Dålig sömn träning

[Babsan2]

Har en tanke om träning, vart man än läser så står det att träning är bra för sömnen, men det står inget om hur man ska göra om man får för lite sömn en längre period, kan man träna alls eller ska man låta bli, nu menar jag inte något stenhårt pass med tex löpning, utan kan man göra några lättare grejer hemma tex gå en lugn promenad utan att bränna ut sig, är sjukskriven för stress.

 

[tuaphua]

Har en tanke om träning, vart man än läser så står det att träning är bra för sömnen, men det står inget om hur man ska göra om man får för lite sömn en längre period, kan man träna alls eller ska man låta bli, nu menar jag inte något stenhårt pass med tex löpning, utan kan man göra några lättare grejer hemma tex gå en lugn promenad utan att bränna ut sig, är sjukskriven för stress.

Promenera kan du nog absolut göra utan risk.
Viktigast är nog att du lär dig andas. Så träning med fokus på andas ordentligt brukar vara bra för stress etc.

 

[Emale]

"Sjukskriven på grund utav stress" låter lite luddigt tycker jag. Svårt att veta hur mycket träning som kan vara lämpligt.

Vid utmattningssyndrom bör man vara försiktig med träning. För en frisk kropp så hjälper träning till att sänka stressnivån men inte om man utbränd, då är träningen en stress för kroppen istället.

Lugna promenader tror jag är bra. Men gå inte för långt i början. Du ska inte anstränga dig, lyssna på kroppen och utöka försiktigt först när den känns stark på den aktivitetsnivå du befinner dig på under en tid, typ 2 veckor. Problemet om man har pressat sig länge är att det kan vara svårt att känna hur frisk/sjuk man är och då är risken att man tar ut sig för mycket. Solljus är också bra för sömnen, ett alternativ kan vara att gå till en lugn och solig plats och sitta i solen en stund?

Som tuaphua säger är andningen viktig. Om du vill kan du kolla upp t ex yogavideos på youtube, det finns jättebra videos där som är lagom korta och med fokus på andning och/eller avslappning.

På sikt är träning jättebra och kanske är det bra för dig nu med (jag vet ju inte hur sjuk du är) men spontant så skulle jag satsa på yoga/andning/mindfulness och promenader i första hand.

 

[Babsan2]

Tack för tipsen! Läkaren har bara skrivit stress och ångest på sjukintyget men tycker själv att det passar på utmattningssyndrom.

 

[Gnist]

Jag har inte sovit bra på flera år och tränar ofta och "medelhårt" både på gym, långa pw varvat med att jogga och de läkare jag träffat av diverse orsaker genom de åren har alla tyckt att det är bra att jag tränar i den utsträckning jag gör. Ingen har haft några synpunkter om att det skulle vara skadligt iom att jag sover så lite och dåligt, tvärtom.

Med det sagt så känner man ju själv bäst hur mycket man orkar med, men att man sover dåligt/lite är i sig inget hinder för att träna.

 

[Emale]

Nästan alla med utmattningssyndrom har sömnsvårigheter eftersom nervsystemet inte längre fungerar som det ska och det tar tid för kroppen att läka. Det är också ofta när sömnen tar stryk som man blir sjuk eftersom hjärnan inte får återhämtning. När kroppen mår bättre så kommer sömnen bli bättre.

Har du stora problem kan sömntabletter kanske vara ett alternativ? Det finns massa olika sorter som fungerar på olika sätt. Annars är det bara traggla på med det klassiska, t ex Dagsljus på dan, skärmfritt på kvällen, avslappningsövningar (gärna i samband med sänggående). Döm inte ut det om det inte ger bättre sömn omedelbart, det tar tid för hjärnan att läka. Men det går att hjälpa tillfrisknandet med t.ex mindfullness.

 

[Babsan2]

Jag tar zolpidem insomningstablett 10mg och atarax 25 mg har så gjort i lite drygt en månad, men det hjälper inte så mycket, somnar men vaknar efter ca 2 timmar, kan få någon timma till under natten men inte i följd, har svårt att slappna av jag spänner mig och får ibland även obehag i benen så det är svårt att ligga still jag måste liksom upp ur sängen för att sedan kunna lägga mig tillbaka, jag försöker andas rätt men när en ångestattack kommer så låser det sig, men det är väl bara att fortsätta öva tills det sitter som gäller.

 

[Elo]

Jag tar zolpidem insomningstablett 10mg och atarax 25 mg har så gjort i lite drygt en månad, men det hjälper inte så mycket, somnar men vaknar efter ca 2 timmar, kan få någon timma till under natten men inte i följd, har svårt att slappna av jag spänner mig och får ibland även obehag i benen så det är svårt att ligga still jag måste liksom upp ur sängen för att sedan kunna lägga mig tillbaka, jag försöker andas rätt men när en ångestattack kommer så låser det sig, men det är väl bara att fortsätta öva tills det sitter som gäller.

Somnar du och vaknar ska du ha en annan form av sömntablett, prata med din läkare om det! (hrrm, varit där själv). Sömnstörningar kan komma som oförmåga att somna in, och oförmåga att fortsätta sova.

Sover du så lite som du gör nu, hade jag inte tränat. Promenader, definitivt, men inte tränat. Din kropp är stressad nog som det är. Det är skitjobbigt att inte kunna sova, hoppas det fixar sig snart.

 

[kossankaj]

JAg hade nog inte tränat hårt utan satsat på välmående, ut i friska luften på promenader

 

[Tassetass]

Gör vad som känns bäst, säger jag. Att träna med lite sömn i kroppen är i sig inte farligt så vitt jag vet, men man kan kanske inte räkna med några personliga rekord under tiden.

Nu talar jag bara av egen erfarenhet, men när jag var sjukskriven på grund av jobbet så var ett av mina symtom problem med sömnen. Jag tränar mycket och blev uppmuntrad att fortsätta med det om jag kände att jag antingen mådde bättre (eller om jag kände att det varken gjorde till eller från). Ansträngningen anpassades efter dagsformen, men jag slutade inte att springa, yoga och allt vad jag höll på med då. För mig hade det snarare blivit ytterligare ett stressmoment att inte kunna träna, dels för att jag var van och dels för att det hörde till mitt privatliv som hade exakt noll skuld i varför jag var sjukskriven.

 

[Red_Chili]

När jag haft perioder med mycket stress och ångest så har det enda som hjälpt varit bra mat och dagliga promenader i skog. Därmed inte sagt att det fungerar för alla såklart, men hade jag varit i din situation så skulle jag börja försöka få till en liten skogspromenad eller liknande varje dag och se om det ger någon positiv effekt. Bara att komma ut i naturen, strosa runt och lyssna på fåglar brukar kunna vara otroligt lugnande för kropp och själ.

Försök komma på vad du brukar må bra av och se hur mycket av det som du kan få in i livet nu.

 

[aiquen]

Så länge man inte sätter upp en massa krav och måsten runt sin träning, så att träningen blir ett stressmoment i sig, tänker jag att träning och motion är bra. Speciellt promenader tycker jag gör under när man bara vill få komma ut, slappna av och tänka fritt.

Just vad gäller dålig sömn så absolut påverkar det orken, muskelbyggande etc. men jag har aldrig varit rädd för att åtminstone försöka träna även ganska hårt trots dåligt med energi just. Man orkar det man orkar. Då tänker jag att själva stressen är värre. Jag sätter gärna upp mål med min träning men i perioder när jag har mycket annat som snurrar måste jag försöka släppa på kraven, annars försvinner all lust och glädje med det. Jag tänker att träningen ska få mig att må bra, annars är något fel.

 

[vallhund]

Jag tar zolpidem insomningstablett 10mg och atarax 25 mg har så gjort i lite drygt en månad, men det hjälper inte så mycket, somnar men vaknar efter ca 2 timmar, kan få någon timma till under natten men inte i följd, har svårt att slappna av jag spänner mig och får ibland även obehag i benen så det är svårt att ligga still jag måste liksom upp ur sängen för att sedan kunna lägga mig tillbaka, jag försöker andas rätt men när en ångestattack kommer så låser det sig, men det är väl bara att fortsätta öva tills det sitter som gäller.

Prata med läkaren om Propavan (ej beroendeframkallande) för längre sömn, fråga också om Lergigan o/e Theralen istället för Atarax.

 

[skogaliten]

Jag tar zolpidem insomningstablett 10mg och atarax 25 mg har så gjort i lite drygt en månad, men det hjälper inte så mycket, somnar men vaknar efter ca 2 timmar, kan få någon timma till under natten men inte i följd, har svårt att slappna av jag spänner mig och får ibland även obehag i benen så det är svårt att ligga still jag måste liksom upp ur sängen för att sedan kunna lägga mig tillbaka, jag försöker andas rätt men när en ångestattack kommer så låser det sig, men det är väl bara att fortsätta öva tills det sitter som gäller.

Tabletter, av vad sort det än må vara, har aldrig hjälp mig när jag varit i liknande situation som din. Sömnproblem ska bara i extrema undantagsfall hjälpas med tabletter

Det enda som hjälper, om än att det tar lite tid, är att lära sig hantera panikångesten, och likaså problemet med att inte kunna sova.

Se till att få hjälp av kunniga terapeuter! Du ska inte bara vara hemma och må dåligt, med några tabletter som enda hjälp. Kräv hjälp via företagshälsovård eller vårdcentral.

Panikångest (det låter som det på beskrivningen) botas långsiktigt bäst med KBT, man får verktyg för att
"tala ångesten till rätta". Men det tar veckor, månader, att nå dit. Likaså gäller det sömnen, KBT hjälper.

När hjärnan går på högvarv, t.ex. p.g.a. för mycket stresssyndrom, så kan man inte sova. Det är också vanligt att man ägnar natten åt att älta saker, som t.ex. varför det blivit så att man utbrändhet.

Mitt omedelbara råd är ge fan i försöka sova när det ändå inte går. Om du ändå är sjukskriven, så måste du inte sova just då.
Gå upp, sätt dig i soffan med en filt, lyssna på en ljudbok, eller läs en bok, det håller panikångesten borta åtminstone. Läs INTE veckotidningar, det blir för mycket bläddrande i sådana, bläddrandet håller en pigg.

Sedan håller jag inte riktigt med om det där med att undvika "skärmar", min erfarenhet är att det är vad man gör vid skärmen som spelar roll.

Allt som kan få hjärnan att bli aktiv, och får en att börja tänka på allvar, bli ledsen, glad, eller upprörd är det som ska undvikas. Alltså inga sociala medier alls på kvällen.

Men att spela enkla repetitiva dataspel med minimalt med rörlig grafik (spindelharpan t.ex.), helst på stor skärm med bra kvalitet (stor surfplatta eller dator), gör att man kan "bedöva" bort panikångesten. Och är man sjukskriven, så måste man inte ligga i sängen och sova bara för att det är natt.
Har man en eller par patienser eller liknande som man kan alla regler för att spela, så fungerar det för många, efter en tid (kan ta någon timme eller mer) har man slappnat av, och kan faktiskt sova.

Det kan fungera med tv-tittande också. Men det måste vara något som är inspelat/spelas på play, så att man kan återkomma och se färdigt, om man råkar somna i soffan (eller om man har tv där, i sängen).
Det får inte vara spännande, upprörande program eller hålla ett högt tempo eller hög musik, och man behöver kunna återkomma till dem för att se "färdigt".
Jag har inspelningsbar hårddisk, och har insett att för just mig så är Engelska Antikrundan världens bästa sömnmedicin. Det är ett snällt, lita lagom halvintressant program, med likartad ganska lågt ljud av "människor som pratar".
Är jag inne i en period med sömnsvårigheter, så lägger jag mig i sängen, och sätter på ett avsnitt med Engelska antikrundan. Oftast somnar jag numera långt innan avsnittet är slut. Det har blivit som trigger för mig, efter lång träning, Engelska Antikrundan har blivit ett verktyg för att få mig att slappna av och sluta tänka så mycket.

På dagarna, gör sådant som inte stressar, och som gör dig glad, och som gör att du inte tänker på de faktorer som bidragit till stressyndromet.

Träna med sådant du är van vid, som gör dig glad. En god vän till mig var ute och spelade golf nästan dagligen de första månaderna av sin sjukskrivning för utbrändhet. Det var hennes bästa terapi har hon sagt efteråt. Att själva spelet inte fungerade så bra, gjorde inget, det var att komma bort från vardagen som var nyttan.

 

[Elo]

Prata med läkaren om Propavan (ej beroendeframkallande) för längre sömn, fråga också om Lergigan o/e Theralen istället för Atarax.

Eller annat läkemedel.

Propavan funkade inte alls för mig, tex. Imovane funkade istället.

Till ts. PRATA med din läkare!

 

[Babsan2]

Svar till Skogaeliten, jag har kontakt med företagshälsovård och har där kontakt med kurator och ska även till hälsocoach, problemet är att det är svårt att få täta tider för att samtala och jag bor på liten ort så utbudet är inte så stort tyvärr önskar i nuläget att man bodde i en stad och inte på landet, för att få mer kontinuerlig hjälp måste man ta buss eller få skjuts, klarar inte köra bil just nu och närmaste större ort med fler utbud ligger 6 mil från mitt hem.

 

[skogaliten]

Svar till Skogaeliten, jag har kontakt med företagshälsovård och har där kontakt med kurator och ska även till hälsocoach, problemet är att det är svårt att få täta tider för att samtala och jag bor på liten ort så utbudet är inte så stort tyvärr önskar i nuläget att man bodde i en stad och inte på landet, för att få mer kontinuerlig hjälp måste man ta buss eller få skjuts, klarar inte köra bil just nu och närmaste större ort med fler utbud ligger 6 mil från mitt hem.

Jobbigt för dig att det är långt till vård. Så bor jag också.

När jag gick på ett sömnprogram, som var på länets universitetssjukhus, fick jag sjukresor med taxi fram och tillbaka. Det är 9 mil dit, jag bor långt ute på glesbefolkad landsbygd.

Sömnprogrammet där, i grupp med andra "likasinnade", innehåller både individuella samtal, gruppsamtal, allmän fysisk träning, "utbildning" i KBT-verktyg, samt träning i att använda KBT-vertygen.
Programmet pågick i nästan en hel termin, och bestod av två långa halvdagar i veckan. Det var mycket nyttigt, lärorikt och givande, men faktiskt ansträngande, syftet är ju att bl.a. bryta mönster som inte är bra för en själv, och det är jobbigt.

Kan inte du få remiss (eller skriva egenremiss) till något liknande program? Eller har din företagshälsovård någon privat utövare, som ger ett sådant program?
Ditt landsting (region) kan nog också ge sjukresor till den som inte kan ta sig vård för egen maskin.
Och så kan man tycka, att arbetsgivaren borde betala resor för dig, till rehabilitering. Arbetsgivarna har ju faktiskt ett ansvar för att folk som blivit sjuka "på jobbet" blir friska nog för att kunna börja jobba igen.

 

[Atiksa]

När jag var sjukskriven för utmattningssyndrom så kunde jag absolut inte träna, så fort pulsen ökade så fick jag ångest. Promenader fungerade vissa dagar men ibland så gav det för mycket stimuli så då fick jag hålla mig hemma.
Det är två år sedan jag blev sjuk och jag har fortfarande sömnstörning men lyckas ofta hålla det i schack, min bästa hjälp är mitt kedjetäcke.