Dresscode - bra eller dåligt? (utbruten från Bröllopsklädsel som inte är kostym: Inspirationstråd)

[Mineur]

Jag gifte mig nyligen och vi hade ganska mycket huvudbry när det kom till just dress code. Vi ville egentligen inte säga något alls om saken eftersom vi inte ville att folk skulle känna sig intvingade i någon slags mall, men eftersom de flesta i vår omgivning tyckte att vi åtminstone skulle skriva något slutade det med att vi skrev "Just whatever you're comfortable in. If you're unsure, please just ask!", rätt och slätt. Vi trodde att det skulle vara tillräckligt för de flesta, men vi fick ändå massor av frågor av folk som undrade vad vi menade och ville att vi skulle komma med en smalare definition. Ja ja, hur man än vänder sig har man ändan bak

Vi fick också kommentarer som att "Men, tänk om någon kommer i jeans! " och både jag och min man kände bara att "Ja...Och?" Överlag bryr jag mig väldigt lite om vad andra människor har på sig, även om "helt och rent" alltid är trevligt. Jag blev därför också väldigt ställd när mer än en person ville fråga mig i förväg om de fick ha på sig si eller så - för mig vore det helt absurt att förbjuda en gäst från att ha på sig ett visst klädesplagg. Men det är ju jag det, och jag förstår att det finns andra som resonerar annorlunda.

Sen är ju frågan om en icke officiell dress code som den vi hade stjälper mer än den hjälper, om det hade varit bättre att inte ha någon alls. Jag vet inte faktiskt. Jag är väldigt väl medveten om mina privilegier som normativ cis-kvinna som trivs i den sorts kläder som det förväntas att jag ska bära, så jag känner att jag inte riktigt är rätt person att ha åsikter om detta.

 

[Badger]

Jag gifte mig nyligen och vi hade ganska mycket huvudbry när det kom till just dress code. Vi ville egentligen inte säga något alls om saken eftersom vi inte ville att folk skulle känna sig intvingade i någon slags mall, men eftersom de flesta i vår omgivning tyckte att vi åtminstone skulle skriva något slutade det med att vi skrev "Just whatever you're comfortable in. If you're unsure, please just ask!", rätt och slätt. Vi trodde att det skulle vara tillräckligt för de flesta, men vi fick ändå massor av frågor av folk som undrade vad vi menade och ville att vi skulle komma med en smalare definition. Ja ja, hur man än vänder sig har man ändan bak

Vi fick också kommentarer som att "Men, tänk om någon kommer i jeans! " och både jag och min man kände bara att "Ja...Och?" Överlag bryr jag mig väldigt lite om vad andra människor har på sig, även om "helt och rent" alltid är trevligt. Jag blev därför också väldigt ställd när mer än en person ville fråga mig i förväg om de fick ha på sig si eller så - för mig vore det helt absurt att förbjuda en gäst från att ha på sig ett visst klädesplagg. Men det är ju jag det, och jag förstår att det finns andra som resonerar annorlunda.

Sen är ju frågan om en icke officiell dress code som den vi hade stjälper mer än den hjälper, om det hade varit bättre att inte ha någon alls. Jag vet inte faktiskt. Jag är väldigt väl medveten om mina privilegier som normativ cis-kvinna som trivs i den sorts kläder som det förväntas att jag ska bära, så jag känner att jag inte riktigt är rätt person att ha åsikter om detta.

Har tyckt att icke officiella dresscodes har varit jättebra och enkla när man känner brudparet som en kompis och även känner de flesta på bröllopet. Det är plättlätt för mig att veta vad "Anna och Pelle" och min bekantskapskrets menar med midsommarfint eller "vad som helst du är bekväm i" jag kan också gissa mig till vad pappa menar med "kom som du är efter jobbet" (dvs leta upp det finaste du har som är strikt och inte glittrar som du kan låtsas att du kunde haft på jobbet).

Men det är helt omöjligt att gissa sig till vad min svärmors mans dotter som bor på annan ort menar med något liknande (de kan ju ha allt från balklänning till trasiga jeansshorts, eller strikt folkdräkt, på midsommar, vad vet jag), det var svårt nog bara med mörk kostym (visade sig att deras mörk kostym gled betydligt mer åt siden i pastellfärger, pösiga kjolar och rosetter än vad motsvarande gjort hos oss.) men var ändå hyggligt nöjd med min kameleontnivå.

Så jag har nog fastnat i att dresscode är nära nödvändigt för avlägsna kusiner och ganska onödigt för vännerna. Om man är en av vännerna och aldrig varit kusin på bröllop så är det nog också väldigt svårt att föreställa sig att det som är totalt självklart vardagsfint i Uppsala kanske är ett helt annat självklart vardagsfint i Linköping.

 

[MidnightSoul]

Har tyckt att icke officiella dresscodes har varit jättebra och enkla när man känner brudparet som en kompis och även känner de flesta på bröllopet. Det är plättlätt för mig att veta vad "Anna och Pelle" och min bekantskapskrets menar med midsommarfint eller "vad som helst du är bekväm i" jag kan också gissa mig till vad pappa menar med "kom som du är efter jobbet" (dvs leta upp det finaste du har som är strikt och inte glittrar som du kan låtsas att du kunde haft på jobbet).

Men det är helt omöjligt att gissa sig till vad min svärmors mans dotter som bor på annan ort menar med något liknande (de kan ju ha allt från balklänning till trasiga jeansshorts, eller strikt folkdräkt, på midsommar, vad vet jag), det var svårt nog bara med mörk kostym (visade sig att deras mörk kostym gled betydligt mer åt siden i pastellfärger, pösiga kjolar och rosetter än vad motsvarande gjort hos oss.) men var ändå hyggligt nöjd med min kameleontnivå.

Så jag har nog fastnat i att dresscode är nära nödvändigt för avlägsna kusiner och ganska onödigt för vännerna. Om man är en av vännerna och aldrig varit avlägsen kusin så är det nog också väldigt svårt att föreställa sig att det som är totalt självklart vardagsfint i Uppsala kanske är ett helt annat självklart vardagsfint i Linköping.

Vad är en kameleontnivå?

 

[Badger]

Vad är en kameleontnivå?

Att jag personligen föredrar att inte sticka ut alls ur tapeten på fest eller tillställningar (kanske inte på jobbet tex men).

 

[Badger]

Vad är en kameleontnivå?

(btw hade absolut kunnat tänka mig att ha på mig byxor tex men skulle vilja hitta ett par som inte sticker ut från vad andra har. Dvs en eller annan faster har alltid byxor men det sticker inte ut för hon har det alltid ändå och hon har ett par som smälter in. Själv har jag svårt med byxor som inte är jeans eftersom byxor inte brukar passa i M, L, XL storlekar på mig utan i jeansstorlekar där man väljer midja och längd och jag trivs bra i kjol och klänning och har det ofta ändå och har i garderoben som jag kan ta på mig utan att behöva shoppa.)

 

[Voeux]

Jag gifte mig nyligen och vi hade ganska mycket huvudbry när det kom till just dress code. Vi ville egentligen inte säga något alls om saken eftersom vi inte ville att folk skulle känna sig intvingade i någon slags mall, men eftersom de flesta i vår omgivning tyckte att vi åtminstone skulle skriva något slutade det med att vi skrev "Just whatever you're comfortable in. If you're unsure, please just ask!", rätt och slätt. Vi trodde att det skulle vara tillräckligt för de flesta, men vi fick ändå massor av frågor av folk som undrade vad vi menade och ville att vi skulle komma med en smalare definition. Ja ja, hur man än vänder sig har man ändan bak

Vi fick också kommentarer som att "Men, tänk om någon kommer i jeans! " och både jag och min man kände bara att "Ja...Och?" Överlag bryr jag mig väldigt lite om vad andra människor har på sig, även om "helt och rent" alltid är trevligt. Jag blev därför också väldigt ställd när mer än en person ville fråga mig i förväg om de fick ha på sig si eller så - för mig vore det helt absurt att förbjuda en gäst från att ha på sig ett visst klädesplagg. Men det är ju jag det, och jag förstår att det finns andra som resonerar annorlunda.

Sen är ju frågan om en icke officiell dress code som den vi hade stjälper mer än den hjälper, om det hade varit bättre att inte ha någon alls. Jag vet inte faktiskt. Jag är väldigt väl medveten om mina privilegier som normativ cis-kvinna som trivs i den sorts kläder som det förväntas att jag ska bära, så jag känner att jag inte riktigt är rätt person att ha åsikter om detta.

Samma här. Vi gifte oss ju förra året och bjöd in till en fest i år. Vi kallade det ”mingelfest” och det var på ett finare hotell i stan. Jag tänker, att utifrån det, skulle väl gästerna själva kunna förstå sammanhanget och välja kläder. Men vi fick en hel del frågor så när vi ett par veckor i förväg skickade ut lite mer information digitalt skrev vi att vi just fått frågor om dresscode, att alla var välkomna att komma i vad de än kände sig fina i och om man vill ha en riktlinje så kan kavaj passa. Det blev lite blandat, nån med fluga och nån i jeans men det mesta där emellan.

Jag har varit på flera bröllop senaste åren där jag upplevt att man som gäst är statister på brudens (ja, oftast brudens) bröllopsbilder. På ett där gäster valde att hoppa i poolen mitt i natten (jättekul tyckte jag!) blev bruden jättearg då hon ansåg att folk skulle fortsatt haft sina kostymer på ett par timmar till. Själv hade jag ju hellre haft minnet, och ja faktiskt bilderna också, från ett spontant poolparty med kläderna på än massa finklädda människor som inte har lika roligt. Fotografen fotade massor när folk badade, men när de sedan delade med sig av bilder och film från bröllopet var detta bortklippt.

 

[TeamLundVer]

Jag personligen vill ha en officiell dresscode att förhålla mig till. Annars kan jag panika i veckor inför den typen av tillställning. Inofficiella dresscodes är jag inget fan av. Då nojjar jag runt kring vad som egentligen är sommarfin?!? hur länge som helst.

Nej, ge mig något som jag kan googla mig till så jag vet på ett ungefär.

När vi gifte oss hade vi dresscode Mörk kostym. En av mannens yngre kusiner bar aldrig något annat än jeans och linne och hon frågade mycket just kring vad detta innebar. Vi sade att hon fick ha på sig vad hon ville men att stora massan troligtvis skulle ha klänning/kjol från knät och ner. Hon vågade köpa sig en klänning just för att hon visste vad andra skulle ha (ville inte sticka ut) och var görsnygg i sin hellånga leopardklänning med jeansjacka till. Hon berättade under festen att hon kände sig så himla snygg och aldrig hade trott att hon kunde vara bekväm i klänning men just pga dresscoden så vågade hon. Hon har faktisk haft klänning flera gånger sedan dess

För mig är dresscode helt enkelt en hjälp för dem som inte vill avvika klädmässigt.

 

[Verdandi]

Blir jag bjuden till ett bröllop så är jag där för att delta på någon annans stora dag och anpassar mig därmed till vad som gäller för just den bjudningen. Det är inte min sak att göra en sak av hur jag vill gå klädd som bjuden gäst. Passar det inte mig, så tackar jag artigt nej till inbjudan.

Är det dress code så följer jag den, är något tveksamt runt den så frågar jag innan.
Inbjudningar med för ospecade och luddiga dress codes typ "kom som det känns bekvämt" genererar oftast fler frågor. De flesta vill inte komma över- eller underklädd, utan de vill vara som fårflocken. Därav dress code = alla ska kunna känna sig bekväma.
Dress code måste alltså inte betyda uppklätt till tänderna, utan ger en riktning.

Om man känner att man vill sticka ut i sin klädsel, fråga brudparet innan. Annars välj en annan tillställning för sitt personliga uttryck.

 

[em-pirre]

Vi hade ingen direkt klädkod men sa lite som nån tidigare skrev att man får komma exakt i vad man vill men om man vill ha en hint om ungefär så var det typ smart casual. Men vi ville att folk känner sig bekväma helt enkelt.

Det funkade jättesmidigt och ingen behövde stressa över att köpa nya fina kläder eller klä sig i nåt obekvämt.

Vi rekommenderade att ha skor utan klack eftersom vi var utomhus och det kan vara jobbigt att gå i klackskor

 

[Nahar]

Jag tycker att det är svårt att de formella dresscodes som finns ger relativt mycket utrymme för kvinnligt kodade kläder, och desto mindre för manligt kodade kläder. Nu tror jag att de flesta är med på att detta håller på att luckras upp, men det skapar en del ovisshet ändå.

För mig personligen blir det svårt just på bröllop, eftersom om jag skulle ha sådant kostym jag vill ha, så skulle den med största sannolikhet överglänsa de flesta kostymer som någon i brudparet har, om de går på traditionella kläder. Likadant blir själva utmanandet av könsgränserna ofta något som drar blickar till sig av bara farten, vilket blir svårt om en inte är bekväm med det, eller inte vill "göra en grej" på någon annans bröllop - men egentligen är det ju inte könsöverskridandet som är grejen, utan folks ovana vid det, och det får vi ju aldrig bukt med om ingen gör något!

Därav mitt problem i första tråden; att vara annorlunda men inte sticka ut. Samtidigt, är det klädkod 'kavaj', måste jag ha kavaj då bara för att jag är man? Bryter jag klädkoden om jag inte har det? Bryter en kvinna klädkoden om hon har knytblus och byxor på klädkod kavaj? Spelar det någon roll?

 

[MJLee]

Ett förslag är ju att skriva, vad du känner dig bekväm i, vardagskläder, men jag tror trots det att man kommer få flera frågor. Folk stressar upp sig något otroligt just vad gäller bröllopskläder så på ett sätt är det väl lättast att skriva exakt vad man ska ha på sig. Däremot är det kanske onödigt att skriva frack och liknande som många måste hyra och det är ju tillhörande lång festklänning som kan vara ganska dyr i inköp. Och sedan prata med morbror Åke och liknande privat och säga att det är ok precis vad du vill ha på dig.

 

[Verdandi]

Du får helt enkelt fråga brudparet om de känner sig bekvämma med de kläder du tänkt dig på deras bröllop. Om du nu vill använda deras dag för göra ett statement och eventuellt vänja in andra vid det du tycker är annorlunda.

Jag är absolut för att vara sig själv, få "sticka ut" och inte följa gängse normer och bli respekterad för det, men just ett bröllop är ju i huvudsak inte till för gästen.

Jag tycker att det är svårt att de formella dresscodes som finns ger relativt mycket utrymme för kvinnligt kodade kläder, och desto mindre för manligt kodade kläder. Nu tror jag att de flesta är med på att detta håller på att luckras upp, men det skapar en del ovisshet ändå.

För mig personligen blir det svårt just på bröllop, eftersom om jag skulle ha sådant kostym jag vill ha, så skulle den med största sannolikhet överglänsa de flesta kostymer som någon i brudparet har, om de går på traditionella kläder. Likadant blir själva utmanandet av könsgränserna ofta något som drar blickar till sig av bara farten, vilket blir svårt om en inte är bekväm med det, eller inte vill "göra en grej" på någon annans bröllop - men egentligen är det ju inte könsöverskridandet som är grejen, utan folks ovana vid det, och det får vi ju aldrig bukt med om ingen gör något!

Därav mitt problem i första tråden; att vara annorlunda men inte sticka ut. Samtidigt, är det klädkod 'kavaj', måste jag ha kavaj då bara för att jag är man? Bryter jag klädkoden om jag inte har det? Bryter en kvinna klädkoden om hon har knytblus och byxor på klädkod kavaj? Spelar det någon roll?

 

[Voeux]

Dress code har ingenting med att uppfostra gäster att göra. Jag använder det et som ett vedertaget sätt informera om vilken typ av evenemang jag planerar pch inviterar till. Att inte göra det vore oartigt.

Vilken typ av evenemang det är framgår väl tydligt i inbjudan, hoppas jag. Bröllop, på plats X, middag och efterföljande fest brukar väl vara vanligt. Det är väl evenemanget. Hur folk klär sig ser jag som en helt separat sak.

Vi kan inte påstå att vi vill ge mer utrymme i könsrollerna i ena handen och fortsätta använda traditionella klädkoder med andra handen. För det första utgår det fortfarande från mannens, mycket smala, klädkod. Förvånade hade folk blivit om man skrivit ”långklänning” som klädkod. Och för det andre, som redan skrivits, så utgår det från dam och herr. Att hjälpa gästerna är artigt men vi måste hitta fräschare sätt att göra det på. Dessutom, hur mycket snygga kläder har vi inte missat genom åren genom dessa koder? Tänker typ grabbarna i Rebel Wilsons nya Senior Year. Hallå liksom!

 

[Voeux]

Du får helt enkelt fråga brudparet om de känner sig bekvämma med de kläder du tänkt dig på deras bröllop. Om du nu vill använda deras dag för göra ett statement och eventuellt vänja in andra vid det du tycker är annorlunda.

Jag är absolut för att vara sig själv, få "sticka ut" och inte följa gängse normer och bli respekterad för det, men just ett bröllop är ju i huvudsak inte till för gästen.

Så att klä sig så man känner sig bekväm och inte inklämd i en skavande könsroll är ett statement?

Brudpar kan ju också behöva ett litet wake up call och inse att hela världen inte cirkulerar kring dem. Inte ens på deras bröllop, faktiskt.

 

[Nahar]

Du får helt enkelt fråga brudparet om de känner sig bekvämma med de kläder du tänkt dig på deras bröllop. Om du nu vill använda deras dag för göra ett statement och eventuellt vänja in andra vid det du tycker är annorlunda.

Jag är absolut för att vara sig själv, få "sticka ut" och inte följa gängse normer och bli respekterad för det, men just ett bröllop är ju i huvudsak inte till för gästen.

Nu vet jag precis var gränserna går för bröllopen jag går på, mina funderingar i denna tråden var mer allmänna. Hade det varit så att brudparet inte kan se bortom sin egen verklighet och ställer direkta krav på folks klädsel så hade jag inte kommit.

Det handlar ju inte om att göra ett statement av något slag alls, det är ju det jag skriver. Jag gillar inte att synas och jag är alldeles för artig för att på något sätt riskera att ta uppmärksamheten från brudparet. Det betyder inte att jag tänker göra våld på min egen identitet. Om gästerna hellre kollar på mig för att jag inte har kostym på mig, än på brudparet de är där för att fira, så får det stå för dem. Sååå jäkla kul kan det inte vara med en kille i blus, kaftan, eller klänning istället för skjorta.

 

[Malibu_Stacy]

Vi hade ingen klädkod på vårt bröllop. En person frågade och vi sa då att man får ha på sig precis vad man vill. Personen ville ändå ha mer tydliga direktiv och då sa jag ”men ta på dig något som du känner dig bekväm i och som du skulle haft om du gick på restaurang med oss”.
Själva hade vi båda väldigt enkla men eleganta kläder, ingen av oss bar vitt. Hade haft noll problem om någon av våra gäster hade haft vitt, rött, svart eller kommit i någon som ”överglänsar” oss. Vem bryr sig liksom? Alla vet ju att det är vi som gifter oss.
Våra gäster hade allt från shorts och t-shirt, blus och byxor, skjorta och byxor, kostym, sommarklänning, jeans och tröja med mera.

 

[Verdandi]

Så att klä sig så man känner sig bekväm och inte inklämd i en skavande könsroll är ett statement?

Brudpar kan ju också behöva ett litet wake up call och inse att hela världen inte cirkulerar kring dem. Inte ens på deras bröllop, faktiskt.

Jag svarade på en tidigare mening ovan, som lät som det. Och det är inte fel det heller att vilja göra.

Jag tror att om man är vänner så behöver man sannolikt inget sådant wake up call på just den dagen. I så fall fall tar man det peraonligen med den man upplever problemet med.

 

[Voeux]

Nu vet jag precis var gränserna går för bröllopen jag går på, mina funderingar i denna tråden var mer allmänna. Hade det varit så att brudparet inte kan se bortom sin egen verklighet och ställer direkta krav på folks klädsel så hade jag inte kommit.

Det handlar ju inte om att göra ett statement av något slag alls, det är ju det jag skriver. Jag gillar inte att synas och jag är alldeles för artig för att på något sätt riskera att ta uppmärksamheten från brudparet. Det betyder inte att jag tänker göra våld på min egen identitet. Om gästerna hellre kollar på mig för att jag inte har kostym på mig, än på brudparet de är där för att fira, så får det stå för dem. Sååå jäkla kul kan det inte vara med en kille i blus, kaftan, eller klänning istället för skjorta.

Brudpar som inte bryr sig om att deras gäster känner sig bekväma kan ju fira ensamma då, kan jag tycka. Det finns väl ingen annan fest i hela världen där folk skulle komma undan med att klampa över sina gästers bekvämlighet. Kom till min kräftskiva men du måste komma i baddräkt. Kom på min födelsedagsfest men du måste äta kött. Skönt i varje fall att du inte har sådana vänner.

 

[Verdandi]

Nu vet jag precis var gränserna går för bröllopen jag går på, mina funderingar i denna tråden var mer allmänna. Hade det varit så att brudparet inte kan se bortom sin egen verklighet och ställer direkta krav på folks klädsel så hade jag inte kommit.

Det handlar ju inte om att göra ett statement av något slag alls, det är ju det jag skriver. Jag gillar inte att synas och jag är alldeles för artig för att på något sätt riskera att ta uppmärksamheten från brudparet. Det betyder inte att jag tänker göra våld på min egen identitet. Om gästerna hellre kollar på mig för att jag inte har kostym på mig, än på brudparet de är där för att fira, så får det stå för dem. Sååå jäkla kul kan det inte vara med en kille i blus, kaftan, eller klänning istället för skjorta.

Jag menar bara att rak kommunikation med brudparet löser nog de flesta frågor. Fråga dem. Är man bekanta med varandra och har blivit bjuden, så känner de troligen ens person och personlighet. Jag tror de flesta är bekväma med att någon "sticker ut" om den personen blivit bjuden. Är det inte så, ja då är det kanske inte så kul att umgås till vardags heller. Men av respekt för att någon fixar, planerar, bjuder på en dag som är betydelsefull för dem som anordnar den, så kan man ta reda på hur deras önskan ser ut.

 

[Voeux]

Jag svarade på en tidigare mening ovan, som lät som det. Och det är inte fel det heller att vilja göra.

Jag tror att om man är vänner så behöver man sannolikt inget sådant wake up call på just den dagen. I så fall fall tar man det peraonligen med den man upplever problemet med.

Jag har tyvärr flera vänner som hade behövt ett sådant wake up call. De är inga elaka människor, men normen på sistone i vissa kretsar har blivit att det är så folk gör. De matas av anhöriga och vänner att det är ”deras år”, att folk ska passa upp med klänningsprovningar och hippa. Att folk på stora dagen springer som galningar för att ”bruden vill ha juice”, ”bruden behöver hårspray” osv. i all oändlighet. Jag har sett helt vanliga snälla tjejer bli helknäppa inför sitt bröllop. Jag blev också helt jävla knäpp fast åt andra hållet, jag ville inte det där men upplevde förväntningar från omgivningen och blev helt knäckt. Vi måste prata mer om det och ja, snälla, kan nån väcka oss från denna kollektiva hjärntvätt? Jag älskar mina vänner men är glad över att vissa av dem har avverkat sitt bröllop nu