Celija
Trådstartare
Jag har ett dilemma och skulle uppskatta lite input från er på Katt 
Det är så att Aslan och Vilda inte går ihop så bra. Eller snarare att Vilda inte går ihop med Aslan. Han är lika stortokig som en kattunge, blev ett år igår men Vilda har blivit mindre och mindre lekfull, vilket gör att hon inte uppskattar när Aslan vill leka, det slutar med att dom ryker ihop och Vilda springer iväg. Nu senaste veckan har vi sett mindre och mindre av henne, hon har alltid varit skygg men nu har vi knappt sett skymten av henne. Är Aslan framme ligger hon och trycker nån annastans. Ibland är hon som vanligt men ofta vill hon inte ens äta i samma rum som honom. Det som är konstigt är att om man stänger in en katt står båda på varsin sida och ropar.
Nu i helgen har hon fått varit hos en kompis, som bor själv och inte har några andra djur. Hon har varit jättekelig, inte skyggat, hon har ropat lite på Aslan men verkar må toppen i övrigt.
Aslan ropar inte på Vilda, han är jättesuperduper kelen och leksugen som alltid men det blir förstås inga kattrace runt i lägenheten. Jag är osäker på om han känner sig ensam eller om det räcker med oss.
Men prio nr 1 är förstås Vildas välmående. Jag har blivit uppfostrad att man inte bara köper djur och säljer/avlivar för att man tröttnat, så det tar emot att ens tänka på att ge bort henne men samtidigt så verkar det som hon blommar ut om hon får bo själv. Sen är det förstås vemodigt att ge bort en familjemedlem.
Så jag funderar nu, ska vi behålla Vilda, ska vi ge bort henne, ska vi köpa en ny kattkompis till Aslan och hoppas att det inte blir på samma vis eller kommer han må bra som ensamkatt?
Det lutar förstås åt att hon får flytta, men givetvis bara till rätt hem, men då kvarstår frågan, ny kompis åt Aslan eller inte? Hur vet man att han inte är deprimerad och ensam?
Usch, jag känner mig som en sån här som bara skaffar djur och ger bort när dom tröttnat.
Det är så att Aslan och Vilda inte går ihop så bra. Eller snarare att Vilda inte går ihop med Aslan. Han är lika stortokig som en kattunge, blev ett år igår men Vilda har blivit mindre och mindre lekfull, vilket gör att hon inte uppskattar när Aslan vill leka, det slutar med att dom ryker ihop och Vilda springer iväg. Nu senaste veckan har vi sett mindre och mindre av henne, hon har alltid varit skygg men nu har vi knappt sett skymten av henne. Är Aslan framme ligger hon och trycker nån annastans. Ibland är hon som vanligt men ofta vill hon inte ens äta i samma rum som honom. Det som är konstigt är att om man stänger in en katt står båda på varsin sida och ropar.
Nu i helgen har hon fått varit hos en kompis, som bor själv och inte har några andra djur. Hon har varit jättekelig, inte skyggat, hon har ropat lite på Aslan men verkar må toppen i övrigt.
Aslan ropar inte på Vilda, han är jättesuperduper kelen och leksugen som alltid men det blir förstås inga kattrace runt i lägenheten. Jag är osäker på om han känner sig ensam eller om det räcker med oss.
Men prio nr 1 är förstås Vildas välmående. Jag har blivit uppfostrad att man inte bara köper djur och säljer/avlivar för att man tröttnat, så det tar emot att ens tänka på att ge bort henne men samtidigt så verkar det som hon blommar ut om hon får bo själv. Sen är det förstås vemodigt att ge bort en familjemedlem.
Så jag funderar nu, ska vi behålla Vilda, ska vi ge bort henne, ska vi köpa en ny kattkompis till Aslan och hoppas att det inte blir på samma vis eller kommer han må bra som ensamkatt?
Det lutar förstås åt att hon får flytta, men givetvis bara till rätt hem, men då kvarstår frågan, ny kompis åt Aslan eller inte? Hur vet man att han inte är deprimerad och ensam?
Usch, jag känner mig som en sån här som bara skaffar djur och ger bort när dom tröttnat.
