Sv: Engelska fullblodstråden - utbildning o träning
*Delvis knapplån*
Jag håller med RebeccaJoli, det måste börja med att lära den f.d. löphästen att mjukna och slappna av. Galoppbanan är en ganska aggressiv plats som många gånger är direkt olämplig för hästar överhuvudtaget (mycket stress, enorma mängder kraftfoder istället för grovfoder, långa resor, mycket innevistelse och minimalt med tid ute i hage, etc.) men de anpassar sig oftast till den ändå. Men det gör att när vi som ska skola om löphästarna börjar vårt arbete så har vi ett helt berg av gamla erfarenheter hos hästen som vi måste börja "bryta ner" och komma över. Till exempel att stress inte behöver tillhöra vardagen och att alla ridpass inte slutar med fysisk utmattning, etc. (Nej, det gör inte alla ridpass på galoppbanan heller, men det är lätt att hästarna upplever det så och får en negativ bild av ridningen. Har tyvärr sett det hända flera bra löphästar, som helt enkelt har lessnat och man riktigt känner klumpen i deras mage när man tar fram sadeln.)
Mitt fullblod trivdes inte alls i flock när jag köpte henne som 5-åring. (Men nu är hon högst i rang och stormtrivs med det!) Då hade hon gått på banan tills hon var 3 år och sedan stått i ett litet stall i stadsmiljö utanför Stockholm, där hon om jag förstår det hela rätt mest hade nöjesridits lite sparsamt. Hon var inte utbildad och den karakteristiska löptypen fanns fortfarande kvar. Nu ser hon ut som en ridhäst, eftersom det är det hon är, men det har också tagit 6½ år. Dock har jag inte gått särskilt hårt åt henne på någon nivå, eftersom hon ibland har varit skadad (otursförföljd dam, det här!

) och behövt vila, samt för att ekonomin inte alltid har tillåtit lektioner för instruktörer m.m. Men i omgångar så har vi varit riktigt på G och tagit fälttävlanskort och hopptävlat, samt förstås ridit ett ganska stort antal tornerspel.
Min poäng med det här inlägget är att man tjänar på att hitta det som den f.d. löphästen tycker om att göra, vilket brukar handla om att springa fort.

Min häst köptes med största syftet att ridas i tornerspel, samt hoppas och kanske gå fälttävlan. Redan från början märkte jag att tornerspel var hennes grej, hon trivdes som fisk i vatten! Full fart, inga krusiduller, ingen dressyrform, bara göra det hon är avlad för - springa.

(Förvisso har vi arbetat på att förfina även tornerspelsridandet så att hon inte bara kastar sig iväg, utan faktiskt går i balans också. Men det är sånt som tar tid med löphästar.)
Vi tränar en hel del annat också och det går oftast väldigt bra, men tornerspelet har hjälpt oss att hitta varandra och lita på varandra och samtidigt ha kul tillsammans. Jag säger inte att tornerspel är grejen för alla fullblod, men jag vill bara påpeka att hittar man något som den f.d. löphästen kan göra mer eller mindre omgående efter löpkarriären utan att behöva skolas i flera år, ja, då får man mycket gratis. Dels så slappnar de av när de gör något som de tycker är kul och lätt, vilket gör ridningen väldigt angenäm och utan krångel, och dels så hjälper det till att bygga nya förtroenden med hästen. Har man väl förtroendet och arbetsglädjen, samt avslappningen både fysiskt och psykiskt, så kan man sedan gå vidare och träna vad som helst.
