Deppig efter avramling, behöver uppmuntran

[hier]

Sv: Deppig efter avramling, behöver uppmuntran

Utan att försök leka någon slags psykolog så skulle jag nog rekommendera dig att jobba lite med ditt självförtroende. Jag känner ingen som skulle tycka att man är en dålig ryttare på grund av din händelse, men för dig verkar det vara en ganska stor grejj. Då jag själv levt med extremt dåligt självförtroende så talar jag av erfarenhet. Det går att jobba bort, och man mår så mycket bättre.

Om det nu är ett problem för dig! Jag har ju ingen aning

Det är absolut så. Jag tampas just nu med en segdragen depression som förra året var riktigt illa. Jag känner mig bara allmänt dålig på det mesta, antar jag. Som att alla i min omgivning tycker att jag är en belastning, är besvikna på mig, tycker jag är jobbig, ja till och med har det känts som alla hatar mig när depressionen var som djupast.

Det känns som att det är så många hästar som är roliga att rida, men som jag går miste om bara för att jag inte kan sitta kvar under "sprattel".

Jag älskar ju egentligen att rida, men på sistone får jag bara ångest och ber om ursäkt till den stackars hästen som måste stå ut med mig
"Sitter jag snett nu?"
"Fan, jag står på tårna i stigbyglarna och vadfan nu fastnade de också och jag kan inte hålla galoppen eller ens fatta galopp det blir bara slängtrav" och att gå i form händer nästan aldrig. Är bara spänd och tycker det är pinsamt när andra ser mig rida. Det är som att jag måste göra allt perfekt hela tiden, annars vill jag bara slå på mig själv för min oförmögenhet att rida ordentligt.

 

[Shudde]

Sv: Deppig efter avramling, behöver uppmuntran

Det kan ju varit en älgfluga eller svidknott eller vadsomhelst som hästen reagerade på. Eller nåt hästen uppfattade men inte ni. Den mest sadelfasta ryttaren jag känner flög av när en häst hon red bockade iväg på långa tyglar.
Jag är också ganska sadelfast och sitter kvar på det mesta men har också åkt av på långa tyglar i skritt när hästen tvärvände och jag satt och tänkte på annat. Det var första och enda gången jag flög av honom på 10 år...

 

[MayGrace]

Sv: Deppig efter avramling, behöver uppmuntran

Jag har trillat av min ponny så många gånger att jag tappat räkningen typ! Åk av för att hon kastat sig åt sidan för skit saker! Haha efteråt skrattar man mest
Upp igen och rid!

 

[tuaphua]

Sv: Deppig efter avramling, behöver uppmuntran

Men du! Var inte så tuff mot dig själv!
Du skulle aldrig behandla någon annan så illa som du just nu behandlar dig själv!

Alla ramlar av någon gång! Det behöver inte vara hela världen.

Jag såg att du bor i Stockholm. Kom ut till mig så ska vi jobba på din balans! Vi grejar fram en snäll häst och du får göra balansövningar. Jag hjälper dig!
Om det nu ÄR så på riktigt att du är en katastrofal ryttare så har jag sett en hel del såna och arbetat med några. Så jag blir inte chockad. Och jag ser inte ner på dig, tycker du är dålig, klantig etc etc.
Jag jobbar som tränare och ryttare. Men även jag kan ramla av!
Du är säkert bättre än mig på en massa andra plan!

 

[Frokennordberg]

Sv: Deppig efter avramling, behöver uppmuntran

Men! Vilket helt underbart svar!

Till TS: upp med hakan, ingen är en dålig ryttare för att man åker av. Jag tycker till och med det är bra att man åker av ibland, för att man inte ska sitta där uppe och bli rädd för att åka av.
Jag hoppas att du kommer må bättre och sänker dina krav på dig själv, ta till dig tuaphuas svar ovanför och nappa på hennes förslag!

 

[RubinNovak]

Sv: Deppig efter avramling, behöver uppmuntran

Men du, jag har varit i exakt din sits! Så jag vet nog hur du känner och jag vet också hur jobbigt det är. För att inte tala om att det påverkar i princip ALLT i ens liv. Ofta tror man inte heller att man klarar av att ta sig ur det, just för att man tror så lågt om sig själv. Folk kan oftast säga hur snälla grejjer som helst men man tar inte åt sig, för det tror man dom säger bara för att vara snälla. Men tro mig när jag säger att det går! Det tar tid, det är svårt att hitta vad som funkar osv. Men det går och det är så värt det.

Kan tyvärr inte komma med några exakta tips då jag märkt att det är helt olika vad som funkar på varje person. Men vill du tjöta, bolla tankar eller har frågor så finns jag alltid på PM Mitt liv är helt förändrat idag och du förtjänar att få uppleva det du med!

 

[hier]

Sv: Deppig efter avramling, behöver uppmuntran

Åh, vad gullig du är, Tuaphua!

Jag ska upp och rida igen imorgon, får hoppas att allt går bra. Ska be om att få ta det lite lugnt, är ju ändå så varmt ute.

 

[Milene]

Sv: Deppig efter avramling, behöver uppmuntran

Proffs ramlar av och slår sig fördärvade /dör regelbundet .

Låter inget vidare...

 

[TIzzANO]

Sv: Deppig efter avramling, behöver uppmuntran

Upp och hoppa igen. Se det som en erfarenhet. Jag har ridit 24 av mina 29 år förra helgen trillade jag av min shettis. Det var pinsamt eftersom att jag nästan når ner till marken när jag sitter på henne. Bara att hoppa borsta av sig och hoppa upp igen.

 

[tuaphua]

Sv: Deppig efter avramling, behöver uppmuntran

Just det där om att det är bra att ramla av håller jag med om. Har man inte slagit sig då man åkte av så är det BRA!

Jag har nu inte åkt av på minst 8 år iaf. Det är rätt många ridturer om man tänker på hur mycket jag rider. Jag börjar faktiskt bli lite orolig för det.
Så om jag inte ofrivilligt åkt av innan i vinter tänker jag faktiskt kasta mig av i snön när det blir lite mjukt.
Jag lär få göra det ett par ggr för att bli av med oron och lära mig HUR man ramlar av bäst. För jag har ingen fallteknik.

Hier:

Träna din balans om du vill bli bättre ryttare! Testa rida lätt i skritt eller rent av halt. Om du tycker trav känns ok så kan du rida lätt så du står två steg och sitter ett och sen växla tex.
Lycka till!

 

[Werze]

Sv: Deppig efter avramling, behöver uppmuntran

Underbar inre bild jag fick

 

[Kilauea]

Sv: Deppig efter avramling, behöver uppmuntran

Alla kan trilla av. Minns när jag var på ridsemster på Island och guidens häst fick sig ett busryck och gjorde en serie bockningar och vips så flög guiden i ett snyggt dyk över huvudet på hästen. Det var en syn för gudarna

 

[YlvaG]

Sv: Deppig efter avramling, behöver uppmuntran

Just det där om att det är bra att ramla av håller jag med om. Har man inte slagit sig då man åkte av så är det BRA!

Jag har nu inte åkt av på minst 8 år iaf. Det är rätt många ridturer om man tänker på hur mycket jag rider. Jag börjar faktiskt bli lite orolig för det.
Så om jag inte ofrivilligt åkt av innan i vinter tänker jag faktiskt kasta mig av i snön när det blir lite mjukt.
Jag lär få göra det ett par ggr för att bli av med oron och lära mig HUR man ramlar av bäst. För jag har ingen fallteknik.

Det är likadant för mig. Nu har jag "bara" ridit till och från i ca 12år och jag har nog bara ramlat av en 6-7 gånger under mitt liv. Det har varit bra nära många gånger, sådär så att man hänger på sidan, trotsar tyngdlagen och sliter manen ur hästen. Aldrig skadat mig ordentligt, däremot tappat luften och kanske vrickat något varje gång. Näst sist jag ramlade av så var det barbacka i galopp, hästen hoppade åt sidan pga en fasan och jag gled av. Jag blev själaglad och kunde inte sluta skratta för att det var första gången jag inte tappat luften (som ju är fruktansvärt obehagligt) eller landat tokigt. Jag blev verkligen överlycklig. Några veckor senare skrittade jag barbacka, hann inte ducka för en gren och fick luta mig bakåt, råkade dra i tyglarna så att hästen STANNADE och tog ett steg åt sidan- och jag gled av. Likadant där.

Sen började jag rida ett lite knepigt fullblodssto för några månader sedan och trots att hon studsade och for så satt jag alltid av någon märklig anledning kvar (för att man är beredd på det antagligen) men blev istället lite rädd för att ramla av. Jag slutade dock rida den hästen rätt fort då hon gjorde så att jag blev rädd bland trafiken med tanke på hur hon kunde hålla på.

Idag ska jag iväg och rida. Bara för att jag har skrivit detta så kommer jag nästan garanterat åka av i skritt på lång tygel Och så länge jag inte skadar mig så är det nästan så att jag hoppas på det. För jag måste verkligen lära mig att ramla av på ett bra sätt. Slutar man vara rädd för det så kan man ju oftast andas sig igenom en hel del på ett annat sätt och därför sitta kvar bättre än när man blir spänd och glömmer att andas. Då flyger man ju som en vante.

Jag känner nog ingen som INTE har ramlat av i situationen du beskriver.