Det är inte roligt längre...

[SpanskaLoppan]

Det är inte roligt att ha hund längre! Och jag förstår inte varför...

Jag älskar min hund, hon är den bästa vän jag har och hon har alltid gett mig så mycket glädje i livet. Och hon är ju samma goa individ som hon alltid varit.
Hundpromenaderna har alltid varit bland det bästa på dagen. Antingen fulla av bus och skoj eller så har vi bara gått dit näsan pekar och hunden har fått nosa runt bäst hon vill medan jag får vila tankar och själ och känner mig som en ny människa efteråt.

Men nu är det bara ytterligare ett "måste", precis som tvätt och dammsugning och fönsterputsning. Jag kan inte låta bli att sucka när jag tittar på klockan och ser att jag måste ut med hunden och sen går jag och räknar minuterna tills vi kan vända hem igen. När hunden inte lyssnar blir jag genast irriterad och tar det personligt. Min hund har svårt att fokusera på mig när vi är ute, det finns så mycket annat spännande - hundar, fåglar, dofter, ljud, folk! Men vi tränar och det blir sakta bättre. Men nu orkar jag inte bry mig om att uppmuntra kontakt längre, jag orkar inte vara intressant och spännande. Jag blir bara arg och sårad när hon inte bryr sig.

Såhär ska det inte vara. Jag tycker ju egentligen om att vara med min hund! Hon är ju min bästa vän och vi brukar ha så roligt tillsammans. Jag märker ju på henne också att hon tycker det är tråkigt med en matte som bara går och tjurar...

Hur vänder man sånt här? Är det bara att se till att ändra inställning helt enkelt? Bestämma sig för att det ÄR lika roligt som vanligt. Kan det vara årstiden?

För det är ingen fel på mitt liv, även om det är lite trassligt. Jag har goda vänner och har precis lärt känna ännu en tjej som jag uppskattar mycket. Jag trivs på jobbet och får ofta höra av mina kollegor att jag är duktig och bra att jobba med. Jag tjänar inte mycket pengar men jag har så jag klarar mig och även så att jag kan ägna mig åt roliga aktiviteter. Har träffat en kille som jag ännu är alldeles nykär i och vi har precis börjat reda ut hur vi ska ha det i framtiden, och det är inga jobbiga samtal för vi är inne på samma linje

Så allt är ju bra! Hur kan det då kännas så hopplöst jobbigt att gå ut med hunden? Något som jag alltid njutit av förr??

 

[*Gotlandsrusset*]

Sv: Det är inte roligt längre...

Intressen kommer och går! Låt det vara jobbigt ett tag, gör sånt du uppskattar med hunden. Finns det inget? Motion är alltid bra och även om det är pest och pina så kommer du ut en stund om dagen. Ge dig själv någon månad, känns det fortfarande skit allting så se över möjligheten att omplacera.

Jag själv Könner just nu lite som dig. Hunden har blivit ett tik-kiss monster och förmodligen förstått varför han har två kulor. Det är inte roligt när de enda han för tillfället uppskattar är att leta kissfläckar. Att han uppe på de börjat stressa upp sig mer när vi ska gå ut är inte bättre för humöret. MEN de går över för min del varierar de från dag till dag. Har ibland känt precis som du men har då bestämt mig för att antingen 1. Låta honom springa lös i skogen = jag kan lunka på och bara är. Eller alt 2 göra någonting roligt och försöka gå in helhjärtat för det.

Låt de vara tråkigt ett tag. Känn ingen press! Så kanske de går över. Eller leta efter någon rolig kurs?

 

[isa__]

Sv: Det är inte roligt längre...

Åh vad jag känner igen det där.

Jag har precis "kommit tillbaka" från det.
Anledningen? Jag bestämde mig för att debutera i Lkl 1, har gett mig f*n på att vi inte ska floppa, detta har gett mig motivationen igen. Varenda litet framsteg gör en så otroligt motiverad och lycklig, vi tränar till och med några elitmoment för att det flytit på så bra. Om fem dagar debuterar vi, så då får man se kvittot för träningen. Men jag har valt att inte bli besviken, jag ska göra allt i min makt för att det ska gå bra. Men gör det inte det så, bättre lycka nästa gång!

Sen ett MÅL är alltid bra att ha.
Jag som aldrig har haft något mål med Dino har nu massor!
Vi ska debutera i lydnaden nu och sen jobba mot lyd. champion, testa starta i ett tollarjaktprov och sedan, trots att jag inte kan något om bruks, starta i appellspåret!
Och något ännu mer motiverande då du satt målet, låt folk veta det.
Då känner man att man "måste" klara allt det, för att stå fast vid sitt ord.

Men allt handlar om inställningen! Gäller att se framåt och kunna knuffa undan det negativa, för att lägga all fokus på det positiva.

Men jag håller med föregående. ge det nån månad sen ser du över situationen igen!

 

[SpanskaLoppan]

Sv: Det är inte roligt längre...

Ja jag hoppas verkligen att det bara är en svacka... Har aldrig varit med om att just hunden känts jobbig.
Jag har alltid haft svackor, går väldigt upp och ner i humöret och energin. Men även när allt annat känns hopplöst och jag knappt orkat hålla rent omkring mig så har promenaderna med hunden varit mitt sätt att hämta ork och hitta glädje...

Vi har massor att jobba med, vi tränar fn på hundmöten då hunden har tråkiga erfarenheter av sådana... Och så tränar vi vardagslydnad som inkallning och liknande och vi tränar kontaktsökande och sånt med...

 

[Kibani]

Sv: Det är inte roligt längre...

Känner igen mig ganska ordentligt i det där men det som plågar mig i grunden är en depression så det kanske är lite annorlunda.
Men mitt "knep" för att komma tillbaka är att släppa allt vad krav heter och bara göra sådant man vet hunden kan i ryggmärgen större delen av tiden. Tex så har vi ingen bra inkallning om det finns minsta lilla störning - så jag ser helt enkelt till att inte släppa henne på andra ställen än rastgården och slipper då bråka om att hon ska bry sig när jag ropar. Jag håller verkligen bara på det mest basic som att hon inte ska släpa på mig men att gå fint vid sidan bryr jag mig inte i.

Vi bara ÄR helt enkelt, och helt plötsligt så kommer det en dag när det känns bättre och man känner sig glad nog att pröva något nytt/förbättra något gammalt. Att det helt enkelt får ta den tid det tar har varit det bästa för mig, vars hund blir på precis samma humör som matte - är du sur är tänker då jag absolut inte lyssna Ibland när man känner humöret dra iväg åt fel håll så kan det vara bra att bara stanna helt, ignorera allt och bara andas lite innan man fortsätter. Det syns så tydligt på min hund att mår jag bra så tycker hon jag är roligare att vara med så hon själv får motivation att spontant söka kontakt och gå fint och då känner man sig genast litet bättre

 

[DaydreamBeliever]

Sv: Det är inte roligt längre...

Går du på kurser eller dylikt? Själv måste jag träffa andra hundmänniskor och vara med på aktiveteter för att det ska vara kul. Hade aldrig kunnat gå slentrianmässiga promenader dag ut och dag in och vara nöjd med det som hundägare.

Exempel på vad jag gör: gå olika kurser, åka ut o träna självständigt på klubben när de är folk där, vara med i spårgrupp, tävla (på gång i alla fall!), gå de vardagliga promenaderna med andra hundägare, har med hunden i stallet . etc.
Har även anmält mig till en agilitykurs nu till våren även om det inte är alls min grej, men just för att få lite omväxling i vardagen och prova på något nytt vilket hunden säkert kommer uppskatta.

 

[simba_112]

Sv: Det är inte roligt längre...

Vad tråkigt att du känner så

Säg till om du vill ta promenad med ny bekantskap och hund, för om jag inte minns fel är väl även du ö-bo?
Om du har intresse av att arbeta med hunden, lydnad spår osv så är jag gärna på om du tror det kan få upp intresset och glädjen igen. Kräver lite mer planering från min sida då jag nyss fått barn, men det ska gå att lösa ändå

 

[taccotad]

Sv: Det är inte roligt längre...

Känner så väl igen mig.

Hunden har alltid varit mitt allt. Har aldrig sett något med honom som nån belastning. Men, när vi fick andra barnet så blev allt rätt mkt jobbigare (med missnöjd bebis och rastlös storebror osv) då hade jag närmre ett år då jag kände att hunden var mer en börda... När vi var ute och gick kände jag mig mest irriterad och ville bara hem och sova.

Men vi släppte alla krav, han fick alltid sina rundor men han fick även vara mkt på gården och sysselsätta sig själv. Sen har han givetvis fått allt det där som mat, vatten, blivit ompysslad osv

Det har vänt och numera är han min lilla bebis igen och jag ser verkligen inte honom som nån belastning.

 

[Nila]

Sv: Det är inte roligt längre...

Jag älskar min hund och skulle aldrig lämna bort (sälja) honom, men visst har jag ibland känt att det skulle vara riktigt sknt att lämna honom hos mina föräldrar en dag eller två och bara vara.
Jag har också haft en period då det har varit jättetråkigt att gå ut och gå med hunden, speciellt på kvällarna. Men det är för att jag nästan alltid går själv. Har nästan bara sällskap när jag är hos mina föräldrar. Förut följdes jag och syrran nästan alltid på kvällspromenaden men det blir sällan nu.
Har du promenadsällskap nån gång? Kanske kan göra det lite roligare att gå ut och gå med hunden om du inte är ensam. Jag har inget emot att gå själv, men visst blir det ju roligar med sällskap ibland.
Tycker också det är roligare när öppna träningen har börjat igen, men skulle gärna gå någon kurs också. Man kör lätt fast, tycker i alla fall jag, när man tränar själv, och det blir lite trist att träna, man orkar inte, och det kan ju också påverka hur motiverad man är till promenad har jag känt.

 

[SpanskaLoppan]

Sv: Det är inte roligt längre...

hon själv får motivation att spontant söka kontat

Här klämmer det mycket för mig tror jag. Det visade sig efter några veckor hos mig att min hund har mycket jaktinstinkter. Det går INTE att släppa henne lös för får hon upp ett spår/ser vilt så blir hon så fokuserad på det att hon inte hör mig. Folk som har vinthundar brukar förstå precis vad jag menar.
Ska hon vara lös är det inhägnat område som gäller. Förut hade jag en stor trädgård men nu bor vi i lägenhet, i en stad där det finns EN "rastgård" som är sisådär 6x30 m, har försökt busa och träna där men hunden tycker det är skittråkigt att vara där så hon nosar runt lite och sen lägger hon sig. Och jag förstår henne, 10 språng sen har hon ju klippt en hel långsida. Det finns inte plats att springa ordentligt för henne.

Så vi är hänvisade till koppel och långlina. Koppelpromenaderna går bra men det börjar bli enformigt och när vi går i långlina håller inte tålamodet längre. För hunden försvinner så långt bort hon når sen går hon där och drar. Det spelar ingen roll hur mycket jag tränar eller hur mycket jag försöker vara spännande, rolig att vara med och motivera kontakt. För jag får inte kontakt med henne längre. Och det får mig att känna mig helt värdelös...

 

[SpanskaLoppan]

Sv: Det är inte roligt längre...

Går du på kurser eller dylikt? Själv måste jag träffa andra hundmänniskor och vara med på aktiveteter för att det ska vara kul. Hade aldrig kunnat gå slentrianmässiga promenader dag ut och dag in och vara nöjd med det som hundägare.

Nej inga kurser, min ekonomi kraschade när exet kastade ut mig och som timvikarie blir det inte många slantar över... Blev dessutom inte sådär väldigt varmt välkomnad till BHK(såklart vi var välkomna men "helst inte" hördes kanske tydligt...)så jag tappade gnistan lite där... Finns en privat tränare jag gärna gått kurs hos men han är inte här så ofta och därtill är det ju eländet med ekonomin... Jag försöker spara ihop och lyckas få ihop ett par tusen men så kommer en såndär månad när lönen bara räcker till hyra och räkningar och ja...äta måste vi ju ändå...

 

[SpanskaLoppan]

Sv: Det är inte roligt längre...

Vad tråkigt att du känner så

Säg till om du vill ta promenad med ny bekantskap och hund, för om jag inte minns fel är väl även du ö-bo?
Om du har intresse av att arbeta med hunden, lydnad spår osv så är jag gärna på om du tror det kan få upp intresset och glädjen igen. Kräver lite mer planering från min sida då jag nyss fått barn, men det ska gå att lösa ändå

Ja jag är alltid på att lära känna nya bekantskaper! Det krånglar ju till sig att min hund är så osäker med främmande hundar(hon försöker se stor och farlig ut men får hon bara vara lös så har hon gått bra ihop med alla hundar hon träffat. Oftast räcker det med att kolla in dom lite sen är dom inte alls intressanta längre...)
Spår och lydnad tycker jag verkar jättekul, vet bara inte hur jag ska börja så vi är på där med om du tror att du orkar med ett par "rookies".

Och jag gillar barn, även om jag inte är så van att umgås med sådana

 

[*Gotlandsrusset*]

Sv: Det är inte roligt längre...

Nej inga kurser, min ekonomi kraschade när exet kastade ut mig och som timvikarie blir det inte många slantar över... Blev dessutom inte sådär väldigt varmt välkomnad till BHK(såklart vi var välkomna men "helst inte" hördes kanske tydligt...)så jag tappade gnistan lite där... Finns en privat tränare jag gärna gått kurs hos men han är inte här så ofta och därtill är det ju eländet med ekonomin... Jag försöker spara ihop och lyckas få ihop ett par tusen men så kommer en såndär månad när lönen bara räcker till hyra och räkningar och ja...äta måste vi ju ändå...

Men vad taskigt av BHK!!!

 

[DaydreamBeliever]

Sv: Det är inte roligt längre...

Blev dessutom inte sådär väldigt varmt välkomnad till BHK(såklart vi var välkomna men "helst inte" hördes kanske tydligt...)så jag tappade gnistan lite där... Finns en privat tränare jag gärna gått kurs hos men han är inte här så ofta och därtill är det ju eländet med ekonomin... Jag försöker spara ihop och lyckas få ihop ett par tusen men så kommer en såndär månad när lönen bara räcker till hyra och räkningar och ja...äta måste vi ju ändå...

Men så ska det inte ju vara, vilken trist attityd, hur kommer det sig om man får fråga? Finns det ingen annan brukshundsklubb i närheten där ni kan vara istället? Kanske bara jag som är bortskämd men på min klubb är i alla fall alla välkommna, oavsett vem man är eller vad man har för hund. Har även en dag i veckan där det råder fri träning på klubben där en instruktör alltid finns tillgänglig för hjälp/tips/råd. Åker man ut där andra dagar, ffa på helgen så finns där nästan alltid folk. Och en kostnadsfri spårträningsgrupp där vi alla hjälps åt att lägga spår till varann, går spåren ihop, etc.
Kan ju säga att jag fått lika mycket hjälp av klubbmedlemmar/instruktörer när jag varit på klubben utanför kurstid, som när jag gått kurs där.
Borde ju finnas något liknande på andra klubbar?
Försök lär känna lite annat hundfolk, mycket roligare om man har någon att dela sitt hundintresse med!

 

[DaydreamBeliever]

Sv: Det är inte roligt längre...

Spår och lydnad tycker jag verkar jättekul, vet bara inte hur jag ska börja

Spår kan du ju prova på själv ute på promenaderna. När jag började spåra med min hund så gick jag ut i skogen, band upp hunden i ett träd (eller om man t ex lämnar hunden i bilen) och gick utom synhåll och gick ut ca 50 meter och lade en burk med godis i slutet. Sedan gick och hämtade hunden och släppte på den direkt. Googla och du kommer hitta jättemycket om hur man börjar spåra, det är inte svårt att gå ett spår eller att lära hunden spåra : ) (sen beror det klart på vilken ras du har, vissa hundar har lättare för det än andra)

Lydnad kan du ju också börja med på egen hand, oavsett om du bara vill förbättra allmänlydnaden eller om du vill träna in lydnadsmoment för tävling. Har du problem med att hur hunden beter sig när den träffar andra hundar - använd de vardagliga promenaderna där ni kanske möter andra hundar (??) som träningstillfällen. Ha alltid med något hunden tycker om (leksak, godis)

 

[simba_112]

Sv: Det är inte roligt längre...

Men då tycker jag vi bokar in en dejt framöver!
En av mina hundar är väldigt språksäker och brukar läsa av andra hundar och situationer bra så henne kan vi börja låta din vovve träffa, brukar sällan vara några problem.
Jag håller ju på med både lydnad, personspår och viltspår och tycker bara det är kul att inviga andra i denna underbara värld
Behöver dessutom få en spark där bak för att komma igång med hundträningen igen

Tråkigt att du blivit illa bemött på bruks
Jag har bara blivit väl bemött där, men då var jag redan vän med en som var väldigt aktiv på klubben när jag började hänga där..
Eller ja.. Vissa av de "gamla rävarna" kan vara så där lagomt trevliga och jag har hunnit ha ett par livliga diskussioner med dem då vi inte tycker lika och jag kan inte hålla tyst..
En av de diskussionerna kom upp på ett möte och efter mötet kom ordföranden i klubben fram och klappade mig på axeln och tyckte det var bra att jag vågade stå på mig trots att jag då var väldigt ny