Kalaspinglan
Trådstartare
Med lite drygt åtta veckor kvar till BF fick jag för någon natt sedan en otroligt stark känsla "jag måste börja läsa på om förlossningen".
Jag har inte varit nervös alls, inte funderat så mycket överhuvudtaget - även om jag (trots att jag brukar säga så på skojj) inte alls levt i någon förnekelse över det som komma skall.
Igår stannade jag till på biblioteket och lånade en bok "att föda" skriven av Gudrun Abascal. Nu har jag sträckläst den (med avbrott för lite sömn) och känner mig så oerhört motiverad, engagerad, lycklig och .. ja, jag vet inte vad. Jag vill föda min böna NU! Jag vill också vara med om det fantastiska att föda barn.
Jag har genom boken fått svar på många av mina "dumma" frågor, och även om boken ger en ocensurerad bild av hur förlossningen kan vara så känner jag stark att "jag fixar det här" och att "allt är normalt". Jag behöver inte skämmas för mina tankar och funderingar, för hur jag gör eller inte gör när det är dags. Det är MIN förlossning.
I morgon ska sambon börja läsa boken, och han är lika engagerad som jag redan nu. Vi har diskuterat smärtlindring, ställning och allt möjligt - samtidigt som vi båda är fullt medvetna om att "det blir aldrig som man tänkt sig".
Hur som helst. Jag kan verkligen rekommendera denna bok - till alla. Jag har fått en helt annan bild av förlossningen. Jag som trodde jag skulle bli avskräckt och kanske lite rädd - nej, tvärtom. Jag känner mig redo att hantera den med stöd från min älskade sambo.
Jag har inte varit nervös alls, inte funderat så mycket överhuvudtaget - även om jag (trots att jag brukar säga så på skojj) inte alls levt i någon förnekelse över det som komma skall.
Igår stannade jag till på biblioteket och lånade en bok "att föda" skriven av Gudrun Abascal. Nu har jag sträckläst den (med avbrott för lite sömn) och känner mig så oerhört motiverad, engagerad, lycklig och .. ja, jag vet inte vad. Jag vill föda min böna NU! Jag vill också vara med om det fantastiska att föda barn.
Jag har genom boken fått svar på många av mina "dumma" frågor, och även om boken ger en ocensurerad bild av hur förlossningen kan vara så känner jag stark att "jag fixar det här" och att "allt är normalt". Jag behöver inte skämmas för mina tankar och funderingar, för hur jag gör eller inte gör när det är dags. Det är MIN förlossning.
I morgon ska sambon börja läsa boken, och han är lika engagerad som jag redan nu. Vi har diskuterat smärtlindring, ställning och allt möjligt - samtidigt som vi båda är fullt medvetna om att "det blir aldrig som man tänkt sig".
Hur som helst. Jag kan verkligen rekommendera denna bok - till alla. Jag har fått en helt annan bild av förlossningen. Jag som trodde jag skulle bli avskräckt och kanske lite rädd - nej, tvärtom. Jag känner mig redo att hantera den med stöd från min älskade sambo.