Har du någon gång reflekterat över hur andras energi påverkar dig? Det är ganska intressant att uppleva hur det speglas i en själv, eller hur man redan innan man känner en person vet om man tycker om personen eller inte.
En person jag känner är en sådan där obotlig optimist. Hon har alltid något positivt att säga. Ibland kan det nästan kännas lite överdrivet men effekten blir ändå att man i hennes närhet alltid blir en gnutta gladare även om man från början känner sig som en gråsten.
En annan person är så genomlugn att jag inte kan låta bli att ”smittas” av lugnet. Man blir i princip sövd av honom utan att han gör något och när vi pratas vid känns det som om jag stresspratar. Det gör jag ju egentligen inte men kontrasten mot hur han är blir så tydlig. Resultat blir att jag försöker spegla det lugna sätt han har och dämpar mig själv.
En tredje person, som jag träffade för första gången för några år sedan, kände jag spontant en viss aversion mot. Någon tydlig anledning fanns inte, men jag sökte inte direkt kontakt med henne. Det var hon som sökte kontakt med mig och hon var alltid trevlig och hjälpsam. Hon uppträdde helt enkelt som en okej person och jag bemötte henne som det också – ända till en dag då en dispyt uppstod. Jag tog illa vid mig och skrev ett ganska långt meddelande till henne via FB. Hon valde att ignorera och snäsa åt mig och hon t.o.m. hotade att hon skulle bli otrevlig om jag fortsatte att försöka diskutera saken med henne. (Enligt mig hade hon då redan varit otrevlig med råge.) Sedan låtsades hon som om inget hade hänt. Där och då föll fjällen från mina ögon och jag kunde se de egenskaper hos henne jag redan från början känt att jag inte gillade. Dessvärre är jag ingen som kan släta över att någon behandlar mig som skit. Jag kan hålla ett vanligt samtal med en sådan person, men undviker det om det är möjligt.
Det finns ju lika många varianter av hur man interagerar med olika personer som det finns personer. Vissa synkar man ju inte med, andra kan man umgås med och sedan finns det personer man synkar väldigt bra ihop med, och hur det förhåller sig vet man oftast redan från början. Ibland kan man behöva lite tid på sig för att komma underfund med hur det verkligen är, men första magkänslan stämmer oftast väldigt väl.
Men vilken energi utstrålar jag själv? Hur uppfattas jag av andra? Jag vet faktiskt inte. Jag gissar nog att en del uppfattar mig som en mespropp, men det är inget jag vet med säkerhet. Om de försöker köra över mig så blir de ju i alla fall varse att så inte är fallet. Och är jag kul eller intressant att umgås med? Antagligen varierar svaren.
–
Precis innan jag skrev klart det här inlägget så hade jag ett ärende ner till stallet. Två av hästarna stod inne så jag gick dit för att prata med dem. Båda valde att ställa sig med mulen mot min kind/axel/ansikte på varsin sida om mig. Det tog inte lång stund innan jag märkte att både puls och blodtryck sjönk. Det går helt enkelt inte att vara uppe i varv på minsta sätt när man står med näsan mot en hästmule och känner dess doft och varma andedräkt. Snacka om energiväxling.
En person jag känner är en sådan där obotlig optimist. Hon har alltid något positivt att säga. Ibland kan det nästan kännas lite överdrivet men effekten blir ändå att man i hennes närhet alltid blir en gnutta gladare även om man från början känner sig som en gråsten.
En annan person är så genomlugn att jag inte kan låta bli att ”smittas” av lugnet. Man blir i princip sövd av honom utan att han gör något och när vi pratas vid känns det som om jag stresspratar. Det gör jag ju egentligen inte men kontrasten mot hur han är blir så tydlig. Resultat blir att jag försöker spegla det lugna sätt han har och dämpar mig själv.
En tredje person, som jag träffade för första gången för några år sedan, kände jag spontant en viss aversion mot. Någon tydlig anledning fanns inte, men jag sökte inte direkt kontakt med henne. Det var hon som sökte kontakt med mig och hon var alltid trevlig och hjälpsam. Hon uppträdde helt enkelt som en okej person och jag bemötte henne som det också – ända till en dag då en dispyt uppstod. Jag tog illa vid mig och skrev ett ganska långt meddelande till henne via FB. Hon valde att ignorera och snäsa åt mig och hon t.o.m. hotade att hon skulle bli otrevlig om jag fortsatte att försöka diskutera saken med henne. (Enligt mig hade hon då redan varit otrevlig med råge.) Sedan låtsades hon som om inget hade hänt. Där och då föll fjällen från mina ögon och jag kunde se de egenskaper hos henne jag redan från början känt att jag inte gillade. Dessvärre är jag ingen som kan släta över att någon behandlar mig som skit. Jag kan hålla ett vanligt samtal med en sådan person, men undviker det om det är möjligt.
Det finns ju lika många varianter av hur man interagerar med olika personer som det finns personer. Vissa synkar man ju inte med, andra kan man umgås med och sedan finns det personer man synkar väldigt bra ihop med, och hur det förhåller sig vet man oftast redan från början. Ibland kan man behöva lite tid på sig för att komma underfund med hur det verkligen är, men första magkänslan stämmer oftast väldigt väl.
Men vilken energi utstrålar jag själv? Hur uppfattas jag av andra? Jag vet faktiskt inte. Jag gissar nog att en del uppfattar mig som en mespropp, men det är inget jag vet med säkerhet. Om de försöker köra över mig så blir de ju i alla fall varse att så inte är fallet. Och är jag kul eller intressant att umgås med? Antagligen varierar svaren.
–
Precis innan jag skrev klart det här inlägget så hade jag ett ärende ner till stallet. Två av hästarna stod inne så jag gick dit för att prata med dem. Båda valde att ställa sig med mulen mot min kind/axel/ansikte på varsin sida om mig. Det tog inte lång stund innan jag märkte att både puls och blodtryck sjönk. Det går helt enkelt inte att vara uppe i varv på minsta sätt när man står med näsan mot en hästmule och känner dess doft och varma andedräkt. Snacka om energiväxling.
