...att äga en smartphone (eller smartfån som jag oftast säger eller skriver). Butiken jag beställde ifrån var snabb med leveransen så den kom dagen efter beställningen. Av någon anledning fick jag ingen avisering, men kom själv på den brighta idén att kolla upp kollinumret som butiken gett mig och såg då att den redan kommit till mitt utlämningsställe. Så jag åkte dit och hämtade den men kände mig lite fånig då jag tidigare på dagen hämtat ut ett annat paket och det var samma kvinna som expedierade. "Bara de inte tror att jag är någon bedragare som shoppat loss", tänkte jag. Och nästa vecka kommer det två paket till 
. Vissa grejer är det helt enkelt enklast att köpa online, och en del saker finns inte ens i lokala butiker, som ekologiskt koffeinfritt kaffe och mahognybrun henna hårfärg t.ex. Nu blev det visst lite mycket på en gång. Skäms nästan.
Jag minns faktiskt första gången jag skulle handla på nätet. Det var ett träns till en bruksnordis jag skulle ha. Storleken skulle vara XFull, remmarna skulle vara breda och jag ville inte ha något extra lull-lull. Istället för att besöka olika butiker för att hitta det eller ringa runt och fråga om de hade den storleken (och då ändå inte kunna se bilder på tränsen) så kunde jag med några knapptryckningar hitta det jag skulle ha. Så smidigt
Min vackra fina kille som fick tränset
R.I.P.
Men nu håller jag på att lära mig telefonen och känner mig lite nördig när jag sitter där med "huvudet inne i apparaten". Mycket är ju logiskt redan från början. T.ex. så kom telefonen med polska som förinställt språk, liksom snabbstartsguiden som också var på polska, men det kunde man ändra direkt när telefonen slogs på första gången efter att jag laddat upp batteriet, trots att jag inte fattade ett ord. På nätet hittade jag sedan en svensk manual och det var visst inte så svårt att koppla in telefonen till datorn och få in manualen i telefonen så jag kan läsa den även när jag inte sitter vid datorn. Nu orkar jag inte alltid läsa mig till saker utan kör ganska ofta med metoden "trial and error". Ibland funkar det, ibland inte.
. Vissa grejer är det helt enkelt enklast att köpa online, och en del saker finns inte ens i lokala butiker, som ekologiskt koffeinfritt kaffe och mahognybrun henna hårfärg t.ex. Nu blev det visst lite mycket på en gång. Skäms nästan.Jag minns faktiskt första gången jag skulle handla på nätet. Det var ett träns till en bruksnordis jag skulle ha. Storleken skulle vara XFull, remmarna skulle vara breda och jag ville inte ha något extra lull-lull. Istället för att besöka olika butiker för att hitta det eller ringa runt och fråga om de hade den storleken (och då ändå inte kunna se bilder på tränsen) så kunde jag med några knapptryckningar hitta det jag skulle ha. Så smidigt
Min vackra fina kille som fick tränset
R.I.P.
Men nu håller jag på att lära mig telefonen och känner mig lite nördig när jag sitter där med "huvudet inne i apparaten". Mycket är ju logiskt redan från början. T.ex. så kom telefonen med polska som förinställt språk, liksom snabbstartsguiden som också var på polska, men det kunde man ändra direkt när telefonen slogs på första gången efter att jag laddat upp batteriet, trots att jag inte fattade ett ord. På nätet hittade jag sedan en svensk manual och det var visst inte så svårt att koppla in telefonen till datorn och få in manualen i telefonen så jag kan läsa den även när jag inte sitter vid datorn. Nu orkar jag inte alltid läsa mig till saker utan kör ganska ofta med metoden "trial and error". Ibland funkar det, ibland inte.
