Equilina
Trådstartare
Har fått problem med min ena donna...
För ca ett år sedan, i samband med att hon sattes igång efter sin mammaledighet, började hon få väldigt bråttom hem efter ridturer, både på banan och vid uteritt.
Banan ligger ca 500 m från stallet, hon kan vara hur lydig, lugn och fin som helst på banan, men så fort vi kommer ner på grusvägen blir hon som förbytt; taktar, går i sidled, slår sig fri m.m. Låter jag henne bara gå så händer inget, mer än att hon sätter världsrekord i skritt och ev taktar lite. Problemen kommer om jag håller in (vill gå i normal takt) eller ska stanna... Hon blir hyperstressad! Trampar, trampar, trampar. Backar, går i sidled, kastar med huvudet. När hon börjar backa/gå åt sidan går det inte att rida framåt eller "trycka tillbaka" henne heller, hon tänker bara bakåt. Hon reagerar som att jag sitter med ett skarpt bett och bara rådrar, även om jag sitter med helt lösa tyglar och uteslutande rider på 2- och 3-delade tränsbett och nova-bett. Får jag henne väl att stå stilla så kastar hon sig iväg, nästan hoppar framåt, när vi sen ska börja gå igen.
Detta har eskalerat och efter ett tag började hon småresa sig också. Jag, som är en envis jäkel, ska ju ha henne till att stå still och sedan skritta lugnt hemåt. Vi skrittar 10 m, stannar, bråkar om hur svårt det är att ha alla fyra ben i marken samtidigt, går 10 m till, börjar om. Detta gör att det kan ta 30-45 min att ta sig bara de 500 m hem från banan, hur lång tid en uteritt tar vill jag inte tänka på...
Vissa dagar är värre än andra, och en dag för ca en månad sedan fick hon nog... Hon bråkade som vanligt, och jag var trött på att hon var mer i luften än på marken. Till saken hör också att om jag vänder henne, så att hon står med rumpan hemåt, kan hon stå hur fint som helst. Jag tyckte det var slut på tramset och gav mig f-n på att hon skulle kunna stå iaf en halv minut fast vi var nästan hemma. Efter 100 "förhållningar" slutade hon iaf att gå framåt, men stod och trampade på stället oavbrutet (fick stundvis in klockrena piaffer men jag hade svårt att uppskatta det just då...). Jag satt bara lugnt och höll i henne, länge... Sen out of the blue reser hon sig rakt upp, tappar balansen och vacklar baklänges och snart ligger vi på rygg i diket båda två Denna häst kan mycket väl bockat av glädje, men hon är inte en häst som reser sig!
Hon blev nog lika rädd/chockad/överraskad som jag, vi slog oss men inte tillräckligt för att jag inte skulle hoppa upp och hinna stanna en gång till på de 100 m vi hade kvar till gårdsplanen. Hon börjar dumma sig nästan direkt, jag vänder henne så hon ska stå still men det hjälper inte riktigt. Hoppar av och går sista biten för jag blev uppriktigt rädd att hon skulle göra om det, och sista biten kantas av stengärden och grannens taggtrådsstaket.
Hon har inte rest sig igen mer än lite grann sedan dess, men beteendet finns kvar. Jag hoppades att det skulle bli bättre när vi flyttade (i helgen) men i måndags när jag tog första ute-turen på nya stället var det samma sak igen Dock fick jag henne lite lugnare genom att jobba (jobba!!) ner henne i en låg form och rida skolor över vägen. Provade aldrig att stanna dock.
Någon som har tips att komma med? Jag vill inte avsluta de annars härliga uteritterna med att bråka.
Jag är ingen nybörjare, har haft denna häst i 8 år och själv ridit in/utbildat henne upp till nat hopp, msv dressyr och precis börjat med ft. Ridit in och utbildat massor av hästar (har varit unghästutbildare på heltid), jobbat hos landslagsryttare m.m.
/Charm
För ca ett år sedan, i samband med att hon sattes igång efter sin mammaledighet, började hon få väldigt bråttom hem efter ridturer, både på banan och vid uteritt.
Banan ligger ca 500 m från stallet, hon kan vara hur lydig, lugn och fin som helst på banan, men så fort vi kommer ner på grusvägen blir hon som förbytt; taktar, går i sidled, slår sig fri m.m. Låter jag henne bara gå så händer inget, mer än att hon sätter världsrekord i skritt och ev taktar lite. Problemen kommer om jag håller in (vill gå i normal takt) eller ska stanna... Hon blir hyperstressad! Trampar, trampar, trampar. Backar, går i sidled, kastar med huvudet. När hon börjar backa/gå åt sidan går det inte att rida framåt eller "trycka tillbaka" henne heller, hon tänker bara bakåt. Hon reagerar som att jag sitter med ett skarpt bett och bara rådrar, även om jag sitter med helt lösa tyglar och uteslutande rider på 2- och 3-delade tränsbett och nova-bett. Får jag henne väl att stå stilla så kastar hon sig iväg, nästan hoppar framåt, när vi sen ska börja gå igen.
Detta har eskalerat och efter ett tag började hon småresa sig också. Jag, som är en envis jäkel, ska ju ha henne till att stå still och sedan skritta lugnt hemåt. Vi skrittar 10 m, stannar, bråkar om hur svårt det är att ha alla fyra ben i marken samtidigt, går 10 m till, börjar om. Detta gör att det kan ta 30-45 min att ta sig bara de 500 m hem från banan, hur lång tid en uteritt tar vill jag inte tänka på...
Vissa dagar är värre än andra, och en dag för ca en månad sedan fick hon nog... Hon bråkade som vanligt, och jag var trött på att hon var mer i luften än på marken. Till saken hör också att om jag vänder henne, så att hon står med rumpan hemåt, kan hon stå hur fint som helst. Jag tyckte det var slut på tramset och gav mig f-n på att hon skulle kunna stå iaf en halv minut fast vi var nästan hemma. Efter 100 "förhållningar" slutade hon iaf att gå framåt, men stod och trampade på stället oavbrutet (fick stundvis in klockrena piaffer men jag hade svårt att uppskatta det just då...). Jag satt bara lugnt och höll i henne, länge... Sen out of the blue reser hon sig rakt upp, tappar balansen och vacklar baklänges och snart ligger vi på rygg i diket båda två Denna häst kan mycket väl bockat av glädje, men hon är inte en häst som reser sig!
Hon blev nog lika rädd/chockad/överraskad som jag, vi slog oss men inte tillräckligt för att jag inte skulle hoppa upp och hinna stanna en gång till på de 100 m vi hade kvar till gårdsplanen. Hon börjar dumma sig nästan direkt, jag vänder henne så hon ska stå still men det hjälper inte riktigt. Hoppar av och går sista biten för jag blev uppriktigt rädd att hon skulle göra om det, och sista biten kantas av stengärden och grannens taggtrådsstaket.
Hon har inte rest sig igen mer än lite grann sedan dess, men beteendet finns kvar. Jag hoppades att det skulle bli bättre när vi flyttade (i helgen) men i måndags när jag tog första ute-turen på nya stället var det samma sak igen Dock fick jag henne lite lugnare genom att jobba (jobba!!) ner henne i en låg form och rida skolor över vägen. Provade aldrig att stanna dock.
Någon som har tips att komma med? Jag vill inte avsluta de annars härliga uteritterna med att bråka.
Jag är ingen nybörjare, har haft denna häst i 8 år och själv ridit in/utbildat henne upp till nat hopp, msv dressyr och precis börjat med ft. Ridit in och utbildat massor av hästar (har varit unghästutbildare på heltid), jobbat hos landslagsryttare m.m.
/Charm