Hästbullen
Trådstartare
Som en uppdatering på gamla tråden, så blev jag "av med jobbet". Fick besked om detta idag, att jag inte fick en tillsvidareanställning. Jag gjorde en annan tråd när jag precis hade börjat på detta jobbet och det har varit rakt av kaotiskt sedan början. Jag har kollat på andra jobb under tiden, men då mycket annat har hänt i livet har jag inte haft ork att ta tag i att söka annat. Det måste jag ju så göra nu. Det är en väldig jobbig känsla och jag känner mig riktigt illa behandlat. Ingen upplärning har funnits, ingen mentor eller någonting alls, utan det har varit hejsan hoppsan. Ovan på allt detta så har jag även under tiden fått massa konstiga arbetsuppgifter, vart min chef gjorde helt klart att dom kan man inte säga nej till. Min chef har även från dag 1 kommit med massa konstiga kommentarer på mitt utseende, att hon tycker jag är snygg, skrivit att hon längtar efter mig (jag längtar tills du skall börja jobba här, jag längtar tills vi står där tillsammans). Vilket har gjort mig sjukt obekväm och tycker det är ett otroligt oproffsigt sätt att bete sig på.
Chefen gjorde ett rejält övertramp i en annan grej och attackerade mig verbalt, vilket ledde till en konflikt. Chefen ringde dock upp mig senare på dagen och bad om ursäkt, men gjort är ju gjort och jag mådde väldigt dåligt psykiskt över hennes beteende. Jag har problem med ångest och detta gjorde verkligen att min mentala hälsa hamnade på botten. Jag fick då stöd av några kollegor och fick råd av en annan chef (som jag hade bra kontakt med) att prata med HR. Vilket jag gjorde, detta verkade dock leda till att jag blev av med jobbet för jag talade om hur ledsen jag kände mig och dåligt behandlat. HR utryckte dock att dom "har varit bekymrade" för mig och min kollega. Hur dålig våren on-boarding har varit (obefintlig) och hur det har varit för oss att börja på detta viset.
Chefen har även lagt sig i vart jag sitter på kontoret (öppet landskap med roterande platser) och sagt att jag måste sitta bredvid en manlig kollega i 60 års ålder, vilket jag tyckte är så konstigt, då vi har suttit vid samma hörn så man lätt kan prata med varandra ändå om detta behövs. Jag kände mig pressad och att jag hela tiden skulle göra hur chefen ville, men inte angående saker som faktiskt rör själva arbetet.
Chefen verkade även lägga stor vikt på att man skall vara "kompis" med henne, prata privata saker och inte saker som rör jobbet.
Därutöver så fick jag göra arbetsuppgifter som att fråga andra teams varför dom inte hunnit med arbetsuppgifter dom skulle göra och såna saker.
En väldig kaotisk arbetsplats, men arbetsuppgifterna tyckte jag har varit riktigt roliga och bra kollegor (till största del) så det kändes ju riktigt jobbigt att en chef skall få förstöra så mycket. Jag vet för min mentala hälsa att detta är för det bästa i slutändan, men ovissheten om jobb och liknande känns riktigt jobbigt. Jag har aldrig fått "sparken" förut, utan det har funnits anledningar som när man jobbat som konsult etc. så detta känns riktigt jobbigt.
Jag pratade med en kollega efter jag fått beskedet och min kollega blev totalt chockat. Min uppfattning har varit att jag har varit uppskattat av mina kollegor och hon förstod inte alls det beslutet.
Andra som varit med om liknande och det istället har blivit 100 gånger bättre på nytt jobb sedan?
Just nu är jag mest ledsen och har ångest över att blivit av med jobbet.
Chefen gjorde ett rejält övertramp i en annan grej och attackerade mig verbalt, vilket ledde till en konflikt. Chefen ringde dock upp mig senare på dagen och bad om ursäkt, men gjort är ju gjort och jag mådde väldigt dåligt psykiskt över hennes beteende. Jag har problem med ångest och detta gjorde verkligen att min mentala hälsa hamnade på botten. Jag fick då stöd av några kollegor och fick råd av en annan chef (som jag hade bra kontakt med) att prata med HR. Vilket jag gjorde, detta verkade dock leda till att jag blev av med jobbet för jag talade om hur ledsen jag kände mig och dåligt behandlat. HR utryckte dock att dom "har varit bekymrade" för mig och min kollega. Hur dålig våren on-boarding har varit (obefintlig) och hur det har varit för oss att börja på detta viset.
Chefen har även lagt sig i vart jag sitter på kontoret (öppet landskap med roterande platser) och sagt att jag måste sitta bredvid en manlig kollega i 60 års ålder, vilket jag tyckte är så konstigt, då vi har suttit vid samma hörn så man lätt kan prata med varandra ändå om detta behövs. Jag kände mig pressad och att jag hela tiden skulle göra hur chefen ville, men inte angående saker som faktiskt rör själva arbetet.
Chefen verkade även lägga stor vikt på att man skall vara "kompis" med henne, prata privata saker och inte saker som rör jobbet.
Därutöver så fick jag göra arbetsuppgifter som att fråga andra teams varför dom inte hunnit med arbetsuppgifter dom skulle göra och såna saker.
En väldig kaotisk arbetsplats, men arbetsuppgifterna tyckte jag har varit riktigt roliga och bra kollegor (till största del) så det kändes ju riktigt jobbigt att en chef skall få förstöra så mycket. Jag vet för min mentala hälsa att detta är för det bästa i slutändan, men ovissheten om jobb och liknande känns riktigt jobbigt. Jag har aldrig fått "sparken" förut, utan det har funnits anledningar som när man jobbat som konsult etc. så detta känns riktigt jobbigt.
Jag pratade med en kollega efter jag fått beskedet och min kollega blev totalt chockat. Min uppfattning har varit att jag har varit uppskattat av mina kollegor och hon förstod inte alls det beslutet.
Andra som varit med om liknande och det istället har blivit 100 gånger bättre på nytt jobb sedan?
Just nu är jag mest ledsen och har ångest över att blivit av med jobbet.