Alexandra_W
Trådstartare
Det här med hovslagare, hur i hela friden bär man sig egentligen åt för att det ska bli bra? Jag trodde det skulle bli bättre när reglerna om godkännande av Jordbruksverket kom. Men jag vetesjutton...
Jag har inte riktigt tyckt om åt vilket håll åringens hovar utvecklar sig. I mina amatörögon har det funnits en hel del problem, och det har gått åt fel håll. Jag har givetvis tagit upp det med hovslagaren, som gav en förklaring till varför si och så som lät rimlig. Att just nu fick man göra si och låta det vara så för att ditt och datt skulle ske. Och över tid skulle det bli bättre. Lät som sagt rimligt.
Sen gick tiden och jag kunde inte se något av förbättringarna, tvärtom tyckte jag det blev värre. Men hovslagaren var nöjd och tyckte det blev bättre. Sen blev hovslagaren sjuk så jag blev tvungen att hastigt och lustigt hitta en annan som kunde rycka in. Tänkte i mitt stilla sinne att det på sitt vis var ganska skönt att få en second opinion. Hovslagare #2 kommer, jag förklarar det jag är bekymrad över och ställer mina frågor om det verkligen ska vara si och så. Hovslagaren tycker att hovarna ser jättebra ut och att det inte finns minsta problem med dem för dagen. Jag tittar på hovarna och börjar undra vem som egentligen börjat hallucinera, är det jag eller hovslagarna? Men okej, kanske har jag fel, kanske kommer det att bli bättre. Liite annorlunda gjorde ju hovslagare #2.
Det går några veckor, magkänslan säger fortfarande att det här ÄR åt helvete och kommer bara fortsätta åt samma håll. Vid ett besök för något annat påpekar veterinär milt att man bör hålla lite koll och hålla efter hovarna så de inte drar iväg, med tanke på lederna. Jag suckar och tycker att ja, men hur fan ska jag bete mig för att få någon att göra det? =( Jag ser inte alls i syne, det är åt skogen. Men två oberoende hovslagare som är utbildade, vidareutbildade och godkända anser motsatsen.
Nu har jag bokat en tid med hovslagare #3. Men tänk om även denne anser samma sak som de andra två? Hur fan gör man då? Och hur kan det egentligen bli såhär, jag inbillade mig att JSV-godkännandet skulle vara en kvalitetssäkring? =/
Jag har inte riktigt tyckt om åt vilket håll åringens hovar utvecklar sig. I mina amatörögon har det funnits en hel del problem, och det har gått åt fel håll. Jag har givetvis tagit upp det med hovslagaren, som gav en förklaring till varför si och så som lät rimlig. Att just nu fick man göra si och låta det vara så för att ditt och datt skulle ske. Och över tid skulle det bli bättre. Lät som sagt rimligt.
Sen gick tiden och jag kunde inte se något av förbättringarna, tvärtom tyckte jag det blev värre. Men hovslagaren var nöjd och tyckte det blev bättre. Sen blev hovslagaren sjuk så jag blev tvungen att hastigt och lustigt hitta en annan som kunde rycka in. Tänkte i mitt stilla sinne att det på sitt vis var ganska skönt att få en second opinion. Hovslagare #2 kommer, jag förklarar det jag är bekymrad över och ställer mina frågor om det verkligen ska vara si och så. Hovslagaren tycker att hovarna ser jättebra ut och att det inte finns minsta problem med dem för dagen. Jag tittar på hovarna och börjar undra vem som egentligen börjat hallucinera, är det jag eller hovslagarna? Men okej, kanske har jag fel, kanske kommer det att bli bättre. Liite annorlunda gjorde ju hovslagare #2.
Det går några veckor, magkänslan säger fortfarande att det här ÄR åt helvete och kommer bara fortsätta åt samma håll. Vid ett besök för något annat påpekar veterinär milt att man bör hålla lite koll och hålla efter hovarna så de inte drar iväg, med tanke på lederna. Jag suckar och tycker att ja, men hur fan ska jag bete mig för att få någon att göra det? =( Jag ser inte alls i syne, det är åt skogen. Men två oberoende hovslagare som är utbildade, vidareutbildade och godkända anser motsatsen.
Nu har jag bokat en tid med hovslagare #3. Men tänk om även denne anser samma sak som de andra två? Hur fan gör man då? Och hur kan det egentligen bli såhär, jag inbillade mig att JSV-godkännandet skulle vara en kvalitetssäkring? =/