Eftersom jag hade fått sitta på finaste Dunja förra veckan närde jag en stark förhoppning om att få fortsätta på henne. Det har ju ändå hänt lite då och då att jag har fått sitta på samma häst två gånger i rad. Men så roligt skulle jag inte ha det...
Med min Dunja-förhoppning i tanken så blev jag väldigt besviken när jag såg att jag istället under kvällen skulle få hoppa på Lotto och dressyra på Månella. Reaktionen var kanske inte helt logisk, det var mest en besvikelse över att inte få Dunja igen.
Lotto har jag inte ridit på förut. Han är en charmig sockersöt liten ljusbrun kille med en konstig bläs som har gett honom vita ögonfransar på ett öga.
Ser jättegulligt ut. Däremot så har jag inte varit så nyfiken på att få rida honom, då han ser ut att vara segare än segast.
Försökte få en vinkel där hans fina vita ögonfransar syns:
När jag började rida på Lotto var det nästan så att jag skrattade. Det här var ju en FÖRKLÄDD PONNY! Känslan förstärktes av att hästens hals försvann nästan helt om jag tog i tyglarna – det fanns inget framför sadeln. Har sällan ridit någon med så kort hals. Huvudet satt ju nästan monterat direkt på bogpartiet! Och visst var det segt, men det kändes faktiskt inte så segt. Och det är ju också lurigt – när det känns som att det går fortare än det gör.
Vi var inte så många i gruppen och övningen var att hoppa två hinder på varje diagonallinje. Så vi låg och rullade på den ena volten, gick på diagonallinjen en och en och hoppade över de två hindrena på linjen, samlade ihop oss på den andra volten och rullade där tills alla var över och fortsatte sedan ner igen över den andra diagonallinjen. Hindrena på de olika diagonalerna var omväxlande trav och galopphinder och ridläraren ändrade höjd och längd mellan sprången, så det var faktiskt en riktigt rolig övning! Och många språng fick vi var.
Lotto är en säker hoppare, han vet att han kan och att han tar sig över på vilket sätt som helst, vilket gör att han med sin, ehrm, ”ytterst bekväma” personlighet blir väldigt nonchalant. Han skiter helt enkelt i att bry sig om hindret alls. Jag smackade som en jävla ekorre på speed, drev och drev och petade med pisken, men ridläraren tyckte ändå att det gick för långsamt. Men det kändes faktiskt som att jag fick fram Lotto någorlunda trots allt framåt lektionen – travhoppa gick ju inte för han föll självmant in i galopp, och han gick hyfsat lätt att plocka upp från skritten och styra på hindret, han började smågaloppera självmant lite då och då medans vi väntade på vår tur, och sprången blev för det mesta bra. Så det var faktiskt förvånansvärt kul ändå. Lotto var mer ”ponnyseg” än ”halvblodsseg” om det säger nånting, vilket jag ändå uppskattade.
Sen var det dags för en dressyrlektion på Månella, en något större ljusbruning. Henne har jag bara suttit på en gång förut, då på en hopplektion och jag blev ärligt talat inte så imponerad för jag tyckte att hon var tung, stum och motvillig. Nu gick hon på den avancerade lektionen innan vår, och när jag tittade på den ryttaren så tyckte jag att det såg ut som att Månella var just tung, seg och motvillig. Men så var ju definitivt inte fallet när jag satt upp!....
Det hela resulterade i en av dom roligaste dressyrlektionerna på länge! Månella var helt fantastisk – läcker och superkul med rejält med energi och stabil form! Jag kände mig jätteduktig och satt och finåkte. Lekte lite med att korta och länga stegen, ta halvhalter med magmusklerna, ställa och böja åt olika håll, korta och länga hennes hals – bara för att det gick så lätt och var så roligt och jag kände mig så snygg! Lektionens övning var förvänd galopp med många fattningar, och förutom någon enstaka miss så satte vi även den förvända galoppen bra, och fattningarna i rättvänd och förvänd galopp gick strålande.
Det var verkligen SKITKUL, men samtidigt så misstänker jag att det var en lyckoträff med Månellas humör och energi för kvällen, så jag kan nog inte förvänta mig att det ska gå lika bra på henne igen. Jag misstänker att planeterna stod i rätt linje eller nåt sånt.... För så som hon kändes ikväll har hon inte riktigt sett ut för tidigare när jag sett henne, och så kändes hon inte på hoppningen när jag hade henne.
Men jag är superglad att jag fick möjlighet att prova på henne när hon var så trevlig, och kvällens bägge ridlektioner blev ett riktigt energipiller!
Med min Dunja-förhoppning i tanken så blev jag väldigt besviken när jag såg att jag istället under kvällen skulle få hoppa på Lotto och dressyra på Månella. Reaktionen var kanske inte helt logisk, det var mest en besvikelse över att inte få Dunja igen.
Lotto har jag inte ridit på förut. Han är en charmig sockersöt liten ljusbrun kille med en konstig bläs som har gett honom vita ögonfransar på ett öga.
Ser jättegulligt ut. Däremot så har jag inte varit så nyfiken på att få rida honom, då han ser ut att vara segare än segast.Försökte få en vinkel där hans fina vita ögonfransar syns:
När jag började rida på Lotto var det nästan så att jag skrattade. Det här var ju en FÖRKLÄDD PONNY!
Känslan förstärktes av att hästens hals försvann nästan helt om jag tog i tyglarna – det fanns inget framför sadeln. Har sällan ridit någon med så kort hals. Huvudet satt ju nästan monterat direkt på bogpartiet! Och visst var det segt, men det kändes faktiskt inte så segt. Och det är ju också lurigt – när det känns som att det går fortare än det gör.Vi var inte så många i gruppen och övningen var att hoppa två hinder på varje diagonallinje. Så vi låg och rullade på den ena volten, gick på diagonallinjen en och en och hoppade över de två hindrena på linjen, samlade ihop oss på den andra volten och rullade där tills alla var över och fortsatte sedan ner igen över den andra diagonallinjen. Hindrena på de olika diagonalerna var omväxlande trav och galopphinder och ridläraren ändrade höjd och längd mellan sprången, så det var faktiskt en riktigt rolig övning! Och många språng fick vi var.
Lotto är en säker hoppare, han vet att han kan och att han tar sig över på vilket sätt som helst, vilket gör att han med sin, ehrm, ”ytterst bekväma” personlighet blir väldigt nonchalant. Han skiter helt enkelt i att bry sig om hindret alls. Jag smackade som en jävla ekorre på speed, drev och drev och petade med pisken, men ridläraren tyckte ändå att det gick för långsamt. Men det kändes faktiskt som att jag fick fram Lotto någorlunda trots allt framåt lektionen – travhoppa gick ju inte för han föll självmant in i galopp, och han gick hyfsat lätt att plocka upp från skritten och styra på hindret, han började smågaloppera självmant lite då och då medans vi väntade på vår tur, och sprången blev för det mesta bra. Så det var faktiskt förvånansvärt kul ändå. Lotto var mer ”ponnyseg” än ”halvblodsseg” om det säger nånting, vilket jag ändå uppskattade.
Sen var det dags för en dressyrlektion på Månella, en något större ljusbruning. Henne har jag bara suttit på en gång förut, då på en hopplektion och jag blev ärligt talat inte så imponerad för jag tyckte att hon var tung, stum och motvillig. Nu gick hon på den avancerade lektionen innan vår, och när jag tittade på den ryttaren så tyckte jag att det såg ut som att Månella var just tung, seg och motvillig. Men så var ju definitivt inte fallet när jag satt upp!....
Det hela resulterade i en av dom roligaste dressyrlektionerna på länge!
Månella var helt fantastisk – läcker och superkul med rejält med energi och stabil form! Jag kände mig jätteduktig och satt och finåkte. Lekte lite med att korta och länga stegen, ta halvhalter med magmusklerna, ställa och böja åt olika håll, korta och länga hennes hals – bara för att det gick så lätt och var så roligt och jag kände mig så snygg! Lektionens övning var förvänd galopp med många fattningar, och förutom någon enstaka miss så satte vi även den förvända galoppen bra, och fattningarna i rättvänd och förvänd galopp gick strålande.Det var verkligen SKITKUL, men samtidigt så misstänker jag att det var en lyckoträff med Månellas humör och energi för kvällen, så jag kan nog inte förvänta mig att det ska gå lika bra på henne igen. Jag misstänker att planeterna stod i rätt linje eller nåt sånt.... För så som hon kändes ikväll har hon inte riktigt sett ut för tidigare när jag sett henne, och så kändes hon inte på hoppningen när jag hade henne.
Men jag är superglad att jag fick möjlighet att prova på henne när hon var så trevlig, och kvällens bägge ridlektioner blev ett riktigt energipiller!
