag fem månader in i graviditeten träffar mannen i mitt liv o han inte kan acceptera barnet i magen?

Jag tvivlar inte en sekund på att jag inte kommer att klara av att vara ensam mamma. Jag är snarare säker på att det kommer att gå bättre... Jag jobbar på förskola som kock idag men är mycket ute i barngruppen. Kom in på lärarutbildningen o ska bli lärare till yngre grundskolebarn med inriktning religion.

Är det någon som sitter i samma situation? Känner någon? Har en åsikt om det? Vad säger ni?

/S

 

[Piffelina]

Sv: Ensam o singelmamma?

Känns det rätt så känns det. Oavsett vilken sits man är i.

Jag tycker inte det är något fel i att skaffa barn om man är singel.
Om du skulle träffa en kille när du är gravid som inte accepterar det så är han troligen inte mannen i ditt liv.

 

[Migo]

Sv: Ensam o singelmamma?

Vad händer om jag fem månader in i graviditeten träffar mannen i mitt liv o han inte kan acceptera barnet i magen?


/S

Krasst: kan han inte älska dig och barnet du bär lär han inte vara mannen i ditt liv... Eller ska man låta bli att leva (skaffa husdjur, barn, gård) ifall man kan bli kär i nån som inte uppskattar det?

Känns det rätt så shoot

 

[naturElle]

Sv: Ensam o singelmamma?

Ja jag kom på det efter att jag skrivit det... En sån kille blir det pass på!

 

[Sol]

Sv: Ensam o singelmamma?

Om du har ett socialt nätverk som stöttar och hjälper dig tycker jag att du ska följa ditt hjärta.

 

[jerseyko]

Sv: Ensam o singelmamma?

Är du osäker på OM du skulle träffa en kille kanske du ska vänta lite?

Känns allt rätt och du i 5e månaden träffar en kille och han inte accepterar ditt val, vad ska du då med honom till?

Jag läste på familjeliv i går om en mamma som ville ha flera barn (hade 4 st sen tidigare) men inte hennes man, de skiljdes och hon gjorde en hemma insemination. Själv alltså. Mannen gjorde sitt i en burk och sen använde hon sig av en medicinsprutade och inseminerade sig själv. Och avslutade förklaringen med:
"Så är det bara att ligga och vila en stund. Eller stå på huvud om man vill det."


Jag kan inte bestämma vad du ska göra. Men jag tycker man bör veta vem pappan är, man behöver inte känna varandra men kanske man kan träffas lite innan och fika och prata. För barnet blir ju ändå en 50/50 blandning. Och kan ju ärva saker från pappan som kanske kan vara bra/viktiga/roliga att veta?

T.ex. Rasmus snuttade på sin tunga när han var liten, de är från hans pappas sida. Så fort han ska göra någonting nu åker tungan ut på ena sidan, precis så som min mormor gör!

 

[Kattennizze]

Sv: Ensam o singelmamma?

Självklart ska du skaffa barn om du vill det! Har du tid och råd och en bra omgivning som stöttar dig, så varför inte?

 

[Fibusen]

Sv: Ensam o singelmamma?

Antar att du missade dokumentären igår? Tror den var runt kl 16,om det var på kanal 6,7 eller 8,har inte riktig koll eftersom jag bara satt och bläddrade lite..

Men den handlade om kvinnor som bestämt sig att bli mamma utan pappor.

Tycker inte att det är nått fel med det.

En kvinna var 42 år,och hon hade väntat förlänge,äggen vart inte befruktade als,så hon skulle testa med donationsägg,att både äggen och spermierna kom från andra,men att hon bar det i magen och födde det själv. Först ville hon inte det,för hon tyckte att då kunde hon lika gärna adoptera,men träffade en kvinna sen som hade barn,som hafft både ägg och spermadonator,så då ändrade hon uppfattning,och bestämde sig för att testa. På första försöket tog sig inte det heller,sen såg jag inte nå mer så jag vet inte hur det gick..

Sen en annan som var gravid,hennes pappa hade varit imot det från början,för han tyckte att om det var meningen att man skulle få barn,då skulle man få dom på den naturliga vägen,tillsammans med pappan,för annars så ansåg gud att man inte var duglig som mamma! Han ändrade dock uppfattning sen. Kvinnan flyttade in till dom under slutet av graviditeten,för att ha nån ifall det skulle dra ihop sig,tror det är viktigt att ha nån som ställer upp då.