Crossover-hästar och -ryttare

[skiesabove]

Kände mig väldigt träffad av den här artikeln:

https://www.hippson.se/blogs/mariayttermyr/crossover.htm

Finns det fler "crossover"-folk här? Jag behöver någon att bolla tankar med, och det blir ju på filosofisk nivå ibland...

Att träna in olika saker från marken har jag upplevt som enkelt, även med de ganska komplicerade hästarna jag haft. Jag har alltid haft fokus på att det ska finnas artighet och starkt säkerhetstänk med, håller godisträningen separat från vardagshanteringen (om det inte är ett vardagshanteringsmoment som behöver befästas), jobbar i protected contact vid behov, etc. Det går så fort att lära dom enkla saker med positiv förstärkning och det gör livet lättare, men sen då? Jag vill ju rida, jag har många bra minnen från ridning. Min pålle är inte övertygad, han har många dåliga minnen från ridning (och även fysiska ärr) och hans bästa minnen är från när han var ledarponny på turridning en kort period, rätt ut på skogsväg, inget krångel från hans perspektiv. Vi bor inte så att vi har de möjligheterna nu, utan nu finns det massa regler. Man får inte hoppa rätt ut i grannens trädgård och äta deras tulpaner, det är helt enkelt inte ok, enligt mig som människa. Men det tycker herr mustang verkligen är ologiskt, och han tycker att jag är otäck om jag startar dragkamp, och godiset är mindre gott än grannens tulpaner.

Vad gör man i en sån situation liksom? Ska jag träna till det här "rent belöningsbaserat" så måste jag väl egentligen ha med mig något högvärdigt godis och mata på var femte meter eller något, och göra mig en sån ridtur runt byn flera ggr i veckan tills det sätter sig att det är roligare att lyssna på mig än att hoppa runt i trädgårdar?

Och då känner jag... Fan vad krångligt. Vad utmattande. Vad tråkigt. Kan vi inte bara skritta ut som "normalt folk" så vi kan ta oss till skogen och ha skoj? Väger mellan att köpa en till häst som gillar ridning och låta Mulle Mustang slippa ridning (saknar mitt gamla halvblod massor), försöka hitta någon clinic att åka till (bor i Norrbotten, han är lättlastad och lätt att ha med sig men vi har dåligt utbud), peta i mig själv benzo och motivera han till att ridning är skoj genom att dra vilda galopper på ängarna, eller... Ja, jag vet inte...

Motivera mig att ta oss över den här puckeln . Han är en grymt mysig häst att sitta på och åka häst kravlöst på, men han har liksom inte köpt konceptet att ryttaren för i dansen...

 

[Lavinia]

Jag är också nån typ av cross-over.
Jag kämpar ständigt med fritt val och inte äta gräs... Min tjej är konstant hungrig och fick hon som hon vill skulle vi stå i diket och äta jämt.

Jag brukar växla mellan vem som bestämmer med min. Lyssnar så mycket det går och gör sånt fröken accepterar.
Jag vet inte riktigt om jag kan komma med några bra tips, kanske en ridpaus där ni promenerera vägarna och strösslar godis och sen gör samma uppsuttet så han har godisförväntan?

Du kanske får köpa egna tuplaner att belöna med? ;-)

 

[xfie]

Jag och min häst har ett system där vi föreslår saker för varandra. Han kan föreslå att vi utforskar en ny stig och ibland säger jag ja och ibland säger jag nej. Ibland föreslår han att vi ska stanna och beta lite och ibland säger jag ja och ibland nej. Det gör att vi kan kompromissa litegrann men han accepterar alltid om jag säger "nej, inte idag" (och vice versa). Det här systemet är befäst i allt vi gör, från hantering till ridning. Men han är en ganska mjuk och inkännande häst, så det kanske inte skulle funka med en "buffligare" personlighet.

Min filosofi är i stort belöningsbaserad men också ganska pragmatisk så har hästen idéer som är direkt orimliga så försöker jag lösa det på enklast möjliga sätt, även om det inte blir 100 procent belöningsbaserat. Så för mig kan det, beroende på häst och situation, exempelvis inkludera att "bli lite bestämd" eller att ge hästen bättre förutsättningar att klara uppgiften, t. ex. att promenera iväg en bit innan jag sitter upp. Jag är av åsikten att man behöver inte göra det för svårt för sig själv och ibland får man faktiskt göra saker på mattes vis, även fast man har massa andra idéer på bra saker att göra.

 

[skiesabove]

Jag är också nån typ av cross-over.
Jag kämpar ständigt med fritt val och inte äta gräs... Min tjej är konstant hungrig och fick hon som hon vill skulle vi stå i diket och äta jämt.

Jag brukar växla mellan vem som bestämmer med min. Lyssnar så mycket det går och gör sånt fröken accepterar.
Jag vet inte riktigt om jag kan komma med några bra tips, kanske en ridpaus där ni promenerera vägarna och strösslar godis och sen gör samma uppsuttet så han har godisförväntan?

Du kanske får köpa egna tuplaner att belöna med? ;-)

Ja, just nu får han äta gräs på kommandot "varsågod" när vi promenerar, men problemet är det där med att om jag inte står på backen och håller i ett snöre så tycker han att då är det hans tur att bestämma... Och det får han ju inte. Blankt nej på den liksom, jag kan inte ge han valfrihet när jag sitter på ryggen om vi inte är på ridbanan. Jag rider på en byaslinga genom en "villafierad" by med mycket småbarn, och jag både social-ångest-skäms och tycker det är olämpligt ur säkerhetsperspektiv när han dyker av vägen titt som tätt.

Just nu tänker jag att vi ska prova något i den här stilen, ikväll eller imorgon:
Godisförstärka från intag hela vägen upp i sadeln. Sambon får vara med och leda shettisen. Sambon får gå före med shettisen. Jag fokuserar på att klicka för avslappnad skritt med huvudet rakt fram och försöker hålla belöningsfrekvensen på så många steg som behövs för att han ska hålla fokus på mig, kanske blir vart tredje-femte steg. Och så ser vi hur långt in i byn vi kommer innan vi båda är slut i huvudet .

 

[skiesabove]

Jag och min häst har ett system där vi föreslår saker för varandra. Han kan föreslå att vi utforskar en ny stig och ibland säger jag ja och ibland säger jag nej. Ibland föreslår han att vi ska stanna och beta lite och ibland säger jag ja och ibland nej. Det gör att vi kan kompromissa litegrann men han accepterar alltid om jag säger "nej, inte idag" (och vice versa). Det här systemet är befäst i allt vi gör, från hantering till ridning. Men han är en ganska mjuk och inkännande häst, så det kanske inte skulle funka med en "buffligare" personlighet.

Min filosofi är i stort belöningsbaserad men också ganska pragmatisk så har hästen idéer som är direkt orimliga så försöker jag lösa det på enklast möjliga sätt, även om det inte blir 100 procent belöningsbaserat. Så för mig kan det, beroende på häst och situation, exempelvis inkludera att "bli lite bestämd" eller att ge hästen bättre förutsättningar att klara uppgiften, t. ex. att promenera iväg en bit innan jag sitter upp. Jag är av åsikten att man behöver inte göra det för svårt för sig själv och ibland får man faktiskt göra saker på mattes vis, även fast man har massa andra idéer på bra saker att göra.

Min mustang är inkännande och inte en bufflig personlighet, så jag funderar på om "dyk in i grannens trädgård" handlar antingen om att han blir uttråkad eller känner att det blir jobbigt med för mycket krav (gå på vägen, gå rakt fram, gå i skritt). Det kan ju tyckas vara låga krav men just det där med att sätta kravet "du måste" är där han vanligtvis kan flippa ur. Och jag menar inte flippa ur som i bli aggressiv eller luftburen, men han stänger av, låser nacken, skenar i skritt. Dvs trädgårdsdyken skulle kunna vara en överslagshandling.

Om vi väl tog oss genom byn, över e4-viadukten, och in på skogsvägarna så skulle jag kunna ge han möjligheten att föreslå vars och hur snabbt vi ska gå. Men det är en sträcka på ca 2km där vi måste vara "ordentliga" och än så länge har jag inte lyckats knäcka nöten, antagligen mycket beroende på mig. Får fet ångest bara av att tänka på att rida längs vägen och hamna i en trädgård igen, medans någon kollar bakom ett fönster och jag brottas med en mustangponny och förstör deras fina blomrabatter .

 

[Cavallo]

Nu vet jag inte om detta stämmer med belöningsbaserat men jag skulle skritta med kontakt i tyglar, ställd ifrån det som kan locka, renodla hjälperna på vägen till skogen så han är alert och lyssnar på dig, många halter och igångsättningar och tempoväxling i skritten, gärna lite bogen in ställd ifrån de lockande trädgårdarna på den sidan av vägen ni rider, om någon kan promenera med er får de gå och vara beredd att blocka och mana framåt. Beröm när hästen gör rätt men belöning i form av godis skulle jag inte ge förens ni når skogen isåfall, men jag ger inte godis eller betespaus när jag är uppsutten för jag vill inte att min häst associerar ridning med att äta utan då hoppar jag av och lossar nosgrimman och leder till några fina tuvor.

 

[nullo-modo]

Kände mig väldigt träffad av den här artikeln:

https://www.hippson.se/blogs/mariayttermyr/crossover.htm

Finns det fler "crossover"-folk här? Jag behöver någon att bolla tankar med, och det blir ju på filosofisk nivå ibland...

Att träna in olika saker från marken har jag upplevt som enkelt, även med de ganska komplicerade hästarna jag haft. Jag har alltid haft fokus på att det ska finnas artighet och starkt säkerhetstänk med, håller godisträningen separat från vardagshanteringen (om det inte är ett vardagshanteringsmoment som behöver befästas), jobbar i protected contact vid behov, etc. Det går så fort att lära dom enkla saker med positiv förstärkning och det gör livet lättare, men sen då? Jag vill ju rida, jag har många bra minnen från ridning. Min pålle är inte övertygad, han har många dåliga minnen från ridning (och även fysiska ärr) och hans bästa minnen är från när han var ledarponny på turridning en kort period, rätt ut på skogsväg, inget krångel från hans perspektiv. Vi bor inte så att vi har de möjligheterna nu, utan nu finns det massa regler. Man får inte hoppa rätt ut i grannens trädgård och äta deras tulpaner, det är helt enkelt inte ok, enligt mig som människa. Men det tycker herr mustang verkligen är ologiskt, och han tycker att jag är otäck om jag startar dragkamp, och godiset är mindre gott än grannens tulpaner.

Vad gör man i en sån situation liksom? Ska jag träna till det här "rent belöningsbaserat" så måste jag väl egentligen ha med mig något högvärdigt godis och mata på var femte meter eller något, och göra mig en sån ridtur runt byn flera ggr i veckan tills det sätter sig att det är roligare att lyssna på mig än att hoppa runt i trädgårdar?

Och då känner jag... Fan vad krångligt. Vad utmattande. Vad tråkigt. Kan vi inte bara skritta ut som "normalt folk" så vi kan ta oss till skogen och ha skoj? Väger mellan att köpa en till häst som gillar ridning och låta Mulle Mustang slippa ridning (saknar mitt gamla halvblod massor), försöka hitta någon clinic att åka till (bor i Norrbotten, han är lättlastad och lätt att ha med sig men vi har dåligt utbud), peta i mig själv benzo och motivera han till att ridning är skoj genom att dra vilda galopper på ängarna, eller... Ja, jag vet inte...

Motivera mig att ta oss över den här puckeln . Han är en grymt mysig häst att sitta på och åka häst kravlöst på, men han har liksom inte köpt konceptet att ryttaren för i dansen...

Blir alltid så ledsen av att läsa om hästar (Dunnit) som stängt av och inte längre försöker kommunicera med människor.

 

[nullo-modo]

Nu vet jag inte om detta stämmer med belöningsbaserat men jag skulle skritta med kontakt i tyglar, ställd ifrån det som kan locka, renodla hjälperna på vägen till skogen så han är alert och lyssnar på dig, många halter och igångsättningar och tempoväxling i skritten, gärna lite bogen in ställd ifrån de lockande trädgårdarna på den sidan av vägen ni rider, om någon kan promenera med er får de gå och vara beredd att blocka och mana framåt. Beröm när hästen gör rätt men belöning i form av godis skulle jag inte ge förens ni når skogen isåfall, men jag ger inte godis eller betespaus när jag är uppsutten för jag vill inte att min häst associerar ridning med att äta utan då hoppar jag av och lossar nosgrimman och leder till några fina tuvor.

Det du beskriver har inget med belöningsbaserad träning att göra utan är samma gamla vanliga tänk inom ridningen.

Visst belöning efter ett tag är ett koncept vi förstår (pengar när jobbet är klart eller i slutet av månaden). Hästar förstår inte detta och vet inte att belöningen vid skogen är för hela vägen ditt, alternativt är att du får en häst som stressar till skogen för det är ju där belöningen kommer och inte på väg dit.

 

[skiesabove]

Nu vet jag inte om detta stämmer med belöningsbaserat men jag skulle skritta med kontakt i tyglar, ställd ifrån det som kan locka, renodla hjälperna på vägen till skogen så han är alert och lyssnar på dig, många halter och igångsättningar och tempoväxling i skritten, gärna lite bogen in ställd ifrån de lockande trädgårdarna på den sidan av vägen ni rider, om någon kan promenera med er får de gå och vara beredd att blocka och mana framåt. Beröm när hästen gör rätt men belöning i form av godis skulle jag inte ge förens ni når skogen isåfall, men jag ger inte godis eller betespaus när jag är uppsutten för jag vill inte att min häst associerar ridning med att äta utan då hoppar jag av och lossar nosgrimman och leder till några fina tuvor.

Nä, han är inte på den nivån . Jag har precis börjat få han att acceptera hjälpen "ge efter för sidoförande tygeltag". Han kan en del sits- och skänkelhjälper också, men utbildningsmässigt är han att betrakta som nyinriden.

Men det du beskriver är ungefär min plan, men med belöningsbaserad/R+ träning så kör man på "reward the try", sen renodlar man rörelsen, sen kan man bygga uthållighet i både själva rörelsen och längden till belöning. Halten kan jag jobba på att renodla, han kan den från röst och säte men kan inte använda särskilt mycket tygelhjälp på halten pga att "det slår slint" för han då. Han stänger av mentalt, låser nacken och skenar iväg i skritt. Och i det sinnestillståndet lär han sig ingenting, så jag vill hålla han under hans stresströskel.

Jag vet inte så mycket om vad han varit med om innan förra ägaren (som hade han på turridning ett tag och sen bara som sällskapshäst), men han var folkskygg och svårhanterad innan mig. Jag vet att han blev nerlagd med rep för att kunna sederas inför kastrering (har pratat med veterinären som var med) och att han har vita ärr på manken. Trots det så är han coolaste killen i det mesta, vi har åkt runt på lite clinics och så. Är jag lugn är han lugn. Han är enkel för mig att hantera i det mesta, en ganska försiktig och snäll kille, mjuk liksom, och han skulle aldrig bocka av mig, det finns liksom inte i hans karaktär.

Och för hans skull, för hans rehab, vill jag försöka komma över mina egna hangups och göra den här "inridningen" med så mycket frivillighet och autonomi som möjligt .

Jag har ställt mig i kö till en ridskola, för att jag ska bli en bättre ryttare, hålla uppe självförtroendet och kunna hålla tålamodet med min projektmustang. Var på en drop-inridning i lördags på ridskolan, det var ett nyttigt perspektiv . Trycka-på-knappar ridning var rätt avslappnade, rida färdigutbildad häst är en helt annan grej haha. Jag funderar på hur jag ska lösa det med tränare, hon jag använder ibland har jag verkligen inte råd med ofta, och det hade varit bra med regelbunden feedback. Kanske letar upp någon som kör videosamtal.

 

[Tora]

Min mustang är inkännande och inte en bufflig personlighet, så jag funderar på om "dyk in i grannens trädgård" handlar antingen om att han blir uttråkad eller känner att det blir jobbigt med för mycket krav (gå på vägen, gå rakt fram, gå i skritt). Det kan ju tyckas vara låga krav men just det där med att sätta kravet "du måste" är där han vanligtvis kan flippa ur. Och jag menar inte flippa ur som i bli aggressiv eller luftburen, men han stänger av, låser nacken, skenar i skritt. Dvs trädgårdsdyken skulle kunna vara en överslagshandling.

Om vi väl tog oss genom byn, över e4-viadukten, och in på skogsvägarna så skulle jag kunna ge han möjligheten att föreslå vars och hur snabbt vi ska gå. Men det är en sträcka på ca 2km där vi måste vara "ordentliga" och än så länge har jag inte lyckats knäcka nöten, antagligen mycket beroende på mig. Får fet ångest bara av att tänka på att rida längs vägen och hamna i en trädgård igen, medans någon kollar bakom ett fönster och jag brottas med en mustangponny och förstör deras fina blomrabatter .

Man kan inte leda honom till skogen? Eller är det ”lika illa”?

 

[Cavallo]

Det du beskriver har inget med belöningsbaserad träning att göra utan är samma gamla vanliga tänk inom ridningen.

Visst belöning efter ett tag är ett koncept vi förstår (pengar när jobbet är klart eller i slutet av månaden). Hästar förstår inte detta och vet inte att belöningen vid skogen är för hela vägen ditt, alternativt är att du får en häst som stressar till skogen för det är ju där belöningen kommer och inte på väg dit.

Ja jag visste som sagt inte om beröm utan godis alls räknades i belöningsbaserat men tack för svar att det inte gör det!

 

[Cavallo]

Nä, han är inte på den nivån . Jag har precis börjat få han att acceptera hjälpen "ge efter för sidoförande tygeltag". Han kan en del sits- och skänkelhjälper också, men utbildningsmässigt är han att betrakta som nyinriden.

Men det du beskriver är ungefär min plan, men med belöningsbaserad/R+ träning så kör man på "reward the try", sen renodlar man rörelsen, sen kan man bygga uthållighet i både själva rörelsen och längden till belöning. Halten kan jag jobba på att renodla, han kan den från röst och säte men kan inte använda särskilt mycket tygelhjälp på halten pga att "det slår slint" för han då. Han stänger av mentalt, låser nacken och skenar iväg i skritt. Och i det sinnestillståndet lär han sig ingenting, så jag vill hålla han under hans stresströskel.

Jag vet inte så mycket om vad han varit med om innan förra ägaren (som hade han på turridning ett tag och sen bara som sällskapshäst), men han var folkskygg och svårhanterad innan mig. Jag vet att han blev nerlagd med rep för att kunna sederas inför kastrering (har pratat med veterinären som var med) och att han har vita ärr på manken. Trots det så är han coolaste killen i det mesta, vi har åkt runt på lite clinics och så. Är jag lugn är han lugn. Han är enkel för mig att hantera i det mesta, en ganska försiktig och snäll kille, mjuk liksom, och han skulle aldrig bocka av mig, det finns liksom inte i hans karaktär.

Och för hans skull, för hans rehab, vill jag försöka komma över mina egna hangups och göra den här "inridningen" med så mycket frivillighet och autonomi som möjligt .

Jag har ställt mig i kö till en ridskola, för att jag ska bli en bättre ryttare, hålla uppe självförtroendet och kunna hålla tålamodet med min projektmustang. Var på en drop-inridning i lördags på ridskolan, det var ett nyttigt perspektiv . Trycka-på-knappar ridning var rätt avslappnade, rida färdigutbildad häst är en helt annan grej haha. Jag funderar på hur jag ska lösa det med tränare, hon jag använder ibland har jag verkligen inte råd med ofta, och det hade varit bra med regelbunden feedback. Kanske letar upp någon som kör videosamtal.

Finns det möjlighet att rida där stallet är tex en sandpaddock eller någorlunda yta där du kan träna att få bra svar på uppsuttna hjälper innan ni går genom samhället? Det låter jättebra att berömma minsta antydan till att göra rätt, så tränar jag och så lär de ut på min ridskola också speciellt vid ridning av unghästar och de hästar som är under utbildning. Börja smått, är tanken rätt blir det fullbordad övning så småningom. Tålamod! Kanske gå bara några meter och vända tills du har kontroll längre sträckor på den där vägen?

 

[nullo-modo]

Ja jag visste som sagt inte om beröm utan godis alls räknades i belöningsbaserat men tack för svar att det inte gör det!

Det ska finnas någon form av belöningen i belöningsbaserad träning. Till hästar och lika så hundar så finns det andra former av belöningar än något i matväg men matvägen är lättast hos båda hundar och hästar.
Eftergift, klappa på halsen eller muntligt är inte belöning i belöningsbaserad träning. Inte heller har tryck och eftergift något med belöningsbaserad träning att göra.

 

[Stereo]

Ja jag visste som sagt inte om beröm utan godis alls räknades i belöningsbaserat men tack för svar att det inte gör det!

Det ska finnas någon form av belöningen i belöningsbaserad träning. Till hästar och lika så hundar så finns det andra former av belöningar än något i matväg men matvägen är lättast hos båda hundar och hästar.
Eftergift, klappa på halsen eller muntligt är inte belöning i belöningsbaserad träning. Inte heller har tryck och eftergift något med belöningsbaserad träning att göra.

Det är väl mer att det måste räknas som en belöning från hästens sida? Om en häst älskar att bli smekt på halsen så kan en smek-klapp fungera som en belöning, men det är hästen som avgör det. Tänker att det kan vara svårt att strikt dela in saker i "detta räknas som en belöning" och "detta räknas inte som en belöning" för det kan vara olika mellan olika hästar.

Om hästen fortsätter att göra beteendet man är ute efter räknade hästen konsekvensen som något värdefullt som den ville ha, annars inte, typ. Går det att träna hästen utan tryck och med klappar så är en klapp tillräckligt med belöning för hästen, tänker jag (fast det låter extremt osannolikt, men vem vet).

 

[Mabuse]

Kände mig väldigt träffad av den här artikeln:

https://www.hippson.se/blogs/mariayttermyr/crossover.htm

Finns det fler "crossover"-folk här? Jag behöver någon att bolla tankar med, och det blir ju på filosofisk nivå ibland...

Att träna in olika saker från marken har jag upplevt som enkelt, även med de ganska komplicerade hästarna jag haft. Jag har alltid haft fokus på att det ska finnas artighet och starkt säkerhetstänk med, håller godisträningen separat från vardagshanteringen (om det inte är ett vardagshanteringsmoment som behöver befästas), jobbar i protected contact vid behov, etc. Det går så fort att lära dom enkla saker med positiv förstärkning och det gör livet lättare, men sen då? Jag vill ju rida, jag har många bra minnen från ridning. Min pålle är inte övertygad, han har många dåliga minnen från ridning (och även fysiska ärr) och hans bästa minnen är från när han var ledarponny på turridning en kort period, rätt ut på skogsväg, inget krångel från hans perspektiv. Vi bor inte så att vi har de möjligheterna nu, utan nu finns det massa regler. Man får inte hoppa rätt ut i grannens trädgård och äta deras tulpaner, det är helt enkelt inte ok, enligt mig som människa. Men det tycker herr mustang verkligen är ologiskt, och han tycker att jag är otäck om jag startar dragkamp, och godiset är mindre gott än grannens tulpaner.

Vad gör man i en sån situation liksom? Ska jag träna till det här "rent belöningsbaserat" så måste jag väl egentligen ha med mig något högvärdigt godis och mata på var femte meter eller något, och göra mig en sån ridtur runt byn flera ggr i veckan tills det sätter sig att det är roligare att lyssna på mig än att hoppa runt i trädgårdar?

Och då känner jag... Fan vad krångligt. Vad utmattande. Vad tråkigt. Kan vi inte bara skritta ut som "normalt folk" så vi kan ta oss till skogen och ha skoj? Väger mellan att köpa en till häst som gillar ridning och låta Mulle Mustang slippa ridning (saknar mitt gamla halvblod massor), försöka hitta någon clinic att åka till (bor i Norrbotten, han är lättlastad och lätt att ha med sig men vi har dåligt utbud), peta i mig själv benzo och motivera han till att ridning är skoj genom att dra vilda galopper på ängarna, eller... Ja, jag vet inte...

Motivera mig att ta oss över den här puckeln . Han är en grymt mysig häst att sitta på och åka häst kravlöst på, men han har liksom inte köpt konceptet att ryttaren för i dansen...

Jag tänker att om man verkligen vill vara renodlat 100% belöningsbaserad, dvs aldrig säga nej och ge en negativ konsekvens för någon handling, så får man kanske också acceptera de begränsningar som valet innebär? T ex att det inte går att rida eller promenera ute under växtperioden med en del hästar. Antingen då om man håller sig på ridbanan sommartid, eller bara rider/promenerar under vinterhalvåret.

Gillar man metoden, och man själv och hästen trivs med det, så kan det ju vara värt det ändå, tänker jag. Även om man kanske får acceptera att en del saker inte går att göra då.

 

[skiesabove]

Jag tänker att om man verkligen vill vara renodlat 100% belöningsbaserad, dvs aldrig säga nej och ge en negativ konsekvens för någon handling, så får man kanske också acceptera de begränsningar som valet innebär? T ex att det inte går att rida eller promenera ute under växtperioden med en del hästar. Antingen då om man håller sig på ridbanan sommartid, eller bara rider/promenerar under vinterhalvåret.

Gillar man metoden, och man själv och hästen trivs med det, så kan det ju vara värt det ändå, tänker jag. Även om man kanske får acceptera att en del saker inte går att göra då.

Nä han hoppar ut vintertid också, hade han bara velat ha gräs finns det en bra metoder för att träna "nu får du äta". Gräsutmaningen är ett av träningskoncepten för det.

Vårt problem är att han gör en plötslig 90-graders sväng och traskar ut i spenaten (enligt honom) men i mina människoögon är det något annans fina villaträdgård och där får man inte gå.

 

[skiesabove]

Det är väl mer att det måste räknas som en belöning från hästens sida? Om en häst älskar att bli smekt på halsen så kan en smek-klapp fungera som en belöning, men det är hästen som avgör det. Tänker att det kan vara svårt att strikt dela in saker i "detta räknas som en belöning" och "detta räknas inte som en belöning" för det kan vara olika mellan olika hästar.

Om hästen fortsätter att göra beteendet man är ute efter räknade hästen konsekvensen som något värdefullt som den ville ha, annars inte, typ. Går det att träna hästen utan tryck och med klappar så är en klapp tillräckligt med belöning för hästen, tänker jag (fast det låter extremt osannolikt, men vem vet).

Jodå, det finns en hel del som tränar med klapp/smek som belöning i ridningen. Det beror som du säger på hästen, om det är en nog stark förstärkning .

För de flesta hästar är dock kli/klapp/smek inte nog hög lön. Och så finns en skala av matbelöningar, hö brukar ha lägsta värdet, sen lusernhack, lusernpellets, sen kommer gottegott som morötter och äpplen.

 

[skiesabove]

Finns det möjlighet att rida där stallet är tex en sandpaddock eller någorlunda yta där du kan träna att få bra svar på uppsuttna hjälper innan ni går genom samhället? Det låter jättebra att berömma minsta antydan till att göra rätt, så tränar jag och så lär de ut på min ridskola också speciellt vid ridning av unghästar och de hästar som är under utbildning. Börja smått, är tanken rätt blir det fullbordad övning så småningom. Tålamod! Kanske gå bara några meter och vända tills du har kontroll längre sträckor på den där vägen?

Ja, jag har en gräspaddock och kan ta oss med släpet till både ridbanor och ridhus. Inga problem att åka till nya ställen.

Tack för stödet . Det känns som att jag börjar få ihop en plan nu, som känns pedagogisk-logisk.

Och så får jag fortsätta jobba på tålamodet mitt hahaha.

Jag måste verkligen tänka unghäst, inridning, tålamod, tydlig läroplan, inte gå fram för fort.

 

[Mabuse]

Nä han hoppar ut vintertid också, hade han bara velat ha gräs finns det en bra metoder för att träna "nu får du äta". Gräsutmaningen är ett av träningskoncepten för det.

Vårt problem är att han gör en plötslig 90-graders sväng och traskar ut i spenaten (enligt honom) men i mina människoögon är det något annans fina villaträdgård och där får man inte gå.

Ja, är han matmotiverad i första hand så är det ju bättre att kliva iväg och förse sig själv än att få godisar eller annan belöning av dig.

I vanliga fall hade man ju helt enkelt sagt åt honom att när man arbetar (dvs är med sin människa) så får man inte kliva iväg och äta hursomhelst, men då behöver du säga nej och använda negativ förstärkning. Var sak har sin tid, så att säga. Äta har sin tid, och jobba har sin tid.

Men nu är väl principen mer ”Gör det som du tycker ger den bästa belöningen just nu”. Och där är nog grannens läckra trädgård svårslaget som belöning.

 

[skiesabove]

Man kan inte leda honom till skogen? Eller är det ”lika illa”?

Jodå, det tar ungefär en halvtimme att gå till skogen (över e4 och en liten å-bro) men jag behöver ju ändå träna så att koncepten och hjälperna sitter, så att vi kan rida genom byn. Vi går till skogen på promenader ibland.

Jag känner mig inte trygg heller att sitta upp på honom så långt hemifrån innan hjälperna sitter, för om något händer och han springer hem så är det många farliga moment som kan hända på vägen. Typ långtradare.

Känns bättre att jobba med problemet, så att vi är trygga och i bra kommunikation när vi kommer oss till belöningen, skogen .