Dottern går på ridskola och det är ju jättekul – för henne

Varken jag eller min fru har gått all-in med äldsta dotterns ridning och jag misstänker att det krävs om vi ska börja få ut någonting av det. Det håller inte att komma till ridskoleträningen direkt från jobbet, i vardagskläder och lågskor, och köra något slags halvdant engagemang. Oömma kläder, gummistövlar och lite skit under naglarna är vad som behövs. ...
[prbreak][/prbreak]
Källa / Läs mer:
http://www.hd.se/nyheter/sverige/20...a-ridskola-och-det-ar-ju-jattekul--for-henne/

 

[mamman]

Hade det krävts någon insats alls av mina eller de andra barnens föräldrar tror jag inte att någon av dem som red på min ridskola (början/mitten 70-tal) hade fått börja rida. Hästarna stod sadlade när vi kom. Det var bara att tränsa och leda in hästen i ridhuset och sitta upp. Kanske fick vi hjälp att dra åt sadelgjorden, jag minns inte. Nybörjarna var 8-10 år och det var bara halvblod.... Ledare hade ingen hört talas om tror jag ...... (Min första lektion red jag på en häst som inte heller hade gått lektion förut - jag vet att det låter som en skröna men det är sant). Jag hade ridit lite på uthyrningsstall och hos släktingar innan, men de flesta var nog ganska gröna när de kom dit. Föräldrarna turades om att köra bilar fullproppade med ungar till stallet. Dvs det var kanske två föräldrar per ridgrupp om 10-12 där.

När jag 20 år senare anmälde mina barn till ridskola påpekade ridskolechefen att jag inte kunde ha alla barn i en grupp (praktiskt tänkte jag) eftersom jag inte kunde leda mer än en åt gången. En mamma blev helt förskräckt när hon kom till stallet och fick veta att hon inte bara skulle leda utan även göra i ordning ponnyn. Hon var livrädd för hästar och motivet för att sätta ungen i ridskola vara att den inte skulle bli rädd. Mamman blev ju också av med sin rädsla så småningom .

Äldsta behövde ledare 3 gånger de andra lite längre och i olika perioder beroende på fram- och bakgångar. Vid uteritter följde vi med de mindre barnen (5-10) första åren. Detta var en liten klubb med små grupper som gick snabbt framåt, och till föräldrarna fanns det alltid massor av jobb i stallet (intill ridbanan) att göra. När barnen bytte till en större ridskola där stallet ("långt" från ridhuset) sköttes av personal och föräldrarna förväntades sitta på läktaren så kände jag mig helt bortkommen - vad skulle jag göra när barnen red? Så småningom fann jag mig dock i att sitta i kafeterian och fika och skvallra

 

[FiaM]

På mitt gamla jobb gjorde vi likadant med nybörjargrupperna men det var oerhört impopulärt bland föräldrarna. "Vi betalar ju för att NN ska få rida" var mycket vanligt som invändning. Då gjorde vi ändå bara så 3-5 gånger och inte en hel termin. Första gången man har tio barn och tio ponnyer däremot brukar föräldrarna förstå varför hälften så många är fullt tillräckligt innan barnen har lärt sig stanna hästarna.

Då hade nog föräldrarna älskat den här ridskolan... Första terminen var det till och med uppdelat så att första halvan av lektionen hade vi teori där vi fick lära oss att sadla, tränsa, ryckta mm. På en timmes lektion blev det alltså ca 15 min ridning per elev. Eftersom det är länge sedan kommer jag inte ihåg om passet var 60 eller 90 minuter totalt men det ger ju en bild av hur tiden var upplagd i alla fall.

 

[Pancakes]

Då hade nog föräldrarna älskat den här ridskolan... Första terminen var det till och med uppdelat så att första halvan av lektionen hade vi teori där vi fick lära oss att sadla, tränsa, ryckta mm. På en timmes lektion blev det alltså ca 15 min ridning per elev. Eftersom det är länge sedan kommer jag inte ihåg om passet var 60 eller 90 minuter totalt men det ger ju en bild av hur tiden var upplagd i alla fall.

Jag tycker inte att det är ett dåligt upplägg alls. Det svåra brukar inte vara att ha eleverna med på tåget. Hos oss hade vi bara teori de tre första gångerna, därefter var det två och två på ponnyerna 3-5 gånger beroende på hur det gick i gruppen och därefter hölls lektionerna mer "som vanligt". Jag gjorde mig dessutom impopulär bland föräldrarna när jag tyckte att eleverna efter nåt år faktiskt åtminstone kunde försöka rätta till stiglädren själva. Jag tycker att allt sådant ingår att öva på när man rider lektion.

En annan hiskelig sak jag gjorde var att på ridlektionerna öva på sådant som vi gick igenom på teorilektionerna Det förstod jag ju att de som "missat" teorilektionerna inte hänger med då, för av någon anledning var det ALLTID samma elever som inte kom på teorilektionerna.

 

[Nepenthe]

När jag började rida vid 7års ålder så "tog" man tid ifrån ridningen att lära sig rykta/tränsa/sadla. Det stod alltså ridläraren och hjälpte oss med halva tiden sen halva tiden blev det ridning. Nu var jag kanske lite äldre när jag började men förstår inte alls varför föräldrarna ska behöva hjälpa till med detta? Mina hade inte alls varit så sugna på det. De skjutsade

 

[FiaM]

Jag tycker inte att det är ett dåligt upplägg alls. Det svåra brukar inte vara att ha eleverna med på tåget. Hos oss hade vi bara teori de tre första gångerna, därefter var det två och två på ponnyerna 3-5 gånger beroende på hur det gick i gruppen och därefter hölls lektionerna mer "som vanligt". Jag gjorde mig dessutom impopulär bland föräldrarna när jag tyckte att eleverna efter nåt år faktiskt åtminstone kunde försöka rätta till stiglädren själva. Jag tycker att allt sådant ingår att öva på när man rider lektion.

En annan hiskelig sak jag gjorde var att på ridlektionerna öva på sådant som vi gick igenom på teorilektionerna Det förstod jag ju att de som "missat" teorilektionerna inte hänger med då, för av någon anledning var det ALLTID samma elever som inte kom på teorilektionerna.

Jag håller med om att upplägget är bra och tycker att fler ridskolor borde ha det här upplägget. Den här ridskolan gick ut med information om att det var det här upplägget redan när man anmäldes, det var även krav på att eleverna skulle ha börjat skolan och åtminstone höll på att lära sig att läsa så att de skulle kunna hänga med i teorin.
Har senare på andra ridskolor sett folk som har ridit i ett par år utan att kunna sadla och tränsa.

 

[TinyWiny]

På den ridskolan jag jobbade på var upplägget sådant när jag började där att föräldrarna fick sadla och tränsa så gott de kunde. Nybörjarlektionerna började så tidigt att stalltjejerna inte hade hunnit ifrån skolan till stallet ännu så de kunde inte heller hjälpa till. En enda ridlärare sprang som ett skollat troll bland eleverna och hjälpte till lite här och lite där och det var alltid fullkomligt kaos. Hästarna blev sura och bitiga av alla barn som sprang ut och in till dem och petade och skrek i stallet och bonnastarka pappor drog sadelgjordarna så hårt att hästarna svimmade Det fungerade verkligen inte.

Vi la om våra arbetstider och senarelade första lektionen något så att jag och en tjej till hade ansvaret för att alla hästarna till första lektionen var borstade, sadlade och tränsade så att det bara var för eleverna att gå ner med dem i ridhuset (vi snurrade upp tyglarna så att de stod med grimma på sig över tränset så att de satt fast). Lagom till lektionen började hade då också flera hästtjejer/killar hunnit komma så att de kunde hjälpa till att leda.

Jag började också ha kurser för skötarna och allmänt mer koll på vem som blev skötare och lite mer krav på kunskap. Innan kunde vem som helst som gick på ridskolan säga att hen var skötare på den eller den men nu fick man göra skötarprov innan man fick bli skötare och allt blev så enormt mycket bättre för då kunde alla skötarna det som de behövde kunna. För skötarna var alla kurser gratis och ville någon annan vara med så kostade varje kurstillfälle 50 kr. Det kunde vara allt ifrån hur man sätter ihop sadel och träns och hur man skulle smörja, hur man hjälper en nybörjare till foderkunskap och allt däremellan beroende på vad de hade för förkunskaper och vad de ville lära sig. Vissa kurstillfällen var obligatoriska för att man skulle få bli skötare och resten var utöver men nästan alla kom varje gång och de verkligen sög i sig kunskapen Vi hade också prova på tömkörning, voltige, löshoppning och gymkhana på kurserna.

De hade ett schema för vem som ledde vilka lektioner och även om eleven inte behövde ledare så fick skötaren ersättning ändå om hen hade varit där och kunnat leda om det hade behövts. Kunde de inte en dag så fick de byta med någon annan och förutom kurserna fick de också rida. Nu minns jag inte exakt allt de fick som ersättning men skötarna hade alltid förtur till tävlingarna på "sin" häst och rabatt på anmälningsavgiften. Det var skötarna som satte igång hästarna tre veckor innan terminen startade och skrittade dem i två veckor när terminen var slut så de fick iallafall 5 veckor med daglig ridning även om vissa veckor enbart var i skritt så var det till största delen uteritter och det är oftast hårdvaluta för ridskoleelever. De fick också rida ut på julaftonsmorgon och andra mysiga saker som påskuteritt. De tyckte själva att de fick lön för mödan när de fick svara i en enkät anonymt med frågor om de var nöjda med ersättningen och om de skulle vilja önska något mer. Jag tyckte att vi tog hand om våra unga ryttare bra och det blev en enormt bra stämning i stallet. Nybörjarföräldrarna och nybörjareleverna var också väldigt nöjda med upplägget.

 

[Aionee]

Tror också på att ridskolor tar för dåligt hand om stalltjejerna. När jag var 11-14 år spenderade jag varje dag i veckan genom att vara i stallet. Jag var skötare på en häst men hjälpte alltid till på flera lektioner med att lära nybörjare sadla, tränsa, sitta upp, leda om det behövdes osv. Samt tog hand om min sköthäst varje dag, hjälpte till att ta in hästar, fodra hästar, mocka osv. Fick aldrig någon gratis lektion eller gratis ridning för det. Men jag hade bara kul så det spelade ingen roll.

Men sen växte vi upp och jag slutade där när jag fick egen häst och det verkar vara svårare för ridskolan nu. Har sett lappar som efterlyser skötare, förr var det nästan 3 skötare på varje häst och nu har inte ens många en skötare, föräldrar stressar att sadla och tränsa fast de inte alls har någon koll och de erbjuder till och med gratis ridlektioner och gratis ridning på helgerna för skötare. Om man ändå fick sånt när man slet som en gris.
Jag brukar dock försöka hjälpa en gång i veckan när min syster har lektion. Alla elever kan inte och föräldrarna kan ännu mindre.

 

[TinyWiny]

På den ridskolan jag jobbade på var upplägget sådant när jag började där att föräldrarna fick sadla och tränsa så gott de kunde. Nybörjarlektionerna började så tidigt att stalltjejerna inte hade hunnit ifrån skolan till stallet ännu så de kunde inte heller hjälpa till. En enda ridlärare sprang som ett skollat troll bland eleverna och hjälpte till lite här och lite där och det var alltid fullkomligt kaos. Hästarna blev sura och bitiga av alla barn som sprang ut och in till dem och petade och skrek i stallet och bonnastarka pappor drog sadelgjordarna så hårt att hästarna svimmade Det fungerade verkligen inte.

Vi la om våra arbetstider och senarelade första lektionen något så att jag och en tjej till hade ansvaret för att alla hästarna till första lektionen var borstade, sadlade och tränsade så att det bara var för eleverna att gå ner med dem i ridhuset (vi snurrade upp tyglarna så att de stod med grimma på sig över tränset så att de satt fast). Lagom till lektionen började hade då också flera hästtjejer/killar hunnit komma så att de kunde hjälpa till att leda.

Jag började också ha kurser för skötarna och allmänt mer koll på vem som blev skötare och lite mer krav på kunskap. Innan kunde vem som helst som gick på ridskolan säga att hen var skötare på den eller den men nu fick man göra skötarprov innan man fick bli skötare och allt blev så enormt mycket bättre för då kunde alla skötarna det som de behövde kunna. För skötarna var alla kurser gratis och ville någon annan vara med så kostade varje kurstillfälle 50 kr. Det kunde vara allt ifrån hur man sätter ihop sadel och träns och hur man skulle smörja, hur man hjälper en nybörjare till foderkunskap och allt däremellan beroende på vad de hade för förkunskaper och vad de ville lära sig. Vissa kurstillfällen var obligatoriska för att man skulle få bli skötare och resten var utöver men nästan alla kom varje gång och de verkligen sög i sig kunskapen Vi hade också prova på tömkörning, voltige, löshoppning och gymkhana på kurserna.

De hade ett schema för vem som ledde vilka lektioner och även om eleven inte behövde ledare så fick skötaren ersättning ändå om hen hade varit där och kunnat leda om det hade behövts. Kunde de inte en dag så fick de byta med någon annan och förutom kurserna fick de också rida. Nu minns jag inte exakt allt de fick som ersättning men skötarna hade alltid förtur till tävlingarna på "sin" häst och rabatt på anmälningsavgiften. Det var skötarna som satte igång hästarna tre veckor innan terminen startade och skrittade dem i två veckor när terminen var slut så de fick iallafall 5 veckor med daglig ridning även om vissa veckor enbart var i skritt så var det till största delen uteritter och det är oftast hårdvaluta för ridskoleelever. De fick också rida ut på julaftonsmorgon och andra mysiga saker som påskuteritt. De tyckte själva att de fick lön för mödan när de fick svara i en enkät anonymt med frågor om de var nöjda med ersättningen och om de skulle vilja önska något mer. Jag tyckte att vi tog hand om våra unga ryttare bra och det blev en enormt bra stämning i stallet. Nybörjarföräldrarna och nybörjareleverna var också väldigt nöjda med upplägget.

Jag ska kanske tillägga att detta var för 14 år sedan så det är ett tag sedan och det var ovanligt då att skötarna fick någon ersättning alls för det de gjorde. Innan jag tog över ansvaret för skötarna så fick de ersättning godtyckligt. Dvs, de som syntes och hördes kunde få rida gratis då och då men de som inte skrek högst och syntes mest men som kanske gjorde enormt mycket fick inget alls. När jag tog över hade ridläraren ansvaret för att också pricka av vilka som var där och hjälpte till så att de säkert fick den ersättning de hade rätt till. Det var också en balansgång så att ingen skulle åka på en skattesmäll för ersättningen heller. Det var då en förening som drev ridskolan.

 

[Nilamalin91]

När jag började rida för ca 16 år sedan stod mamma bara och såg på under de första ridlektionerna. Senare blev det oftast att hon bara kippade av mig vid stallet och sa "vi ses sen". På den tiden fanns det alltid stallflickor som lärde upp oss. Efter några gånger lärde man sig att göra i ordning hästen själv, och när nya personer började rida förväntades man själv hjälpa till. Och det ville man också mer än gärna göra. Aldrig har morsan rört en sadel, eller försökt tränsa en häst. Några borstar har hon heller inte petat på. Pappa var väl med första gången jag red - han stod då och filmade. Sedan dess har han nog inte sett mig rida. Jag var då ca 7 år. Nu är jag snart 24.

Visst har jag alltid önskat lite mer engagemang bland mina föräldrar över mitt intresse. Eftersom det både är dyrt att hålla till på ridskola, samt hålla utrustningen uppdaterad (hjälm & väst i skick etc), samt alltid vara liite orolig att ens barn ska råka ut för något (från föräldrarnas synvinkel) - har nog alltid mina föräldrar dragit sig ifrån att stötta mig och mitt intresse. Så småningom fick jag försöka finansiera min ridning på eget sätt, och det är nog det som fått mitt intresse att växa - att veta att jag har jobbat skiten ur mig för det här - eftersom min familj aldrig var ekonomiskt oberoende.

En tid var jag också redskapsgymnast, detta gav jag sedan upp när jag kom upp i högstadieåldern, då jag hellre ville satsa på ridningen. Inte helt populärt förslag i mina föräldrars öron. Men vad kunde de göra så länge jag finansierade min egen ridning. Första sommarjobbet hade jag när jag var 13 år.

Jag fick söka mig till privatstall - se till att kontakta folk själv. Så fort mina kompisar fick moppekörkort (vilket var för dyrt för mig) fick jag börja samåka med dem. Nog har det varit blod svett och tårar minsann. Ganska snabbt slog jag och en kompis ihop oss. Vi hade dessutom förutom det stora hästintresset ännu en grej gemensamt: ingen av oss fick/hade möjlighet att skaffa häst.
Så det var oss två mot resten av alla hästinförskaffande tjejer- Vi tog hand om "överloppshästarna" som ingen hade tid/ork med. Det blev några medryttarhästar och foderhästar hit och dit, både yngre och äldre hästar. Små som stora. Och nog är jag minsann tacksam över alla de hästar jag fått möjlighet att lära känna. Hade mina föräldrar haft råd att skaffa mig en häst hade jag aldrig letat mig iväg och träffat alla dessa hästar som lärt mig så otroligt mycket under årens lopp.

Tacksam för att jag inte fick häst som ung. Det gör drömmen om häst bara större idag. Och när det väl blir dags att skaffa häst, har jag bättre koll om vad jag vill ha.

 

[Cherarriduracell]

vi hade inget direkt system för hur man som skötare skulle belönas när jag var liten. jag gick i trean och blev skötare på en häst och tyckte att det var VÄRLDENS COOLASTE GREJ, så det räckte liksom. Vi fick rida på julafton, men det var liksom... det.

Några år senare gjordes ett projekt där man som typ 12-20-åring (eller nåt, ingen koll på övre gränsen) kunde anmäla intresse för att hjälpa till extra. Vi fick hålla teorilektioner för vissa ridgrupper och blev pushade till att tävla, fick rida lite extra ibland när det behövdes och ansvarade tillsammans med ansvarig för projektet för hästarnas igångsättning efter sommarvilan. DET var nog en av de mest lärorika tiderna i stallet för mig. Det ledde till att jag blev invald i us, fick gå ungdomsledarkursen, hålla egna ridlektioner och lärde mig hur mycket som helst om att ta ansvar och bemöta ridande i alla åldrar. Vore kul att försöka dra igång ett likande projekt i framtiden.

 

[Snowball]

Eftersom hästen är ett levande djur och inte fungerar som en cykel så är ridning inte bara ridning utan hästen kräver en hel del jobb innan och efter för att ridningen faktiskt ska fungera. Den insikten verkar helt ha försvunnit hos många numera. Samt att många familjer verkar ha så mycket aktiviteter inplanerade att det ska stressas dygnet runt. Kanske det vore bättre att ridskolorna numera investerade i simulatorhästar istället?
http://www.tidningenridsport.se/Tavling/Dressyr/2013/7/Hitta-den-ratta-knappen/

De är dessutom allergivänliga

 

[Nilamalin91]

Eftersom hästen är ett levande djur och inte fungerar som en cykel så är ridning inte bara ridning utan hästen kräver en hel del jobb innan och efter för att ridningen faktiskt ska fungera. Den insikten verkar helt ha försvunnit hos många numera. Samt att många familjer verkar ha så mycket aktiviteter inplanerade att det ska stressas dygnet runt. Kanske det vore bättre att ridskolorna numera investerade i simulatorhästar istället?
http://www.tidningenridsport.se/Tavling/Dressyr/2013/7/Hitta-den-ratta-knappen/

De är dessutom allergivänliga

Haha, nej usch då.

Enda orsaken till att jag skulle sätt mig upp på den mekaniska hästen är nog bara för att träna sitsen och takten. Med en mekanisk häst lär man sig ju inte att följa med i farten, svängarna och därmed hålla balansen, samt samarbete med hästen. Till en ridskola skulle dock maskinen kanske passa de lite äldre ryttarna som behöver träna på just takt och jämn sits. Men att slänga upp några småryttare på den där för att endast göra det lättare för föräldrarna när det kommer till att peta på riktiga hästar och smuts är nog som att ta död på hela intresset.

Jag kommer ihåg att jag som ung lekte att min cykel var en häst. Jag lärde mig att cykla utan att hålla i styret, och när ja väl lärt mig det fäste jag snören i handtagen och höll i dem. Det var riskabelt att dra lite för mycket i en tygel eftersom hela cykeln då kunde åka omkull. Snacka om att lära sig jämn kontakt i tyglarna och balans med sitsen. Haha... även om det nog var jäkligt riskabelt.

Är inte hästarna orsaken till att vi håller på och rider, ja då vet inte jag vart världen håller på att ta vägen.

 

[Rosett]

När jag började som nybörjare fanns det några tonårstjejer som hjälpte till att leda. Tror inte nån förälder gjorde det, inte mina iaf. Senare gjorde jag också det, mest på handikapplektioner, det var rätt kul.

 

[Snowball]

Är inte hästarna orsaken till att vi håller på och rider, ja då vet inte jag vart världen håller på att ta vägen.

Fast det sorgliga verkar ju vara att det finns inte tid/pengar/personal till att ta hand om hästarna innan och efter samt lära och hjälpa barnen? De flesta ridskolor går väl på knäna ekonomiskt och har knappast råd att anställa fler, ingen vill leda hästar gratis och föräldrar har inte tid eller kunskap?

Från artikeln
Jag betalar faktiskt för den här aktiviteten, ska jag behöva klä på hästen då?”

Hästar föds inte med sadel och träns och bör inte ha det på sig dygnet runt...förutom den mekaniska då. Man kanske ska sluta kalla ridskolor för ridskolor och kalla det hästskolor i stället

 

[spinxx]

Det var min pappas idé att börja på ponnylekis, som det hette för 20 år sedan.
(Undrar om han skulle ta tillbaka det om han kunde )
Varken han eller mamma hade någon erfarenhet av sporten sedan tidigare.

Min pappa körde mig och var där med mig varje vecka efter det. Han satt med på teorilektionerna och lärde sig tillsammans med mig, då 4 år gammal. Jag blev äldre och lärde mig att sadla och tränsa på egen hand och därefter hände det att jag blev lämnad och hämtad de gångerna pappa behövde göra annat på måndagkvällen.

En timme i veckan fick jag och mitt intresse min fars fulla uppmärksamhet.
Och jag blir gråtmild över vilket privilegium jag haft.

7 år senare bytte jag ridskola till en som erbjöd mer avancerade grupper, och dessutom låg på cykelavstånd.
Då fick jag klara mig helt själv, 11 år gammal, i ytterligare några år. Jag lyckades också bli medryttare på en ponny i samma stall. Vilket gjorde att jag red oftare.

Pappa var alltid med när han kunde, för att han ville se mig göra det jag älskar.

Nu 21 år efter ponnylekis är jag inne på min andra egna häst.
Pappa är ofta ute på lunchen och mockar och gör alla sysslor, för att han tycker att det är mysigt.
Med förra hästen gick han upp i ottan för att köra oss till tävlingar och träningar, han har åkt ut och tagit emot veterinärer och hovslagare när jag inte hunnit och han har varit till sådan obeskrivlig hjälp genom alla år.

Han var också den som fick ge mitt sto ett sista farväl när vi efter en skada var tvungna att låta henne somna in.
Och vi grät i tystnad bägge två den dagen, lika ledsna över vår förlorade familjemedlem.
Min ridning blev min och pappas egen grej, vår egen tid, och jag har honom att tacka för så himla mycket.
Jag identifierar mig helt med ridningen, jag är den jag är mycket tack vare hästarna och jag vet att min pappa är stolt över mig och allt jag åstadkommit.

Mitt hjärta blöder av att läsa hur många föräldrar som inte kan lägga denna tiden och engagemanget på sina barn.

Jag fick en timme i veckan i sju år, efter det rullade resten av sig självt, och jag är min far evigt tacksam.
Han är min hjälte!

 

[korfstroganof]

Jag rider på ridskola med min mamma, och jag började för ca 7 år sedan, och då var det oftast en grupp med tjejer före min grupp så våra hästar var färdigklädda när vi skulle rida men på våran ridskola är det föräldrarna som leder hästarna, ibland nån stalltjej som kommer förbi också

 

[Gloria95]

Jag själv rider på ridskola men har ridit väldigt länge nu. Och en gång i månaden så leder jag ponnysarna som ska gå på knattelektionen åt föräldrarna som inte vill. Det är ju inte bara jag utan varje dag är det olika skötarteam eller vad man ska säga. Så har vi det på min ridskola iallafall!