Distansritt

Har islandshästar, som någon sa ovan, verkligen gångartsavlats så länge att det spelar någon roll? Världen är ju dessutom full av rika tanter som gillar att rida i skogen, rent av snabbt och fint i skogen :)

Tänker att oavsett hur man avlar dessutom så lär produkten ha lite olika pris. Och tex en import från Island lär ju vara dyrt.
Du har säkert rätt men läser man får jag lite uppfattningen av att vissa vill få gångartshästarna att verka lite finare åtminstone :)

Islandshästar är ju perfekta för rika (och fattiga) tanter som vill rida i skogen tycker jag.
En smidig ofta inte så reaktiv häst i storlek med en ponny :)

Jag förstår att dom är populära.
 
Du har säkert rätt men läser man får jag lite uppfattningen av att vissa vill få gångartshästarna att verka lite finare åtminstone :)

Islandshästar är ju perfekta för rika (och fattiga) tanter som vill rida i skogen tycker jag.
En smidig ofta inte så reaktiv häst i storlek med en ponny :)

Jag förstår att dom är populära.
Jo, jag misstänker att vi är inne på samma sak. De vill marknadsföra och få upp priset på en visst typ kanske. Och tvätta bort trevliga stämplar som -mysig häst i skogen.
 
Exakt! Det verkar nästan som vissa blir lite kränkta av att man tycker rasen är lugn och trygg.
Jag kan tycka att det finns vissa problem i att många tror att alla islandshästar är lugna och trygga. Ser man till alla de jag känner som har islandshäst så är det få hästar som faktiskt är lugna och trygga på det sättet som många tror att de är. Och då pratar vi glada amatörer som rider ut, rider lektioner och åker på lite kurser.

Problemet brukar vara att folk köper en häst som inte är lugn, trygg och enkel men tror att den är det, då blir det tråkigt för alla inblandade. Men det är inte heller nödvändigtvis begränsat till islandshästarna.
 
Flashighet och långdistans går inte ihop, det vet jag. Men det behöver väl inte vara skadligt för hästen att ridas långt? Alltså att man satsar på distans istället för sporttävling? Nog borde en normal islandshäst kunna tränas och tävlas på klubbnivå i båda grenarna utan att fara illa? Jag blir så ledsen och osäker när jag får höra att det inte är bra att rida långt.
Det här är en såndär typisk, "det beror på". Om du vill plocka placeringar och rida fort - då kommer du (och hästen) få kämpa något oerhört, framförallt eftersom pulstiden räknas som tävlingstid, och islandshästar klarar helt enkelt inte att gå ner i puls lika fort som en arab. Det gör stor skillnad på ridtiden om det tar 40 sekunder vs 10-15 min. Redan arab/travar-korsningar har ofta väldigt svårt med den biten. Jag har själv galopperat in i grinden, kastat en hink vatten över halsen på hästen, slitit av den sadeln och direkt så har hästen varit redo för inpulsning, 42 sekunder. Det är inget som går att träna till de nivåerna, antingen så har hästen den egenskapen eller så har den inte det.


MEN, är det inte det du vill, utan du kör på attityden "att genomföra är att vinna" som faktiskt är och bör vara distansrittens måtto så ser jag absolut noll och inga problem med det.
Ingen distansryttare kommer titta snett på dig för att du har islandshäst. Distansryttare är väldigt välkomnande och i regel tar man hand om varandra väldigt väl.
 
Jag kan tycka att det finns vissa problem i att många tror att alla islandshästar är lugna och trygga. Ser man till alla de jag känner som har islandshäst så är det få hästar som faktiskt är lugna och trygga på det sättet som många tror att de är. Och då pratar vi glada amatörer som rider ut, rider lektioner och åker på lite kurser.

Problemet brukar vara att folk köper en häst som inte är lugn, trygg och enkel men tror att den är det, då blir det tråkigt för alla inblandade. Men det är inte heller nödvändigtvis begränsat till islandshästarna.
Nej men precis man kan ju inte räkna med att alla individer är likadana oavsett vilken ras det gäller, jag kan faktiskt tänka mig att islandshästen är lite mer utsatt för att folk tror att alla är som turidningshästarna. Men överlag känns det som att det är lättare att hitta en trygg islänning än en trygg halvblodsmodell.
Men det är bara min uppfattning.
 
MEN, är det inte det du vill, utan du kör på attityden "att genomföra är att vinna" som faktiskt är och bör vara distansrittens måtto så ser jag absolut noll och inga problem med det.
Ingen distansryttare kommer titta snett på dig för att du har islandshäst. Distansryttare är väldigt välkomnande och i regel tar man hand om varandra väldigt väl.
Distansryttarna är inga problem, där har jag blivit väldigt välkomnad :) Det är islandsryttarna som är negativa och menar att distansritt är skadligt.
 
Distansryttarna är inga problem, där har jag blivit väldigt välkomnad :) Det är islandsryttarna som är negativa och menar att distansritt är skadligt.
Men hur skulle det kunna vara skadligt för ett djur att röra sig i distanser, isåfall är nog varenda annan gren farligare.
 
Men hur skulle det kunna vara skadligt för ett djur att röra sig i distanser, isåfall är nog varenda annan gren farligare.
Mja, det håller jag inte med om. Man måste vara otroligt duktig på att träna om man inte vill hålla sig på endast 50 km nivå. De flesta distansryttare röntgar hästarna innan de startar distans. Minsta lilla grejj så antar man att de inte kommer hålla för högre nivå. Jag själv är inte tillräckligt duktig för att tävla distans och få hästarna att hålla, men jag har inga som helst problem att få hästarna att hålla om jag rider dressyr eller hoppning på ungefär samma nivå.
 
Exakt! Det verkar nästan som vissa blir lite kränkta av att man tycker rasen är lugn och trygg.
Tänker att egentligen spelar det ju roll vad man lägger i lugn och trygg. Dvs islandshästar jag ridit har varit väldigt intensiva och velat framåt, gärna snabbare är bättre, men samtidigt väldigt känsliga och lyhörda för sits och tygel så det har känts som tryggt att det går att hantera (även om det säkert är en smaksak hur det känns). Och lungt att de inte tyckte varje papperspåse var ett monster, även om själva framfarten inte varit lugn som i -långsam. Sedan har jag såklart också någon gång ridit ngn lite segare och lite mindre lyhörd, men det finns ju i alla hästar och raser.

Egentligen är ju det det som man önskar i alla hästar i skogen, entusiastisk, lite het och lyhörd, men inte extremt lättskrämd. Just inte så lättskrämd biten tänker jag hör mindre till rasen och mer till omständigheter i uppväxt och inridning, erferenhet ute osv.
 
Tänker att egentligen spelar det ju roll vad man lägger i lugn och trygg. Dvs islandshästar jag ridit har varit väldigt intensiva och velat framåt, gärna snabbare är bättre, men samtidigt väldigt känsliga och lyhörda för sits och tygel så det har känts som tryggt att det går att hantera (även om det säkert är en smaksak hur det känns). Och lungt att de inte tyckte varje papperspåse var ett monster, även om själva framfarten inte varit lugn som i -långsam. Sedan har jag såklart också någon gång ridit ngn lite segare och lite mindre lyhörd, men det finns ju i alla hästar och raser.

Egentligen är ju det det som man önskar i alla hästar i skogen, entusiastisk, lite het och lyhörd, men inte extremt lättskrämd. Just inte så lättskrämd biten tänker jag hör mindre till rasen och mer till omständigheter i uppväxt och inridning, erferenhet ute osv.
Dvs om man lägger i lugn och trygg liknande värden som i långsam, trög, reaktionslös och okänslig så tänker jag mig att man tänkte fel om islandshästar. (jämfört med om man lägger entusiastisk, responsiv, lyhörd osv i det -och därmed trygg iom lyssnar och lugn iom kanske inte hysterisk. (från någon som i ärlighetens namn inte ridit särskilt många, utan mest rider stora bruna..)
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp