Enmanshund

[Asko]

Jag funderar över termen enmanshund som man kan läsa i texterna om vissa hundraser och är osäker på vad det egentligen innebär Jag sökte här men kunde inte hitta någon liknande tråd, så jag hoppas att ni skulle kunna svara på ett par frågor åt mig.
1. Är en enmanshund en hund som gärna tyr sig till en person i en familj eller en hund som inte trivs i en familj?
2. Hundar som är familjehundar kan de trivas i ett hem där det finns bara husse/matte?
3. Vissa hundar sägs ha en mycket stark flockkänsla - skulle de inte heller trivas tillsammans med bara husse/matte och måste ha flera i flocken?

Tack för era svar och god jul i förväg!

 

[Red_Chili]

Sv: Enmanshund

För mig ser jag en enmanshund en hund som utser en favoritperson och inte är speciellt social mot främlingar. Vänner blir lite "Ja, du är kul!" men inte så mycket mer. Vissa sådana hundar kan säkert ogilla att bo i en familj, men det har nog i så fall mer att göra med att de är lättstressade och inte kan slappna av när flera människor är i rörelse osv än att de mest gillar en människa.

"Familjehundar" tänker jag mig att är väldigt sociala och lite "gilla allt och alla"-stuket. Sådana trivs nog i nästan vilket hem som helst oavsett antalet ägare, förutsatt att den får ordentligt med aktivering och allt annat grundläggande för en nöjd hund.

Jag ser båda mina hundar som hundar med stark flockkänsla, och jag räknar dem båda som enmanshundar. Med flockkänslan förknippar jag "vill hålla koll på flocken" helt enkelt. Om flocken sedan råkar bestå av en hund och ägare eller flera hundar och flera ägare spelar väl inte så stor roll. Jag märker tydligt på framförallt min unga att hon "måste" hålla koll på var alla befinner sig när vi är ute med vänner osv och mig har hon alltid stenkoll på. Tanten däremot, hon bryr sig inte om var någon annan än jag är, lite "mattekär" som vissa kallar det.

 

[lady_vip]

Sv: Enmanshund

Min ras är en sådan ras. Min ena är verkligen en enmanshund, det visar sig mest genom att det är väldigt tydligt att jag är hennes person så att säga. Hon lyder mig bäst, går efter mig och bryr sig inte om folk hon inte känner. Kommer folk fram och gullar med henne står hon snällt kvar av artighet, men hon klarar sig utan. Min yngsta börjar bli likadan, tycker främlingar är ganska värdelösa och oftast är folk bara genomskinliga.

Jag tycker det är otroligt skönt med enmanshundar! Skulle jag lämna bort dem när jag åker på semester eller så så vänjer de sig fort ändå, även om andra kanske inte kan ha dem lösa etc.

 

[Asko]

Sv: Enmanshund

Tack för era svar! Jag var lite orolig att valmöjligheterna skulle minskas om familjehundarna inte skulle trivas med bara skruttiga mig som sällskap

Men finns det möjligen någon ras som inte skulle passa med bara en ägare?

 

[simba_112]

Sv: Enmanshund

En av mina hundar passar ganska bra in under alla de kategorierna egentligen
Hon älskar sin "flock" (där inkluderas matte och husse och övriga hundar).
Hon är en enkel hund med stark familjekänsla där familjen betyder allt, flocken håller hon stenkoll på.
Men samtidigt är hon en extrem "enmanshund".
När jag är hemma så är hon ALLTID nära mig. Håller stenkoll på minsta lilla rörelse jag gör.
Följer mig som en skugga. Jag själv reagerar inte på det, jag har levt med henne så nära inpå i 3.5 år nu, så jag skulle förmodligen känna mig ensam utan min ständiga följeslagare Andra brukar dock kommentera det. Husse har nån gång frågat var hon är men i samma stund som han frågar inser han att det är en dum fråga, hon är där jag är. That's it.
Hon lyssnar ytterst sällan på mina vänner om de försöker få henne att göra något. Kan gå att muta med godis ibland.
Hon är mitt allt. Mitt hjärta. Vad jag ska göra den dagen hon inte finns hos mig vet jag inte.
Trots att vi har 4 hundar i familjen så är det hon som har en alldeles egen speciell plats i mitt hjärta. Det finns ett band mellan oss som är svårt att förklara för andra.
Oj, kom lite off topic där

 

[Asko]

Sv: Enmanshund

Det är lätt att pladdra på om sin älskling när man väl kommer in där
Off topic men om jag får fråga, kan det inte vara svårt att ensamhetsträna en hund när hon är så fäst vid ägaren..?

 

[Rie]

Sv: Enmanshund

kan det inte vara svårt att ensamhetsträna en hund när hon är så fäst vid ägaren..?
Det var inga problem med vår hund. Jag var hans allt. Visst gillade han husse också men han dyrkade mig (och jag honom).
Han var verkligen skuggan, sambon tog hem en ny övervakningsutrustning som vi testade en dag. Den filmade i köket endast vid rörelse.
Det var en kul film....jag hade ingen aning om att han följde mig så slaviskt. Det var verkligen så att 10 sekunder efter att jag filmats så tassade lilla skuggan förbi kameran, även om han legat och sovit i det rum jag tidigare befunnit mig.
(att kameran sedan avslöjade så många gånger jag öppnade kylskåpsdörren är en annan historia....)
Men det var aldrig några problem att ha honom ensam, inte ens från valp.

 

[Asko]

Sv: Enmanshund

Var det en dvärgschnauzer? Är nyfiken då jag funderar på om familjehundar trivs med bara en ägare som sagt - men det var betryggande att höra, tack!

 

[Rie]

Sv: Enmanshund

Jo, det var han på bilden.

 

[simba_112]

Sv: Enmanshund

Det är lätt att pladdra på om sin älskling när man väl kommer in där
Off topic men om jag får fråga, kan det inte vara svårt att ensamhetsträna en hund när hon är så fäst vid ägaren..?

Om jag utgår från min hund så är hon ju aldrig helt ensam då alltid nån av de andra hundarna är hemma också.
Trots att hon är så extremt bunden till mig som hon är så kan jag utan problem lämna henne hos vänner om jag ska iväg nånstans. För bara ett litet tag sedan lämnade jag henne och en till av våra hundar hos en vän då jag hade lite ärenden på stan och inte ville ha hundarna i bilen, vi skulle gå en promenad sen och då vi har en bit in till stan var det enklare att lämna dem där under tiden.
Hon känner min vän men brukar tydligt ignorera henne när jag är med. Jag var lite fundersam hur hon skulle reagera när jag lämnade henne där, aldrig gjort det hos denna kompis tidigare.
Fem minuter efter jag åkt fick jag sms från kompisen "haha, känn dig sviken, din hund tycker om mig nu"
Dum är hon inte, så fort jag åkt så vände hon uppmärksamheten till min vän. Sen gick hon lugnt och la sig.
Kan ju tillägga att hon är van att vistas i alla olika miljöer och fick lära sig redan som valp att kunna koppla av överallt.
Sen att hon blir helt skogstokig när jag kommer tillbaka är en annan historia
Vet inte om du fick svar på din fråga men men..

 

[simba_112]

Sv: Enmanshund

Var det en dvärgschnauzer? Är nyfiken då jag funderar på om familjehundar trivs med bara en ägare som sagt - men det var betryggande att höra, tack!

En familj behöver ju inte bestå av flera ön dig och din hund heller egentligen
Ofta tror jag en hund är ganska nöjd om det är bara hunden och sin husse/matte. Då får ju den all uppmärksamhet.

 

[Asko]

Sv: Enmanshund

Hmm, om det är en valp som kan bli mycket av en enmanshund så bör man se till att socialisera och passivitetsträna från allra början? (det bör man väl med alla hundar men kanske särskilt såna hundar.)
Det stämmer ju, inga ungar eller partner att ödsla sin tid på än jycken

Förresten, kom på en ny fråga nu med enmanshundar.. Jag har tänkt mig att ha en omplaceringshund som min första hund, och om hunden är en enmanshund kan det bli jobbigare att få den att acceptera en ny ägare och/eller sakna sin gamla ägare?

 

[Ela]

Sv: Enmanshund

Jag har två american akita som många skulle vilja benämna som enmanshund, båda mina hundar älskar sin familj och vi är en ganska stor familj med 6 barn och två vuxna. Däremot så ignorerar de främmande människor och besökare, de accepterar dom givetvis men med inställningen: jasså kommer du... ja jag ligger här jag och orkar inte hälsa

 

[oanki]

Sv: Enmanshund

Förresten, kom på en ny fråga nu med enmanshundar.. Jag har tänkt mig att ha en omplaceringshund som min första hund, och om hunden är en enmanshund kan det bli jobbigare att få den att acceptera en ny ägare och/eller sakna sin gamla ägare?

Jag har en omplaceringshund när jag köpte han så var han sjukt rädd för människor och stora hundar. ( troligen har han blivit slagen av förra ägaren)
När jag hämtade han så hade han inga problem att "byta" ägare, han blev snabbt en enmanshund och följde bara efter mig, han var rädd för resten av familjen. Nu 6 år senare tycker han lika mycket om husse som matte, men kommer det någon främmande människa eller att han blir rädd så är det bara mig han lyssnar på. Jag vet inte om jag skulle rekommendera en omplacering som första hund,det kan bli dubbelt så mycket jobb som med en valp. Det kan dessutom vara svårt att lämna bort hunden om det är en riktig enmanshund.Jag kan tex inte lämna iväg min hund till någon då skulle han varken äta eller dricka och bara sitta och skaka för att han är så rädd.

 

[Red_Chili]

Sv: Enmanshund

Fast alla omplaceringshundar behöver absolut inte vara jobbiga.
Köper du en halvårsgammal eller ettårig brukskorsning som säljs för att familjen inte orkar med hunden, ja då lär man oundvikligen få mycket att jobba med.
Köper man en hund från tex en uppfödare som inte behöver en hund i aveln längre (självklart då av en ras som man tror man skulle passa med osv) så är nog chansen stor att man får en riktigt underbar hund. Som alltid gäller det ju att man gör ett bra förarbete när det gäller hundköpet och att man helst tar hunden på prov först om det är en omplacering för att se hur den är på andra ställen än hemma med matte.

 

[simba_112]

Sv: Enmanshund

Jag har två american akita som många skulle vilja benämna som enmanshund, båda mina hundar älskar sin familj och vi är en ganska stor familj med 6 barn och två vuxna. Däremot så ignorerar de främmande människor och besökare, de accepterar dom givetvis men med inställningen: jasså kommer du... ja jag ligger här jag och orkar inte hälsa

Jag har också hör att akitan ska vara väldigt mycket enmanshund och vaktig av sig.. Vår måste ju totalt ha missat den delen av rasbeskrivningen, han älskar alla som ger honom uppmärksamhet

 

[simba_112]

Sv: Enmanshund

Hmm, om det är en valp som kan bli mycket av en enmanshund så bör man se till att socialisera och passivitetsträna från allra början? (det bör man väl med alla hundar men kanske särskilt såna hundar.)
Det stämmer ju, inga ungar eller partner att ödsla sin tid på än jycken

Det bör du som sagt med alla hundar.
Jag har sett till att mina hundar lär sig redan från början att det är okej att tillbringa tid med andra människor också matte kopmmer ju tillbaka

 

[inverterad]

Sv: Enmanshund

Jag tycker att det här med enmanshundar romantiseras något alldeles förskräckligt. De flesta hundar har någon som de lyder bättre och har en närmre relation med - vanligtvis den som tränar med dem. Det är väl inget konstigt med det? Min definition av en enmanshund är en hund som bara litar på en enda person och misstror alla andra. Lyckligtvis finns det väldigt få sådana hundar - det är svårt att leva med en sån hund och svårt att få den harmonisk och lugn.

Visst har hundar olika relationer med olika familjemedlemmar - men de är först och främst opportunister: de är med den som det lönar sig att vara med av någon anledning. Och tur är väl det! Det är ju därför de flesta hundar är så fantastiskt anpassningsbara.

 

[Migo]

Sv: Enmanshund

Visst har hundar olika relationer med olika familjemedlemmar - men de är först och främst opportunister: de är med den som det lönar sig att vara med av någon anledning. Och tur är väl det! Det är ju därför de flesta hundar är så fantastiskt anpassningsbara.

Väl talat.

Min tik som jag hade i 1½ år flyttade nyligen tillbaka till sitt förra hem. Hos mig var hon så klart oftast med mig, lydde mig bäst och sprang till mig om någon annan skulle försöka valla med henne.

Nu har hon bott där i 14 dagar, och hon hälsar knappt på mig längre. Hon är betydligt mer kärvänlig med min andra hund, än med mig... Så speciell var man för henne

Jag håller med om din definition av enmanshund. Det är i mina ögon inte eftersträvansvärt. Visst lyssnar Boss bäst på mig (ger andra skumma ögonkast om de försöker valla med honom), men det krävs bara ett par minuters träning för att han glatt ska jobba åt någon annan.

Visst visar de gränslös kärlek till sin förare och man får ett speciellt band till en hund man jobbar mycket med, men de är som sagt opportunister och hopplöst "otrogna"

/Migo
vars ego fick en jätteknäck när Boss glatt travade iväg med sköterskan på kliniken, bort från matte i främmande miljö. Eloge till min uppfostran av en trygg och trevlig hund, men bye bye till känslan av "han trivs bäst med mig"...

 

[prinsessfeminist]

Sv: Enmanshund

Visst visar de gränslös kärlek till sin förare och man får ett speciellt band till en hund man jobbar mycket med, men de är som sagt opportunister och hopplöst "otrogna"

/Migo
vars ego fick en jätteknäck när Boss glatt travade iväg med sköterskan på kliniken, bort från matte i främmande miljö. Eloge till min uppfostran av en trygg och trevlig hund, men bye bye till känslan av "han trivs bäst med mig"...

Gratulerar! Det är ju en trygg hund och det är det vi alla i grund och botten vill ha, eller hur?

Jag blev lite bekymrad när en av användarna här på forumet kom för att träffa min schnauzer. Jag lämnade glatt över kopplet och sade: "ta henne på en liten promenad och testa hur hon känns att promenera med!"

Jag tittade inte så noga när de gav sig iväg utan tog hand om det som skulle fixas i stallet.

När vi är i paddocken med ponnyn så kommer hunden tillsammans med "testaren" och redan på håll ser jag hur hon drar i kopplet och svansen hänger.

Vad nu? hann jag fundera och så kom hund och "lånare" närmare. Hunden blev glad att se matte igen och nu var svansen högt hållen som vanligt. Då säger "lånaren": "åh, det var kul att ta henne lite, men jag är nog lite läskig, det kändes som om hon var lite ängslig."

Jag som adrig lånat ut hunden på det sättet innan blev lite fundersam, för det var inget särskilt bra tecken. Hunden gjorde inget intryck av att tycka att lånaren var läskig när vi var tillsammans, men när jag tänker efter så var kanske överlämnandet lite hastigt och jag gav inte riktigt hunden en chans att lära känna personen. I min värld så skall det inte behövas.

Men jag var nog naiv och tyckte att det bara skall fungera, en hundmänniska som möter en ny hund gör ju rätt och hunden (förväntade jag mig!) skulle ju fungera.

Efter denna situation så har jag inte provat att göra något liknande igen, att låte en främling för hunden ta kopplet, men jag tror det skulle vara samma resultat. Min hund är inte lite reserverad om hon inte känner personen.