Sv: Dåliga hovar och ärftighet?
Ni som haft "turen" att slippa drabbas av det här, var glada för det men kom inte med en massa tvärsäkra påståenden om att det här inte är ett verkligt och existerande problem när ni inte har en aning om vad det handlar om.
Det som jag avser är INGET ospecifikt "dåliga hovar" i största allmänhet. Det är med största sannolikhet ett lika distinkt tillstånd som t ex hästens färg. Det är medfött och beror inte på miljöfaktorer eller hur hästen har fötts upp. Det visar sig i regel redan på mycket unga föl, om inte annat så i tidig ålder.
Symptomen är främst att hovväggen inte fäster på underliggande vävnad, utan släpper och flisar upp sig från bärranden och uppåt. Det är dålig eller ingen kontakt mellan vägghorn och sulhorn vid bärranden, istället bildas där en glipa. Många tar nog det här tillståndet för att vara bärrandsröta eller liknande men det är det inte, och det låter sig inte behandlas.
Vad som gör det här så knepigt är att vi i nuläget inte vet vilka genetiska faktorer som ligger bakom det här. Tillståndet har uppenbarligen varit känt i snäva kretsar i decennier men har tystats ner och inte tillåtits att diskuteras. Sedan är det ju också tacksamt för "förnekarna" att kunna hävda att det inte finns något bevis för att tillståndet är ärftligt.
De som har intresserat sig för det här problemet utgår, med stöd av sina egna erfarenheter, från att det handlar om recessiv nedärvning. Kanske kan fler än en gen vara involverad.
Enkelt innebär det att en "angripen" häst måste ha fått anlaget från båda sina föräldrar. Föräldrarna kan vara symptomfria anlagsbärare (alltså ha normala, kanske till och med "superbra" hovar). Problemet skulle alltså kunna föras vidare dolt genom flera generationer för att plötsligt visa sig. Det kan också vara så att syskon till en "sjuk" ponny är friska. Jämför med hur fuxfärgen eller BEC nedärvs.
Det verkar också som tillståndet kan ta sig lite olika uttryck hos olika hästar. Det verkar finnas "lindrigare" fall som ofta kan maskeras/åtgärdas med t ex skoning. De svåraste fallen tycks helt omöjliga att få ordning på oavsett vilka åtgärder som sätts in. Och även om man med "god omvårdnad" verkar kunna uppnå en del goda resultat i vissa fall, så går tillståndet inte att bota för gott, det finns alltid med.
Ni som vill hävda att det handlar om "hjärnspöken" för min del skulle jag vilja att ni letar rätt på och läser det internationella forum som jag inte får hänvisa till här. Om inte annat så kan ni se att jag inte är ensam om dessa åsikter.
Visar en bild på hur det här KAN se ut. Det är en av mina egna, som jag inte fick någon ordning på trots omfattande och kostsam behandling samt dyra fodertillskott. Hovarna, i det tillstånd de visas här, hölls efter på nästan daglig basis, med "trimning" av lösa bitar och desinfektion. Hästen blev aldrig använd till något arbete pga sitt tillstånd.
Med det här tycker jag att det bör vara ganska tydligt för var och en vad det handlar om. För den som har tillgång till boken "Shrouded in mist" kan jag tipsa om en bild på s. 13. Titta på framhoven på ponnym med klövjekorgarna, så inser ni att det här inte är något nytt fenomen.