E
Ewe J
Allt började igentligen för några år sen men för att göra en lång histora kort.. Hade en D-ponny som jag motslutet blev lite rädd för att hoppa.. Ridläraren jag hade sa aldrig när man jorde fel utan sa helatiden att man jorde rätt.. Så till slut började jag "åka" häst i stälet för att rida fram henne, så hon började stana på hinder o jag blev rädd.. Efter någon månad så började jag hoppa i gen fast fortfarande rädd. Men vågar inte alls lika mycke som för.. Något år senare så skulle jag rida mammas varmblod.. Hon har alltid jort dumheter när jag ridit. Men så en dag när jag red henne så snublade hon, jag flög fram o slog i näsan i halsen o de börja bloa rejält ur näsan ramla av o slog i kväna så jag knapt kunde gå.. Krvalde mig in kanten o låg där en stund o såg på när hästen sprang fram o tillbaka på vägen. Ringde till mamma så hon fick hämta mig.. Har ridit henne i gen någon gång o har vart rädd då.. Sen så våga jag inte mer hade hoppat upp o fick total panik o sa till mamma att ta tag i henne så jag kunde hoppa av.. Jag började gråtta för att jag var så ledsen för att jag inte våga. Hon sa till mig du som ALDRIG bangat när de jäler att rida svåra hästar..
SNÄLL har ni några tips! Käner mig så vardelös ibland!
SNÄLL har ni några tips! Käner mig så vardelös ibland!