En dålig medryttares bekännelse

[Monstertejp]

Ja jag är en dålig medryttare. En av dom som ofta ställer in när jag sagt att jag ska rida. En sån som i perioder inte orkar med. Men det finns en bakomliggande orsak som nog inte kommer fram i diskussionen, så för att få lite nyans i debatten bra/dålig medryttare tänkte jag erkänna mina synder och hur det har sett ut.

Jag har varit medryttare av och till i ca 18 år nu. Sen tonåren. Jag väljer medvetet att inte skaffa egen häst för att jag jobbar heltid, har massa andra djur och har inte tid och energi till egen häst.

Ofta fungerar jag klockrent, håller mina tider, sköter allt kring hästen, inga klagomål. Men ibland går det snett och jag tänkte berätta hur vägen dit har sett ut.

Så jag börjar som medryttare på en häst. Åker till stallet, fixar allt runt "min häst", tar in hästen, rider, o nattar den efteråt. Jag fyller vatten i hagen och ska hästen ut och det är matdags får alla i hagen mat såklart. Ibland kanske jag hjälper till med unghäst tömkörning osv. Men ansvaret är på "min" häst de dagar jag är i stallet.
Åren går och stallet utökas från 3 hästar till tio. Min vardag i stallet ser numera ut såhär:
Åka till stallet. Mocka åt alla hästar, fixa höpåsar åt alla hästarna, göra iordning box åt alla. Det som förut tog en halvtimme tar nu två timmar. Ta in och rida min häst, sen natta, vilket innebär att 10 hästar ska tas in. 4-5 timmar per kväll i stallet, plus att man lagt på in/utsläpp på helger, schema för göromål som ger prastationsångest så man tar på sig mer och mer. Min "belöning" är fortfarande samma. Jag rider min medryttarhäst ett par dagar i veckan. Men från början var också bara "min" häst ansvaret när jag var i stallet. Nu är alla stallets hästar ansvaret när man är där. Har man tur är man inte ensam den kvällen, har man otur är man ensam den dagen och ska göra allt med 10 hästar. Det var inte riktigt det jag klev in i några år tidigare och här någonstans tar energin slut.

alternativ som också inträffat. Återigen, blir medryttare på en häst. Gärna mitt i sommaren då de går ute så man bara fyller lite vatten i hagen. Allt funkar kanon. Sen kommer vintern och man märker att stallet inte riktigt sköts som det ska. Man kan komma till stallet och krafften är slut. Man säger till ägaren, 4-5 dagar går och inget händer, då tröttnar man, åker och köper krafft och ber att få pengarna istället. Man börjar få boka hovlagare och veterinär, man får säga till när det är dags att köpa spån och hö, man sitter och funderar på bra lösningar i stallet allt större tid på fritiden, hästarna i stallet blir sjuka och ska behandlas och det blir jag som får behandla, det är jag som får läsa på om sjukdomen och jag som får ta ansvar.
Återigen: jag har medvetet valt att inte köpa egen häst för att slippa ha ansvaret. Slippa fundera på allt sånt. Och återigen blir hela situationen övermäktig.

En bekant till mig berättade även att hon började jobba med en häst som enligt annons bara var lite ringrostig. Hon jobbade från marken och försökte rida. Den var skogstokig. Så träffade hon på en annan dam i ridhuset som förskräckt frågade hur hon kunde rida hästen. Då kom det fram att den inte blivit riden eller motionerad alls på sisådär 5 år och var skogstokig redan innan dess. Hon blev en av de där dåliga medryttarna som slutar på stört.


Så har vi några fler "dåliga" medryttare härinne? Såna som blivit dåliga pga omständigheter som man inte anmälde sig till när man började. Jag vet såna som pressats till tävlingar, fast från början var det att skogsluffa på en knappt inriden häst.

Jag vill nog mest visa att det finns bra medryttare som kan bli dåliga när situationen blir övermäktig och det man en gång gick med på och tog på sig ansvaret för, visar sig bli mer och mer, större och större, tills man en dag inte orkar längre. Är man då dålig medryttare? Eller är det en naturlig följd av att kraven och förväntningarna inte är samma som det man gick med på från början?

 

[lobell]

Sv: En dålig medryttares bekännelse

Jag är ingen medryttare, har egen häst.
Men, om jag skulle haft medryttare skulle denna person bara behövt ta hand om den häst den är medryttare på de dagar den rider, alltså inte stallets övriga hästar.
Verkar nästan enklare att ha 2 hästar själv än att vara medryttare där du är

 

[Gelina]

Sv: En dålig medryttares bekännelse

Det är svårt att säga nej ibland. Men om det dyker upp fler och fler uppgifter som inte var avtalade från början hade jag sagt att jag inte kan/hinner/vill. Går det inte att lösa hade jag slutat helt enkelt, och inte hade jag känt mig som en dålig medryttare för det.

Allt handlar ju om vad man kommit överens om. Det som diskuterats i den andra tråden är ju när medryttare inte fullgjort sina åtaganden? Kommunikation åt båda håll liksom. Du behöver nog lära dig att säga ifrån

 

[Monstertejp]

Sv: En dålig medryttares bekännelse

Jag tänker att det är så det borde fungera också. Sen har jag inga problem med att ta in hagkompis för natten samtidigt som jag tar in "min" häst tex, eller blöta betfor till kvällen eller småpyssel. Att då och då fixa hela stallet för att ägaren har förhinder är också ok. Jag är ju flexibel och smidig, men att som krav varje dag man är i stallet göra massor utöver "sin" häst blir för mycket för mig.
Jag jobbar som sagt heltid och har ju gjort ett medvetet val för att jag vet vad jag orkar och inte. Sen är det ju inte så himla kul att bli använd som gratis stallpersonal, eller ja gratis.. ok.. jag får 3-4 ridturer i veckan på en häst som annars inte skulle ha blivit riden alls och jag betalar skoning själv.

 

[Monstertejp]

Sv: En dålig medryttares bekännelse

Ja jag behöver absolut lära mig säga nej innan det går för långt. Men man får ju påpeka att alla förändringar sakta smugit sig inpå också. Hade det varit från en dag till en annan så hade nog hjärnan hunnit med att reagera bättre.

O sen gillar man hästarna, gillar människorna och vill vara "snäll" tills man inte orkar längre och får skäll för det.

 

[iNHALE]

Sv: En dålig medryttares bekännelse

Det är ju så att det inte är svart och vitt där alla hästägare är bra och alla medryttare dåliga. Finns som du beskriver precis lika många fall som är precis tvärt om, med skitstövlar till hästägare och änglar till medryttare. Men av någon anledning är det det första alternativet som får mest ljus 9/10 gånger när man talar om misslyckade relationer mellan ägare och medryttare. Vad det beror på vet jag inte, men en teori kan vara att hästägare har högre status än medryttare, därför är det lättare att känna empati med en hästägare vars medryttare slutat efter två veckor, än att tro på det en medryttare berättar om hur orättvist denne blir behandlad.

Ofta leder gnäll från medryttare bara till att folk svarar att medryttaren är bortskämd och otacksam och att medryttaren borde vara glad och tacksam för att denne får rida, medan man sitter och tycker synd om hästägaren för att denne fått en sån skitstövel till medryttare på halsen, vilket är helt befängt.

Tycker faktiskt att upplevelser som dina borde får med uppmärksamhet.

 

[Rouise]

Sv: En dålig medryttares bekännelse

Dålig medryttare, vad exakt är en dålig medryttare? jag använder själv inte det ordet eftersom en "dålig" medryttare för mig kan vara toppen bra för någon annan.

jag är intresserad av medryttare som ofta måste avboka, oavsätt anledning, inte heller av minderåriga, inte av medryttare som bara vill rida och inte sköta mockning etc. Men det är ju mina krav, en annan ägare har helt andra krav och den tredje helt andra krav.

man är inte en dålig medryttare bara för att man beslutar sig för att avsluta medryttarskapet varför skulle man vara det? det måste ju funka både för ägaren och för medis och för hästen, inte en helt enkel ekvation att lösa alla gånger och ibland behövs det flera försök.


Men man måste föra en dialog med ägaren, hur ska denna kunna veta vad medis tycker, och känner och medis inte talar om detta och lika dant åt andra hållet? Kommunikation är väldigt viktigt från båda håll. Om du inte vill ha ansvar för hela stallet dom gånger du är där ta upp det med ägaren, kan det inte lösas så ja då får man fundera på om det kanske är läge att sluta, svårare än så är det inte.

 

[Nominous]

Sv: En dålig medryttares bekännelse

Jag var en dålig medryttare när jag var mindre.

Var medryttare på en liten hoppponny i ca 2 år tror jag. Var mellan 6an och 7an. Red denna ponny 5 dar i veckan, hade ensamt anvar om henne ang träningen. Ägarna skötte allt runt i kring. Red 8km enkel väg en gång i veckan till ridskolan för att vara med på lektion och la ner min själ i denna häst. Mitt liv var helt underbart!
Ägaren till hästen var några år äldre än mig. Hon gick 2an eller 3an på gymnasiet och hade en hopphäst som hon red. Jag red ofta med henne. Denna familj var helt underbar och jag var ofta hemma hos dem flera timmar efter vi ridit och spelade tvspel, kollade film, åt och ja det mesta. Hennes föräldrar ställde upp och skjutsade mig rätt ofta med då jag bodde ca 30 min med buss bort.

Sedan skaffade tjejen som ägde hästarna en kille och han började vara med allt mer när jag var där och umgicks med henne efter eller innan ridturerna. Han var jättetrevlig och ''cool'' i mina ögon. Utländsk och tävlade i taekwondo. Så han var rätt häftig för mig som var liten.
En dag var jag ensam med honom hemma hos dem då hon var tvungen att åka iväg en snabbis. Vi kollade film som vanligt och sen rätt var det var så började han ta på mig. Jag hade aldrig tagit på en kille i hela mitt liv och blev livrädd. Han gick längre och längre och höll fast mig och ja, idag inser jag att det var ett riktigt övergrepp. Inte långt från en våldtäkt, vilket det hade blivit som det känns om jag inte lyckats slita mig därifrån och springa hem gråtandes och totalt livrädd.

Kommer hem och mår riktigt illa. Men säger inget till någon. Dagarna efter i skolan så har det spridits en massa rykten (killen var bästa vän med en klasskompis bror) som får mig att må ännu sämre, killen och klasskompisens bror börjar ringa hem till mig på kvällarna och säga en massa saker. Till detta tillhör att jag var till viss del mobbad i skolan under mellanstadiet och mådde inte särskilt bra. Jag hade precis jobbat mig upp och hade en väldigt bra ''status'' eller vad man ska kalla det. Började våga prata med killar och sådant. Men detta raserade allt och jag gick ner mig i helvettet igen.

Detta resulterar i att jag skickar ett sms till hästägaren och säger att jag slutar på en gång. Hon undrar såklart varför och jag säger att jag inte vill längre. Vågar inte säga vad som hänt då det gäller hennes kille.
Efter det pratade jag aldrig med familjen och besökte aldrig deras gård, de driver områdets bästa hästaffär som jag levde i. har aldrig satt min fot där igen. I deras ögon var jag en skitstövel och blev en dålig medryttare som bara drog. De tittade inte ens åt mig efter att jag slutade. Men ja, om de bara visste. Har aldrig i hela mitt liv berättat detta för någon. Får kalla kårar nu när jag tänker tillbaka på det..

 

[virra]

Sv: En dålig medryttares bekännelse

Jag är rätt "dålig" nuförtiden. Men det är för att ryggen har pajat. Från att ha ridit flera gånger i veckan och fixat åt flera hästar så rider jag max någon gång i veckan och då fixar jag bara åt "min". Fast hästägaren vet att jag är dålig, tycker kanske inte att det är så stort problem?

Jag vart en perfekt medryttare förr flera gånger, har jag fått höra, men någon gång blev jag också "dålig". Tanten med hästarna visade sig vara hopplös, lät hästarna springa över henne så att de blev farliga, hon började ställa allt fler krav på särskilda tider man skulle vara där, började hoppas på att jag inte skulle få jobb, för då kanske jag inte kunde komma när hon skulle jobba... hm... Och gödselhögen skulle "packeteras" i det oändliga och hästarna skulle ryktas oändliga mängder tid, annars fick de "knottror"
Det var i princip två timmars jobb på två hästar och tio minuters ridning på en unghäst som skulle uppfostras på nytt varje gång. Jag minns inte hur det var, det var något särskilt som blev för jobbigt och jag slutade ganska tvärt...

 

[angelwings]

Sv: En dålig medryttares bekännelse

Jag beklagar verkligen att du råkade ut för något så gräsligt.

Det är väl inte så stor tröst, men jag tror att om de fick veta varför skulle de inte tycka att du var en dålig medryttare längre.


Jag har en gång varit medryttare på en häst och bara slutat dyka upp. Det kom en del mellan i mitt liv precis där (som tex överlevnad) så där slutade jag bara komma. Jag vet inte om de vet att det var mig det stod om i tidningarna eller om de tycker att jag är ett stort as. Jag har funderat på hästen lite då och då, men jag minns inte ens vad ägarna hette så jag kan inte kontakta dem och förklara. Bor ju inte i närheten längre heller.

 

[Hellena]

Sv: En dålig medryttares bekännelse

hej

det är så viktigt att man är rak på sak vad som gäller i ett medryttar avtal. Det ska vara klara regler så det inte blir tråkiga situationer. Om detta avtal ändras måste båda parter vara med på det. Det är lätt som hästägare att be om mer när man har en bra medryttare. Men jag förstår varför du lessnar på att ta hand om andras hästar mer och mer. Du blir verkligen utnyttjad...

ta ett snack med ägaren och se vad han/hon säger..

lycka till...

 

[Nominous]

Sv: En dålig medryttares bekännelse

Jag skämdes så mycket så jag vågade aldrig säga nåt. Var också så rädd att hon inte skulle tro mig. Nu 12 år senare skulle jag absolut inte ha nåt problem att berätta so det var, men det känns som lite sent påkommet

 

[Lager]

Sv: En dålig medryttares bekännelse



Men usch så upprörd jag blir av att läsa vad du skriver!

Synd att han kom undan med det utan repressalier, och att det var du som fick fly fältet, och dessutom lämna vänner på det sättet. Barn och ungdomar är väldigt utsatta, man vågar inte säga ifrån och befinner sig nästan alltid i beroendepositioner genemot äldre omkring en.

 

[Rouise]

Sv: En dålig medryttares bekännelse

Jag är rätt "dålig" nuförtiden. Men det är för att ryggen har pajat. Från att ha ridit flera gånger i veckan och fixat åt flera hästar så rider jag max någon gång i veckan och då fixar jag bara åt "min". Fast hästägaren vet att jag är dålig, tycker kanske inte att det är så stort problem?

Fast det är väll inte att vara en dålig medryttare? du rider hästen och tar hand om den.

det är de kraven jag har på medryttaren jag hade till foderhästen.
Rida, mocka, packa hö, blanda kraft, byta vatten i boxen eventuellt fylla på vatten i hagen om det behövdes. 1 ibland 2 gånger i veckan. jätte nöjd med henne, hon skötte sin del av avtalet och jag min, väldigt bra samarbete!

att vara en bra medryttare handlar för mig inte om att slita, det handlar om att det finns en bra kommunikation och att medryttare och ägaren följer det som man avtalat om tillsammans. Har man avtalat att medis bara ska rida, ja men då är det ju de medis ska göra. har man avtalat att medis ska ta vissa stallpass jag men då är det ju det medis ska göra. finns inga rätt eller fel sålänge båda parter är överens om saken.

 

[Lager]

Sv: En dålig medryttares bekännelse

Det är ju så att det inte är svart och vitt där alla hästägare är bra och alla medryttare dåliga. Finns som du beskriver precis lika många fall som är precis tvärt om, med skitstövlar till hästägare och änglar till medryttare. Men av någon anledning är det det första alternativet som får mest ljus 9/10 gånger när man talar om misslyckade relationer mellan ägare och medryttare. Vad det beror på vet jag inte, men en teori kan vara att hästägare har högre status än medryttare, därför är det lättare att känna empati med en hästägare vars medryttare slutat efter två veckor, än att tro på det en medryttare berättar om hur orättvist denne blir behandlad.

Ofta leder gnäll från medryttare bara till att folk svarar att medryttaren är bortskämd och otacksam och att medryttaren borde vara glad och tacksam för att denne får rida, medan man sitter och tycker synd om hästägaren för att denne fått en sån skitstövel till medryttare på halsen, vilket är helt befängt.

Tycker faktiskt att upplevelser som dina borde får med uppmärksamhet.

Håller med ovan helt.

 

[Nominous]

Sv: En dålig medryttares bekännelse

Men usch så upprörd jag blir av att läsa vad du skriver!

Synd att han kom undan med det utan repressalier, och att det var du som fick fly fältet, och dessutom lämna vänner på det sättet. Barn och ungdomar är väldigt utsatta, man vågar inte säga ifrån och befinner sig nästan alltid i beroendepositioner genemot äldre omkring en.

Jo jag känner att det är förjävligt! Hade reagerat helt annorlunda om det var idag. Man har ju som en helt annan pondus nu. Vore rätt kul å möta den där killen idag Han hade fått hört ett å annat.
Skönt iafl att händelsen inte påverkat mig idag. Men jag kommer ihåg hur dåligt jag mådde då under tiden. Att inte våga åka tillbaka till det enda man älskade till döds. Fan vad jag älskade den där ponnyn!

 

[aramis]

Sv: En dålig medryttares bekännelse

"Jag vill nog mest visa att det finns bra medryttare som kan bli dåliga när situationen blir övermäktig och det man en gång gick med på och tog på sig ansvaret för, visar sig bli mer och mer, större och större, tills man en dag inte orkar längre. Är man då dålig medryttare? Eller är det en naturlig följd av att kraven och förväntningarna inte är samma som det man gick med på från början? "

Ja, man är en dålig medryttare om man inte upplyser ägaren om att nu har det blivit för mycket, nu orkar/vill jag inte mer utan istället fortsätter och gör jobbet sämmre eller börjar boka av för att man inte orkar....

Hur ska omgivningen kunna veta vad du tycker om du inte talar om det? Jag har bara haft medryttare till min förra häst och a och o är alltid ärlig dialog!

 

[Ginne]

Sv: En dålig medryttares bekännelse

Bra sagt!
Jag kan förstå att det är jobbigt när det blir fler och fler saker att göra, men att tyst ta emot mer och mer uppgifter är på något sätt även att tyst säga ja till att göra dem.

 

[Lobelia]

Sv: En dålig medryttares bekännelse

Det finns mycket att säga om det du skriver men det berör området utnyttjade, gratis arbetskraft och liknande men inte kan man kalla det medryttare. Klart att de som utnyttjat dig blir sura om du slutar, har man så rymligt samvete att man har en gratis stallslav så ligger det nära till hands att samvetet rymmer ett och annat också, exempelvis skitsnack om den som säger ifrån och slutar och säger ifrån. Det kostar ju massor av jobb eller pengar att ersätta dig.

Samtidigt så har du själv gått med på det och försatt dig i situationen, ta lärdom av det och lär dig säga nej innan det går för långt. Ingen annan är ansvarig för vad du gör och ditt liv, är det din önskan att jobba häcken ur dig gratis så är det givetvis helt okej, men det låter som du inte är nöjd med vad som hänt och gjort något åt det.

 

[Monstertejp]

Sv: En dålig medryttares bekännelse

Svarar flera:

Ja absolut är det jag som borde satt ner foten och sagt ifrån. Ibland är det inte så enkelt dock, inte om man varit hos någon i flera år och utvecklat en relation till personen och personen talar till det dåliga samvetet. Dvs man ser en vän drunkna och man vill så gärna hjälpa till. Eller nät det sakta, sakta kryper på. Eller i det röriga stallet där man tänkt att de nog bara behöver lite vägledning så kommer det ändra sig, men det ändrar sig inte utan de släpper ansvaret helt istället.

Ja jag har slutat. För sent tyvärr så det har blivit bråk och tråkigheter. I de här personernas ögon är jag en dålig medryttare och det är nog vad de förmedlar vidare.

Jag har absolut lärt mig av det hela, dels var min egen kapacitet ligger, dels att vara tydlig med mitt "uppdrag" som medryttare och främst...det är inte mitt problem. Det är inte mitt problem om en hästägare skaffar fler hästar än vad denne mäktar med, eller att folk skaffar hästar de inte har tid att engagera sig för. Det är inte mitt problem, jag borde gå till stallet, göra mitt och sen gå hem, utan att bry mig (fast det kan jag inte så jag får se till att hamna i ett välskött stall).