Cancer - operera eller ej?

[domesticus]

Knölen på min tiks armbåge är med största sannolikhet malign. Hon fick för 2-3 år sedan en knöl på armbågen. Veterinären bedömde att det var en inflammerad bursa/ledkapsel och det togs även prov på den vilket visade att den då innehöll ledvätska. Den har sedan kontrollerats regelbundet och man har hela tiden sagt att man helst inte vill göra något åt den så länge hunden inte besväras av den. Detta då den ju är i direkt anslutning till leden, vilket innebär en stor risk för infektioner = komplikationer.

På senaste tid har den vuxit och är nu i storlek av ett ägg. Det för ett par månader sedan kom det även en liten rosa plupp på den, som en liten mjuk blåsa. Veterinär tittade återigen på den, men sa samma sak; Så länge den inte besvärar henne så gör vi helst inget. Bara några dagar efter detta började den blöda och vi åkte då tillbaka, varvid de bestämde sig för att försöka tömma den. Inget gick dock (knappt) att få ut ur den och prover skickades iväg. Idag kom svaret: Med största sannolikhet en malign tumör.

Så, nu har jag alltså två val: 1. Låta den vara utan åtgärd. 2. Operera bort den. Hunden i fråga är en tioårig blandrastik. Hon är såklart mattes prinsessa, men har en del problem i form av rädslor samt aggressivitet gentemot andra hundar. Detta har blivit mycket värre de senaste två åren. Om detta beror på att hon tyvärr får lite mindre stimulans nuförtiden, eller om det beror på knölen, vet jag ej. Om jag väljer alternativ nr 1; hur långt är det ok att gå? Hon är ju redan besvärad av den, då blåsan numera är ett sår som hon har svårt att låta bli. I övrigt är hon pigg. Hur stor får den bli? Veterinären uttryckte "om hon börjar halta", men hur stor får den bli utan att hon haltar? Den sitter ju liksom utanpå och påverkar henne inte när hon rör sig. Hur mycket besvär är acceptabla besvär? Alternativ nr 2, dvs att ta bort den, innebär risk för komplikationer då det är ett svårt ställe med lite skinn att få ihop över leden (man måste ta bort allt, inkl skinn). Konvalescensen är lång och riskerna för att det spricker upp och är svårläkt, är stora. Hon är ju dessutom tio år och ingen ungdom längre...

Min finafina voffa. Är tacksam för erfarenheter, tankar och input.

 

[Migo]

Har hunden hälsan i övrigt och stor chans att bli återställd hade jag opererat. En hund som dras med andra problem och ändå är nära livets slutskede hade jag nog avlivat innan den visar tecken på något nämnbart obehag.

 

[domesticus]

@Migo
Fysiskt har hon definitivt hälsan. Få tror på att hon är tio år! Vad gäller psyket så är hon åskrädd, skotträdd, rädd för borrljud (eller numera; alla ljud som kan härröras till renoverande, dvs även små bankningar i väggar etc) samt är hundaggressiv mot tikar och kastrerade hanar. Hundmöten är i nuläget även smått katastrofala, men vad gäller det är det såklart bara att ta tag i träningen igen. Det jag tänker angående detta är dock om den ökade stressen kan ha med cancern att göra? Eller om det är så "enkelt", att det "bara" beror på lite för lite stimulans pga graviditet och småbarn?

Jag tänker nog iaf ringa specialisten och rådfråga, för att ha lite mer fakta inför beslutet. De borde ju kunna säga mer om läkning, konvalescens osv.

 

[Red_Chili]

Håller helt med Migo. Att ringa specialisten och rådfråga är en jättebra idé

 

[domesticus]

Det blir operation. Hon besväras ju redan av bullen och jag kan således inte dra någon gräns där det blir "för mycket". Jag skulle heller inte kunna slappna av i vardagen, utan hela tiden tänka på det/den... Det är ju dessutom då att avliva som är alternativet. Huvva. Vi försöker ta bort den och om det skulle vara så att läkningen inte fungerar, så vet vi iaf att vi har gjort det vi kan. Det kan ju bli bra så att vi får flera år till tillsammans!