Jag vet inte vad ni tycker, men min uppfattning är ändå att vi är ganska förskonade ändå när det gäller Cardigan-aveln hittills, som väl är den jag har koll på.
Vi har ju några uppfödare som är "lite speciella" (
), men det är ju ingen som medvetet avlar fram hundar med defekter eller ofördelaktig konstruktion.
Det finns ju uppfödare som inte har så bra koll och råkar föda upp en kull med t ex flaxiga armbågar, men inte till den grad att det påverkar hundens liv.
Däremot har vi mentaliteten, och den tror jag vi måste vara rädda om. Träffade en tjej för ett par år sedan som köpt en Cardigan att utbilda till vårdhund. Hon hade labbar som hon jobbade med, men en Cardigan vore ju smidig att ta med sig och de hon träffat hade passande mentalitet. På den tiden fick man vänta ett tag på en valpkull, och den här tjejen fick tag i en väldigt socialt osäker valp från en uppfödare som valt att avla på en tik som skyggat för domare på utställning.
Hon älskade sin hund, men vårdhund blev den inte.
Däremot är måste jag ju säga att jag inte träffat några hundar som varit så förutom den hunden och dess mamma, men det är ändå två för många. Det förekommer ju variationer i rasen med försiktigare och tuffare individer, men de brukar ju vara stabila nog att kunna leva ett normalt hundliv. Jag hoppas på att fler uppfödare börjar uppskatta BPH, så att valpköparna åtminstone får en chans att ha en aning om vad de köper. Och så att vi helt plötsligt inte står där och har mentalitetsproblem inom rasen.