Curlingföräldrar eller ska vi kalla det bowling..

[Luff]

Man skickar iväg något med kraft och hoppas att det ska bli en bra träff men det kan lika gärna hamna i diket om det inte är en riktigt skicklig person, turen spelar mindre roll.
Hörde en mamma i morse på P1 som var skogstokig på dansken som skrivit boken om curlingföräldrar
hon tog upp olika exempel
tex att om man står i affären med tre galna barn, är trött och ska handla mycket så mutar man sig ur situationen med vettet i behåll -

där höll jag med stenhårt

men sen började hon prata om att om man "tvingade" barnen ha på sig varma kläder typ mössa så traumatiserade man dom,

samma om ett barn; jag citerar ordagrant - skriker för att dom fått ketchup på FEL köttbulle och vill byta tallrik så är det att bruka våld på barnet om man tvingar dom att äta maten.

Att man ibland byter tallrik för att man inte orkar bråka är en sak men VÅLD på barnet, det var ju inte så att det var mat som barnet tyckte var äcklig. Jag skulle vilja se det barnet som tonåring - bortskämd, blasé och troligtvis ingen rolig bekantskap.

 

[alazzi]

Sv: Curlingföräldrar eller ska vi kalla det bowling..

Det där låter ju inte riktigt friskt.
Jag läste också artikelserien när den gick i SVD. Mycket läsvärt!

Men som jag brukar säja till andra: "man får välja sina krig" om du förstår vad jag menar.

Jag skulle aldrig byta tallrik för en sån sak som i ditt exempel men sen kanske jag gör sånt som du tycker är minst lika tokigt En utomstående har inte hela bilden och kan inte sätta sig in i situationen på samma sätt som föräldern.

Men man gör barnen en otjänst om man är en "riktig" curlingförälder.

 

[Merrimon]

Sv: Curlingföräldrar eller ska vi kalla det bowling..

JAg har faktiskt aldrig mutat mina barn för att få dem att uppföra sig! WOW, eller hur. JAg har varit listigare än så
Ofta när vi kom till affären så frågade någon av dem "kan vi få...". Var jag utvilad och visste att jag skulle kunna stå emot om de tjatade så sa jag alltid nej - vilket var 95% av gångerna, men var jag för trött och barnen griniga så sa jag JA direkt, utan tjat. Vilket har resulterat i två tonåringar som inte tjatar....

Jag hade suttit i kassan på konsum som tonåring och retat mig på alla tjatande barn...

Usch så jag låter självgod, det är inte meningen utan jag ville tipsa hur man kan göra, om man vill stå för att vara en konsekvent förälder.

 

[Enya]

Sv: Curlingföräldrar eller ska vi kalla det bowling..

Jag är ingen curlingförälder tror jag. Jag anser att barn är barn och de kan inte fatta bra beslut så det gör jag åt dem. En psykolog sa också att om barnen inte vill ha overall på på vintern så låt dem slippa. På så sätt lär de sig att det är kall och VILL då ha overall på hädanefter. Viusst, tänkte jag, det låter rätt smart, fast nä, det fungerar inte på min son!!

Jag hade aldrig bytt talrik för att jag hade hält ketchup på fel köttbulle. Han hade fått äta eller vara utan just den köttbullen, det hade varit hans problem.

Jag har sett resultatet av fri uppfostran och jag gillade inte det jag såg/ser. De barnen är oerhört stimmiga och skräniga, oartiga och egoistiska. Det är inga egenskaper mina barn ska ha så därför får de en sträng uppfostran. Godis på lördagar, jag gör inte 300middagar för att något ska smaka dem utan de får snällt äta det som serveras eller vara utan ( givetvis gör jag inte sådant jag VET att de inte gillar, det kan man spara till andra tillfällen ), de ska smaka på allt, de ska säga tack när de får något och tack för maten osv. De har fasta läggtider och en del regler. Jag har faktiskt sett att min 2 åring faktiskt tycker om våra regler och rutiner.

Det den danska psykologen sa lät vettigt. I alla fall det jag hörde.

 

[TheWickedWitch]

Sv: Curlingföräldrar eller ska vi kalla det bowling..

Jag mutar min dotter två gånger om dagen, två dagar av tre och jag har inte det minsta dåligt samvete just för det, dock handlar det mest om att göra en traumatisk upplevelse som hon hatar dräglig och eventuellt lite positiv...

Hon får välja antingen en pixask eller en klubba när vi är och handlar, vilket resulterat i att hon går som ett ljus med kundvagnen genom hela affären, väljer EN pixask eller klubba, lägger den i vagnen, ställer sig i kö, hjälper till att lasta upp varorna på bandet och går sedan och väntar snällt tills vi har betalat och ska packa varorna...
Och jag ser inget fel i det heller...

Hon hjälper till hemma, det roligaste hon vet är att få hjälpa till att duka av och på bordet samt plocka ur och i diskmaskinen. Om man ropar på henne och frågar om hon vill hjälpa till med något kommer hon glatt springande... Hon städar ihop sina saker om man säger åt henne att göra det och gillar även att hjälpa till med städningen hemma...

Självklart har hon sina sidor hon med, hon är tjurig som få och har ett hett humör vilket ibland leder till konflikter...
Jag har låtit henne vara utan vantar när det varit -20 när hon bara kastade av dem hela tiden och jag blev less, jag har ställt ut henne i pyamas på balkongen när det varit minusgrader för att hon ska förstå varför hon måste ha kläder på sig och det har funkat hittills... Trilskas hon och inte vill klä sig när vi ska bort säger jag bara att då får hon stanna hemma och går mot trappen...

So far so good liksom, dock finns det många saker som jag har svårt att vara konsekvent när det gäller, ta det här med att lägga sig i sin säng när hon ska sova, när hon hellre vill ligga i saccon eller det här med att bara läsa en saga på kvällen...
Där händer det att jag faller till föga, men det värsta jag vet är att höra henne gråta,då skär det verkligen i mammahjärtat...

Jag har inte satt mig in i det här med begreppet curlingföräldrar men jag skulle nästan tro att jag tenderar till att hamna i det facket när det gäller en del bitar av barnuppfostran...

 

[Modig_Korn]

Sv: Curlingföräldrar eller ska vi kalla det bowling..

samma om ett barn; jag citerar ordagrant - skriker för att dom fått ketchup på FEL köttbulle och vill byta tallrik så är det att bruka våld på barnet om man tvingar dom att äta maten.

Kan barn göra så Jag ska inte ha barn, det står skrivet i pannan på mig nu

 

[mandalaki]

Sv: Curlingföräldrar eller ska vi kalla det bowling..

Det är klart att barn kan - det gjorde säkert även du när du var liten. Alla ungar har trotsåldrar.

Jag är helt övertygad om att jag gjorde det. I alla år jag kan minnas lagade mamma den mat som jag behagade äta till mig, och den mat resten av familjen skulle äta till resten av familjen. Jag var bedrövligt bortskämd och det påverkar mig även som vuxen. Jag är naturligtvis inte bortskämd på det viset längre, men det har satt tydliga spår hos mig på andra sätt.

Fast ketchup-på-köttbulle-historien tror jag inte handlar om ren bortskämdhet, den handlar om hur man hanterar trotsutbrott som alla ungar har.

 

[Stollan]

Sv: Curlingföräldrar eller ska vi kalla det bowling..

Curlingförälder är en förälder som ALLTID sopar rent framför barnet.
Man ser till att barnet "slipper" det minsta motstånd. Det är lika illa som det spegelvända att aldrig sopa rent för barnet utan barnet måste klara alla motgångar själv.

Lagom är bäst och vad det beror på barnets personlighet, mognad och på vad som passar just den familjen bäst.

Om mat bråkar man aldrig för den fighten kan man som vuxen aldrig "vinna". Man kan inte tvinga ett barn att äta om den verkligen inte vill och att försöka riskerar att man skapar ätproblem istället.
En köttbulle som fick ketchup som skulle ha hamnat på en annan enligt barnet är det fritt fram att strunta att äta upp.

Affär har jag aldrig behövt muta för min dotter vet att skriker hon är det väldigt kört på den fronten. Däremot kan hon "prata omkull" mig men det är till en viss del medvetet från min sida. Skall man förbereda henne för att kunna kräva högre lön när hon blir vuxen (eller lika lön som karlarna som jobbar med samma sak som henne) så måste hon lära sig att rätt sätt lönar sig och det skall sitta i ryggmärgen. Får hon aldrig igenom sitt krav vid ett första nej så lär hon sig ju heller aldrig att "slåss" för sin sak och hur man gör på rätt sätt är ju vad hon bör lära sig som liten så hon kan det som vuxen. Det är mycket jobbigare att lägga om vanor när man blivit vuxen än om man har dom redan som barn.

 

[Rea]

Sv: Curlingföräldrar eller ska vi kalla det bowling..

Var kan man läsa om dessa "Curlingföräldrar"?

 

[smulis27]

Sv: Curlingföräldrar eller ska vi kalla det bowling..

Här kan du läsa lite i SvD om curlingföräldrar: http://www.svd.se/dynamiskt/idag/did_6753516.asp

 

[ankans]

Sv: Curlingföräldrar eller ska vi kalla det bowling..

Precis så gör jag oxå, strider bara om jag vet att jag kan fullfölja det.. Men det har hänt att jag inte kunnat hålla det alltid..

 

[Björk]

Sv: Curlingföräldrar eller ska vi kalla det bowling..

JAg har faktiskt aldrig mutat mina barn för att få dem att uppföra sig! WOW, eller hur. JAg har varit listigare än så
Ofta när vi kom till affären så frågade någon av dem "kan vi få...". Var jag utvilad och visste att jag skulle kunna stå emot om de tjatade så sa jag alltid nej - vilket var 95% av gångerna, men var jag för trött och barnen griniga så sa jag JA direkt, utan tjat. Vilket har resulterat i två tonåringar som inte tjatar....

PRECIS så gjorde min mamma med mig och min bror! Hon har berättat för mig att hon alltid försökte tänka efter innan hon sa ja eller nej - så att hon säkert inte skulle ändra sig.

"Mamma, får vi leka i vattenpölarna ute?"
"Hmmm, GÖR det någonting om de gör det... nej, vi ska ju bada sen" - JA, okej, det kan ni göra!
"mamma får jag den barbie-dockan"
"hmmm, har vi råd? Nej, och hon ska lära sig att spara själv"
- NEJ, du får spara av din egen veckopeng till den.

Vi tjatade heller i princip aldrig.

 

[MisterLillen]

Sv: Curlingföräldrar eller ska vi kalla det bowling..

Fick mitt första barn som väldigt ung och märker till min förvåning att jag var otroligt mycket mer principfast då. Idag gör jag som någon tidigare skrev: väljer mina strider.
Visst är minstingen ganska "bortskämd" av både mor, far och storasyskon, men någonstans på vägen har hon också lärt sig att välja sina strider, fast hon bara är fyra. Nej är nej och kommer så förbli!
Jag tror verkligen att man gör sina barn en stor otjänst om man inte lägger möda på att sätta gränser och lära dem vanligt hyfs. Möter barn som inte borde vistas i möblerade rum, chimpansbur vore ett lämpligare alternativ, med föräldrar som lite förstrött viskar fram: Putte lille, kan du sluta nu? Sånt skrämmer mig rent ut sagt!

För att inte tala om dessa tonårsföräldrar som när man tar kontakt för att kanske utarbeta någon form av gemensamma tider eller hämtningsrutiner, som helt frankt talar om att jag är knäpp som inte anser att min 16-åriga dotter får vara ute hela natten, inte får dricka sprit, måste tala om var hon befinner sig osv. Såna föräldrar gör mig ox-tokig.

 

[Xeline]

Sv: Curlingföräldrar eller ska vi kalla det bowling..

Hjälp, finns det verkligen såna tonårsföräldrar ? Då måste de ha givit upp helt och hållet. Eller så är de bara extremt korkade.

En sak som är mer allmänt.

Tror ni att det finns NÅGON förälder som ser sig själv som curlingförälder ? Tror ni att det finns någon som inte tycker att de gör sitt bästa för att fostra barnen på ett bra vis, men att de inte alltid orkar fullfölja ?

Det är så lustigt att många (nästan alla) verkar vara bra och konsekventa, men har otaliga exempel på andra som inte är det.

Själv är jag nog lite både och. Inte perfekt alla gånger.

 

[MisterLillen]

Sv: Curlingföräldrar eller ska vi kalla det bowling..

Oja, om du bara visste vilka föräldrar det finns! Om du bara visste vilka svar jag har fått när min tonåring började glida iväg i 14-årsåldern och jag försökte hitta stöd/likartade bland min dotters vänner.
-Vad gjorde vi inte själva när vi var i den åldern. (Ja, just för att jag vet och hade totalt hjärnbefriade föräldrar som släppte mig vind för våg, så vill jag verkligen ha,om inte kontroll så i alla fall koll på vad min dotter gör.)
-Vi litar på vår dotter så hon behöver inte tala om var hon är / vad hon gör / när hon kommer hem osv. (Har inte med förtroende att göra enligt mig.)
-Dricker gör väl alla? (Kommentar fälld när jag talade om för en mamma att hennes 13-åriga dotter kom hem till oss stup-full=spydde ner hallen för oss)
Ja, jag kan fortsätta räkna upp i oändlighet knepiga kommentarer jag fått när jag försökt prata med andra föräldrar i min dotters kompiskrets.
Slutsats - SUCK, HJÄLP, STÖN!!!!!!
Nej, perfekt förälder med som alltid är konkret och pedagogisk det anser jag mig absolut inte vara efter alla vunna och förlorade strider som har utspelats i det här huset! Men jag har insett att det finns gott om föräldrar som struntar fullkomligt i vad deras tonåringar sysslar med bara de slipper konflikter och kan sitta i lugn och ro med fläskfilén och vinpavan på fredag/lördag-kväll.

 

[Xeline]

Sv: Curlingföräldrar eller ska vi kalla det bowling..

Huvva igen ! Som tur är har jag inte känt av denna likgiltighet från mina tonåringars kompisars föräldrar. Visst finns det några som saknar koll och skiter i de små debatterna men verkar fortfarande orka ta de stora bataljerna. Sen hör man givetvis en massa skit också men jag har svårt att föreställa mig att barnens beteende är helt godkänt av föräldrarna.

Antingen har jag tur eller så är jag naiv, vad vet jag ! Jag har iallafall min linje när det gäller mina barn. Skitsamma vad alla andra får.

 

[Nidorina]

Sv: Curlingföräldrar eller ska vi kalla det bowling..

Jag åt, under en period, bara fläskkött då jag var barn. Dvs mamma serverade renskav, nötstek, gryta gjord på älg och så vidare: "varsågod, här är ditt fläsk". Oj vilket gott fläsk tyckte jag och var nöjd. Hade fått ngn fix idé bara som mamma inte orkade bråka om!

 

[Björk]

Sv: Curlingföräldrar eller ska vi kalla det bowling..

Tror ni att det finns NÅGON förälder som ser sig själv som curlingförälder ? Tror ni att det finns någon som inte tycker att de gör sitt bästa för att fostra barnen på ett bra vis, men att de inte alltid orkar fullfölja ?

Mja, de som kanske skulle kunna "diagnostisera" (DET lät ju!!!) sig själva som curlingföräldrar är nog de som inte ens reflekterat över eller hört begreppet. Alltså; jag menar inte att alla de som missat detta ord ÄR det per automatik.

Men jag tänker på mitt ex som i mångt o mycket var en sådan. Jag tror/vet/tycker mig ha märkt att han själv nog inte har något intresse alls av att snacka om barnuppfostran rent allmänt, fundera över sin egen ROLL som pappa eller vad han vill GE sin dotter i livet. Han är en härlig pappa på många sätt, men löser bara problemen allteftersom på ett spontant sätt som bara "faller sig som det gör". Och; enligt mitt tycke nästan som en "typisk" curlingförälder.

När vi var ihop så försökte jag ibland påtala för honom när han kanske gjorde lite tokigt. Nu var vi inte ihop jättelänge och bodde ej ihop så jag kände inte att jag kunde lägga mig i fullt så mycket som jag hade velat alltid. Men; när jag försökte få honom att förstå ett o annat - ja, då insåg han nog för det mesta att jag troligen hade en poäng. Däremot verkade det inte finnas någon direkt reflektion över det hela i vidare mening. Han och jag har uppenbarligen HELT olika syn på föräldraskap. Själv blev han pappa, men utan tankar i vidare mening om vad han ska GÖRA av den rollen.....

Tur nog verkar min nya sambo vara mer lik mig vad gäller denna bit!

 

[Xeline]

Sv: Curlingföräldrar eller ska vi kalla det bowling..

Ja, det handlar om attityder till sitt föräldraskap, men ibland tror jag också till möjligheten att vara förälder. Speciellt knepigt tror jag att det blir för dem som är deltidsförälder, tyvärr. Jag har sett det otaliga gånger, barnen bor större delen av tiden hos den ena föräldern som då anser sig ha hela "uppfostrarrätten" på sin sida, medan den andra föräldern blir mer som en rolig happening varannan helg eller så.

 

[kolarbokalle]

Sv: Curlingföräldrar eller ska vi kalla det bowling..

Jag tror också på en medelväg.

Man kan ju inte bara vara "diktatorisk" i sin uppfostran, men ej heller för slapp!

På barnkunskapen i skolan talades det om att uppfostran ska vara demokratisk och det tror jag inte är helt fel.
Ibland måste barnen komma till tals, men det är ju under förutsättning att det går att tala med dem.
Är de trotsiga inne på en affär eller kinkiga över ketchupen på en köttbulle, då ska de vara utan.
Är det däremot så att man varit snäll och hjälpsam eller uppför sig bra på affären, så kan man få något ibland.
Skriker barnet, så går man därifrån så fort man kan och för diskussionen efter att barnet lugnat ner sig, funkar oftast.