"Moraliskt har vi alla ansvar men juridik och moral är långt ifrån detsamma!"
Det jag kommer att skriva nu har kanske inget med tråden att göra, men det är ändå värt att lyfta fram tycker jag.
Lagstiftarens målsättning är, skulla jag vilja påstå att kodifiera en rådande moral- och etikkonsensus. För att lagstiftningen skall fungera så måste den överensstämma med den allmänna rättsuppfattningen. Med vissa undantag såklart. Bara för att vissa opportunister förespråkar dödsstraff och även om en relativt stor del av befolkningen till äventyrs skulle stödja dödsstraff, så finns det ett inbyggt skydd mot sådana övergrepp mot medborgarna i form av grundlagsstadgat förbud.
Nu över till din fråga. Det du fråga är om jag förstår dig rätt, två saker.
För det första: Kan föreningen ådömas skadeståndsanvar enligt allmäna skadeståndsrättsliga principer i och med att man genom ridavgifter och årsavgifter på något sätt utlovar ett visst skick på anläggningen?
Och för det andra: Skulle man kunna tänka sig att föreningens försäkringsbolag kan slippa betala ersättning till följd av skada på en häst som skadat sig på grund av underlaget. Detta skulle i så fall också kunna gälla för privata hästägare. Alltså om man som privatryttar rider och hästen skadar sig, kan försäkringsbolaget hävda att underlaget var så dåligt så att man som ryttare inte borde har ridit där och därmed undandra sig ersättningskyldighet.
I Skadeståndslagens 2 kap 1§ så stadgas att "den som uppsåtligen eller av vårdslöshet vållar person- eller sakskada ska ersätta skada, såvida icke annat följer av denna lag" Att det skulle röra sig om uppsåt är väli detta fall uteslutet. Vad gäller vårdslösehet kan det både röra sig om ett aktivt handlande och underlåtenhet att handla. I detta fall en underlåtenhet att göra i ordning underlaget. Skulle vilja påstå att det är i det närmaste omöjligt att göra en bedömning om hur rätten skulle bedöma detta. Det finns lite olika grundregler som brukar användas. "Bonus Pater Familias" (den gode familjefadern) är en, en annan är normal försiktighet hos förståndigt folk på det aktuella verksamhetsområdet och en sista är sedvanan på området. Med de begränsade uppgifter som finns i tråden ser det på denna punkt relativt mörkt ut för ridklubben.
Vidare krävs ett kausalsamband, att skadan verkligen har uppstått till följd av den oaktsamheten. Det finns ett rättsfall som handlar om en markägare som satt upp en vägbom över en väg på sådan höjd att han kan passera under bommen med sin bil. Ett antal ponyryttare passerade under bommen och skulle sedan lyfta upp bommen så att en stor häst kunde passera under. Hästen sprang då efter ponyhästarna under bommen och ryttaren lyckades inte ducka utan "skalades" av hästen och fick relativt allvarliga skador. Markägaren gick fri från ansvar då skadan av hovrätten ansågs bero på att ryttaren inte hade kontroll på sin häst.
Man talar vidare om två typer av skadeståndsansvar. Inom- och utomobligatoriska förhållanden, dvs att det finns ett kontraktuellt förhållande mellan den skadelidande och den vållande, eller att det saknas ett avtal. I fallet av att det finns ett avtal krävs enbart ett kontraktsbrott för att skadeståndsskyldighet ska föreligga, i de utomobligatoriska förhållandena är det som visats ovan lite mer komplicerat.
Frågan är då alltså om medlemsavgiften och ridhusavgiften betyder att föreningen lovat en viss standard på anläggningen? Omöjligt att svara på med så här lite uppgifter. Finns det dessutom, som på de flesta ställen, ett förbehåll som stadgar att all ridning sker på egen risk så förändrar det återigen förutsättningarna.
Vad gäller försäkringsbolagens status i detta så är det i första hand fråga om vad som står i försäkringsvillkoren.
Hoppas detta något röriga svar kan vara till någon hjälp..
