Sådär, nu ska vi se.
Jag gjorde det 2011 eller 2012. Jag har ända sen första menstruationen haft väldigt långdragna menstruationer med extrema smärtor och blött kopiöst. Blött igenom det mesta. Och smärtor som krävt morfin, dvs handikappad 7 dagar i månaden. Inte hållbart.
I många år löste jag det med först hormonspiral och sen med p-stav, med biverkning att blödningarna upphörde. (Funkade med minipiller med men jag är hopplös på att komma ihåg att ta tabletter varje dag, än mindre samma tid varje dag).
Så fick jag en sinustrombos, en blodpropp i en ven men i hjärnan. Som efter utredningar etc ansågs vara en biverkning av p-staven. Det var total tvärnit för hormonella preventivmedel alls, neurologerna talade med skärpa om att jag INTE fick använda det. Jag konstaterade att då vill jag ha en hystorektomi. Gyn tyckte att nej nej, det tänkte de inte. Jag förklarade att jag inte tänkte gå tillbaka till att vara handikappad 7 dagar per månad. Gyn tyckte att det nog inte var så farligt ha staven kvar. Jag hade det. Neurologerna fick frispel, inklusive skällde ut gyn. Gyn konstaterade att du måste ta ut staven. Jag vägrade om jag inte fick en hystorektomi. De ansåg att man dels inte gör det "bara sådär" och dels att jag var barnlös i fertil ålder och säkert skulle ändra mig och vilja ha barn sen.
Där låstes positionerna. Tillslut tyckte en gynläkare "men du kan DÖ av staven?". När jag tyckte "ja, jag tar hellre den risken än får tillbaka mensen. Det är inget liv att ha det som det blir!". Jag skickades till gynöverläkaren, som jag antar var tänkt att tala förstånd med mig.
Det var en underbar kvinna. Det första hon sa var "Men lilla vän, har de aldrig utrett dig? Har ingen kollat dig för endometrios? Vad har de gjort egentligen innan?" och sen konstaterade att jag INTE skulle behöva få tillbaka mensen "okontrollerad". Jag höll på att börja grina. Sen tyckte hon "Men varför vill du inte ha en ballongbränning, thermachoice?"
Jag "En vadåförnåt, det har ingen sagt nåt om?"
Så hon berättade, och sa att hon kan inte lova den hjälper men tyckte det var värt att prova om jag ville, och att om den inte fungerade lovade hon att jag skulle få en hystorektomi. Då började jag grina...
Så, jag gjorde bränningen. Det var lite "ståhej" kring det för jag var den yngsta i mitt landsting som gjort det, normalt gör de den tydligen främst på kvinnor närmare förväntad menopaus eftersom man inte räknar med att effekten sas är livslång.
Själva op var pice of cake. Jag sövdes och sen vaknade jag ungefär. De berättade efteråt att allt gått bra men att jag reagerat en gång så då hade de ökat narkosen. Efteråt så jag mådde prima. Nu klarar jag narkos bra rent generellt. Men jag mådde bra, käkade mackor, drack saft, kissade och fick sen gå hem. Själv. Normalt måste man hämtas, får inte ta sig hem själv men jag var såpass pigg som en spigg så jag fick åka tåg hem själv. Hade fått smärtstillande innan op, erbjöds mer efter op men ansåg inte jag behövde. Fick några tabletter av nåt rejält starkt (i klass med morfin) med mig hem. Behövde inte ta, det molade pyttelite på kvällen så tog en alvedon. Dagen efter ringde de och kollade hur man mådde, jag mådde prima och hade inte ont och de var alldeles fascinerade av det.
Jag hade som avslag/vattenblodiga flytningar i kanske en vecka, och de luktade inte eg illa men inte heller mumma. Och det var det. Mens har jag haft hela tiden, men den var närmast efter op totalt tre dagar, och knappt något blod. Det räckte med trosskydd. Som mensskydd. Fatta vilket himmelrike! Ingen mensvärk, kunde mola aningens som räckte med en alvedon.
Efter ungefär fyra år så började menstruationerna öka, och förra året kom tyvärr mensvärken tillbaka. Den rejäla som blir rent handikappande - MEN den går att hantera med alvedon + ipren + paraflex. Och den är bara EN dag. Även blödningarna har som sagt ökat, och idag räcker det inte med nåt trosskydd. Men det är fortfarande lite, jag kan t ex sova med en normal (inte plus eller nåt) binda och det är inte ens i närheten av nån risk att det ska gå igenom. Nån jävligt stressig natt på jobbet hann jag aldrig byta på 12 h. Inga problem med läckage, ingen risk heller.
Det som är lite drygt är att det inte fungerat med tampong, jag blöder för lite. Lyxproblem jämfört med innan jag vet, men jag får lätt typ "kontakteksem" av bindor så lite knepigt. (Nej det funkar inte med menskopp för mig så ingen ide tipsa om det =))
Mensen är numera fyra dagar förresten.
Så, effekten avtar helt klart, vilket var vad alla förväntade sig. Men den är inte "borta" utan det är fortfarande effekt och det är en ENORM skillnad mot hur det var innan. Jag är lite "tjurig" att mensvärken är tillbaka, efter att ha sluppit den i så många många år. Men jag kan leva med det.
Jag steriliserade mig året efter - eftersom man troligen inte kan bli gravid efter bränning men absolut inte FÅR bli det, åtminstone är det vad det säger här. Helt enkelt för det är för stor risk både för mamma och barn att det går åt skogen. Jag vet många landsting gör båda ingreppen samtidigt, eftersom man inte får bli gravid efter bränning. Hade önskat mitt landsting gjorde det med. (Dock var sterilisera sig en betydligt mindre angenäm upplevelse
)
Så - jag kan inte mer än rekommendera det å det varmaste OM man är färdig med eller inte vill ha några barn. Och jag hoppas att effekten från min kan sitta i såpass att det är hanterbart fram till menopaus i alla fall, även om det kanske är en fåfäng förhoppning. tyvärr så kan man ju inte göra om det och bränna igen.
