Delad börda och denna ständiga kvinnofälla

[Youmeoh]

Hushållsarbetet!

Jag känner att jag bara vill dela med mig av mina tankar, jag är garanterat inte ensam om dem.
Sambon och jag har alltid sett oss själva som jämställda, vilket bland annat innebär att göra ungefär hälften var av allt arbete som hör hem och hushåll till (dvs allt ifrån att byta däck på bilen till att hänga tvätt)

Något gnagde mig dock länge och väl, utan att jag kunde komma på vad det var.
Tills för ett par veckor sedan!
Varje gång sambon gjort något av dessa traditionellt sett "kvinnliga" sysslor som att diska, ta hand om tvätten osv tackade jag honom för hjälpen!
Vadå hjälpen?! Bor det två i hushållet är det självklart för oss båda att var och en drar sitt strå till stacken och delar lika på arbetet. Han hade inte heller reflekterat över detta med att jag tackade honom för hjälpen och tyckte också att det lät knasigt när jag satte ord på det. Jag å min sida blev förbannad på mig själv för att det var ord som kom så automatiskt ur min mun, utan någon som helst tanke.

Hädanefter high-fivear vi båda två varandra istället och tackar för gott teamwork

 

[Luff]

Vi har ju delat upp hushållssysslorna. Jag tvättar och lagar mesta maten, han fixar disk o diskbänk. Och ändå tycker jag att jag borde ta disken. Det känns så fel att bara ställa allt på diskbänken. Ibland så smygsorterar jag lite i förbifarten. Knäppt.

 

[Gry]

Man lägger väl olika värderingar i ord. Jag tackar min man "för hjälpen" och han mig när den andre gjort mer än vad som är jämnvikt den dagen. Jag kan tom säga att han är barnvakt när han vaktar barnen, likväl som jag kan använda uttrycket i meningar som "Jag kan inte, är barnvakt till kidsen i em". Är dock väldigt uppmärksam på strukturella ojämlikheter och könsuppdelningar i övrigt. Så jag är väl lite inkonsekvent och osolidarisk gnm att upprätthålla förlegade uttryck, dock i en någorlunda jämställd miljö.

 

[tanten]

Jag lägger stor vikt vid ord. Min åsikt är att orden ibland säger mer än man tänkt sig. Dvs att man har de tankar och värderingar i sig som kommeer ut som ord.

Det finns makt och styrka i ord. Genom att välja sina ord kan man ändra både sig själv och andra.

Min tanke är att detta med att "hjälpa till" oftast handlar om just familj- hushållsanknutna sysslor. Och att det faktiskt speglar värderingar som funnit med en under livet.

 

[Teilani]

Att tacka för hjälpen gör vi inte, men vi försöker båda säga nåt uppmuntrande när vi ser att den andre gjort det tråkiga. Tex "vad fint du gör", eller "vad bra att du..." Tror det är bra för vårat förhållandet att ge varandra erkännande även för måsten och tråk-sysslor.

Sen säger vi nästan alltid tack för maten till den som lagat, det är djupt inrotat att tacka för det.

 

[athena_arabians]

Att tacka för hjälpen gör vi inte, men vi försöker båda säga nåt uppmuntrande när vi ser att den andre gjort det tråkiga. Tex "vad fint du gör", eller "vad bra att du..." Tror det är bra för vårat förhållandet att ge varandra erkännande även för måsten och tråk-sysslor.

Sen säger vi nästan alltid tack för maten till den som lagat, det är djupt inrotat att tacka för det.

Det låter ungefär som vi gör. Båda hatar verkligen att städa så pepp när man gör det är uppskattat Tacka för maten är givet.

 

[nickan1]

Det enda vi tackar för här hemma är maten men vi delar på matlagningen så det blir lika ofta ungefär. Ofta hänger tacket ihop med en kommentar om hur maten maten smakade. Lagar en mat diskar den andra. Om vi inte har dejtkväll då fixar den ena allt kan vara all från middag hemma, till picknick till bowling o.s.v Det gör vi varannan gång. I övrigt delar vi ganska lika.

 

[Pancakes]

Att tacka för hjälpen gör vi inte, men vi försöker båda säga nåt uppmuntrande när vi ser att den andre gjort det tråkiga. Tex "vad fint du gör", eller "vad bra att du..." Tror det är bra för vårat förhållandet att ge varandra erkännande även för måsten och tråk-sysslor.

Sen säger vi nästan alltid tack för maten till den som lagat, det är djupt inrotat att tacka för det.

Vi gör liknande hemma

 

[Petruska]

Hmmm. Det där med att tacka för maten gjorde jag som barn, vanemässigt. Jag vet inte om mina förälrdrar var petiga med det, men jag tackade. Petighet är överlag inte deras grej.

Partner och jag berömmer ofta varandras mat, men tackar inte explicit med uttrycket "tack för maten". Däremot tackar jag automatiskt när han tex häller upp kaffe åt mig.

Det som förvånar mig just nu är att jag inte ens tänkt på det när det gäller de nu vuxna barnen. OM jag hade tänkt på det, hade jag nog tänkt att mat är en rättighet som mina barn inte behöver visa tacksamhet för. Däremot får de gärna visa uppskattning för maten och jag "tvingade" dem att säga att de "inte tycker om". Jag ville inte höra att maten "är äcklig".

 

[Inte_Ung]

..men tackar inte explicit med uttrycket "tack för maten".

Jag tackar för maten.
Min sambo är den som lagar mat och jag vet att han alltid anstränger sig för att bjuda på något gott och är noga med näringsriktigheten.
Jag tackar för hans ansträngningar där.
Min sambo tackar mig när jag har sett till att disken är diskad och köket i skick för att laga mat i eller när jag har sett till att kläderna som han behöver rena är tvättade och ligger så att han hittar dem.
Vi uppskattar helt enkelt varandras ansträngningar.

 

[Bison]

Jag har aldrig tackat för städning och sånt när jag varit sambo.
Nu tackar jag för hjälpen med städning, tvätt och annat när min kille är här och hälsar på och bor hos mig.

 

[Snurrfian]

Jag blev tvungen att fundera till, men jag tror inte att jag tackar för hjälpen med något som min man gör om det inte är något specifikt jag har bett om hjälp för. Har jag bett om hjälp så tackar jag, det går liksom på rutin. Som exempel, jag står på en stol och sätter in grejer i ett skåp, maken kommer förbi och jag ber honom ge mig något istället för att jag ska kliva ner från stolen och hämta det själv, ja då säger jag tack för hjälpen. Dammsuger maken så säger jag nog snarast "Vad bra då gör jag **" Eller bara vad bra.

 

[tara]

Hushållsarbetet!

Jag känner att jag bara vill dela med mig av mina tankar, jag är garanterat inte ensam om dem.
Sambon och jag har alltid sett oss själva som jämställda, vilket bland annat innebär att göra ungefär hälften var av allt arbete som hör hem och hushåll till (dvs allt ifrån att byta däck på bilen till att hänga tvätt)

Något gnagde mig dock länge och väl, utan att jag kunde komma på vad det var.
Tills för ett par veckor sedan!
Varje gång sambon gjort något av dessa traditionellt sett "kvinnliga" sysslor som att diska, ta hand om tvätten osv tackade jag honom för hjälpen!
Vadå hjälpen?! Bor det två i hushållet är det självklart för oss båda att var och en drar sitt strå till stacken och delar lika på arbetet. Han hade inte heller reflekterat över detta med att jag tackade honom för hjälpen och tyckte också att det lät knasigt när jag satte ord på det. Jag å min sida blev förbannad på mig själv för att det var ord som kom så automatiskt ur min mun, utan någon som helst tanke.

Hädanefter high-fivear vi båda två varandra istället och tackar för gott teamwork

Jag har noterat liknande frågeställningar. Jag har nog konstaterat att jag är mer artig. Jag kan tacka för mer "manliga" sysslor också, ex byta däck, vilket jag anser är en pina och verkstaden gör bättre men det är väl bra att han gör det.

Jag tänker så här, ungefär. Om vi anpassar oss( om vi ser detta som en könsdistinktion, könsskillnad) efter att uppträda mer oartigt, otrevligare och mindre hjälpsamt, vem vinner då? Samhället, vilket är vi? Kvinnorna? Männen?

Jag tänker , strukturellt så att det är inte kvinnorna som gör fel. Kvinnor hamnar sällan i fängelse eller skatteskulder. Tänker en då strukturellt så ska mannen höja sin nivå på artighet, inte kvinnan sänka sin nivå? Hur låter det?

 

[tuaphua]

Jag tackar när min karl hjälper mig med saker som hjälper mig. Jag tackar också för maten om han lagat. Precis som han tackar om jag lagat.
Vi brukar nog inte tacka om någon städat etc. Då säger vi mer att det är fint.
Eller om en av oss gjort mkt mer i hushållet och andra inte kunnat hjälpa till tackar vi.

 

[Youmeoh]

Jag har noterat liknande frågeställningar. Jag har nog konstaterat att jag är mer artig. Jag kan tacka för mer "manliga" sysslor också, ex byta däck, vilket jag anser är en pina och verkstaden gör bättre men det är väl bra att han gör det.

Jag tänker så här, ungefär. Om vi anpassar oss( om vi ser detta som en könsdistinktion, könsskillnad) efter att uppträda mer oartigt, otrevligare och mindre hjälpsamt, vem vinner då? Samhället, vilket är vi? Kvinnorna? Männen?

Jag tänker , strukturellt så att det är inte kvinnorna som gör fel. Kvinnor hamnar sällan i fängelse eller skatteskulder. Tänker en då strukturellt så ska mannen höja sin nivå på artighet, inte kvinnan sänka sin nivå? Hur låter det?

Att tacka för maten etc och att visa uppskattning i största allmänhet ser jag absolut inget fel med, tvärtom.
Det är mer det här med att tacka för hjälpen när den (i mitt fall) manlige hälften utfört helt basala hushållssysslor. Som att han hjälpt mig att utföra "mina" uppgifter. Hell no!

 

[Angel]

Det är väl självklart att man tackar när någon gör någonting åt en, oavsett om det är personens uppgift eller inte. Det är vanligt hyfs. Jag brukar till och med klappa på mina hushållsapparater och säga att dom är duktiga när dom gör det dom är tillverkade för ( Sugo Robotdammsugare)

 

[Petruska]

Jag har noterat liknande frågeställningar. Jag har nog konstaterat att jag är mer artig. Jag kan tacka för mer "manliga" sysslor också, ex byta däck, vilket jag anser är en pina och verkstaden gör bättre men det är väl bra att han gör det.

Jag tänker så här, ungefär. Om vi anpassar oss( om vi ser detta som en könsdistinktion, könsskillnad) efter att uppträda mer oartigt, otrevligare och mindre hjälpsamt, vem vinner då? Samhället, vilket är vi? Kvinnorna? Männen?

Jag tänker , strukturellt så att det är inte kvinnorna som gör fel. Kvinnor hamnar sällan i fängelse eller skatteskulder. Tänker en då strukturellt så ska mannen höja sin nivå på artighet, inte kvinnan sänka sin nivå? Hur låter det?

Det TS pekar på är väl inte att hon är "för" artig?

Om vi ser att kvinnor i högre grad än män är relationsvårdande, blir ju kvinnors artighet en del av det. Där finns det ju skäl att se upp. TS slutade ju inte heller att tacka av någon sorts surt rättviseskäl. Hon tog upp en till synes konstruktiv diskussion om saken.

 

[tara]

Det TS pekar på är väl inte att hon är "för" artig?

Om vi ser att kvinnor i högre grad än män är relationsvårdande, blir ju kvinnors artighet en del av det. Där finns det ju skäl att se upp. TS slutade ju inte heller att tacka av någon sorts surt rättviseskäl. Hon tog upp en till synes konstruktiv diskussion om saken.

Jag vill nog väldigt gärna tro att jag fortsatte diskussionen och inte dödade vilket jag anser att du implicerar.

Jag vet inte om TS är för artig, jag vet att jag när jag har funderat på samma problemställning som jag tror TS menar så är jag generellt artigare än min gubbe och brukar aktivt försöka höja hans nivå.

Men om kvinnor är relationsvårdande och det är trevligt, ska då inte männen ändra sig istället för kvinnorna? Då får vi ett trevligare samhälle och om kvinnor ska bli ledare är det inte ett trevligare samhälle de ska arbeta för ?

 

[tara]

Att tacka för maten etc och att visa uppskattning i största allmänhet ser jag absolut inget fel med, tvärtom.
Det är mer det här med att tacka för hjälpen när den (i mitt fall) manlige hälften utfört helt basala hushållssysslor. Som att han hjälpt mig att utföra "mina" uppgifter. Hell no!

Alltså är det inte han som ska ändras och tacka dig när du utför basala hushållssysslor?

 

[Mia_R]

När jag var sambo så fanns det inga sysslor som var mina eller hans. Om jag tog tvätten så fick han ta reda på sin tvätt efteråt, den varken vek eller la jag in åt honom och vice versa. Iom att jag jobbar skift så var det den som hade tid som fick sköta sysslorna. Jag höll aldrig reda på matlistor, födelsedagar, vaccinationer mm utan den som handlade kollade vad som behövdes, vi kommunicerade och vi höll reda på våra respektive familjers födelsedagar mm.

Är inte lite problemet att många tar på sig en uppgift i ett förhållande istället för att den är bådas? Jag ser det inte som mitt ansvar att hålla reda på när hans syster fyller år, det fick han hålla reda på själv.