Den läskigaste av alla sprutor ...

[klockmalva]

Inför min förra förlossning (som var min första) var jag mer rädd för epiduralen än för smärtan. Jag är jättenöjd med hur förlossningen fortlöpte och det var mäktigt och jag kände att jag hade kontroll och lärde mig mycket om mig själv och min (extremt höga) smärttröskel.

Nu har jag en förlossning framför mig igen och ... nu vet jag ju hur ont det faktiskt gör. Förra gången hade jag ju ingen aning om vad jag hade att vänta mig, så det var ju enkelt att vara mer rädd för epiduralen då. Jag är egentligen inte rädd nu - inte rädd, rädd... det är bara frågan om det är värt det ... (smärtan alltså)

Det jag framförallt är rädd för är att jag när jag väl känner igen smärtförnimmelsen får panik och inte kan fokusera ...Nu är det lååångt kvar - minst tusen år (läs BF 1/4), men tankarna mal ...

Jag är jätterädd. Jag är inte nål/spruträdd i vanliga fall men det här skrämmer mig... i ryggen ... en stor nål!?

Tänk om ....
* Det inte fungerar?!
* Bebisen påverkas?
* Jag blir förlamad?
* Jag dör?! (högst troligt .. )
* Det gör ont att spruta in det ( ja, jag är lite löjlig jag vet)
* att jag inte ska känna vad jag håller på med?? (under krystvärkarna tyckte jag att det var motiverande att känna hur det faktiskt fortskred, hur jag för varje krystvärk kom lite närmare mitt barn..)

Jag v e t att jag klarar att föda utan den typen av lindring ... men bara för att man ...

Framförallt är jag livrädd för att det faktiskt inte ska fungera?!

Också tycker jag att det känns fruktansvärt obehagligt med en NÅL i RYGGEN.... !
Men jag pratade med en vän som nyligen fött och hon sa bara: "Klockmalva, jag tänkte inte en sekund på det där, jag hade fullt sjå med allt annat men det var enormt skönt att få lindring" ... jag kan liksom inte släppa de orden ...

Ja... jag vet inte vad jag vill.
Pep-talk? era erfarenheter? Tankar?
Bjuda på ett skratt eller två kanske?

 

[Thera]

Sv: Den läskigaste av alla sprutor ...

Jag håller med din vän, smärtan av nålsticket är det sista man tänker på, minns inte ens att jag kände nåt, trots att de inte fick till rätt läge, sen funkade inte pumpen så jag fick en dos manuellt först. Sambon försökte bjuda narkosläkaren på kanelbullar, det minns jag däremot att jag tyckte var skitkorkat..

Inte heller hade jag en tanke på komplikationer, i ärlighetens namn hade döden känts som ett tänkbart alternativ vissa värkar...

Några dagar efteråt var jag inne på min Facebook, då hade jag tydligen gjort en statusuppdatering mitt under förlossningen som löd "Epidural är Guds gåva till kvinnan!" Så tydligen tyckte jag det var effektivt!

 

[Kilauea]

Sv: Den läskigaste av alla sprutor ...

Har själv inte varit gravid men en bekant till mig har samma tankar som din vän. Hon sa att det gjorde så ont i övrigt att det där lilla sticket int var nåt hon tänkte på alls.

 

[klockmalva]

Sv: Den läskigaste av alla sprutor ...

Men kan man sitta still när man har så ont? för är det inte viktigt att man sitter still?

Jag kunde ju hantera värkarna där och då, men det finns ju alternativ...

kanelbullar är väl bra att bjussa på?

 

[Thera]

Sv: Den läskigaste av alla sprutor ...

Jo, det var jobbigt när de sa att man var tvungen att vara BLIXT stilla, varje värk var så jobbig så jag drog ihop mig som en fällkniv på ren reflex.

Men jag fick ligga på sidan och sen säga till när jag kände att en värk kom. Vet inte hur det gick till egentligen, var helt borta på lustgas.

Jag förstår din oro, men samtidigt försöker jag tänka att de vet vad de gör och det allt som oftast går bra.

 

[AgentCarter]

Sv: Den läskigaste av alla sprutor ...

Jag är egentligen extremt nålrädd... Men under förlossningen så kunde jag göra ALLT bara för att få det sluta göra så ont.
Jag låg ner när narkosläkaren la epiduralen, var viktigt att man var still då men jag ryckte till för att han hade inte berättat att han satte den utan jag trodde det var lokalbedövningen.
Min svägerska stack en läkare tre gånger innan hennes man körde ut honom och krävde en annan, då gick den in direkt! Så tipset hon gav till mig var att se till att sambon såg till att läkaren visste vad han gjorde, att inte tåla omstick på omstick.

Jag fick det förklarat för mig där (när jag fick hur ont som helst, krystvärkarna för mig var det värsta) att de värkarna är så långt ner att epiduralen inte hjälper då, så att du inte ska känna krystvärkarna skulle verka konstigt

Just epidural kan ge värksvaghet (vilket jag inte vill rekommendera att få) men inte på alla, men eftersom det är andra barnet så kan vi väl hoppas på att du inte hinner ens tänka på epidural

 

[AgentCarter]

Sv: Den läskigaste av alla sprutor ...

Vet inte hur det gick till egentligen, var helt borta på lustgas.

Hög igenkänningsfaktor

 

[Mabuse]

Sv: Den läskigaste av alla sprutor ...

Jag har fött två barn, ett med och ett utan epidural. Och jag måste säga att enligt min erfarenhet är epidural himmelriket. Jag blir väldigt fysiskt påverkad av stark smärta, svimmar och krampar i hela kroppen, så för mig funkar det inte att föda utan smärtlindring.

När de satte epidural på mig så gjorde läkaren paus varje gång jag fick en värk, så jag behövde inte försöka ligga stilla när jag hade ont. Narkosläkaren sa precis vad hon skulle göra hela tiden, så jag visste vad som skulle hända. De lokalbedövar ju först innan de sätter själva epiduralen, och efter det känner man ingen smärta alls när de sätter slangen. Lokalbedövningssprutan gör inte särskilt ont, som hos tandläkaren. Slangen känner man inte sen, eftersom man ju är bedövad.

Epiduralen gör inte att man inte känner värkarna, för man har full känsel från höfterna och neråt, så värkarna gör fortfarande ont, men de blir kortare och man får längre pauser eftersom den delen av värken som känns ovanför höfterna inte märks. Krystvärkarna känns definitivt, eftersom epiduralen inte har någon effekt alls i underlivet. Däremot försvinner ofta krystreflexen, så man får krysta för egen maskin, så att säga, i takt med värkarna. Epidural kan ge värksvaghet, men inte för alla, för mig var det absolut inte så. De funkade jättebra genom hela förlossningen.

 

[trazel]

Sv: Den läskigaste av alla sprutor ...

Jo, det var jobbigt när de sa att man var tvungen att vara BLIXT stilla, varje värk var så jobbig så jag drog ihop mig som en fällkniv på ren reflex.

Men jag fick ligga på sidan och sen säga till när jag kände att en värk kom. Vet inte hur det gick till egentligen, var helt borta på lustgas.

Jag förstår din oro, men samtidigt försöker jag tänka att de vet vad de gör och det allt som oftast går bra.

+1 till på den! Fast jag minns inte att de sa att jag skulle vara blixtstilla eller något om värkarna. När de sen skulle ta bort grejen i ryggen efter förlossningen fattade jag inte ens att den var kvar där.

 

[klockmalva]

Sv: Den läskigaste av alla sprutor ...

Men jag fick ligga på sidan och sen säga till när jag kände att en värk kom. Vet inte hur det gick till egentligen, var helt borta på lustgas.

.

Jag är livrädd för lustgas.
Det är sant, jag vill känna att jag har kontroll så där tänker jag inte tumma nåt. (och jag kände att jag hade kontroll - hela vägen så det fungerade för mig. Sen - handen på hjärtat så var det väl självbedrägeri på hög nivå för hade nåt gått åt pipan så hade jag inte alls haft kontrollen såklart, jag kunde ju varken stå/gå eller prata men jag kände mig väldigt lugn, säker och i kontroll...)

 

[klockmalva]

Sv: Den läskigaste av alla sprutor ...

just det ja... värksvaghet... näe, fy. Det blir ingen epidural för mig.
Gick det förra gången så kan jag göra det igen. Ingen äcklig värksvaghet och äckliga värkstimulerande och äckliga....
Usch...

och ja, det är helt ok att tycka att jag är lite märklig. Jag bara väntar på att de från min hemplanet ska komma och hämta mig snart.

 

[klockmalva]

Sv: Den läskigaste av alla sprutor ...

Tack för att du delar med dig.
Jag hade ju inga problem att hantera själva smärtan även om jag inte var kapabel att gå /stå/prata (under själva värkarna) mellan värkarna kände jag mis om mig själv..

Slangen? Är det inte en spruta man får?

Huvaligen. Nä jag tror det får bli smärtan igen. Den vet jag iallafall att jag klarar av.

 

[Speciella_tina]

Sv: Den läskigaste av alla sprutor ...

Spinal är en spruta, men jag tror inte det är så vanligt med spinal under vaginal förlossning, det är nog mest vid kejsarsnitt det används.

Epidural sätts med en nål, men om jag förstått det rätt så för de in en slang som man sedan har kvar under hela förlossningen, så de kan fylla på med epidural när det behövs.

 

[Mabuse]

Sv: Den läskigaste av alla sprutor ...

Tack för att du delar med dig.
Jag hade ju inga problem att hantera själva smärtan även om jag inte var kapabel att gå /stå/prata (under själva värkarna) mellan värkarna kände jag mis om mig själv..

Slangen? Är det inte en spruta man får?

Huvaligen. Nä jag tror det får bli smärtan igen. Den vet jag iallafall att jag klarar av.

Nej, det är en tunn plastslang som de tejpar fast, och sen har man en dosa på sidan där de kan fylla på, varje dos räcker i två timmar ungefär. Känns inte alls eftersom man är bedövad. Otroligt praktiskt, man gör det en gång, och sen är smärtlindringen avklarad för resten av förlossningen. Behövs ingen lustgas, eller nånting. När de fyller på sen så känns ingenting, förutom att smärtan försvinner igen, såklart.

På det hela taget är det ungefär lika dramatiskt/hemskt/läskigt som att ha en infart, vilket väl de flesta har ändå under en förlossning.

 

[klockmalva]

Sv: Den läskigaste av alla sprutor ...

Tejpar fast vart? På ryggen? Utsidan?

Jag hade ingen infart vid förra förlossningen. Jag visste inte att de var "kutym" men jag har i efterhand gissat att det berodde på att det var så långt skridet och fortlöpte så fint så det var ingen som gjorde nån grej av det.

Funderar och funderar, ska nog prata med BM om det här så småningom också...

Men alltså, hur gör man efteråt med den där slangen då? Drar man ut den? blir det ett sår? vem gör det? Kan det bli infekterat?

 

[trazel]

Sv: Den läskigaste av alla sprutor ...

Slangen sitter på "infarten" i ryggen, den tejpar de fast så den inte ska kunna röra sig.

Jag fick ingen PVK/infart förrän jag uttryckt en önskan om epidural. Om man skrivit ett förlossningsbrev har man ju framfört vad man vill den vägen och har man redan i det klargjort att man vill ha epidural så kanske de sätter en infart/PVK på en gång. Jag hade skrivit att jag vill klara mig på enbart lustgas och därför såg de väl ingen anledning till infart/PVK innan (vilket det inte finns vid en normal förlossning utan EDA).

 

[MaRomer]

Sv: Den läskigaste av alla sprutor ...

På det hela taget är det ungefär lika dramatiskt/hemskt/läskigt som att ha en infart, vilket väl de flesta har ändå under en förlossning.

Har fött 2 barn och aldrig fått någon infart De sätter bara det om man behöver bropp/läkemedel snabbt,

 

[Mabuse]

Sv: Den läskigaste av alla sprutor ...

Nej, alla får inte en infart, det vet jag, men många. Eller så har man haft en infart nån gång i ett annat sammanhang, och vet hur det är av den anledningen.

Klockmalva: efteråt tar man bort slangen, känns inte alls det heller. Det blir en liiiten sårskorpa, kanske en mm. Barnmorskan gör det. Infekterat blir det inte, narkosläkaren är vansinnigt noga med att allt är supersterilt när de lägger epiduralen. Så det blir samma typ av sår som när man lämnat blodprov.

Men om du klarade förra förlossningen utan, så behöver du kanske inte epidural. Jag har oavbruten smärta utan pauser när jag har värkar, det gör vansinnigt ont under värkarna, och myclet ont däremellan, så för mig var den stora vinsten med epiduralen att få vara smärtfri mellan värkarna. Men om du redan är smärtfri mellan värkarna även utan epidural, så behövs den kanske inte för dig.

 

[Mustasukka]

Sv: Den läskigaste av alla sprutor ...

Jag har fött ett barn med epidural, och två barn utan.
Föredrar helt klart att föda utan.

Det var första förlossningen jag tog eda. Bm sa att det är länge kvar innan förlossningen är över och jag kände att såna värkar orkar jag inte ha i flera timmar.
Det var vid 24-tiden. Var då öppen 5 cm.
Edan tog bort smärtan helt och hållet. Kunde sova ett par timmar. Vaknade vid 3 av krystvärkar. De gjorde inte heller ont. Men jag kände att jag var tvungen att ta i.
Var då fullt öppen och fick börja krysta.
Kl 4 var sonen född. Med segerhuva.
Hade jag inte tagit eda tror jag att förlossningen gått mycket fortare. Så det kanske var bra på ett sätt.
Mindre bra för att nästa barn var rätt nära att födas i bilen för att förlossningen gick så fort. Hade första också gått onormalt fort hade jag ju åkt in snabbare.

Men ja, edan var jätteskön att ha under förlossningen tyckte jag då. Jag var dock inte alls lika nöjd efteråt när huvudvärken kom, och höll i sig över en vecka.

Men andra barnet hann jag inte ens fundera på någon eda. Var inne på förlossningen i 7 minuter innan han var ute.
Då märkte jag att jag klarar ju av att föda helt utan eda. Sammanlagt hade jag ju mycket mindre smärta andra gången eftersom jag slapp huvudvärken.
Tredje förlossningen gick också hur bra som helst att hantera, så jag kom inte att tänka på någon smärtlindring alls, förutom ett varmt bad.
Fick testa lustgasen under 3 värkar, men sen var barnet nästan ute så den behövdes inte heller.

I december får jag vara med om en fjärde förlossning. Och jag har svårt att tänka mig att jag vill ta något annat än kanske lustgas under de värsta värkarna mellan 8-10 cm.

 

[Lena Furberg]

Sv: Den läskigaste av alla sprutor ...

Jag var en av de naiva som inte trodde JAG skulle behöva nån smärtlindring alls! Knappt ens behöva åka in på BB.......

Nu hade jag en väldigt snabb förlossning, men det visste jag inte när värkarna satte igång. Jag trodde det skulle hålla på i 2 dygn (43 år och förstföderska...) och den tanken svindlade, så ont hade jag.

Innan förlossningen hade jag kunnat sätta mitt hus och hem i pant på att INGEN skulle nånsin få sticka en nål in i min ryggrad, det fanns inte i min värld! Blotta tanken gav mig gåshud. När det sen gjorde som ondast BAD jag om en epidural. Jag kan fortfarande knappt föreställa mig det, men så var det.

När narkosläkaren kom drog jag i mig några djupa andetag av lustgasen - och kände inte ens att han rörde vid mig!! Jag kände INGENTING där jag låg, på sidan i sängen med lustgasen i handen. Det var otroligt!

Dessvärre bet epiduralen inte på mig. Jag väntade och väntade, men upplevde ingen skillnad alls. Nu tror jag det beror på att jag har en gammal fraktur i ryggraden precis kring 1:a ländkotan och jag tror det var den som kom ivägen. I slutänden kvittade det egentligen, för vid det laget var bebis strax ute och det tog verkligen inga 2 dygn, bara några timmar.