Endometrios, diagnostisering

Trani

Trådstartare
Efter att ha haft ytterligare en helvetesdag som "försvinner" till att först vrida mig i plågor och sedan av utmattning sova bort resten, är jag (igen) jäkligt trött på min mensvärk.

Misstänker att jag har endometrios. Jag undrar dock om det finns någon nytta med att bli diagnostiserad med det?

Finns det mer hjälp att få om man har konstaterad endometrios? Jag har redan sökt vård för mitt problem. Parerar det så gott jag kan med det otillfredsställande utbudet av p-medel och smärtstillande. Får smärtstillande på recept.

Tror ni att det skulle det vara meningsfullt för mig att bli undersökt för endometrios? Det går väl inte att ställa diagnosen utan att öppna och titta inuti kroppen heller?

Hur var/är det för er som har endometrios? Gjorde diagnosen någon skillnad för er?
 
Det har jag! Har faktiskt fått tips på gynekolog från @Shetlandskusk (tack!) tidigare om jag inte minns fel. Raderade nog PM:et när plattformen byttes. Fanken.

Äsch. Jag känner mig bara så desperat och rådvill just idag.
 
Enligt min gynekolog finns det ingen större mening med att diagnostisera endometrios (om det nu inte är så att man har så stora härdar att de måste tas bort). Om man har endo eller "bara" extrem mensvärk vilket kan vara illa nog så är behandlingen ungefär den samma.

Har du provat hormonspiral? Det har iallafall hjälpt mig att vara i stort sett besvärsfri. Har själv provet mer eller mindre varenda piller som finns innan jag satte in spiralen!
 
Jag är som du - tveksam till hur stor nytta en diagnos skulle göra för mig. Får/kan inte använda hormonella preparat så den vägen är redan stängd.

Möjligen att receptbelagd värkmedicin skulle kunna göra det uthärdligare än vad naproxen klarar av.
 
Jag vet nog mer på torsdag eftersom jag då ska till läkaren som jag blivit remitterad till efter att de hittade min endomentrios vid steriliseringen.
 
Kan tipsa dig igen om min fantastiska läkare ;)

Jag tycker det är viktigt att man blir diagnostiserad och får behandling. Man ska absolut inte ha mens om man har endometrios, så det får man ordna på medicinsk väg. För min egen del fungerar jag ypperligt på medicinen som sätter mig i ett kemiskt klimakterium, dock mår jag katastrofdåligt av p-piller (det finns alltså hopp @Migo ;))
Jag rekommenderar dig att opereras och få diagnosen svart på vitt. Skulle din endometrios förvärras eller du vill ansöka hos Fk gällande att du ska slippa karensdagen vid sjukdom, måste du ha diagnos. Det blir dessuom lättare för dig när du söker hjälp av sjukvården, att du har din diagnos. Ofta brottas endometriospatienter med att de inte blir trodda när de söker vård, en diagnos i journalen kan då hjälpa.

Sedan är det lätt att man tror att man klarar lite smärta, det går ju över osv. Men, jag läser ofta om tjejer med riktigt stora problem. Som ej längre kan kissa, utan måste använda kateter. Vissa har fått stomi osv. Du kan alltså bli riktigt sjuk av endometrios och få stora besvär. Det du har nu kan förvärras betydligt.

Så jo, få en diagnos och få medicin!
 
En stor anledning till att få diagnosen på papper är ju om man är i åldern att man vill ha barn så småningom, eftersom endometrios kan försvåra möjligheterna att bli gravid och har man endometrios så får man hjälp efter att ha försökt i 6 månader bara istället för 1 år som det är för personer utan diagnosen.
 
Spinner vidare på mig själv:
Jag älskar att jag fått en diagnos, det enda jag önskar är att jag sökt hjälp tidigare, för då hade jag inte sett ut som jag gör inuti.

Min läkare vägrar svara på hur pass svår endometrios jag har (vilket jag förstår, för egentligen är det oviktigt). Men jag har förstått att jag har rejäl endometrios iallafall. När jag opererades fick sammanlagt tre läkare titta på mig. Det var sammanväxt och ihopbuntat lite hursom. Äggstockarna satt ihop (kissing ovaries) och tarmen och livmodern satt ihop. Ingenting av sammanväxningarna togs bort, förmodligen för att det kan öka sammanväxningarna.

Alltså jag är så otroligt tacksam dagligen över min medicinering och jag börjar ärligt talat gråta bara av att skriva det här. Känslan av att vara smärtfri. Att aldrig behöva ha en buk som fylls med blod, en cysta som spricker, att kunna gå på toaletten, att inte vara sängliggande i två dygn och tvinga sambon att vara hemma för att hjälpa mig med ALLT, att aldrig behöva fasa för vad som kommer varenda jävla månad, att aldrig behöva sjukanmäla mig mer för att jag är sängbunden. Den lättnaden är det mest underbara jag någonsin känt. Klimateriet kan verka läskigt, speciellt kemiskt framställt, när man är i min ålder. Men jag ÄLSKAR det. Det bästa jag gjort.
 
Jag får inte ta hormonpreparat pga kraftigt höjd risk för blodpropp. Så det är inte aktuellt alls.
 
Spiral gav de upp efter att ha misslyckats tre gånger med att få in den.

Sjukvården har gjort vad de kunde, jag är steriliserad och får äta värkmedicin en vecka i månaden.
 
Spiral gav de upp efter att ha misslyckats tre gånger med att få in den.

Sjukvården har gjort vad de kunde, jag är steriliserad och får äta värkmedicin en vecka i månaden.
Det finns ju andra motsvarande lösningar som verkar lokalt också, spiral är inte den enda lokalt verkande metoden. Var det en barnmorska som skulle sätta din spiral? Gynekolog? Med eller utan ultraljudsbild?
 
Tack för din omtanke, men jag väljer att lita på vårdpersonalen som har hela bilden och mött mig i verkligheten.
 
@Migo Kan sägaatt jag också mött personal (barnmorska) som sagt att jag inte kan ha spiral. Då sa hon att min livmoder var bakåtlutad och att det därför inte gick att få in en. I och med mina endometriosundersökningar har det visat sig att min livmoder lutar skumt pga alla sammanväxningar. Allting är som ett paket och lutar åt vänster, där det är värst med sammanväxningar. Trots detta säger de (= min fantastiska läkare) att jag kan ha spiral, men eftersom jag har en annan behandling har det inte blivit av.

Det var synd att de inte passade på att sätta in en spiral under din sterilisering, de brukar passa på på just endometriospatienter som opereras då de brukar ha problem med insättningar av spiral.
 
Jag har en vän som misstänkte endometrios, och hon låg på tills hon blev remissad till specialist. Där konstaterades det att hon hade inflammationer runt bäckenet och fästen där ikring, som istället kunde hjälpas med övningar och stretching. Så det kan nog vara värt att se till att få komma till en bra läkare som är duktig på just de delarna av kvinnokroppen.
 
Alltså jag är så otroligt tacksam dagligen över min medicinering och jag börjar ärligt talat gråta bara av att skriva det här. Känslan av att vara smärtfri. Att aldrig behöva ha en buk som fylls med blod, en cysta som spricker, att kunna gå på toaletten, att inte vara sängliggande i två dygn och tvinga sambon att vara hemma för att hjälpa mig med ALLT, att aldrig behöva fasa för vad som kommer varenda jävla månad, att aldrig behöva sjukanmäla mig mer för att jag är sängbunden. Den lättnaden är det mest underbara jag någonsin känt.

Men gud, har du blivit SÅ bra? Så himla roligt att höra. Jag minns hur du beskrev dina smärtor :cry:
 
Jag var vaken och inte ens lokalbedövad vid ingreppet, så det var innte läge att 'passa på' med annat.

Och jag litar på sjukvården när de säger att jag ska undvika hormonbehandling.
 
Och jag litar på sjukvården när de säger att jag ska undvika hormonbehandling.

Jag förstår att du inte är intresserad av att diskutera ämnet, men vill bara säga att jag som i höstas hade två tromboser är rekommenderad lokalt verkande hormonbehandling r/t kraftiga blödningar (som jag fått blodtransfusioner på grund av..)
Vill bara säga att det är _inte_ så att hormonbehandling är ett fullständigt no-no när man ligger högt på skalan för risk för trombos.
 
Jag har haft jättebesvär med mensvärk i perioder och i mitt fall visade det sig att jag har polyper i livmodern som enkelt kan tas bort.
Det kan alltså vara något betydligt enklare än endometrios även om symptomen kan vara liknande. :)
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp