S
Sóley
Med risk för att bli utbuad måste jag fråga om jag är helt ensam om att misslyckas med att vara trygg och lugn ledare för nya hästar..? I stallet är jag helt cool, men när vi går ut och jag märker att hästarna, som är nya i stallet, spänner sig och blir tittiga, spänner jag mig också och gör mig liksom beredd på det värsta - som att de sliter sig, springer ner mig så att mina barn får se sin mamma med knäckta ben och armar som spretar åt alla håll, osv.
Visst måste det väl finnas fler som blir en smula hispiga när de ska lära känna en ny häst och ännu inte riktigt vet hur den fungerar? Eller är det bara jag i hela vida världen som är född med nerver som av någon anledning har en förmåga att hamna på utsidan?
Jag lugnar mig i samma takt som pållarna, så det här är övergående, men jag har rätt dåligt samvete för att jag inte är så lugn och självsäker som jag önskar att jag vore.
Lite peppning, anyone?
Visst måste det väl finnas fler som blir en smula hispiga när de ska lära känna en ny häst och ännu inte riktigt vet hur den fungerar? Eller är det bara jag i hela vida världen som är född med nerver som av någon anledning har en förmåga att hamna på utsidan?
Jag lugnar mig i samma takt som pållarna, så det här är övergående, men jag har rätt dåligt samvete för att jag inte är så lugn och självsäker som jag önskar att jag vore.
Lite peppning, anyone?