Det där med ensamhet….

[Roheryn]

Slyngeln, som nu är 20 månader, har blivit en riktigt trevlig hund. Världens goaste och mest älskvärda som älskar allt och alla, med på alla aktiviteter och är inte längre ”överallt” på samma sätt som när han var unghund. Fortfarande med massor av energi, såklart, men lättare att kanalisera den nu och inte bara bli stökig

Dock har vi ett kvarstående stort problem: ensamhet. Han kan i princip inte vara ensam alls utan skäller ihållande om han blir lämnad. Enda gångerna jag faktiskt lämnar honom ändå är när jag rider. Då får han vara i en box i stallet, får söka efter lite mat på golvet där och innan den är slut så går jag. Han skäller då med, men tystnar när jag ridit iväg. Är borta 20-40 minuter och han är alltid tyst när jag kommer tillbaka. När jag släpper ut honom igen är han glad och lite ”klängig” men verkar inte stressad. Inne i huset lämnar jag honom bara korta stunder, typ för att gå ut med soporna. Inne accepterar han att jag går på toa utan att han får följa med men inte mer.

Jag skulle väldigt gärna vilja ensamhetsträna honom på ett positivt sätt så att han kan lämnas kanske 2-3 timmar utan att bli stressad. Men hur? Jag är beredd att lägga mycket tid på detta, men vill hitta en metod som kan fungera för oss. Tips och råd någon?

 

[Fruentimber]

Hur har ni ensamhetstränat hittills?

 

[Roheryn]

Hur har ni ensamhetstränat hittills?

Korta stunder ensam i huset, med tuggben eller ”utslängd” mat att leta efter. Funkar ibland, ibland inte. När det inte funkar skäller han och går upp i stress på ett sätt som han inte riktigt gör när jag lämnar honom i stallet. Och där är vi ”fast”, känns som vi inte kommer längre. Alla andra hundar jag har haft har varit extremt lätta med detta, så jag har nog aldrig skaffat mig en riktigt bra metod för ensamhetsträning..

 

[Roheryn]

Korta stunder ensam i huset, med tuggben eller ”utslängd” mat att leta efter. Funkar ibland, ibland inte. När det inte funkar skäller han och går upp i stress på ett sätt som han inte riktigt gör när jag lämnar honom i stallet. Och där är vi ”fast”, känns som vi inte kommer längre. Alla andra hundar jag har haft har varit extremt lätta med detta, så jag har nog aldrig skaffat mig en riktigt bra metod för ensamhetsträning..

Kanske dock ska tillägga att han tidigare också skällt/stressat om någon åker hemifrån, även om det är någon kvar hemma. Det går numera fint att hantera genom att den som har honom hemma har honom hos sig, ber honom sitta/ligga och bara är passiv.

 

[Xomymy]

Så som jag lärt mig ensamhetsträna är att ta det i småsteg. Det är lite kontroversiellt menar vissa men jag använder mig av galler från en början. Går mot gallret som separerar två rum, vänder på tvärten. Går mot gallret, står där en en stund, vänder tillbaka. Går över gallret på andra sidan och vänder på tvärten. Går över på gallret på andra sidan och väntar 20sek innan jag vänder... Sedan 1m... Sedan 5m osv.. Går över gallret och fortsätter ta några steg, gör likadant. Till slut kan du vara på andra sidan gallret och hitta på saker i en halvtimme och han bryr sig ej. Sedan gör man likadant, börjar om från början fast med stängd dörr. Sedan gör man det med ytterdörren.


Obs börjar hunden pipa så har du gått för snabbt fram och behöver börja om. Denna processen kan ta några dagar, till veckor, till månader beroende på individen. Det är viktigt att man tar det i hundens takt så att den bygger upp en självständighet och ett förtroende för att du alltid kommer tillbaka.

 

[Fruentimber]

Korta stunder ensam i huset, med tuggben eller ”utslängd” mat att leta efter. Funkar ibland, ibland inte. När det inte funkar skäller han och går upp i stress på ett sätt som han inte riktigt gör när jag lämnar honom i stallet. Och där är vi ”fast”, känns som vi inte kommer längre. Alla andra hundar jag har haft har varit extremt lätta med detta, så jag har nog aldrig skaffat mig en riktigt bra metod för ensamhetsträning..

Kanske dock ska tillägga att han tidigare också skällt/stressat om någon åker hemifrån, även om det är någon kvar hemma. Det går numera fint att hantera genom att den som har honom hemma har honom hos sig, ber honom sitta/ligga och bara är passiv.

Har han haft tillgång till hela huset när du lämnat honom? Varit välrastad och välaktiverad?

 

[Roheryn]

Så som jag lärt mig ensamhetsträna är att ta det i småsteg. Det är lite kontroversiellt menar vissa men jag använder mig av galler från en början. Går mot gallret som separerar två rum, vänder på tvärten. Går mot gallret, står där en en stund, vänder tillbaka. Går över gallret på andra sidan och vänder på tvärten. Går över på gallret på andra sidan och väntar 20sek innan jag vänder... Sedan 1m... Sedan 5m osv.. Går över gallret och fortsätter ta några steg, gör likadant. Till slut kan du vara på andra sidan gallret och hitta på saker i en halvtimme och han bryr sig ej. Sedan gör man likadant, börjar om från början fast med stängd dörr. Sedan gör man det med ytterdörren.


Obs börjar hunden pipa så har du gått för snabbt fram och behöver börja om. Denna processen kan ta några dagar, till veckor, till månader beroende på individen. Det är viktigt att man tar det i hundens takt så att den bygger upp en självständighet och ett förtroende för att du alltid kommer tillbaka.

Den delen du beskriver om galler övar vi på i stort sett varje dag - har en barngrind mellan olika delar av huset och han får normalt inte följa med när jag går till ”andra delen”. Och korta stunder funkar det bra!

 

[Roheryn]

Har han haft tillgång till hela huset när du lämnat honom? Varit välrastad och välaktiverad?

Ja på alla frågorna

 

[Roheryn]

Ja på alla frågorna

Eller nej, han har ju inte riktigt tillgång till hela huset, har en grind mot de delar vi sällan är i dagtid (sovrum + badrum + ”katternas rum” där vi hatar kattlådor mm).

 

[Fruentimber]

Ja på alla frågorna

Okej. Att ha tillgång till hela huset kan vara stressande för vissa hundar, så jag hade begränsat till ett rum (så börjar jag all min ensamhetsträning), där hunden är van att vara och redan känner sig trygg. Hade varit noga med att aldrig gå för långt så att han hinner börja skälla. Aldrig gå tillbaka om han börjat skälla, utan vänta tills han blivit tyst.

Dock - även om man har gjort "allt" rätt, så är ju separationsproblem ofta genetiskt. Vet du hur det har gått för hans syskon med ensamhetsträningen?

 

[SiZo]

Ja på alla frågorna

Prova att dela av huset. Jag la också en av deras bäddar precis innanför dörren för att öka chansen att de lägger sig ner och chillar. Efter typ 2-3 månader började jag flytta bädden längre in i lägenheten och det har faktiskt fungerat rätt bra. Hade kamera den perioden när jag började med det, och bädden precis innanför dörren gjorde stor skillnad. Även om mina inte har ljudat så var ena lite orolig och satt gärna vid dörren. Det gör hon inte längre.

 

[Roheryn]

Okej. Att ha tillgång till hela huset kan vara stressande för vissa hundar, så jag hade begränsat till ett rum (så börjar jag all min ensamhetsträning), där hunden är van att vara och redan känner sig trygg. Hade varit noga med att aldrig gå för långt så att han hinner börja skälla. Aldrig gå tillbaka om han börjat skälla, utan vänta tills han blivit tyst.

Vad tror du om att stänga in honom i den delen av huset där han inte ser oss när vi går? Han har varit lugnare där när någon annan åker (och jag är kvar hemma med honom)?

Dock - även om man har gjort "allt" rätt, så är ju separationsproblem ofta genetiskt. Vet du hur det har gått för hans syskon med ensamhetsträningen?

Hans bror har exakt samma problem, systern som bor kvar hos uppfödaren har nog aldrig varit ensam tror jag och de andra två systrarna vet jag inte. Verkar dock inte ovanligt med separationsångest i rasen (isländsk fårhund).

 

[Fruentimber]

Vad tror du om att stänga in honom i den delen av huset där han inte ser oss när vi går? Han har varit lugnare där när någon annan åker (och jag är kvar hemma med honom)?


Hans bror har exakt samma problem, systern som bor kvar hos uppfödaren har nog aldrig varit ensam tror jag och de andra två systrarna vet jag inte. Verkar dock inte ovanligt med separationsångest i rasen (isländsk fårhund).

Jag hade helt enkelt provat mig fram för att se vad som ger bäst resultat. Men utifrån det du beskriver i andra stycket misstänker jag att det ligger genetiskt, och då blir det betydligt svårare. Dvs du får vara beredd på att det inte går att lämna honom alls.

 

[Roheryn]

Jag hade helt enkelt provat mig fram för att se vad som ger bäst resultat. Men utifrån det du beskriver i andra stycket misstänker jag att det ligger genetiskt, och då blir det betydligt svårare. Dvs du får vara beredd på att det inte går att lämna honom alls.

Det är ju så vi har det nu, så allting är en förbättring, tänker jag. Kan jag lämna honom en kvart så är det ju bättre än ingenting, så vi provar!

 

[Åsa A]

Vad tror du om att stänga in honom i den delen av huset där han inte ser oss när vi går? Han har varit lugnare där när någon annan åker (och jag är kvar hemma med honom)?


Hans bror har exakt samma problem, systern som bor kvar hos uppfödaren har nog aldrig varit ensam tror jag och de andra två systrarna vet jag inte. Verkar dock inte ovanligt med separationsångest i rasen (isländsk fårhund).

När vår whippet vid 7 månaders ålder plötsligt hamnade i en period där han inte ville bli lämnad, inte ens tillsammans med kompisen Indigo, så märkte jag att en stor trigger var att han såg mig gå ut genom ytterdörren. Då testade jag att flytta ut mina ytterkläder och skor till en annan ytterdörr i andra änden av huset och det gick mycket bättre; att jag gick bort i andra änden av huset var inget som triggade honom (jag hade kamera så jag kunde kolla honom hela tiden) och när han inte blev stressad av att se mig gå så kunde han vara ensam en ganska lång stund (jag höll kurs här hemma så jag hade kunnat gå in om han visat tecken på stress och panik).

Sen kanske också ge en fylld fryst Kong eller Topple som han kan ligga och slicka på länge, det kan också hjälpa. Lite mer engagerande än tuggben och räcker längre än utslängd mat.

 

[Pilot]

Är han bra på att koppla av?
Min bc får oftast någon kartong med torrfoder i att strimla eller frukosten i slow feed bowl när jag går. Men för oss så hjälper det att stänga ute alla intryck bäst, jag har satt insynsskydd så att hon inte ser ut och stänger dörren till resten av huset (hon ligger i farstun).
Hon strimlar kartonger och märker oftast inte att jag kör/ kommer hem eftersom hon inte ser min bil längre (vilket har varit triggande), smyger jag ock kikar så ligger hon och sover på sin matta.

Min har säkert lite separationsångest, men hon har svårt att varva ner - framförallt på egenhand.

 

[inverterad]

Rent krasst så är ju den här typen av stress ett avelsproblem, anser jag. Det finns raser som är svårare att lämna ensamma än andra men om problemet inte blir bättre med fokuserad träning så är ju frågan hur anpassad den aveln är till vårt moderna samhälle som ställer krav på att hunden ska kunna fixa åtminstone nån timme här och där hemma. Förutom att jag blir intresserad av hur rasklubben ställer sig till detta problem så tänker jag att du behöver jobba med miniministeg, precis som med en valp. Begränsa utrymmet är ett bra tips, och att i övrigt försöka titta på andra situationer där hunden ev stressad upp sig. Om du hittar nycklar där som gör stressen mindre så kanske du kan använda dem även i ensamhetsträningen.

 

[Roheryn]

Är han bra på att koppla av?
Min bc får oftast någon kartong med torrfoder i att strimla eller frukosten i slow feed bowl när jag går. Men för oss så hjälper det att stänga ute alla intryck bäst, jag har satt insynsskydd så att hon inte ser ut och stänger dörren till resten av huset (hon ligger i farstun).
Hon strimlar kartonger och märker oftast inte att jag kör/ kommer hem eftersom hon inte ser min bil längre (vilket har varit triggande), smyger jag ock kikar så ligger hon och sover på sin matta.

Min har säkert lite separationsångest, men hon har svårt att varva ner - framförallt på egenhand.

Tack, jag tror det kan vara bra för vår hund också att inte se så mycket! Han har ju annars järnkoll på bilar, hästar, fåglar o allt annat som passerar Det som gör honom stressad är när någon åker (eller kommer), även när han har någon hos sig. Och i de lägena hjälper det att han inte ser den som åke.

 

[Roheryn]

Rent krasst så är ju den här typen av stress ett avelsproblem, anser jag. Det finns raser som är svårare att lämna ensamma än andra men om problemet inte blir bättre med fokuserad träning så är ju frågan hur anpassad den aveln är till vårt moderna samhälle som ställer krav på att hunden ska kunna fixa åtminstone nån timme här och där hemma. Förutom att jag blir intresserad av hur rasklubben ställer sig till detta problem så tänker jag att du behöver jobba med miniministeg, precis som med en valp. Begränsa utrymmet är ett bra tips, och att i övrigt försöka titta på andra situationer där hunden ev stressad upp sig. Om du hittar nycklar där som gör stressen mindre så kanske du kan använda dem även i ensamhetsträningen.

Ja, jo, det är möjligt att det är ett avelsproblem i grunden, men det hjälper ju inte riktigt mig just nu eftersom jag har den hund jag har. Har inte haft någon kontakt med rasklubben i detta heller, så vet inte hur de ställer sig.

Vi ska prova med riktigt små steg, så får vi se hur långt vi kommer!

 

[inverterad]

Ja, jo, det är möjligt att det är ett avelsproblem i grunden, men det hjälper ju inte riktigt mig just nu eftersom jag har den hund jag har. Har inte haft någon kontakt med rasklubben i detta heller, så vet inte hur de ställer sig.

Vi ska prova med riktigt små steg, så får vi se hur långt vi kommer!

Nej, självklart är det så, men kanske kan det kännas bättre att veta att din hunds problem antagligen inte har med dig eller er träning att göra? Med avgränsat utrymme, rejält med motion och mental aktivering innan ensamträning osv (du fick ju många tips även i din tidigare tråd) och att utgå från att din hund i nuläget inte kan förväntas fixa att vara ensam på ett bra sätt, så kan ni säkert hitta ett läge som är bättre än det är nu. Att hunden "klänger" när ni kommer tillbaka är ju, precis som du själv är inne på, ett tydligt tecken på att han faktiskt inte har varit avslappnad ensam, och ett sånt läge kan ju också förvärras om hunden utsätts för mer än den klarar av.