Jag brukar ju ofta känna mig som en duracellkanin som bara går och går men nu fick jag visst slut på batterierna. I onsdags käkade jag lunch med min chef och hade ett litet möte. Det var inget märkvärdigt egentligen, lite prat förändringar som blir och så, annars satt vi mest och pratade om mat 
. Sen började min helg och plötsligt kände jag mig bara trött. Luften gick ur mig. Jag åkte till trädgårdsföreningen och hade kameran med mig men orkade inte ta en enda bild. Jag tyckte att jag redan fotat allt så jag åkte hem.
På kvällen skulle de vara en brasa nere i hästhagen men jag orkade inte gå dit. Istället gick jag och la mig tidigt. Min hyresvärd gick inte heller men hon hade å andra sidan fullt upp med lamningar.
På torsdagen fick jag ett konstigt sms av arabens ägare. Hon skrev "Kul, X vann sin klass i dressyr". Jag kan ju inte låta bli att undra varför hon skickar ett sådant sms till en medryttare hon precis har sagt upp. Det känns lite som "pilutta dig att du inte får rida min fina häst längre". Som någon slags översittarmarkering och att jag helst ska må dåligt av att ha blivit uppsagd. Det gör jag inte. Men det är fascinerande hur folk funkar.
Idag har jag varit igång lite mer igen. På eftermiddagen åkte jag till stan och handlade lite, bl.a. en trädgårdsstol. När jag kom hem och vikt ut stolen och provsuttit den så insåg jag att det var ett måndagsexemplar. Jag får tyvärr åka tillbaka med den. Tråk.
Men på kvällen var jag ut och hämtade lite material till en spaljé som jag ska bygga. Hyresvärden har gett mig tillstånd att hämta på ett ställe på hennes marker. Får väl se om jag kan få ihop något snyggt av det.
I morgon ska exet hjälpa mig att fixa störarna till spaljén som ska spetsas och svedjas. I gengäld ska han få lite plantor av mig som jag dragit upp. Det känns helt okej att prata med honom nu. Han funkar bra som kompis när jag inte är så arg och frustrerad på honom längre. Om någon nu tror att jag vill flytta ihop med honom igen så säger jag näver bäver. Aldrig i livet.
. Sen började min helg och plötsligt kände jag mig bara trött. Luften gick ur mig. Jag åkte till trädgårdsföreningen och hade kameran med mig men orkade inte ta en enda bild. Jag tyckte att jag redan fotat allt så jag åkte hem.På kvällen skulle de vara en brasa nere i hästhagen men jag orkade inte gå dit. Istället gick jag och la mig tidigt. Min hyresvärd gick inte heller men hon hade å andra sidan fullt upp med lamningar.
På torsdagen fick jag ett konstigt sms av arabens ägare. Hon skrev "Kul, X vann sin klass i dressyr". Jag kan ju inte låta bli att undra varför hon skickar ett sådant sms till en medryttare hon precis har sagt upp. Det känns lite som "pilutta dig att du inte får rida min fina häst längre". Som någon slags översittarmarkering och att jag helst ska må dåligt av att ha blivit uppsagd. Det gör jag inte. Men det är fascinerande hur folk funkar.
Idag har jag varit igång lite mer igen. På eftermiddagen åkte jag till stan och handlade lite, bl.a. en trädgårdsstol. När jag kom hem och vikt ut stolen och provsuttit den så insåg jag att det var ett måndagsexemplar. Jag får tyvärr åka tillbaka med den. Tråk.
Men på kvällen var jag ut och hämtade lite material till en spaljé som jag ska bygga. Hyresvärden har gett mig tillstånd att hämta på ett ställe på hennes marker. Får väl se om jag kan få ihop något snyggt av det.
I morgon ska exet hjälpa mig att fixa störarna till spaljén som ska spetsas och svedjas. I gengäld ska han få lite plantor av mig som jag dragit upp. Det känns helt okej att prata med honom nu. Han funkar bra som kompis när jag inte är så arg och frustrerad på honom längre. Om någon nu tror att jag vill flytta ihop med honom igen så säger jag näver bäver. Aldrig i livet.
