Det här med ridkänsla

[Dressyren]

Vet inte om tråden hamnat rätt nu men..
Har funderat på det här med ridkänsla, ryttarkänsla. Verkar som att många i mitt stall inte förstår vad jag menar med de uttrycken. Är det något som folk använde förut eller är det bara så att dagens tränare "missar" det här med känslan?

När någon i stallet frågat hur det gått efter ett ridpass och jag svarar : "jo bra, men hittade inte känslan", ser alla ut som frågetecken. Känslan? Måste man ha det också när man rider?

Jag har varit i en ridsvacka nu i någon månad. Jag vet hur jag ska rida och vad jag ska göra men det liksom klickar inte och det känns som att jag bara flaxar runt på hästen. Har fått film på när jag ridit och känslan varit som bortblåst men det ser inte direkt dåligt ut. Men däremot när känslan är med mig rider jag som en kung och det känns som att jag skulle kunna göra vad som helst på hästryggen.

Är det någon som förstår mitt luddiga inlägg, och vad gör ni när ni "tappar" känslan?

 

[Kookaburra]

Sv: Det här med ridkänsla

Är det någon som förstår mitt luddiga inlägg, och vad gör ni när ni "tappar" känslan?

Sitter o grinar

Alltså ja förstår precis. Ja, vad gör man då? Jag har ibland börjat stretcha och styrketräna de perioderna och hoppats på att det är jag som är svag.

Åka på träningar brukar oxå ge nåt.

Eller bara ut o luffa i skogen en vecka för att ta nya tag igen efter lite hjärnrensning.

Lycka till med att hitta din "mojo" igen

 

[Ray]

Sv: Det här med ridkänsla

Vet inte om tråden hamnat rätt nu men..
Har funderat på det här med ridkänsla, ryttarkänsla. Verkar som att många i mitt stall inte förstår vad jag menar med de uttrycken. Är det något som folk använde förut eller är det bara så att dagens tränare "missar" det här med känslan?

När någon i stallet frågat hur det gått efter ett ridpass och jag svarar : "jo bra, men hittade inte känslan", ser alla ut som frågetecken. Känslan? Måste man ha det också när man rider?

Jag har varit i en ridsvacka nu i någon månad. Jag vet hur jag ska rida och vad jag ska göra men det liksom klickar inte och det känns som att jag bara flaxar runt på hästen. Har fått film på när jag ridit och känslan varit som bortblåst men det ser inte direkt dåligt ut. Men däremot när känslan är med mig rider jag som en kung och det känns som att jag skulle kunna göra vad som helst på hästryggen.

Är det någon som förstår mitt luddiga inlägg, och vad gör ni när ni "tappar" känslan?

Oh, jag förstår precis! Ibland är det som någon slår på en med trollstav och allt bara funkar och man vet att det kommer att funka.
Och ibland är man helt loss.

För mig är det knutet till både sitsen och balansen hos hästen. När känslan är där är jag i balans med hästen och hästen är i balans- vilket gör att den följer mina hjälper enkelt , är framför mig liksom- flum flum.

Så förut lipade jag.
Nu försöker jag få hästen bättre under mig, i ärlig bjudning så att jag kan slappna av och försöka hitta den framför mig igen. Då brukar jag hitta känslan igen ;-))

 

[Sar24BB66]

Sv: Det här med ridkänsla

Förstår precis vad du menar det är härligt när man har den känslan, allt känns rätt och fungerar, hästen är med på allt och svarar på minsta lilla vink och det bara flyter på har upplevt det även trots att det kanske inte har sett så bra ut, det bara känns rätt ändå, t.ex en gång när jag red min f.d hyreshäst som jag inte ridit på två år, vi flängde lite hit och dit och gick ens knappt i form och hade inte något direkt mål för ridpasset, men hon var med på allt och det kändes bara härligt, jag log resten av dagen brukar alltid eftersträva den känslan, för mig kommer den oftast om jag själv är på väldigt gott humör och ser typ allt positivt och har inspiration, glädjen smittar av sig på hästen och den är med, lika glad som jag låter lite konstigt, men så fungerar det för mig

 

[Zipp2010]

Sv: Det här med ridkänsla

Håller fullt med!!
Det där är faktiskt intressant, jag diskuterar med mina nya dressyrtränare hur min häst ska ridas för att utvecklas bra och jag har en rätt stark egen idé om hur jag vill att han ska arbeta och stärka sig, varje gång jag haft lektion tar det några pass för mig att få den där känslan för jag måste applicera det på oss på nåt sätt? För mig är det när han slappnar av o är med mig, gör det jag ber om utan att jag behöver tjata eller säga till honom att faktiskt göra det jag säger, samtidigt lyssnar jag på honom när det blir för jobbigt o ger en paus eller mjuknar så han får länga ut. För mig är ryttarkänslan väldigt mkt teamarbete med hästen, han gör sitt bästa o jag gör allt för att stötta honom genom att sitta rätt, still och ge små tydliga hjälper. Låter ju enkelt men men...

 

[Queen]

Sv: Det här med ridkänsla

Känslan är ju det man letar efter varje pass!!! Men det är klart, har man aldrig upplevt det själv så kan man ju inte veta vad det handlar om. för det är svårt att förklara en känsla...
Tror att det handlar om mental och fysisk balans hos både mig och hästen. Så om jag inte hittar känslan brukar jag gå till mig själv. hur mår jahg? är kroppen okej? är jag i bra form? börjar bli sjuk? eller ännu viktigare om det ligger nåt och gnager som jag tänker på, hur är min energinivå, vad tänker jag på när jag är i stallet, umgås med hästen, rider? Alltså är jag verkligen 100 procent närvarande?

 

[stjarnfrugt]

Sv: Det här med ridkänsla

Jag förstår dig precis! Ofta när jag ser mina ritter på film så ser det bättre ut än det kändes (tackolov att det inte är tvärtom). Men ändå är ju känslan övervägande den som spelar mest roll eftersom den avgör suget man har inför nästa ridpass. I mitt fall är det min mentala inställning som gör 80% av grejen. Är jag för trött eller distraherad av andra tankar när jag ska rida blir det sällan en bra känsla när jag ska rida, även om det ser okej ut. Jag tror också att det är en orsak till varför jag känner mig så självkritisk, det känns ju inte bra och jag vet inte hur jag ska få till det...

Min egen häst är ett ypperligt exempel på hur viktig min mentala inställning är. Nu är hon borta på utbildning så jag har inte ridit henne på ett tag. Jag var dit och red henne förra veckan och det gick väldigt bra, fick en mkt trevlig känsla. Det får jag sällan när jag har henne varje dag själv, och anledningen till det är att våra personligheter inte går så bra ihop. Vi är redan lite småtrötta och i luven på varandra inför ridpassen, och då ger jag inte järnet lika mkt och rider lika bra. För jag har på något undermedvetet sätt redan dömt ut passet eftersom vi inte "klickar" i övrigt. Hon å sin sida är ett sto som man får småfjäska sig till, och hon köper inte att jag är disträ och mer "fabriksmässigt" sköter henne innan ridningen.
Vi har inte så ofta regelrätta fajter utan det är mer småsaker, med risk för att låta flummig så kan man säga att våra energier inte går ihop. Jag är uttröttad på henne redan när vi går ut ur stallet, även om hon uppför sig bra 8 gånger av 10.

Men kommer jag dit som en tomt blad i boken och bara ser henne som en häst jag ska rida idag, då går det i regel bra. För rent ridtekniskt är hon inte svår eller komplicerad alls.

 

[AW]

Sv: Det här med ridkänsla

Jag går alltid tillbaka till mina böcker när känslan känns långt borta. Nu har jag en väldigt lättriden häst men självklart går det upp och ner ändå. Bara för några veckor sen insåg jag hur svåra öppnor är och kände att jag kommer aldrig att få till det. Så fort jag skulle gå från "skuldran in" till mer tvärning tappade jag både böjning och riktning... Sen läste jag alla mina böcker och tänkte till lite, tre dagar senare började det lossna och en vecka senare fick vi beröm för våra öppnor på en programridning...

Ofta tycker jag att det är något speciellt som känns svårt eller obekvämt och sen tar man med sig det till resten av ridningen. Varför är det så lätt att ta till sig det negativa och helt glömma det positiva... För att bli mer objektiv tror jag på mycket teori och tankar när man inte är på hästen så tycker jag att det är lättare att hitta känslan när man väl är till häst.

 

[Nooneyouknow]

Sv: Det här med ridkänsla

Ingen känsla, ingen ridning...

Fan va uselt allt känns utan känslan...

Finns känslan där kan man helt plötsligt påverka minsta lilla och man känner minsta lilla grej som kan förändras för att det ska bli bättre...

Utan känsla är det lätt att det blir antingen på och av eller inget alls...

 

[sassiball]

Sv: Det här med ridkänsla

Känslan är viktig, men ibland svår att hitta. Min tränare pratar mycket om känslan och ibland förstår jag exakt vad hon menar, men inte alltid. Om inte känslan finns måste man förändra något tycker jag. Kanske rida lite mer tempoväxlingar så att hästen verkligen är med.

 

[Totola]

Sv: Det här med ridkänsla

Förstår absolut vad du menar, samtidigt som jag försöker se det som att det viktiga inte är hur känslan är för stunden- det viktiga är hur konstruktivt jobbet blir!
Försöker alltså i första hand fokusera på min egen prestation för stunden utifrån vilken situation och vilka förutsättningar som presenteras (man kan inte alltid styra över det, är ju ingen robot man sitter på! ) och vara nöjd om jag har gjort det jag uppfattar som ett bra sätt att tänka/agera i olika situationer.
Sitter jag och fiskar efter ridkänsla och vill att den ska finnas där hela tiden är det nämligen bäddat för att hamna i onda cirklar och att känna sig misslyckad!

Och jag upplever att det är ofta som man sitter och känner att man har en riktigt risig riddag sett ur "ridkänsla", men tänker så som jag beskrev, och dagen efter, eller kanske dagen efter det får man sin belöning! I form av att polletten plötsligt verkar ha trillat ner hos hästen, kanske att omständigheterna är bättre och man lättare kan få utdelning för det jobb man har gjort, kanske för att det bra man sett till att prestera utifrån omständigheterna har påverkat hästen positivt.
Nästan så det är svårare att se till att fortsätta tänka så och skärpa sig i ridningen när den trevliga ridkänslan finns där, lätt att man vill sitta och glida runt i eufori och missa att hålla koll på sig själv och jobbet. Så det är ofta man får 1-2 såna riktiga underbara pass, sen får man börja om igen!

Ofta sitter man också och fokuserar på helt fel saker när man blandar in för mycket känslor i ridningen (klart den ska finnas, men med förnuftet som övervakare, har man en tränare som kollar blir det nog lite annorlunda, då kan denne vara förnuft och avlasta lite från det ansvaret), det är nog såna gånger det skiljer sig så mycket från hur man upplevde ridningen och hur det ser ut på bilder/videoklipp från samma pass. Man missar såna riktiga godbitar för att den där riktiga pangkänslan inte inträffat, eller kanske tvärtom.

 

[Dressyren]

Sv: Det här med ridkänsla

Skönt att det finns några som förstår!

Jag har ridit för tränare 1-2 gånger i veckan på två olika hästar fram till nyår. Nästan under hela hösten har jag haft riktigt svårt att hitta wow-känslan vilket har gjort att jag tappat motivationen helt. Nu har jag tagit paus från tränandet i hopp om att ridning utan pressen från åskådare osv ska få mig att hitta känslan och bara fokusera på mig och hästen.

Eller är det kanske så att det gick så sjukt bra med ridningen under våren och sommaren och nu när jag är i en liten svacka känns det pissigare än vanligt D att jag är van att det ska gå så bra. Det är klart att både vi ryttare men självklart också hästen har sina svackor och det går upp och ner i framgång.

En till fråga: De som jag försökt diskutera detta med och som inte har en susning om vad jag pratar om, har de aldrig känt den här underbara känslan eller har dom det naturligt under varje ridpass? Kan tillägga att alla har egen häst och tävlar på lägre nivå.

En till sak jag funderat på: Har vissa ryttare ridkänslan naturligt medans andra måste öva på att hitta känslan?

Hur som helst tycker jag det är jätteintressant att läsa era beskrivningar om känslor. Känner så igen mig

 

[Leah]

Sv: Det här med ridkänsla

Jag förstår verkligen vad du menar.
Jag har inte känslan naturligt tror jag. Jag tycker (efter att ha ridit och haft egen häst i typ 20 år) att det fortfarande är riktigt svårt att rida och det är nog för att jag har svårt för att bara känna, jag pysslar med så mycket annat samtidigt. När jag väl känt den där wow-känslan är det för att jag varit fokuserad och avslappnad, det är då jag inverkar rätt på hästen.

Jag har försökt förklara det där med känsla för ungdomarna i mitt stall men de förstår inte alls. Jag vet inte om det är för att de aldrig känt det eller för att de inte riktigt förstår vad jag menar.

 

[Ray]

Sv: Det här med ridkänsla

Skönt att det finns några som förstår!

Jag har ridit för tränare 1-2 gånger i veckan på två olika hästar fram till nyår. Nästan under hela hösten har jag haft riktigt svårt att hitta wow-känslan vilket har gjort att jag tappat motivationen helt. Nu har jag tagit paus från tränandet i hopp om att ridning utan pressen från åskådare osv ska få mig att hitta känslan och bara fokusera på mig och hästen.

Eller är det kanske så att det gick så sjukt bra med ridningen under våren och sommaren och nu när jag är i en liten svacka känns det pissigare än vanligt D att jag är van att det ska gå så bra. Det är klart att både vi ryttare men självklart också hästen har sina svackor och det går upp och ner i framgång.

En till fråga: De som jag försökt diskutera detta med och som inte har en susning om vad jag pratar om, har de aldrig känt den här underbara känslan eller har dom det naturligt under varje ridpass? Kan tillägga att alla har egen häst och tävlar på lägre nivå.

En till sak jag funderat på: Har vissa ryttare ridkänslan naturligt medans andra måste öva på att hitta känslan?

Hur som helst tycker jag det är jätteintressant att läsa era beskrivningar om känslor. Känner så igen mig

Har dom känslan i varje ridpass borde de ju rida på os nivå minst? Jag har aldrig hört någon som inte tappar känslan ibland? Låter som skumma typer haha
Kan du inte träna utan publik?
Jag klarar inte publik när jag tränar, då tappar jag känslan eftersom jag börjar tänka på hur det ser ut...

 

[Chilodeur]

Sv: Det här med ridkänsla

Jag förstår precis hur du menar! Många gånger när man blir filmad och fotad ser det förvånansvärt bra ut jämfört med hur det kändes. För mig brukar känslan komma och gå flera gånger under ett ridpass, och oftast kommer den när jag har suttit och kämpat med något och börjar bli för trött... :P Har börjat se det som kvitto på att jag har gjort rätt och lyckats rida igenom problemet, samtidigt som när tröttheten börjar slå till så slappnar jag av och då är det lättare för hästen att ge rätt respons. En klassisk situation är för oss att jag försöker få honom lösgjord och avslappnad medan han ser spöken, hoppar omkring och går emot hjälperna. När jag är trött/irriterad och inte längre orkar bry mig om hur han går, så blir han plötsligt fokuserad och hamnar helt rätt. Älskar ironin i det. Förmodligen sitter det i grunden hos oss, när han kom var han opålitlig och svårriden, när jag började hitta rätt under ridpasset (men inte riktigt var där än och han försökte slippa undan arbetet), brukade han få ryck och kasta av mig på två röda. Och det hände alltid när jag började slappna av. När man väl hittar fram helt till honom älskar han att arbeta och allt fungerar toppen, men vägen dit kan krångla och jag tror att det sätter hinder för mig att kunna slappna av helt (fast det är det jag måste kunna göra, bara vid rätt tillfälle). Trots att allt funkar så mycket bättre nu än i början.
Det som är jobbigt med det här med ridkänsla är att det är det som lyfter ett helt pass, som får allt att kännas underbart och värt, men det är också det som lyckas suga ur all energi och vilja när det inte går att hitta den. Har haft perioder där jag behöver rida någon annan häst för att hitta tillbaka till känslan innan jag har lust att sitta upp på min egen igen. Och när jag väl gör det går allt super! Det kan liksom bli en mental spärr om det är mycket motgångar, som man måste lära sig att komma över för att kunna utvecklas åt rätt håll.

 

[saraaandersson]

Sv: Det här med ridkänsla

Ryttarskänsla förknippar jag inte bara med tanken av att "jag och hästen kan göra vad som helst just nu!", utan jag tänker också på känslan för takt, om hästen är stel i nån muskel, vart den sätter benen osv. Känslan när man ska ge en viss signal till hästen, eller känslan för vad just den hästen behöver för "övning" just nu.

För övrigt tycker jag att islandsryttare utvecklar "ryttar-känslan" väldigt mycket, när man helt plötsligt har fler gångarter att ta hänsyn till och när man hela tiden måste känna efter hur takten är osv.

Känslan är något som jag inte bara "tappar" en dag, utan jag tycker att min känsla bara utvecklas mer och mer. Dock kan man bli lite ringrostig om man inte rider under en period. För att utveckla min ryttarkänsla försöker jag rida så många olika typer av hästar som möjligt. Jag rider även för tränare regelbundet (ca 2-3 dagar i veckan) för att få coachning och tips.

 

[Totola]

Sv: Det här med ridkänsla

Tycker det framgår i tråden att "ridkänsla" kan tolkas väldigt olika.
Det du skriver med citatet "jo bra, men jag hittade inte känslan!"

-Jag kan förstå att man ser ut som ett frågetecken inför ett sånt påstående. Vilken känsla är du ute efter? Vad ska den grunda sig på? Eller vill du helt enkelt ha ett "flow" i ridningen där det känns enkelt? Är enkelt samma sak som bra?

Själv tycker jag den ultimata ridkänslan under ett ridpass (för mig, utifrån mina förutsättningar) är att jag känner att jag har kontroll på min kropp och att jag har jobbat hästen till ett balanserat och väldigt "mottagligt" läge där den kan svara för mina ändringar i kroppsinverkan, "på sätet" brukar jag kalla det, det närmaste jag i dagsläget iallafall kan komma att få en kentaur-liknande känsla.
Men för att komma dit måste man göra mycket grovjobb. Jag vet ju att varken jag eller hästen är på den nivån att vi kan vara där jämt. Hellre tänja på gränserna och öva upp förutsättningarna för att med tiden höja kapaciteten och därmed förutsättningarna att i högre grad hitta den trevliga ridkänslan.

För att komma dit så är ju även känslan för ridningen viktigt att öva på, som beskrivits här i tråden. Att man har känsla för sin egen och hästens kropp, känsla för inverkan, timing, vad hästkroppen svarar (t ex vad den är mottaglig för just då). Om jag aktivt försöker träna min känsla för ridningen (precis som vad man än övar på) så får jag ge avkall på att kräva att den där super-ridkänslan ska infinna sig, fokusera på det man övar på och acceptera att det är just övning- kommer inte vara perfekt och man kanske får ge avkall på annat under tiden man övar på en sak.

 

[supersara]

Sv: Det här med ridkänsla

Ryttarkänsla är ett begrepp jag använder mig av mycket. När jag pratar "ryttarkänsla" med t.ex. min tränare så handlar det om mycket mer än bara att "det känns bra" eller "det känns dåligt". Utan det handlar också om att känna vad hästen gör, tajming med hjälper, veta ifall höger bakben petar ut liiiite för mycket på volt etc. etc.

Jag har aldrig tänkt tanken att det inte används alls eller på andra sätt av andra människor (låter lite ego ).

Just nu har jag ingen ryttarkänsla öht! Min häst var skadad nästan hela förra året. Och det är ju inte bara hästen som "tappar" utan även ryttaren. Just nu är jag på jakt efter en ny tränare vilket går lite segt.
Men jag har ändå känt att det så sakteligen går bättre och bättre. Jag HADE siktet på LA till maj men hade tänkt smygstarta med en liten LB programridning i mars. Jag tyckte nämligen att det kändes att vi låg på en LB nivå just nu i ridningen. Men ack vad min (icke existerande) ryttarkänsla bedrog mig. I dag fick jag höra att det är lite lustigt att min häst kan se så lågställd ut när jag rider trots att han har en så bra exteriör

Fy, jag ville bara bryta ihop och gråta!!! Känner mig helt knäckt! Och jag trodde faktiskt inte att min ryttarkänsla var så totalt off?!

 

[Dressyren]

Sv: Det här med ridkänsla

Tycker det framgår i tråden att "ridkänsla" kan tolkas väldigt olika.
Det du skriver med citatet "jo bra, men jag hittade inte känslan!"

-Jag kan förstå att man ser ut som ett frågetecken inför ett sånt påstående. Vilken känsla är du ute efter? Vad ska den grunda sig på? Eller vill du helt enkelt ha ett "flow" i ridningen där det känns enkelt?.

Det jag menar då är att, visst, hästen arbetade på bra efter förutsättningarna men att jag som ryttare inte hade någon känsla. Varken bu eller bä. Lite robotvarning kanske. Svårt att förklara.

Jag är först och främst ute efter en känsla, oavsett vilken. Känner jag vad som känns dåligt kan jag vända den dåliga känslan till en bra känsla. Då känner jag vad som är fel och kan påverka i rätt stund. Tillslut blir ofta den dåliga känslan en bra känsla när allting flyter på. Det behöver inte vara enkelt, men det ska kännas att jag och hästen är ett och att vi tillsammans kan utföra rörelser när jag vill och vart jag vill.

 

[Saigon]

Sv: Det här med ridkänsla

Jag är lite inne på samma sak som du.

För mig är en person som har ryttarkänsla en person som inte alltid kanske är så duktig på teori och ej heller alltid kan förklara hur eller varför den gör en viss sak (ofta dåliga som tränare trots duktiga ryttare) men som ändå "på känn" kan rida bra och har en naturlig känsla för taiming. Jag tror egentligen att en person som jag anser har ryttarkänsla är en person som egentligen har talang. Det kan jämföras med en person som är "musikalisk".

Någon annan form av ryttarkänsla, dvs den ni övriga diskuterar, har jag aldrig reflekterat över.

Att det ger en härlig känsla när det går bra och en mindre härlig känsla när det går dåligt är givet. Men jag har aldrig varit med om att jag saknat någon känsla fast att det gått bra.

Ej heller har jag förknippat att ett riktigt bra pass, där allt verkligen flyter och man inte stöter på en enda stötesten, berott på att jag haft den "rätta ryttarkänslan". Utan det har berott på att jag ridit bra, varit tillräckligt aktiv och gjort ett bra jobb helt enkelt.

Så nej, jag kan inte påstå att jag någon gång letat efter eller saknat någon rätt känsla, särskilt inte en känsla som infinner sig eller saknas oberoende av hur ridpasset går.

Ej heller har jag någon gång förknippat svackor med att jag saknat den rätta känslan (och därmed letat efter den). Svackor för mig kan bero på tex att man stött på ett problem som man inte har verktygen att lösa, att man gått upp en svårighetsnivå och därmed till en början tappar lite fotfäste eller att man i övrigt är i en personlig, mental svacka såsom tex bristande motivation etc.

Jag tror jag skulle tycka det var otroligt jobbigt att rida om jag behövde ha eller behövde försöka uppnå en viss känsla.