Sv: Dagens träningspass!
Och man bara gör det...
Vi skrittar ner mot den nysladdade banan. Solen lyser, det är varmt och hästarna är lugna. Nere vid banan svänger vi höger och hästarna vaknar till liv. Skulle vi svängt vänster skulle vi skrittat över banan och upp i skogen. Men nu svängde vi höger och de vet direkt att nu handlar det om att cantra...
Normalt värmer vi alltid upp med att trava ett varv i ytterspåret. Sen går vi in i det mjukare innerspåret och cantrar ett och ett halv varv.
Men idag skall vi hacka ett varv efter uppvärmningen. Pulla upp, samla ihop hästarna och sen dra på för ett och ett halvt varv frisk canter...
Canzee Gold som jag rider är het. Hon är inte alls med på att vi skall hacka så långsamt i början. Jag har fullt upp med att hålla henne i spåret bakom Nathalie. Framför oss leder Alexandra och bakom mig har jag Henke. Han ropar åt mig att hålla Goldie i spåret. Jag kämpar för fullt med att både styra och hålla in henne. Känns som vi är över hela banan!
Efter ett varvs kamp pullar vi upp och travar ett tiotal meter. Sen blåser vi på. Alla samtidigt...
Jag reser mig upp ur sadeln. Goldie rätar upp sig och accelererar snabbt som ögat. Gruset sprutar i ansiktet från hästarna framför men Goldie bryr sig inte. Banan blir smal och jag tittar absolut inte ner. Jag känner hur Goldie byter galopp innan första kurvan. Nathalie's häst blir lite ostyrig och hon tappar mot Alexandra. Och jag kommer ikapp bakifrån. Bakom oss skriker Henke "Öka!"...
Och man bara gör det! Utan att tänka kortar man tyglarna, trycker till och Goldie lägger i en ny växel genom andra kurvan. Nu går det så fort att man knappt hör vindbruset. Några hovslag har jag inte hört på ett tag...
Nathalie tvingas använda ridspöt för att styra upp och trycka på sin häst. Går nästan om henne på insidan i tredje kurvan. Jag reser mig upp och håller in Goldie lite så Nathalie får en chans att komma in på spåret igen. Sen är det inte många meter kvar innan vi pullar upp, saktar ner till skritt, gör en volt inåt banan och viker av ut på vägen upp i skogen och värmer ner...
Lite av arbetsdagen här på Kolungen.
Man är torr i halsen, munnen är full med grus och pulsen är definitivt över 120. Man är säkert tokig. För som sagt man bara gör det...
Mvh. Bowman
Tanken var att jag skulle dit också, tills våran häst vart struken 
