Hö o halm, grenar av olika slag under året (nat obesprutade), de äter både löv, knoppar och bark. Granris, ljung, blåbärsris, löv från marken... De är inte så bra betare som får, men sjutusingar till slyröjare! De älskar tex tistlar mm snärjigt. Man ska se upp med idegran o buxbom som är giftigt för alla djur, inkl en del trädgårdsväxter som kan vara giftiga. Fri tillgång till vatten o saltsten. Mineraler köper man fårmineral m koppar tex. Kraftfoder kan man blanda själv av 55% hel havre (el krossad om man vill det), 25% torr betfor o 20% soja. Man kan även ge fårpellets. Det behövs inte så mycket kraftfoder till vuxna, odräktiga djur. Foderjäst är omtyckt o bra för magarna.
Getter drabbas lätt av klövproblem om man inte verkar dem regelbundet. Likaså juverproblem (mastiter), därför är det viktigt att vattnet är av bra kvalitet. Dvärggetter är livligare än sv lantras, de är mer rymningsbenägna och har man dem lösa hoppar de gärna på bilarna tex. Jag har sv lantras (mjölkgetter), de är lagom stora! De är lugna o ett vanligt fårnät (ca 120 cm högt) håller dem inne i hagen. Det är en myt att de avskyr regn, de kan mycket väl stå ute o äta i regnet om de känner för det. Annars uppskattar de ett skjul el likn. De uppskattar även skugga heta, soliga dagar.
Var försiktig på våren när gräset kommer fram o är extra begärligt! Om man klipper/hugger o ger gräs på det sättet så ge små givor åt gången. De föräter sig lätt när det är nåt de gillar, små matvrak är de! Detta ger magstörningar som i värsta fall leder till smärtsam död. Därför är det bra att ge foderjäst då och då.
Getter är nyfikna och intelligenta och mycket sällskapliga. De kan bli mer än lovligt närgångna om man ger dem tillåtelse. De har strikt rangordning o är inte alltid så snälla mot varandra...vilket är anledningen till att jag låter avhorna mina när de är små. De bryter lätt av ett ben på varandra eller fläker upp någons juver. De är superduktiga mammor till sina egna telningar, men tar ingen hänsyn till andras ungar, vilka kan flyga som vantar i luften ibland. Spec de unga djuren är väldigt rörliga o älskar att hoppa upp mot väggar etc.
Det jag främst tycker är negativt med dvärggetter är att de är mycket känsliga för olika läkemedel (tex penicillin) o lugnande/smärtstillande som de kan dö knall fall av. Det gör det svårare att avhorna smärtfritt eller kastrera. Och så tycker jag inte att de alltid är så trevliga i temperamentet som sv lantras. Inte skiljer det så himla mycket i storlek heller. Bortsett från att okastrerade(?) bockar av sv lantras lätt växer sig 100kg tunga med jättehorn! Maffiga att se, men luktar pyton spec under betäckningssäsongen. Bockar kissar nämligen ner sig själva o dricker getternas urin när honorna brunstar. Inte så mysigt...i övrigt luktar det inte nåt särskilt om getter. Det är de okastrerade bockarna som får det att kväljas.
Tja, det var lite om getter!
