Dresscode - bra eller dåligt? (utbruten från Bröllopsklädsel som inte är kostym: Inspirationstråd)

[Voeux]

Vi hade ingen klädkod på vårt bröllop. En person frågade och vi sa då att man får ha på sig precis vad man vill. Personen ville ändå ha mer tydliga direktiv och då sa jag ”men ta på dig något som du känner dig bekväm i och som du skulle haft om du gick på restaurang med oss”.
Själva hade vi båda väldigt enkla men eleganta kläder, ingen av oss bar vitt. Hade haft noll problem om någon av våra gäster hade haft vitt, rött, svart eller kommit i någon som ”överglänsar” oss. Vem bryr sig liksom? Alla vet ju att det är vi som gifter oss.
Våra gäster hade allt från shorts och t-shirt, blus och byxor, skjorta och byxor, kostym, sommarklänning, jeans och tröja med mera.

Jag såg att ni gift er. Grattis!

 

[Verdandi]

Jag har tyvärr flera vänner som hade behövt ett sådant wake up call. De är inga elaka människor, men normen på sistone i vissa kretsar har blivit att det är så folk gör. De matas av anhöriga och vänner att det är ”deras år”, att folk ska passa upp med klänningsprovningar och hippa. Att folk på stora dagen springer som galningar för att ”bruden vill ha juice”, ”bruden behöver hårspray” osv. i all oändlighet. Jag har sett helt vanliga snälla tjejer bli helknäppa inför sitt bröllop. Jag blev också helt jävla knäpp fast åt andra hållet, jag ville inte det där men upplevde förväntningar från omgivningen och blev helt knäckt. Vi måste prata mer om det och ja, snälla, kan nån väcka oss från denna kollektiva hjärntvätt? Jag älskar mina vänner men är glad över att vissa av dem har avverkat sitt bröllop nu

Håller helt och fullt med dig. Det är bara sorgligt. Det räcker med alla helt vanliga "måsten" utan påklistrade påhitt om hur det ska vara.

 

[Nahar]

Jag menar bara att rak kommunikation med brudparet löser nog de flesta frågor. Fråga dem. Är man bekanta med varandra och har blivit bjuden, så känner de troligen ens person och personlighet. Jag tror de flesta är bekväma med att någon "sticker ut" om den personen blivit bjuden. Är det inte så, ja då är det kanske inte så kul att umgås till vardags heller. Men av respekt för att någon fixar, planerar, bjuder på en dag som är betydelsefull för dem som anordnar den, så kan man ta reda på hur deras önskan ser ut.

Och jag menar att det inte borde behövas. Ska vi ha klädkod som hjälp för gästerna så bör koderna vara öppna för det icke-könsbundna samhälle vi numer har. Att behöva fråga fram och tillbaka tar ju bort syftet med själva koden, och till råga på det får det människor att bli ännu mer utanför - för vilka är det som kommer behöva fråga varenda gång då? Jo, de som inte passar in i tvåkönsnormen.

 

[Voeux]

Och jag menar att det inte borde behövas. Ska vi ha klädkod som hjälp för gästerna så bör koderna vara öppna för det icke-könsbundna samhälle vi numer har. Att behöva fråga fram och tillbaka tar ju bort syftet med själva koden, och till råga på det får det människor att bli ännu mer utanför - för vilka är det som kommer behöva fråga varenda gång då? Jo, de som inte passar in i tvåkönsnormen.

Främst de som inte passar in i tvåkönsrollen (!), men tillägger också de som av andra anledningar inte vill ha exempelvis kostym. Känner en med svår ångestproblematik som blir värre med fluga/slips/skjorta (får känslan av att inte kunna andas). Så utöver stressen med socialt sammanhang så tillkommer stram klädsel. Sen, hur härligt vore det inte om även cis-personer kunde vidga sina vyer lite? Jag känner ett gäng män som jag tror, i en mer tillåtande miljö och om de själva tänkte till lite, sannolikt skulle älska att klä upp sig på andra sätt än kostym. Men det är samma visa varje fest, kostym kostym kostym. Men jag tror det finns mer kreativitet och uttryck att hämta hos dessa personer, egentligen.

 

[Verdandi]

Och jag menar att det inte borde behövas. Ska vi ha klädkod som hjälp för gästerna så bör koderna vara öppna för det icke-könsbundna samhälle vi numer har. Att behöva fråga fram och tillbaka tar ju bort syftet med själva koden, och till råga på det får det människor att bli ännu mer utanför - för vilka är det som kommer behöva fråga varenda gång då? Jo, de som inte passar in i tvåkönsnormen.

Fast ibland får man läsa av koden med andra glasögon. Den gäller som riktlinje. Den är till för vägledning. Den gäller alla, oavsett vem man är. Jag har varit på bröllop där kvinnor klätt sig i kostym med slips och manliga skor osv osv. Ingen har brytt sig. Koden har följts.

 

[Nahar]

Fast ibland får man läsa av koden med andra glasögon. Den gäller som riktlinje. Den är till för vägledning. Den gäller alla, oavsett vem man är. Jag har varit på bröllop där kvinnor klätt sig i kostym med slips och manliga skor osv osv. Ingen har brytt sig. Koden har följts.

Men vad tycker du egentligen? Är könsöverskridande okej eller inte? Vad är ett brott mot koden - kan jag ha klänning eller kostym men inte något annat? Och varför ska jag då fråga i förväg om jag inte bryter koden?

 

[Nahar]

Främst de som inte passar in i tvåkönsrollen (!), men tillägger också de som av andra anledningar inte vill ha exempelvis kostym. Känner en med svår ångestproblematik som blir värre med fluga/slips/skjorta (får känslan av att inte kunna andas). Så utöver stressen med socialt sammanhang så tillkommer stram klädsel. Sen, hur härligt vore det inte om även cis-personer kunde vidga sina vyer lite? Jag känner ett gäng män som jag tror, i en mer tillåtande miljö och om de själva tänkte till lite, sannolikt skulle älska att klä upp sig på andra sätt än kostym. Men det är samma visa varje fest, kostym kostym kostym. Men jag tror det finns mer kreativitet och uttryck att hämta hos dessa personer, egentligen.

Ja, alltså, med att inte passa in i normen så menar jag ju inte nödvändigtvis att en är ickebinär. Jag är man men jag trivs helt enkelt inte i mörk (tråkig!) kostym. Och varför ska jag tvinga mig själv att vara tråkig och stel på fest? Och som du säger är det ju flera grupper som får det svårt med så tvingande klädkoder.

Och jag håller med om att om det bara fanns utrymme för det så hade nog fler män vågat mer - men just att klädkoderna är så strikta är nog en del av att många håller tillbaka.

 

[Pilot]

Jag har tyvärr flera vänner som hade behövt ett sådant wake up call. De är inga elaka människor, men normen på sistone i vissa kretsar har blivit att det är så folk gör. De matas av anhöriga och vänner att det är ”deras år”, att folk ska passa upp med klänningsprovningar och hippa. Att folk på stora dagen springer som galningar för att ”bruden vill ha juice”, ”bruden behöver hårspray” osv. i all oändlighet. Jag har sett helt vanliga snälla tjejer bli helknäppa inför sitt bröllop. Jag blev också helt jävla knäpp fast åt andra hållet, jag ville inte det där men upplevde förväntningar från omgivningen och blev helt knäckt. Vi måste prata mer om det och ja, snälla, kan nån väcka oss från denna kollektiva hjärntvätt? Jag älskar mina vänner men är glad över att vissa av dem har avverkat sitt bröllop nu

Jag håller med! Ett av mina guilty pleasures är att förfasa mig över amerikanska bridezillas. Framförallt de som vill att andra ska stå för möhippa och olika fester i all oändlighet, för att inte tala om vilka krav de har på sina presenter osv.
Sjukt pinsamt egentligen.
Dessutom så verkar många på just "den dagen" gå tillbaka till 1800 talet när det kommer till värderingar. Och det här mer att de har "planerat det hela deras liv", har man verkligen det som mål som liten att gifta sig? Tycker det låter helt fasansfullt om det är en största önskan (och inte ETT av ens livsmål, det är ju något annat, men att man inte anser sig vara den kompletta kvinnan fören det har skett, hujeda mig).

Jag har inte varit på många bröllopet, men ett genomgående tema är att man är där för att fira deras dag genom att ha trevligt. Det betyder att även gästerna behöver tas i anspråk för att de ska trivas.

 

[Görel]

Jag roade mig ofta med att läsa Magdalena Ribbings spalt i DN, och många som skrev in till henne hade blivit bjudna på främst bröllop där brudparet hade höga krav på sina gästers klädsel. Flera ville att gästerna skulle klä sig i samma färg, som att gästerna skulle vara en del av kulissen, andra förväntade sig klädbyten av sina gäster mellan vigsel och middag. Kommer inte ihåg alla exempel som jag förfasade mig över då.
De fåtal bröllop som jag själv blivit bjuden till har varit fullt normala, folk har varit festligt klädda på sitt eget sätt och jag hörde aldrig att någon uttryckte något negativt om det.

För mig som alltid har uttryckt mig genom kläder och gärna använt kläder och stil för att väcka uppmärksamhet (bra metod för en blyg tonåring som ändå ville ta plats) är klädkoder helt okej så länge jag inte förväntas göra våld på min personlighet. Skulle jag behöva klä ut mig till någon som inte är jag skulle jag inte gå på tillställningen. T ex avskyr jag vitt och jag skulle aldrig gå på en tillställning som krävde att jag var klädd i vitt, vilket jag sett som klädkod.

 

[athena_arabians]

Jag gillar klädkod för då vet jag vilken typ av klädsel som är tänkt (jag vill heller inte sticka ut).

Men det är som sagt inget påvligt påbud, det är ingen som skjuter (eller exkommunicerar) en om en inte följer den. Däremot tycker jag att en ska iaf vara hel och rimligt ren oavsett vilken typ och nivå av kläder en väljer att ha.

Jag tycker det är jättehärligt att köädkoderna börjar förändras och bli mer inkluderande vad gäller genusuttryck och ickebinär. Vi ska ju komma ihåg att klädkoder är inget som är hugget i sten eller alltid har varit statiska. De har ändrats precis som modet.

Hade jag haft en bröllopsfest hade jag känt mig ytterst hedrad om @Nahar kommit i kläder som kändes bra på alla nivåer för honom Och hade någon annan haft mindre positiva åsikter om hans klädval hade de fått med bruden att göra

 

[EmmaBovary]

Jag roade mig ofta med att läsa Magdalena Ribbings spalt i DN, och många som skrev in till henne hade blivit bjudna på främst bröllop där brudparet hade höga krav på sina gästers klädsel. Flera ville att gästerna skulle klä sig i samma färg, som att gästerna skulle vara en del av kulissen, andra förväntade sig klädbyten av sina gäster mellan vigsel och middag. Kommer inte ihåg alla exempel som jag förfasade mig över då.
De fåtal bröllop som jag själv blivit bjuden till har varit fullt normala, folk har varit festligt klädda på sitt eget sätt och jag hörde aldrig att någon uttryckte något negativt om det.

För mig som alltid har uttryckt mig genom kläder och gärna använt kläder och stil för att väcka uppmärksamhet (bra metod för en blyg tonåring som ändå ville ta plats) är klädkoder helt okej så länge jag inte förväntas göra våld på min personlighet. Skulle jag behöva klä ut mig till någon som inte är jag skulle jag inte gå på tillställningen. T ex avskyr jag vitt och jag skulle aldrig gå på en tillställning som krävde att jag var klädd i vitt, vilket jag sett som klädkod.

Jag har i regel alltid svarta kläder, hade lite randigt ett tag. Det är min estetik helt enkelt, och det framstår ju förstås som löjligt men jag tycker verkligen att det är skitjobbigt att förväntas att inte ha svart på sig (även om det inte är så noga alla gånger). Och visst, många köper ändå en ny klänning till tillställningar (om man har ekonomin till det), men det tar verkligen emot när sannolikheten att jag skulle ha på mig plagget annars är låg och man i letandet notera att en duglig klänning också finns i svart - och blir så mycket mer tilltalande.

 

[Badger]

Jag har i regel alltid svarta kläder, hade lite randigt ett tag. Det är min estetik helt enkelt, och det framstår ju förstås som löjligt men jag tycker verkligen att det är skitjobbigt att förväntas att inte ha svart på sig (även om det inte är så noga alla gånger). Och visst, många köper ändå en ny klänning till tillställningar (om man har ekonomin till det), men det tar verkligen emot när sannolikheten att jag skulle ha på mig plagget annars är låg och man i letandet notera att en duglig klänning också finns i svart - och blir så mycket mer tilltalande.

Margareta Ribbing tror jag sa att man kan ha färg på ngt annat. Iofs kanske man hatar färg på det med men tex strumpor är ju billigare än klänningar om man inte använder dem igen o sjalar kan lånas eller ngt.

 

[Nahar]

Jag har i regel alltid svarta kläder, hade lite randigt ett tag. Det är min estetik helt enkelt, och det framstår ju förstås som löjligt men jag tycker verkligen att det är skitjobbigt att förväntas att inte ha svart på sig (även om det inte är så noga alla gånger). Och visst, många köper ändå en ny klänning till tillställningar (om man har ekonomin till det), men det tar verkligen emot när sannolikheten att jag skulle ha på mig plagget annars är låg och man i letandet notera att en duglig klänning också finns i svart - och blir så mycket mer tilltalande.

Men det är väl aldrig helt förbjudet med svart? Eller?

 

[Voeux]

Men det är väl aldrig helt förbjudet med svart? Eller?

På bröllop är det väl traditionellt så att man ”olyckönskar brudparet” om man har svart, har jag hört. Ja, som kvinna då eller kanske helsvart som man? Svart kostym är ju vanligt. Sjuk grej, varför skulle man ens gå om man önskade paret olycka? Är väl en gammal grej dock. Likväl som att man skulle vara brudgummens älskarinna om man bar rött.

 

[Nahar]

På bröllop är det väl traditionellt så att man ”olyckönskar brudparet” om man har svart, har jag hört. Ja, som kvinna då eller kanske helsvart som man? Svart kostym är ju vanligt. Sjuk grej, varför skulle man ens gå om man önskade paret olycka? Är väl en gammal grej dock. Likväl som att man skulle vara brudgummens älskarinna om man bar rött.

Så gammal kan den inte vara, svart var ju enda finklädersfärgen till början av 1900-talet, till och med bruden hade svart förr. Tror att väldigt mycket kring bröllop är helt nya "traditioner" skapade av amerikansk media och reklam. Diamantring, möhippor etcetc

 

[EmmaBovary]

Men det är väl aldrig helt förbjudet med svart? Eller?

Nä, men som @Voeux skrev så har det setts som lite tabu och just den biten verkar sitta i en del. Ska på ett bröllop nu i sommar, där brudparet helst vill ha det somrigt och ljust. Nu hade de väl såklart accepterat om man kom helt eller delvis i svart, men det har ändå känts som jag varit för barnslig isf. Så ägnat flera dagar (haha, seriöst alltså, suttit med det här ångestladdade projektet några heldagar) åt att värka fram ett beslut som blev någon "dusty pink" klänning som jag ska matcha med svarta skor och smycken för nåt slags romantisk gotisk look som jag kanske kan känna är lite jag. Hoppas jag.

 

[Nahar]

Nä, men som @Voeux skrev så har det setts som lite tabu och just den biten verkar sitta i en del. Ska på ett bröllop nu i sommar, där brudparet helst vill ha det somrigt och ljust. Nu hade de väl såklart accepterat om man kom helt eller delvis i svart, men det har ändå känts som jag varit för barnslig isf. Så ägnat flera dagar (haha, seriöst alltså, suttit med det här ångestladdade projektet några heldagar) åt att värka fram ett beslut som blev någon "dusty pink" klänning som jag ska matcha med svarta skor och smycken för nåt slags romantisk gotisk look som jag kanske kan känna är lite jag. Hoppas jag.

Känner ju igen mig i det här med att spendera jobbig extratid på att hitta klädsel, även om det inte är färgen som spökar i mitt fall

 

[Roheryn]

På bröllop är det väl traditionellt så att man ”olyckönskar brudparet” om man har svart, har jag hört. Ja, som kvinna då eller kanske helsvart som man? Svart kostym är ju vanligt. Sjuk grej, varför skulle man ens gå om man önskade paret olycka? Är väl en gammal grej dock. Likväl som att man skulle vara brudgummens älskarinna om man bar rött.

Jag hade svart klänning med vit lite kortare kavaj till när goda vänner gifte sig för en del år sedan. Jag och dåvarande maken var vittnen så jag hamnade ju till och med på en del av bröllopsfotona med min svarta klänning Ingen tog det minsta illa upp och jag frågade dem inte innan. Ska väl tilläggas att det här inte var något särskilt formellt bröllop utan en trevlig, familjär tillställning typ ”bondbröllop på landet”.