Det handlar ju just om att det är lättare och att "göra vad man kan" innebär oändligt mycket bredare möjligheter beroende på just det.
Om jag har en inkomst som knappt kan betala hyran trots att jag jobbar heltid, dessutom har svårare att välja arbetsplats och plats för barnomsorg, var ska jag då hitta tiden och orken att göra "bra val" i form av att orka fixa mat, motion, umgås med människor som betyder mycket för mig? Hur lätt är det att "se till att sova bra" om man är orolig för att få ihop månadens räkningar? Inte kan man jobba hemifrån en dag då och då om det behövs, utan tackar du nej till jobb vid fel tillfälle försvinner du från den telefonlistan.
Jag har varit i den situationen i många år (minus barnomsorg då), och jag kan säga att det är en ren barnlek att tom vara sjukskriven när man har råd att köpa bra matkasse när orken tryter, få städat emellanåt, ha råd med ridning trots långtidssjukskrivning, har en arbetsgivare som erbjuder bra företagsvård (inkl psykolog osv) och förebyggande åtgärder så att det ska gå bra att komma tillbaka. I den värsta av situationer skulle jag tom vara mer attraktiv på arbetsmarknaden även om jag inte skulle kunna fortsätta på nuvarande jobb.
Vill jag umgås med min bror så kan jag ta ledigt en fredag, och sätta mig på tåget för en långweekend där han bor. Bara biljetten dit kostar mer än jag kunde lägga i nödvändiga transporter (dvs jobbet) när jag jobbade som städerska., för att inte tala om vad det kostar att vara ledig om man inte har bra avtal med mer semesterdagar eller möjlighet till både komp och flex-uttag efter egna önskemål.
Livet är så bisarrt mycket enklare när man har råd att välja, och man behöver inte direkt bli jätterik för att ha det valet. Mest ha en attraktiv utbildning så att jobbmöjligheterna ger makten över den egna tillvaron.