Blivit rädd - hur kommer jag tillbaka?

[lamalinche]

Jag har inte ridit på tre månader efter en avramling som gick illa och jag fick ligga på sjukhus med hjärnskakning och bruten handled. Jag försökte igen förra veckan, jag hade bokat en turridning för nybörjare för att bara få sitta på en häst igen under lugna former.

Jag tappade kontrollen över min kropp! Så fort jag satte foten i stigbygeln så blev jag helt blek i ansiktet, kallsvettig och darrig och det kändes som att jag skulle svimma. Jag berättade för turledaren vad som hade hänt och att detta inte var likt mig. Hon lyckades slutligen övertala mig till att lägga benet över ryggen och bara sitta där, stillastående.

Jag fick panik Blundade och klamrade mig fast i manen. Så fort hästen bara rörde på sig ilade det till i magen.

Vi började skritta iväg och hästen var väldigt irriterad över bromsarna, så hon småbockade och hade väldigt bråttom. Jag började storgråta och sa att jag ville vända. Det hela slutade med att hela gruppen fick skritta och ta en liten, liten galopp. Jag höll på att dö av skam och ursäktade mig hela tiden

Jag har aldrig varit med om något liknande förut. Efter avramlingar har jag alltid suttit upp igen som man ska göra. Nu har jag helt tappat sugen att rida efter förra veckans fiasko, känns om att jag aldrig kommer våga igen.

Snälla, säg att jag inte är den enda

 

[Praefatio]

Sv: Blivit rädd - hur kommer jag tillbaka?

Sök upp en instruktör som har erfarenhet av rädsla och ångest i samband med ridning. Kan tyvärr inte rekommendera någon i Stockholm, jag bor inte där så jag har ingen aning om vilka som finns, har bara koll här i Göteborg.

En sådan instruktör kan ha privatlektioner med dig, där ni fokuserar på att övervinna rädslan snarare än att lära sig rida. Man får ta det extremt lugnt, turledaren gjorde helt rätt i att få dig att bara sitta på hästen men skull kanske inte ha tagit med dig på turen utan låtit dig sitta av igen. En duktig instruktör låter dig komma tillbaka långsamt: ni kanske longerar eller rent av går med ledare första gångerna.

Din rädsla sitter i huvudet och är egentligen "bara" hjärnspöken, men rejält otäcka sådana. De kan bara övervinnas med tid och en trygg person som kan vägleda dig. Läs gärna på om panikångest, det låter som att du fick en attack när du satt upp. Det är ingenting farligt (!!!) och ingenting som kommer följa dig genom livet, men du kanske kommer att få handskas med den i början.

 

[Zaga]

Sv: Blivit rädd - hur kommer jag tillbaka?

Boka in en "privatlektion" någonstans där du får möjlighet att komma tillbaka i din egen takt, det kanske räcker med att bara sitta på hästen och skritta runt på banan första gången?

 

[lamalinche]

Sv: Blivit rädd - hur kommer jag tillbaka?

Det låter som något som skulle kunna funka för mig, men det känns samtidigt lite pinsamt... Svårt att förklara. Jag skulle bli helt nöjd av att bara sitta upp skritta och med ledare, men en del i ångesten ligger också i att jag jämför hur jag vanligtvis är, som är "rutinerad" eller vad man ska säga. Jag skäms liksom. Jag vet att det är jättelöjligt, man måste ju börja någonstans. Men skammen i sig gör att jag tvekar. Fan vad snurrigt.

 

[Lillgrådis]

Sv: Blivit rädd - hur kommer jag tillbaka?

Självklart är du inte ensam om detta fenomen efter en såpass allvarlig olycka. Jag tycker du ska börja med att känna dig nöjd och stolt med att du faktiskt fullföljde den senaste ridturen, strunta i att det gick långsamt! Jämfört med din första reaktion att inte ens vilja sitta upp, så var det ett gott framsteg att du red hela rundan. Och ju fler sådana upplevelser du samlar (helst utan att hästen småbockar kanske), desto längre bak i minnesbanken kommer olyckan och de riktigt dåliga minnena av den.

Jag har själv ingen erfarenhet av gruppen, men vet att det finns en stor sammanslutning av hästmänniskor i just din situation som har en maillista kallad "Rädda ryttares ring". Googla på den så ska du få se att du är långt ifrån ensam. Kanske kan det hjälpa att prata med andra i liknande situationer där och att man peppar varandras framsteg även om de kan tyckas små för en själv. Lycka till!

 

[Lillgrådis]

Sv: Blivit rädd - hur kommer jag tillbaka?

Jag är för övrigt helt säker på att bland de rädda ryttarna finns också en stor del som har många många års riderfarenhet bakom sig, men som just råkat ut för något som framkallat rädslan. Och det i sig kan nog vara nyttigt när man själv känner att "nej men jag borde kunna/våga mycket mycket mer, så länge som jag har ridit".

 

[Mist]

Sv: Blivit rädd - hur kommer jag tillbaka?

Säger som de andra, boka privatlektion där man har möjlighet att ta allt i din takt, var noga med att förklara vad som hänt och be om att få en häst som är speciellt bra för rädda ryttare (de finns, jag har en sån här hemma, guld värd).
Jag har en elev som är i en liknande situation som din. Hon är bra på att rida, har en egen häst som rädslan sätter stopp för att hon rider men hon har en duktig ryttare på den så det är ett långtidsprojekt att hon ska rida sin egen häst så småningom (det var inte den hon ramlade av).

För henne är det läskigast den första kvarten, då får hon "sköta sig lite själv", skritta runt eller bara stå still, de brukar vara två på lektionerna så då vänder jag mig främst till den andra eleven men finns där som stöd om det behövs efter ett tag brukar det lossna och hon vågar rida på lite mer, då brukar jag börja komma med tips för att förbättra gångarterna osv.

Jag tror du måste vara beredd på att det kommer att ta tid att bli av med rädslan och att det kommer krävas lite jobb, dvs att du faktiskt sitter upp fast det känns obehagligt.
Lugn häst och en bra, lagom peppande instruktör i en bra stressfri omgivning är viktigt.

Lycka till!

 

[kryddelydd]

Sv: Blivit rädd - hur kommer jag tillbaka?

Du är inte den enda.

Det bästa sättet att hitta tillbaka är att få rida en bombsäker häst.

Jag har en kompis som varit med om liknande. Red en häst som blev stökig, hon ramlade av och blev ganska illa trampad av hästen. Var därefter förstås rädd.
Jag lurade med henne hem till mig och satte henne på min snälla fjording. En väldigt vänlig liten kille som förutom sitt lugn och sin godmodiga blick har fördelen att vara just liten.
Kompisen kom upp och vi red iväg längs vägen. Kompisen upptäckte att lille fjordingen inte brydde sig om något, utan bara traskade på. Dessutom gick han snällt rakt fram utan att vingla i sidled.
När vi sprang, upptäckte hon också att lille fjordingen inte brydde sig om när min ridhäst sprang förbi, men snällt ökade tempot när hon bad om det.

Det var först när vi kommit hem efter en mycket trevlig tur som jag berättade för henne att vi ridit var sin fyraåring, varav den jag red hade ridits sporadiskt i ca en månads tid.

Kompisen sätter sig numera på vilken som helst av mina hästar eftersom hon vet att jag inte sätter upp henne på någon orolig eller osäker häst. Vi har senare varit ute i sällskap, hon på en treårig frieser och jag på en treårig fjording. Mitt ute i trafik. Kompisen - och hästarna - helt orädd.

Så, hitta en bombsäker häst av behändig storlek. Gärna en som inte har för mycket energi och som inte accelererar så hastigt.

 

[smedsussie]

Sv: Blivit rädd - hur kommer jag tillbaka?

Det låter som något som skulle kunna funka för mig, men det känns samtidigt lite pinsamt... Svårt att förklara. Jag skulle bli helt nöjd av att bara sitta upp skritta och med ledare, men en del i ångesten ligger också i att jag jämför hur jag vanligtvis är, som är "rutinerad" eller vad man ska säga. Jag skäms liksom. Jag vet att det är jättelöjligt, man måste ju börja någonstans. Men skammen i sig gör att jag tvekar. Fan vad snurrigt.

Jag har råkat ut för något liknande, men blev inte så skadad som du blev.
Men tyvärr så fick självkänslan en rejäl knäck.

Jag var ganska rutinerad ryttare när jag åkte av, red i stort sett alla hästar i det stallet som jag höll till. Även de nya och oprövade.

Efter avramlingen, så blev jag osäker och kände att jag inte hade koll på något. Men med en förstående stallägare och hjälp av stalltjejerna, så började vi om från början. I skritt på stallets lugnaste häst (ett snäpp lugnare och hästen hade varit död) och med ledare så byggdes mitt självförtroende upp igen.

Håller tummarna att du snart är tillbaka i sadeln igen!