Ja visst tenderar de att ha ganska dålig tajming, våra älskade stonJa, jag hoppas att du har rätt. Minns att du pratade om hur spenarna kunde ändras innan fölning för ett tag sedan. De är fortfarande lite hårda i toppen men typ halva spenen kändes verkligen "gosig" idag
.
Hon kommer säkert passa på att föla i helgen när jag har som minst back-Up då alla mina "assistenter" förutom en är bortresta fre-sön. Min sjuksyster har gett mig ok att börja använda min arm efter operationen, men hon tyckte nog att dra ut ett föl fortsatt var en dålig idé.
Har du förlossningskedjor? Förstår att man som privatperson inte har laddat upp med en massa utrustning men vill iallafall tipsa om att tillverka två rep med en ögla i var ände.
Är man ensam (och dessutom med vissa restriktioner från sjuksyster
) och stoet skulle behöva draghjälp så är det faktiskt en enorm skillnad på att dra i ett halt fölben och att dra i ett rep som man får bra tag i. Det går åt väsentligt mindre kraft från den stackars stressade människan om man tar sig lite tid att lägga på rep/kedjor kring framhovarna. Man skall inte vara rädd för att göra det. Kan kännas som att allt plötsligt blir väldigt dramatiskt för att man tar till hjälpmedel men det handlar bara om att göra det enkelt för sig (och för stoet).
Jag använder ofta kedjor och jag har dem alltid redo utanför boxen om det är ett förstagångssto jag assisterar. Man får helt annan kraft att dra och det är väldigt mycket enklare att hjälpa till på det viset.
Var heller inte rädd för att låta stoet göra sitt jobb. Många blir stressade så fort fossingarna dyker upp i öppningen och vill börja slita och dra för att man tycker att stoet har svaga värkar.
De allra flesta ston har svaga värkar i början, de blir successivt starkare och när det är dags att krysta ut bogpartiet som ju är den delen som är störst på fölet, då vågar jag nästan lova att värkarna är allt annat än klena.
Jag får ibland en uppfattning att många tror att en fölning är en nödsituation och det är det INTE.
När utdrivningsfasen startar när vattnet går, då ligger fölet fullt syresatt av sin navelsträng och mår alldeles prima.
Den skall rotera sig upp och ut i förlossningsvägarna där den kommer i kontakt med den punkt som startar stoets krystvärkar.
Sen skall stoet börja krysta (ibland med långa pauser emellan, ibland väldigt intensivt och hastigt) och successivt mata fölet vidare framåt i kanalen och ut. Hela tiden har fölis syresättning och det är alltså ingenting som måste (eller faktiskt bör) ske på två-tre minuter. Inget sto mår väl av att föla så snabbt och faktiskt inget föl heller. Att pressas ut genom en trång kanal är en viktig del i att ”trycka på startknappen” i fölets system.
Om man börjar dra och hjälpa till direkt så fort vattnet gått så är risken ganska stor att man skyndar på förloppet alldeles i onödan och det blir inte riktigt bra. Har man bara kontrollerat att allt ligger som det ska så kan man gott låta mammahäst lugnt och metodiskt jobba på. En del ston tycker dessutom om att ligga och filura en bra stund efter att vattnet gått och det får man gärna lov att göra.
Herregud, nu blev det ett sinnessjukt långt inlägg. Ber om ursäkt. Kanske nån som läser till slutet och kan dra nytta av den infon
. Då är det lugnande att läsa dina inlägg. 
.
).
.
