Jag har ju hemläxa att göra efter varje kbt-session mot blodfobin. Den här veckan har jag haft i uppgift att titta på en film med blodprovstagning. Vi tittade bara på stillbilder av filmen vid senaste sessionen och det var så jag gjorde nu också. Jag matade fram den en sekund i taget och väntade vid varje bild.
Det är jobbigt varje gång men igår kom jag längre än tidigare. Spänt var det ju hela tiden men plötsligt slog det över. Jag drabbades av total panik, enorm yrsel och svettades mängder. Jag fick lägga mig ner eftersom det var överhängande risk för svimning och då skulle jag slå mig om jag fortfarande stod upp eller satt på stolen.
I utplanat läge började jag med en andningsteknik som höjer blodtrycket och det tog inte alltför många sekunder innan jag började kvickna till igen och bli normaliserad.
Det är just det här jag är rädd för ska hända för det är så fruktansvärt obehagligt. Det känns som om jag ska dö och det är en utmaning i att lära sig att det är okej att "dö" ibland, för det är väl det jag måste göra om det här ska gå över någon gång.
Det är jobbigt varje gång men igår kom jag längre än tidigare. Spänt var det ju hela tiden men plötsligt slog det över. Jag drabbades av total panik, enorm yrsel och svettades mängder. Jag fick lägga mig ner eftersom det var överhängande risk för svimning och då skulle jag slå mig om jag fortfarande stod upp eller satt på stolen.
I utplanat läge började jag med en andningsteknik som höjer blodtrycket och det tog inte alltför många sekunder innan jag började kvickna till igen och bli normaliserad.
Det är just det här jag är rädd för ska hända för det är så fruktansvärt obehagligt. Det känns som om jag ska dö och det är en utmaning i att lära sig att det är okej att "dö" ibland, för det är väl det jag måste göra om det här ska gå över någon gång.
