Sv: Britter i fin utegård
Jag tycker dom är lagom. I allt.
dom är lagom lugna (inga soffpotatisar), lagom busiga (inte högt och lågt jämt, mest race på golven), lagom på (ska inte ha uppmärksamhet konstant), lagom gosiga (oftast bredvidkatter, ligger inte ofta i knät, men gärna bredvid en på soffan t.ex) och lagom pratiga. Sen finns det ju vissa som inte alls stämmer förstås
Britterna är som sagt oftast inga knäkatter, men Yoga ligger gärna bredvid och lite emot mig när hon myser. Ibland vill hon bara ligga där utan att bli klappad, ibland vill hon bli klappad, men då säger hon till.
Dom är ganska markbundna och endel har lite svårt att hoppa upp på höga saker, men det kan bero på hur stora dom är. Mina kommer inte upp på bänken t.ex, och ska dom komma upp i fönstret behöver dom nått att mellanlanda på. Många är inte intresserade av höga höjder, men det verkar vara lite olika.
Jag tycker mig också se tendenser till att dom är enmanskatter, dvs tyr sig mest till en person i familjen. Men det innebär inte att dom andra inte får ta i dom, utan mest att den söker sig mer till sin favorit. Dom är oftast sociala, men vill lära känna folk först, så det är inte alltid dom springer fram och tar emot främlingar med stora kramen direkt.
Pratar dom gör dom det ofta med en behaglig röst, men jag har haft en som pratade så öronen vissnade
Enda nackdelen jag ser är att dom fäller konstant, man får inte vara rädd för katthår om man ska ha en britt. Så när man är sådär lagom less på katthåren överallt så ska man ta upp sin stora, mjuka nallebjörn och ge den en kram, då försvinner all irritation och man bara älskar dom
Edit. Jag tror att birma och britter skulle funka bra ihop.