Grunden i den svenska välfärdens förfall tror jag kan härröras till att det gick riktigt bra för Sverige strax efter andra världskriget, rent ekonomiskt alltså. Sedan har vi mer och mer levt på att vi tror vi är så mycket bättre än andra. Sedan vet jag ju att delar av problemet med vården är att vi nu har bättre möjligheter att få folk friska, men till sådan kostnad att den skatt vi betalar inte räcker till. Svår bedömning det där, vi har möjlighet att rädda livet på fler och fler, men till en kostnad som gör att det blir svårare och svårare att få hjälp från första början. Pardoxalt, och svårt att lösa. "Tyvärr, det är för dyrt att rädda livet på dig, så du får dö långsamt istället", det funkar inte riktigt. På det sättet var valet enklare förr, "tyvärr, vi har inte möjlighet att göra något", är kanske inte bättre i sig, men att inte kunna brukar vara mer acceptabelt än att inte vilja.