Som vissa vet så har mitt senaste hästår varit synnerligen dramatiskt, och inte speciellt roligt. Förra våren (2004) så bestämde jag mig för att sälja varmblodsstoet och börja satsa på hoppningen igen (tävlade ganska mycket på ponny, hade sen ett par år då jag mest hobbyred och tränade "till husbehov"). Jag fick iväg henne till världens bästa människor och påbörjade min resa genom annonsdjungeln för att hitta en trevlig hopphäst.
Hade först häst nr. 1 hemma på prov. Katastrof. Hästen var vacker, hade utstrålning och kapacitet men ett fördjävligt psyke och var 10 nr för stor för mig (självklart struntade jag, naiva jag, i detta på provridningen för att han var "så fin" och hade en ägare som kunde snacka omkull vem som helst). Han fick åka hem igen.
Häst nr. 2. Passade mig som handen i handsken, priset var rimligt och jag kände det rätta "klicket". I början. Det finns en hel del trådar som berättar om allt som gick snett med denna pålle. Han testade mig något fruktansvärt, det var jobbigt och varje dag kom jag in med tårarna sprutande efter att denna häst stått på bakbenen igenom hela ridturen. Veterinärundersökningar gjordes, inga fel hittades. Vi fick bukt med fasonerna i samma veva som hästen blev halt. Och bra. Och halt. Och bra. Envisa kotledsinflammationer som aldrig ville bli helt bra. Jag bestämde mig efter mycket om och men (i en period då han var frisk) att sälja hästen eftersom detta inte fungerade. Hittade en underbar köpare, hon var beredd att ge vad jag begärt och allt kändes bra. Tills kvällen före vet. besiktningen då hästen sparkar mot en annan häst genom staketet och drar upp ett stort (läs jätte-enormt) och djupt sår på bakbenet. Bye, bye med den försäljningen.
Såret ville inte läka och efter otaliga hembesök av veterinärer bestämdes det att vi körde in honom till kliniken där såret röntgades och spatt hittades i höger bak (inte för att det har med såret att göra men det är ju en viktig aspekt till hans tidigare historia). han blev kvar på kliniken i 2,5 vecka och nu har han stått hemma i snart tre veckor. såret har inte läkt än. Gissa om jag längtar efter mitt snälla, goa, underbara, genomtrevliga varmblodssto som jag lämnat bort exakt ett år innan.
Trots att det är jobbigt, vet jag ju att jag måste gå vidare. Det har gått ett år sedan jag bestämde mig för att satsa på hoppningen igen och hur har det gått? hmm.. jag har varit med på ca tre hoppträningar. Det är allt. Men, hur ska jag göra nu. Häst nr. 2 är inte längre värd någon större summa pengar så att sälja honom för att ha råd med en ny häst kan jag glömma. MEN JAG VILL HOPPA!
Så här blir det. Så fort hästen är frisk(are) ska han ut på foder. Promenad/sällskap. Jag själv ska ta en häst på foder för att få komma igång med träning/tävling. Jag var och provred en förra helgen. Nej, inget för mig. Jag ska provrida en ny idag och jag tror, tror, tror (och hoppas) att det faktiskt kan vara en häst för mig. Det skulle kännas så underbart. HÅLL TUMMARNA!
Nu undrar ni säkert vad jag ville med denna historien. Det vet jag inte själv, jag ville nog mest skriva av mig om allt skit som hänt, alla pengar och all tid som är nedlagd i onödan(??). Och, för er som har orkat läsa allt tänkte jag berätta några mycket viktiga saker jag lärt mig under denna tid.
1. Ställ aldrig in hästen i en hage som angränsar till en annan hage utan att ha en "korridor" mellan staketen, äns bara för en kort stund. FRAMFÖR ALLT inte om det är ett mycket bra staket med eltrådar som, tyvärr, inte går av i första taget. Och, framför allt inte, dagen före en veterinärbesiktning...
2. Var negativt inställd när man ska åka och provrida en häst (inte för att jag är det idag men...). Man ska föreställa sig att hästen inte alls når upp till de krav man har så kan man ist bli positivt överraskad om hästen skulle passa. Mindre risk att man köper/lånar en häst man egentligen inte vill ha då.
3. Köp inte en häst bara för att "jag kanske ångrar mig om jag inte köper den". DET FINNS ALLTID ANDRA HÄSTAR. Provrid flera gånger om det känns osäkert. Och, om det känns det minsta fel i maggropen, låt den gå till någon annan, det finns garanterat en som passar dig bättre.
Tack till er, om det är någon, som orkat läsa. Tror ni att jag lever som jag lär? Nej, jag är fortfarande helt inställd på att hästen jag ska provrida idag är världens finaste, bästa, mest perfekta och vet att jag kommer bli kär i samma stund jag kommer in i stallet.
/Ullis- som flera gånger lovat sig själv att SLUTA skriva långa, totalt onödiga, trådar.
Hade först häst nr. 1 hemma på prov. Katastrof. Hästen var vacker, hade utstrålning och kapacitet men ett fördjävligt psyke och var 10 nr för stor för mig (självklart struntade jag, naiva jag, i detta på provridningen för att han var "så fin" och hade en ägare som kunde snacka omkull vem som helst). Han fick åka hem igen.
Häst nr. 2. Passade mig som handen i handsken, priset var rimligt och jag kände det rätta "klicket". I början. Det finns en hel del trådar som berättar om allt som gick snett med denna pålle. Han testade mig något fruktansvärt, det var jobbigt och varje dag kom jag in med tårarna sprutande efter att denna häst stått på bakbenen igenom hela ridturen. Veterinärundersökningar gjordes, inga fel hittades. Vi fick bukt med fasonerna i samma veva som hästen blev halt. Och bra. Och halt. Och bra. Envisa kotledsinflammationer som aldrig ville bli helt bra. Jag bestämde mig efter mycket om och men (i en period då han var frisk) att sälja hästen eftersom detta inte fungerade. Hittade en underbar köpare, hon var beredd att ge vad jag begärt och allt kändes bra. Tills kvällen före vet. besiktningen då hästen sparkar mot en annan häst genom staketet och drar upp ett stort (läs jätte-enormt) och djupt sår på bakbenet. Bye, bye med den försäljningen.
Såret ville inte läka och efter otaliga hembesök av veterinärer bestämdes det att vi körde in honom till kliniken där såret röntgades och spatt hittades i höger bak (inte för att det har med såret att göra men det är ju en viktig aspekt till hans tidigare historia). han blev kvar på kliniken i 2,5 vecka och nu har han stått hemma i snart tre veckor. såret har inte läkt än. Gissa om jag längtar efter mitt snälla, goa, underbara, genomtrevliga varmblodssto som jag lämnat bort exakt ett år innan.
Trots att det är jobbigt, vet jag ju att jag måste gå vidare. Det har gått ett år sedan jag bestämde mig för att satsa på hoppningen igen och hur har det gått? hmm.. jag har varit med på ca tre hoppträningar. Det är allt. Men, hur ska jag göra nu. Häst nr. 2 är inte längre värd någon större summa pengar så att sälja honom för att ha råd med en ny häst kan jag glömma. MEN JAG VILL HOPPA!
Så här blir det. Så fort hästen är frisk(are) ska han ut på foder. Promenad/sällskap. Jag själv ska ta en häst på foder för att få komma igång med träning/tävling. Jag var och provred en förra helgen. Nej, inget för mig. Jag ska provrida en ny idag och jag tror, tror, tror (och hoppas) att det faktiskt kan vara en häst för mig. Det skulle kännas så underbart. HÅLL TUMMARNA!
Nu undrar ni säkert vad jag ville med denna historien. Det vet jag inte själv, jag ville nog mest skriva av mig om allt skit som hänt, alla pengar och all tid som är nedlagd i onödan(??). Och, för er som har orkat läsa allt tänkte jag berätta några mycket viktiga saker jag lärt mig under denna tid.
1. Ställ aldrig in hästen i en hage som angränsar till en annan hage utan att ha en "korridor" mellan staketen, äns bara för en kort stund. FRAMFÖR ALLT inte om det är ett mycket bra staket med eltrådar som, tyvärr, inte går av i första taget. Och, framför allt inte, dagen före en veterinärbesiktning...
2. Var negativt inställd när man ska åka och provrida en häst (inte för att jag är det idag men...). Man ska föreställa sig att hästen inte alls når upp till de krav man har så kan man ist bli positivt överraskad om hästen skulle passa. Mindre risk att man köper/lånar en häst man egentligen inte vill ha då.
3. Köp inte en häst bara för att "jag kanske ångrar mig om jag inte köper den". DET FINNS ALLTID ANDRA HÄSTAR. Provrid flera gånger om det känns osäkert. Och, om det känns det minsta fel i maggropen, låt den gå till någon annan, det finns garanterat en som passar dig bättre.
Tack till er, om det är någon, som orkat läsa. Tror ni att jag lever som jag lär? Nej, jag är fortfarande helt inställd på att hästen jag ska provrida idag är världens finaste, bästa, mest perfekta och vet att jag kommer bli kär i samma stund jag kommer in i stallet.
/Ullis- som flera gånger lovat sig själv att SLUTA skriva långa, totalt onödiga, trådar.
