Okej nu har jag skrivit om det. Men kan säga först att det är två andledningar att jag vill förklara dethär. Och det ena är för jag inte kan få bort det ur huvudet så vill liksom göra ett av slut och inte ha saker o sagda. Och det andra är att jag har läst om en tjej som hette Lisa som tog själv mord för några veckor sedan och som jag hade ganska mycket lik heter med. Och en sak om henne var att hon var väldigt ensam och ville skaffa online vänner. Och det var ju ungefär det som var hela andledningen till att jag skrev här också att det kändes som jag hade vänner och kunde vara lite normal liksom.
Och det jag vill förklara är att jag vet att det finns många som tycker att dethär är en jätte bra sida och att många känner sig mindre ensamma och så och såklart så är det bra!
Men det som iallafall blev för mig var att det kändes som ingen lyssnade på MIG utan att vissa bestämde saker om mig fast utan att jag fick veta. Och vissa bestämde vad andra fick skriva om eller hur dom skulle ut trycka sig och sånt. Eller andra skrev inte för att dom inte ville skriva fel sak även fast att jag förklarade jätte många gånger att ensam känslan är mycket mycket värre än om nån skulle råka skriva nåt dåligt.
Och jag fattar att ingen ville vara taskig utan alla trodde säkert att dom gjorde bra. Men det kändes som att först hjälpte det mot ensam känslan men sen blev det som att jag inte räknades längre utan nästan ingen lyssnade på MIG.
Och det kanske är svårt att fatta hur mycket en sånhär sida kan betyda men den betydde jätte mycket för mig. Så när det blev sådär dåligt så exploderade ensam känslan och blev skit stark och då ville jag göra det som Lisa gjorde. Men inte för nånting nån skrev eller nåt utan för att allt det possitiva liksom bara försvann från ena dagen till nästa.
Och det är det jag vill förklara att det kanske inte känns så verkligt liksom om man bara skriver till nån halv anonym på datorn eller telefonen. Och att vissa kanske tänker att om man är i min ålder så fattar man inte utan att då borde andra som är vuxna bestämma. Och ja ibland kanske det är så också men vill iallafall bara be alla som kanske läser dethär att tänka på ifall det är nån annan nångång som kanske på minner om mig och så. Eller bara till alla andra också men mest ifall det är nån som kanske inte mår så bra och så. Att det bästa man kan göra är att man lyssnar på det den personen skriver då. Och inte bestämmer saker om den eller bakom dens rygg utan bara om man kan liksom att den personen får vara sigsjälv och kan känna sig normal och att den har kompisar här. Så kan det betyda SÅÅÅ mycket mera än ni kanske fattar. Och om nån som tillexempel Lisa skulle skriva här så skulle det kunna rädda den personens liv ifall den fick ett bra be mötande
