Därför vill ingen längre revoltera mot Svensson-livet

Är det många som pendlar så finns det större chans att kollektivtrafiken byggs ut, sen måste man även inse att vad man anser är rimligt är olika. Min mamma bor i Täby och gnäller över att bussarna går så sällan, då menar hon de som går en gång i timmen, nästan dygnet runt. Där jag bor går bussarna varannan timme på morgon och kväll och inte alls på helgerna, våra perspektiv är väldigt olika och jag upplever henne som ganska bortskämd och man får väl lov att planera lite om man vill slippa ha bilen.

För mig är det helt obegripligt att man kan sucka över att behöva vänta 10 min på nästa tunnelbana, det är ju liksom ingenting. ;)
I just fallet Nacka/Värmdö går det väl inte riktigt att bygga ut mer, det finns liksom bara en möjlig väg in/ut från ön och den är full av bilar och kollektivtrafiks-bussar.
 
Är det många som pendlar så finns det större chans att kollektivtrafiken byggs ut, sen måste man även inse att vad man anser är rimligt är olika. Min mamma bor i Täby och gnäller över att bussarna går så sällan, då menar hon de som går en gång i timmen, nästan dygnet runt. Där jag bor går bussarna varannan timme på morgon och kväll och inte alls på helgerna, våra perspektiv är väldigt olika och jag upplever henne som ganska bortskämd och man får väl lov att planera lite om man vill slippa ha bilen.

För mig är det helt obegripligt att man kan sucka över att behöva vänta 10 min på nästa tunnelbana, det är ju liksom ingenting. ;)

Så är det verkligen! Jag har pendlat förr och har inga problem med restid, eller planering, men just trafikkaos och köer vill jag gärna planera bort från min vardag så gott det går.
 
I just fallet Nacka/Värmdö går det väl inte riktigt att bygga ut mer, det finns liksom bara en möjlig väg in/ut från ön och den är full av bilar och kollektivtrafiks-bussar.

Precis, och som framtida husköpare får jag kanske inse att det finns smidigare ställen att bosätta mig på än ute i skärgården. Om jag nu dessutom önskar smidig pendling.
 
Älskar detta, och hoppas på att det ska öka lavinartat.

Jag tror det. Jag ser i alla fall hur intresset och trycket har ökat otroligt mycket de senaste åren. Jag och min sambo är själva en del av den vågen. Kurser i mathantverk, odling, byggnadsvård med mer har också ökat enorm och räcker inte till, på grund av den stora efterfrågan som är nu. Det har säkert också en del att göra med covid, att fler vill känna tryggheten i att kunna odla mat själv t ex.
 
I just fallet Nacka/Värmdö går det väl inte riktigt att bygga ut mer, det finns liksom bara en möjlig väg in/ut från ön och den är full av bilar och kollektivtrafiks-bussar.
En lösning, även om det finns många nackdelar med den, är att förbjuda personbilar vissa tider och öka kollektivtrafiken, om man får fler att åka buss så blir det mindre bilar på vägarna. Men att man inte har tänkt igenom vägnätet innan man bygger är ett rätt vanligt problem. Ser det även på relativt nybyggda villområden, det finns ingen kollektivtrafik, men det finns heller inga parkeringar och vägarna är inte dimensionerade för att man ska kunna parkera längs med vägen. I den större staden jag har i närheten fick man mycket kritik och man fick ta till av ett grönområde för att fixa parkeringar.
 
Jag tror det. Jag ser i alla fall hur intresset och trycket har ökat otroligt mycket de senaste åren. Jag och min sambo är själva en del av den vågen. Kurser i mathantverk, odling, byggnadsvård med mer har också ökat enorm och räcker inte till, på grund av den stora efterfrågan som är nu. Det har säkert också en del att göra med covid, att fler vill känna tryggheten i att kunna odla mat själv t ex.
Även här är det dock en tröskel vad gäller köp av bostad. Där min gård ligger säljs sommarstugor i attefallsstorlek med tomt som är för liten för att vända bilen på, för nästan 2 miljoner. Vill man ha mark nog att räknas som jordbruksfastighet blir priserna helt hysteriska.

Jag löste det genom att bygga hus på familjegården, men det innebär ju att jag kommer behöva flytta/sälja min del när det är dags att dela arvet mellan mig och syskonen. Förhoppningen är att min del är stor nog att ha råd att köpa nått annat, en bra bit norröver där priserna är bättre...
 
En lösning, även om det finns många nackdelar med den, är att förbjuda personbilar vissa tider och öka kollektivtrafiken, om man får fler att åka buss så blir det mindre bilar på vägarna. Men att man inte har tänkt igenom vägnätet innan man bygger är ett rätt vanligt problem. Ser det även på relativt nybyggda villområden, det finns ingen kollektivtrafik, men det finns heller inga parkeringar och vägarna är inte dimensionerade för att man ska kunna parkera längs med vägen. I den större staden jag har i närheten fick man mycket kritik och man fick ta till av ett grönområde för att fixa parkeringar.
Ja det är nog något sådant man får göra i framtiden, just den dåliga vägplaneringen ut dit gör att jag aldrig skulle kunna tänka mig att bo där så länge jag inte också har min arbetsplats där ute eller kollektivtrafiken med anslutningar ser bättre ut än det gör idag.
 
Även här är det dock en tröskel vad gäller köp av bostad. Där min gård ligger säljs sommarstugor i attefallsstorlek med tomt som är för liten för att vända bilen på, för nästan 2 miljoner. Vill man ha mark nog att räknas som jordbruksfastighet blir priserna helt hysteriska.

Jag löste det genom att bygga hus på familjegården, men det innebär ju att jag kommer behöva flytta/sälja min del när det är dags att dela arvet mellan mig och syskonen. Förhoppningen är att min del är stor nog att ha råd att köpa nått annat, en bra bit norröver där priserna är bättre...

Definitivt. Vi hade galen tur när vi köpte vår gård. Dels kunde sambon lösgöra pengar genom försäljning av just familjefastighet som han och hans bror ärvt, dels så var vi redan bekanta med dåvarande ägarna och när vi uttryckte vårt intresse för gården valde de att sälja direkt till oss. Vi har planer på att utöka men det är supersvårt när "storbönderna" är de enda med medel till mark. Det märks mycket tydligt häromkring.
 
https://www.gp.se/ledare/därför-vill-ingen-längre-revoltera-mot-svensson-livet-1.39753355?fbclid=IwAR3BYWlNo-IXhhtcYWZbr2hfosvElxKMTMvz9ryRBvTx1EmpzA3hhXTFDpw

Jag läste precis den här artikeln och tyckte att den var intressant. Jag upplever själv att min omgivning och mitt umgänge är mer konservativt nu än vad det var för 15 år sedan, för att inte tala om mina föräldrars generation. Mina föräldrar skrattar alltid lite varmt över hur planerande jag och min generation, jag och min bror, är. Allt ska ske i en viss ordning - äktenskap, barn, hus. "Det kommer att bli bra hur det än blir" säger de, och visst stämmer det men tiderna är också annorlunda nu. När mina föräldrar väntade mig, deras andra barn, så knatade de in på kontoret hos en utav Stockholms största hyresvärdar och bad om en lägenhet och fick en, i en förort. Några år senare köpte de en liten villa på sina arbetarklasslöner i Huddinge, när de var 28 år. Pappa golvläggare och mamma simskolelärare. Jag tycker att det är intressant att de tar upp just småhus i artikeln, för det är ungefär allt jag drömmer om. Jag vill ha ett litet hus som inte faller isär, tillsammans med en framtida familj, på rimligt avstånd från mitt arbete och min familj. Nu råkar jag vara född i vår huvudstad vilket innebär att närheten till min familj kostar pengar, men den är viktig för mig. 850 000 kr kostade villan som mina föräldrar köpte, idag värd ca 7 milj. Visst har pengarnas värde förändrats också, men ändå.

När jag var tonåring skrattade vi lite åt "villa, vovve, Volvo" och idag kan jag inte föreställa mig ett bättre liv. Det känns lite som en ouppnåelig dröm just nu. Var är era tankar om artikelns ämne?
Det låter rimligt, risken med att revoltera är nog för hög. Inget av villa, volvo, vovve känns nog så självklart nu.

Det var visserligen inget som mina föräldrar körde på, men någonting man trodde var lätt att få (och ja kanske strävade bort från). Nu visade sig villor vara sällsynta (och blir mer och mer sällsynta), volvosar extremt dyra och vovvar kostar mycket på alla sätt och vis (med inköp och hunddagis och allt, dessutom passar de bättre med en villa än med en lägenhet). :).

Däremot är det mycket kamp i dagens ungdom, de är helt underbara miljökämpar och jag är en stor beundrare av dem. Verkligen stort fan, de och vissa av dagens pensionärer är helt otroliga och det är egentligen hemskt att säga att man beundrar dem istället för att slänga sig på ett torg och skrika och göra någonting.

(jag var inte en stor beundrare av dagens ungdom för 7 år sedan däremot, (de ville bara pluta med läpparna och blogga), så man får vara snabb i svängarna.)
 
Senast ändrad:
Definitivt. Vi hade galen tur när vi köpte vår gård. Dels kunde sambon lösgöra pengar genom försäljning av just familjefastighet som han och hans bror ärvt, dels så var vi redan bekanta med dåvarande ägarna och när vi uttryckte vårt intresse för gården valde de att sälja direkt till oss. Vi har planer på att utöka men det är supersvårt när "storbönderna" är de enda med medel till mark. Det märks mycket tydligt häromkring.
Den katastrofala politiken som gav storböndwrna förköpsrätt till mark har ju förstört möjligheterna till mindre jordbruk. Dessutom har många av de då "stora" gårdarna nu lagt ner, så marken står obrukad/uppodlad med salix.
 
Intresset för småskaliga lantbruk, att bli sin egen, att göra något mer eller annat med livet upplever jag har blivit ganska stort den senaste tiden?
Är själv inne på den banan men det ser hopplöst ut eftersom hus inte har någon mark längre.


Det finns nästan bara stora hus med 10 kvadrat trädgård, eller skog utan byggmöjligheter. Inte tvärtom, litet hus med lite mark.

Ja det går säkert att fixa om man är gjord av pengar, som det mesta. Annars är det lite som att vinna på lotto tror jag. Inte något att räkna med.
 
För några år sedan var mina föräldrar på mig om att jag inte sparade mer till boende då. När de var i min ålder hade de minsann redan kontantbetalat sin första lägenhet.

Vi räknade lite på det och kom fram till att jag varje månad sparade drygt 30 % av min månadsinkomst, de sparade knappt 5 % när de var i min ålder, och kunde leva betydligt mer frivolöst, och ändå räckte det till lägenhet, så småningom hus, flera bilar, båt och utlandssemestrar. Deras situation var precis lik den dina föräldrars. Vi konstaterade att om jag hade jag betalat lika mycket för motsvarande lägenhet som de gjorde på 70-talet hade jag behövt betala ungefär 250 000 nu, om man justerar för inflation och pengavärde. Problemet är att de lägenheterna (just precis exakt den lägenheten till och med, den finns ju kvar; fast i betydligt sämre skick i dag dessutom) går för ungefär 3.5 miljon.

Detta gör mig oändligt ledsen. Både jag och min sambo är akademiker och relativa medel-höginkomsttagare men ändå känner jag att de där livet jag som liten trodde var en självklarhet bara man utbildade sig och kämpade lite, faktiskt kanske inte alls är nåbart. Det känns superdeppigt att "hårt arbete" aldrig riktigt komma löna sig för att ta mig dit jag vill.

Framför allt känns det så jävla sårbart. Hade jag och min fästman gått isär idag hade jag inte haft råd att köpa ut honom ur vår lägenhet, jag hade inte haft råd att bo kvar i stan, jag hade inte kunnat få tag på en hyresrätt eftersom jag la alla ködagar (10 år!) på vårt förra boende.

Bostadsmarknaden är så jävla skev.
Ja jag fick samma av farmor som 30 åring. Hon var förbannad över att jag inte lyckats någonting alls, hon hade minsann köpt ett stort sommarhus när hon var 22 osv osv. Dock verkar föräldrarna ha större koll på bostadsmarknaden.
 
Det kan nog se lite olika ut där. Sen kommer ju miljön in som aspekt också, vad händer om alla bilpendlar? I Stockholm (jag ber om ursäkt för att detta är mitt enda perspektiv i den här tråden men det är allt jag har koll på) så tillkommer ju också problem med vägarna. Jag älskar Värmdö exempelvis, men hela jäkla Värmdö och Nacka ska bilpendla in och då blir det timmeslånga köer som man får sitta i. Bussfiler finns men bussarna fastnar också ofta, från vad jag hört av de som bor där.

Jag hoppas med andra ord på att hemarbetet kommer att fortsätta även efter corona.

Även om det inte fortsätter för alla, så ser jag inte hur det inte kommer vara start utökat. Mitt jobb planerar just nu en flytt till nytt kontor, och där har vi fått välja om vi nödvändigtvis verkligen vill ha egen plats, eller inte. Jag har valt bort det. Tror inte vi är särskilt ensamma om detta. Företag motiveras av pengar, och att samtidigt kunna skylta med att de bidrar till bättre miljö? Win, win. De enda förlorarna är de som verkligen vill vara på kontoret, förstås, men de kan inget göra mer än att försöka övertala företaget om att det behövs.

Jag är försiktigt optimistisk om att detta kan revitalisera landsbygdsorter. Man kan bo 500 barnfamiljer i en liten utflyttningsbyggd och jobba distans mot stockholm, och därmed skapa möjligheter för skolor, affärer, restauranger mm att byggas upp igen där ute.
 
Och här kommer jag och säger att tur är väl det isf, GP är en av de få större tidningar som inte är vänster. Det behövs lite motvikter mot aftonbladet trots allt.

Att vi upplever minskad trygghet (vad detta generella uttalande nu betyder) har allt med den fria marknaden att göra? Nej, absolut inte.

Vilka tidningar menar du är vänster? Aftonbladet socialdemokratisk. Expressen liberal. DI ”icke politisk”. Svenska Dagbladet moderat. DN, Göteborgs-Posten och Sydsvenskan liberal.

Sen kan jag inte fler stora tidningar men skulle gärna vilja läsa de här stora dagstidningarna som är vänster som du skriver om. Ge exempel!


Alla har ju också ett ”oberoende” framför sina beteckningar för att visa att de inte är knutna till nåt särskilt parti.
 
Även om det inte fortsätter för alla, så ser jag inte hur det inte kommer vara start utökat. Mitt jobb planerar just nu en flytt till nytt kontor, och där har vi fått välja om vi nödvändigtvis verkligen vill ha egen plats, eller inte. Jag har valt bort det. Tror inte vi är särskilt ensamma om detta. Företag motiveras av pengar, och att samtidigt kunna skylta med att de bidrar till bättre miljö? Win, win. De enda förlorarna är de som verkligen vill vara på kontoret, förstås, men de kan inget göra mer än att försöka övertala företaget om att det behövs.

Jag är försiktigt optimistisk om att detta kan revitalisera landsbygdsorter. Man kan bo 500 barnfamiljer i en liten utflyttningsbyggd och jobba distans mot stockholm, och därmed skapa möjligheter för skolor, affärer, restauranger mm att byggas upp igen där ute.

Jag hoppas också att detta kan leda till att fler kan flytta längre ut, och jag tror också att många företag kommer att fortsätta med åtminstone delvis distansarbete. Billigare för företagen, miljövänligt, mer fritid för de arbetande, underlättar att bo längre ifrån städerna och löser därmed en del av bostadsbristen. Det vore dröm. Sedan kan jag ändå se lite svårigheter som uppstår när man inte sitter ihop, men på mitt jobb hade vi lätt kunnat ses 1-2 dagar i veckan och resten hemifrån. Dessa få dagar skulle jag absolut kunna tänka mig att pendla över timmen.
 
Vilka tidningar menar du är vänster? Aftonbladet socialdemokratisk. Expressen liberal. DI ”icke politisk”. Svenska Dagbladet moderat. DN, Göteborgs-Posten och Sydsvenskan liberal.

Sen kan jag inte fler stora tidningar men skulle gärna vilja läsa de här stora dagstidningarna som är vänster som du skriver om. Ge exempel!


Alla har ju också ett ”oberoende” framför sina beteckningar för att visa att de inte är knutna till nåt särskilt parti.

Antar att du inte tycker socialdemokrater är vänster då? Isåfall förstår jag vad du menar.
 
Jag kan ansluta mig till de som håller med om mycket av vad som skrivs i texten. Bland de som jag umgås med är drömmarna ungefär:
- En tillsvidareanställning
- En bostad som inte är i andra hand, inneboende eller annan otrygg lösning (exklusive de som faktiskt önskar bo i kollektiv eller tillsammans med någon i en kombo-lösning, men läs: "ett tryggt boende")
- En lön som räcker till sagda boende och räkningar, mat och kanske något litet sparande.

Det är inga som önskar gigantiska löner, mångmiljonshus eller så. Vi är alla födda tidigt 1990-tal och de flesta har pågående eller avslutade akademiska utbildningar. Vi brukar skratta åt alla boomers som kör "på min tid..." och "det var bättre för".. "Dagens ungdomar är så lata".. Vi vill bara ha jobb och göra det rätt för oss. Min första reaktion på att jag för första gången ska få betald semester var; bra, då kan jag kanske jobba extra hos X, för ledighet är inget som finns i vår begreppsvärld.
En vän till mig funderar på att skicka "I've always been passionate about not starving" som svar på varför man vill arbeta på en specifik arbetsplats när hen sökte jobb.
Vad ska jag revolutionera mot när jag bara vill ha tak över huvudet?
 
Jag hoppas också att detta kan leda till att fler kan flytta längre ut, och jag tror också att många företag kommer att fortsätta med åtminstone delvis distansarbete. Billigare för företagen, miljövänligt, mer fritid för de arbetande, underlättar att bo längre ifrån städerna och löser därmed en del av bostadsbristen. Det vore dröm. Sedan kan jag ändå se lite svårigheter som uppstår när man inte sitter ihop, men på mitt jobb hade vi lätt kunnat ses 1-2 dagar i veckan och resten hemifrån. Dessa få dagar skulle jag absolut kunna tänka mig att pendla över timmen.
Ja..
Jag vill köpa hus, och har försökt hitta nått lämpligt projekt ett par år. Brukade leta så jag hade typ 30min max att köra till stan, pga att jag skulle till hundvakt, jobb mm. Nu tittar jag faktiskt på objekt typ en timme+ bort också, just för att jag faktiskt chansar på att jag inte kommer behöva vara på kontoret hela tiden. Har jag fel i det så får jag stå mitt kast eller flytta igen :)

Jag har jobbat 99,99% hemifrån sen i mars, och det fungerar lika bra med alla samarbeten som före. Möten är smidigare. Önskar bara att folk insåg värdet att köpa en bra kamera och mikrofon (en annan diskussion). Visst kan det finnas vissa svårigheter, men jag har tidigare också jobbat konstant distans i åratal, man löser såna problem :) 1-2 dagar kontor är en bra medelväg!
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp