- Svar: 18
- Visningar: 1 487
Att skaffa katt har inte riktigt blivit som jag räknat med. Det har blivit bättre. Det finns alltid någon katt tillgänglig att gosa med och båda kräver också uppmärksamhet, var och en på sitt sätt. Toni är den som ofta kommer och ska gosa vid sovdags på kvällen. Och på morgonen kommer hon och väcker mig. Och ligger jag i soffan så kommer hon också gärna och gosar en stund. Lina däremot kommer ofta när jag sitter vid datorn. Och båda vill gärna hänga med mig där jag är. Går jag ut och de också är ute vid tillfället så går de dit jag går.
Lina bet mig ibland i början men nu är det väldigt länge sedan hon bet mig sist. Kanske har hon uppfattat att det inte var populärt. Nu är det i stället idel kärlek mellan oss. Jag gosar mycket med henne och har märkt att hon är svag för smicker och snällt prat. Sånt gillar hon.
Lina är ofta katten som är tvåa på bollen. Toni kommer på något först och sen följer Lina hennes exempel. Linas första försök att ta sig upp på den stora bokhyllan slutade med att hon dråsade i backen eftersom hon inte nådde ända upp från den halva väggen som är bredvid. Sen kom hon på att hon först behövde ta sig upp på mitt promenadband och därifrån ta ett skutt upp. Det hade Toni räknat ut för länge sen. Men nu vet båda hur man tar sig upp och de har ibland varit uppe där samtidigt. Sist detta hände så tyckte Toni att det blev lite "too much". Bredvid bokhyllan finns ett stort hål i väggen och i överkanten av den finns en bräda som sticker ut 5-10 cm från väggen. Den klev Toni upp på och gick hela vägen till andra sidan där den lite mindre bokhyllan står. Sen tog hon ett litet skutt den sista biten till hyllan. Hon hade gjort denna promenad förut, men Lina hade aldrig sett det eller gjort det förut. Aha, tänkte Lina, och klev även hon upp på den smala brädkanten och gick över till andra sidan. När hon kom till andra ändan insåg hon att det redan var upptaget på den andra hyllan. Ooops. Hon försökte backa, men insåg att det inte riktigt gick. Hon ramlade, eller hoppade, ner därifrån. Det var ett ganska högt hopp på närmare två meter och det hade hon inte riktigt räknat med.
För några dagar sedan, när det var dags att sova, så var Lina busig och röjde under sovrumsmattan. Jag sa "ska du verkligen hålla på med det där nu, det är ju sängdags". Till min förvåning slutade hon röja, tittade upp på mig, hoppade upp i sängen och la sig på min mage. Goskatten. Undrar om hon verkligen förstod vad jag sa. Det verkade i alla fall så.
Att ha två katter är som att få dubbla doser kärlek varje dag. Vi umgås och gosar, och vi pratar med varann.
Min psykolog säger att jag ser gladare ut, eller rent av glad. Och jag tror faktiskt det är katternas förtjänst.
Lina bet mig ibland i början men nu är det väldigt länge sedan hon bet mig sist. Kanske har hon uppfattat att det inte var populärt. Nu är det i stället idel kärlek mellan oss. Jag gosar mycket med henne och har märkt att hon är svag för smicker och snällt prat. Sånt gillar hon.
Lina är ofta katten som är tvåa på bollen. Toni kommer på något först och sen följer Lina hennes exempel. Linas första försök att ta sig upp på den stora bokhyllan slutade med att hon dråsade i backen eftersom hon inte nådde ända upp från den halva väggen som är bredvid. Sen kom hon på att hon först behövde ta sig upp på mitt promenadband och därifrån ta ett skutt upp. Det hade Toni räknat ut för länge sen. Men nu vet båda hur man tar sig upp och de har ibland varit uppe där samtidigt. Sist detta hände så tyckte Toni att det blev lite "too much". Bredvid bokhyllan finns ett stort hål i väggen och i överkanten av den finns en bräda som sticker ut 5-10 cm från väggen. Den klev Toni upp på och gick hela vägen till andra sidan där den lite mindre bokhyllan står. Sen tog hon ett litet skutt den sista biten till hyllan. Hon hade gjort denna promenad förut, men Lina hade aldrig sett det eller gjort det förut. Aha, tänkte Lina, och klev även hon upp på den smala brädkanten och gick över till andra sidan. När hon kom till andra ändan insåg hon att det redan var upptaget på den andra hyllan. Ooops. Hon försökte backa, men insåg att det inte riktigt gick. Hon ramlade, eller hoppade, ner därifrån. Det var ett ganska högt hopp på närmare två meter och det hade hon inte riktigt räknat med.
För några dagar sedan, när det var dags att sova, så var Lina busig och röjde under sovrumsmattan. Jag sa "ska du verkligen hålla på med det där nu, det är ju sängdags". Till min förvåning slutade hon röja, tittade upp på mig, hoppade upp i sängen och la sig på min mage. Goskatten. Undrar om hon verkligen förstod vad jag sa. Det verkade i alla fall så.
Att ha två katter är som att få dubbla doser kärlek varje dag. Vi umgås och gosar, och vi pratar med varann.
Min psykolog säger att jag ser gladare ut, eller rent av glad. Och jag tror faktiskt det är katternas förtjänst.
Så fint att läsa.
