Bli bestulen (och reaktioner på det)

[Singoalla]

På julafton berättade mormor att hennes väska blev stulen i julshoppningen för många år sedan. Hon hade ställt ner den vid fötterna när hon tittat på någonting och när hon skulle plocka upp den igen så var den borta. Med plånbok, hemnycklar och alla julklappar som hon handlat. På morgonen dagen efter skulle hon gå och köpa frukost men kunde inte förmå sig att gå ut. Hon hade blivit rädd för att gå ut helt plötsligt och ville inte lämna lägenheten den dagen.

Nu på nyårsnatten så blev min mobil stulen ur jackfickan. Jag var i Paris ensam över nyår, och som alltid när jag reser ensam så hade jag garderat mig med en extra telefon och ett extra bankkort som jag lämnat på hotellrummet. Jag träffade en annan ensamresande på ett café vid 22-tiden, så vi började prata och bestämde oss för att göra sällskap över tolvslaget. Så vi letade upp en bra utsiktsplats och lagom till tolvslaget så var det fullsmockat där. En plats som jag definitivt inte hade befunnit mig på om jag fortfarande varit ensam, då det var ett hav av människor och många väldigt berusade. När vi var på väg där ifrån kände jag någonting vid min jackficka, jag tittade ner och såg någonting som stack in i fickan. Det såg ut som en vit pinne. Jag reagerade lite för långsamt och när jag några sekunder senare kände efter så var mobilen borta. Jag reagerade inte alls som jag trodde utan jag blev.. helt ställd. Jag sa till mitt sällskap att jag måste bege mig tillbaka till hotellet direkt och be dem om hjälp med att skriva ut min flygbiljett till morgonen, beställa väckning mm. och få igång min reservtelefon. Jag sa att det bara låg runt hörnet. Han insisterade dock på att följa mig dit då jag förmodligen känner mig rätt sårbar just nu och troligen är lite chockad. Jag tyckte att han överdrev, men var tacksam över att hans sällskap.

Han och receptionisten på hotellet hjälpte mig med allt det praktiska, och när jag väl var ensam på hotellrummet igen så höll jag på att bryta ihop helt. Jag kände mig ensam, sårbar och ärligt talat rätt skärrad. "Herregud, det är ju bara en himla telefon" fick jag tänka flera gånger. Det är inget affektionsvärde och jag kom inte till skada. Betydligt värre saker hade kunnat hända i det där folkhavet. Ändå har känslan hängt i sig hela dagen idag och jag har dessutom varit extremt harig. Jag flög hem på morgonen och så fort någon har snuddat vid mig så har jag blivit rädd och ryckt till. Idag har min familj sagt "Åh vad trist! Men vilken tur att du inte kom till skada!" En helt rimlig och vettig reaktion på situationen, ändå önskar jag bara att någon kunde ge mig en kram och säga "Usch vad obehagligt!"

Ja, jag ser ju när jag läser hur larvigt det låter. Jag trodde också att jag var tuffare än såhär. Men så kom jag på vad mormor berättat på julafton och det slog mig att det kanske inte är allt för ovanligt? Är det vanligt att man reagerar såhär, och i så fall varför? Jag tror väl att situationen kanske förvärras lite i och med att jag var utomlands ensam och man känner sig nog lite sårbar som det är redan.

Reflektioner? Någon som varit med om någonting liknande?

 

[Sleepy]

*kram*

 

[Raderad medlem 6459]

Är det vanligt att man reagerar såhär, och i så fall varför?

Ja, det är jättevanligt. Jag kommer i kontakt med brottsoffer dagligen i mitt arbete och det är väldigt vanligt att man blir väldigt skärrad och ledsen även när man blivit utsatt för 'mildare' brott. Alla människor reagerar olika och ingen reaktion är fel.

Kom ihåg att för att få ersättning genom ditt försäkringsbolag behöver du oftast ha gjort en polisanmälan.

Ta hand om dig nu och så ska du se att den obehagliga känslan släpper snart. Gör den inte det finns exempelvis Brottsofferjouren om du behöver någon att tala med.

 

[Fraggel_Tess]

*Kram*

Det är så olika hur man reagerar. I vilket humör man har just då, dagsform med mera och som du skriver att du var utomlands ensam exempelvis. Klart att det är obehagligt att bli av med något. Själv är jag väldigt hetlevrad, inte alls bra. Blev av med min väska för många år sedan på ett uteställe och rusade direkt till toaletterna och kom tyvärr för sent för där inne låg väskan tömd på det av värde. Kanske lika bra jag inte fick tag i den skyldiga...

 

[Sleepy]

Det du reagerar på är väl att någon trängt innanför din personliga sfär oinbjuden, lite som när någon haft inbrott; det är just att någon varit inne i ens hem och rotat som är jobbigt, inte förlusten av prylar. Det är din reaktion och du får bearbeta det på ditt sätt.

 

[bettysmatte]

Det är ju en väldigt kränkande handling - såklart att man blir ledsen och känner ett stort obehag!

 

[skerper]

Vi var i Paris för två år sedan uppe vid en kyrka som låg högt uppe på en kulle och skulle nerför en lång trapp med flera avsatser och jag blev stoppad av en afrikan modell jätte och han sa att han skulle knyta ett armaband på mig gratis .Jag var inte intresserad och sa nej och försökte ta mig därifrån men han lyckades få sitt snöre runt handen .När han hade lyckats få dit det ville han ha betalt så jag sa glöm det och det slutade med att knytnävar kom fram och 5 till afrikaner modell jätte steg fram och runt mig och talade om att jag skulle ta fram mina pengar och betala det jag hade .Jag ropade jag blev rånad men inte en kotte brydde sig .Hörde efteråt att dom försökt sig på fler i sällskapet men dom hade varit fler så dom klarade sig men jag hamnade efter dom jag gick tillsammans med och då nöp han mig

 

[Singoalla]

*kram*

Tack!

 

[skerper]

Kyrkan heter Sacrè Coeur !
Det var en känsla som jag inte vill uppleva igen !
Håller med Singoalla att man är inte så tuff när det händer sådana saker utan mest att man vill därifrån !

 

[Singoalla]

Ja, det är jättevanligt. Jag kommer i kontakt med brottsoffer dagligen i mitt arbete och det är väldigt vanligt att man blir väldigt skärrad och ledsen även när man blivit utsatt för 'mildare' brott. Alla människor reagerar olika och ingen reaktion är fel.

Kom ihåg att för att få ersättning genom ditt försäkringsbolag behöver du oftast ha gjort en polisanmälan.

Ta hand om dig nu och så ska du se att den obehagliga känslan släpper snart. Gör den inte det finns exempelvis Brottsofferjouren om du behöver någon att tala med.

Skönt att höra att jag inte är ensam! Jag anmälde stölden till mitt försäkringsbolag idag, men hoppas inte på särskilt mycket. Jag gjorde ingen polisanmälan utan ville bara tillbaka till hotellet. Jag vet inte om man kan göra sånt i efterhand då? Har två vänner som bor i Paris som säkert skulle kunna hjälpa mig. Men jag vet inte om man måste ha gjort det direkt.

Jag hoppas att den ska släppa snart! Är hemma i min trygga lägenhet just nu och så fort jag kommer igång med ny telefon och är på banan igen så känns det säkert bättre. Jag hade en väska som blev stulen för några år sedan, då kändes det liknande. Men inte lika illa som nu och jag antar att det är för att jag inte hade väskan på mig, den stod i ett annat rum på en annan våning. Just nu känns det liksom obehagligt att någon tog steget att stjäla liksom inpå min kropp.

 

[Singoalla]

*Kram*

Det är så olika hur man reagerar. I vilket humör man har just då, dagsform med mera och som du skriver att du var utomlands ensam exempelvis. Klart att det är obehagligt att bli av med något. Själv är jag väldigt hetlevrad, inte alls bra. Blev av med min väska för många år sedan på ett uteställe och rusade direkt till toaletterna och kom tyvärr för sent för där inne låg väskan tömd på det av värde. Kanske lika bra jag inte fick tag i den skyldiga...

Urk Ja, jag tänker att jag borde reagerat snabbare och ta tag i den där pinnen som stack ner i min ficka. Jag hann ju se den. Men vem vet, antingen hade jag fått min mobil och jag hade tänkt att "Gud, det var nära! Tur att jag reagerade snabbt!" Eller så hade det hela urartat till någonting värre än att "bara" bli av med en telefon. Då kanske jag hade önskat att jag inte märkt något.

Intressant det där med att vara hetlevrad. Själv har jag, på gott och ont, märkt att jag blir ganska apatisk när obehagliga saker händer. Jag blir liksom ställd, och vågar inte agera. I alla fall inte på några sekunder och det är väl dom som är så viktiga.

 

[Singoalla]

Det du reagerar på är väl att någon trängt innanför din personliga sfär oinbjuden, lite som när någon haft inbrott; det är just att någon varit inne i ens hem och rotat som är jobbigt, inte förlusten av prylar. Det är din reaktion och du får bearbeta det på ditt sätt.

Jag tänker så också. Det är en del av mig som känner mig väldigt kränkt. Det är liksom MINA saker som jag har köpt för pengar som jag jobbat ihop. Jag försöker vara en god och snäll människa och det är väl fan att någon ska TA saker ifrån mig mitt under en högtid och firande när man står där med hopp och förväntningar inför nya året. Fy fan för det. Det andra är att någon gått så nära in på min kropp oinbjuden. In på privata skrymslen som fickor, väskor osv. är. Som du säger, precis som vid inbrott. Här har någon trängt sig in på något som är mitt privata.

Så harig och lättskrämd som jag blev idag efter lite ficktjuveri gav mig stor respekt för trauman efter värre brott.

 

[Singoalla]

Kyrkan heter Sacrè Coeur !
Det var en känsla som jag inte vill uppleva igen !
Håller med Singoalla att man är inte så tuff när det händer sådana saker utan mest att man vill därifrån !

Usch vad obehagligt Ja det är som du säger, man vill bara där ifrån. Känslan att vara så fysiskt underlägsen är riktigt skrämmande. I vissa lägen är det bäst att bara betala och gå. Hur fel det än känns och hur arg det än gör mig att tänka på.

 

[As_Vegas]

På julafton berättade mormor att hennes väska blev stulen i julshoppningen för många år sedan. Hon hade ställt ner den vid fötterna när hon tittat på någonting och när hon skulle plocka upp den igen så var den borta. Med plånbok, hemnycklar och alla julklappar som hon handlat. På morgonen dagen efter skulle hon gå och köpa frukost men kunde inte förmå sig att gå ut. Hon hade blivit rädd för att gå ut helt plötsligt och ville inte lämna lägenheten den dagen.

Nu på nyårsnatten så blev min mobil stulen ur jackfickan. Jag var i Paris ensam över nyår, och som alltid när jag reser ensam så hade jag garderat mig med en extra telefon och ett extra bankkort som jag lämnat på hotellrummet. Jag träffade en annan ensamresande på ett café vid 22-tiden, så vi började prata och bestämde oss för att göra sällskap över tolvslaget. Så vi letade upp en bra utsiktsplats och lagom till tolvslaget så var det fullsmockat där. En plats som jag definitivt inte hade befunnit mig på om jag fortfarande varit ensam, då det var ett hav av människor och många väldigt berusade. När vi var på väg där ifrån kände jag någonting vid min jackficka, jag tittade ner och såg någonting som stack in i fickan. Det såg ut som en vit pinne. Jag reagerade lite för långsamt och när jag några sekunder senare kände efter så var mobilen borta. Jag reagerade inte alls som jag trodde utan jag blev.. helt ställd. Jag sa till mitt sällskap att jag måste bege mig tillbaka till hotellet direkt och be dem om hjälp med att skriva ut min flygbiljett till morgonen, beställa väckning mm. och få igång min reservtelefon. Jag sa att det bara låg runt hörnet. Han insisterade dock på att följa mig dit då jag förmodligen känner mig rätt sårbar just nu och troligen är lite chockad. Jag tyckte att han överdrev, men var tacksam över att hans sällskap.

Han och receptionisten på hotellet hjälpte mig med allt det praktiska, och när jag väl var ensam på hotellrummet igen så höll jag på att bryta ihop helt. Jag kände mig ensam, sårbar och ärligt talat rätt skärrad. "Herregud, det är ju bara en himla telefon" fick jag tänka flera gånger. Det är inget affektionsvärde och jag kom inte till skada. Betydligt värre saker hade kunnat hända i det där folkhavet. Ändå har känslan hängt i sig hela dagen idag och jag har dessutom varit extremt harig. Jag flög hem på morgonen och så fort någon har snuddat vid mig så har jag blivit rädd och ryckt till. Idag har min familj sagt "Åh vad trist! Men vilken tur att du inte kom till skada!" En helt rimlig och vettig reaktion på situationen, ändå önskar jag bara att någon kunde ge mig en kram och säga "Usch vad obehagligt!"

Ja, jag ser ju när jag läser hur larvigt det låter. Jag trodde också att jag var tuffare än såhär. Men så kom jag på vad mormor berättat på julafton och det slog mig att det kanske inte är allt för ovanligt? Är det vanligt att man reagerar såhär, och i så fall varför? Jag tror väl att situationen kanske förvärras lite i och med att jag var utomlands ensam och man känner sig nog lite sårbar som det är redan.

Reflektioner? Någon som varit med om någonting liknande?

Jag har varit med om detsamma massor av gånger i Paris, med skillnaden att jag inte blivit av med några grejer eftersom jag kunnat stoppa ficktjuvarna. Jag ser väldigt skandinavisk ut så jag förstår att ficktjuvarna tänkte att jag var en typisk turist. Många ficktjuvar är barn, och jag gissar att det kändes lättare för dem att ge sig på mig då jag ser rätt harmlös och snäll ut. Jag har tagit några med handen i min väska, och alltså greppat runt barnets handled och hållit i tills hen släppt min telefon/plånbok osv.
Jag bodde där i ett år, nu snart fyra år senare har jag fortfarande kvar vanorna för att skydda mig mot ficktjuvar, så nog påverkas man. Hade dessutom ingen varnat dig för ficktjuvar förstår jag verkligen om du blev extra skärrad. Jag var ju beredd, men blev ändå överraskad första gången det hände. I mitt fall så vande jag mig, numera känns det verkligen skitsamma om någon skulle plocka mina fickor. Har du tur så känns det bättre med tiden

 

[Petruska]

Skönt att höra att jag inte är ensam! Jag anmälde stölden till mitt försäkringsbolag idag, men hoppas inte på särskilt mycket. Jag gjorde ingen polisanmälan utan ville bara tillbaka till hotellet. Jag vet inte om man kan göra sånt i efterhand då? Har två vänner som bor i Paris som säkert skulle kunna hjälpa mig. Men jag vet inte om man måste ha gjort det direkt.

Jag hoppas att den ska släppa snart! Är hemma i min trygga lägenhet just nu och så fort jag kommer igång med ny telefon och är på banan igen så känns det säkert bättre. Jag hade en väska som blev stulen för några år sedan, då kändes det liknande. Men inte lika illa som nu och jag antar att det är för att jag inte hade väskan på mig, den stod i ett annat rum på en annan våning. Just nu känns det liksom obehagligt att någon tog steget att stjäla liksom inpå min kropp.

Du kan (och måste, pga försäkringsbolaget) polisanmäla hemma.

Min plånbok blev stulen ur min ficka just i Paris i våras. Jag polisanmälde hemma. Ingen, vare sig polis eller försäkringsbolag, förväntade sig att jag skulle orka fixa med det på bristfällig franska mitt i påsken.

Dock hade jag inga känslomässiga reaktioner alls att dela med mig av. Jag spärrade kortet så fort jag upptäckte att det var borta. Tjuven hade mycket metodiskt tankat av en hel del pengar från det, men jag fick tillbaka pengarna från banken när jag hade fyllt i anmälan osv.

Jag vet ju att det är vanligt att reagera som du, men jag gjorde det alltså inte alls själv. För mig var det mest ett praktiskt problem. (Och just då plånboken blev stulen var jag lite off och mådde lite smådåligt i magen, och var alltså inte särskilt uppmärksam. Inte att förvånas över att det var just då jag blev bestulen. Det syntes säkert att jag var lite inåtvänd och borta.)

 

[Singoalla]

Jag har varit med om detsamma massor av gånger i Paris, med skillnaden att jag inte blivit av med några grejer eftersom jag kunnat stoppa ficktjuvarna. Jag ser väldigt skandinavisk ut så jag förstår att ficktjuvarna tänkte att jag var en typisk turist. Många ficktjuvar är barn, och jag gissar att det kändes lättare för dem att ge sig på mig då jag ser rätt harmlös och snäll ut. Jag har tagit några med handen i min väska, och alltså greppat runt barnets handled och hållit i tills hen släppt min telefon/plånbok osv.
Jag bodde där i ett år, nu snart fyra år senare har jag fortfarande kvar vanorna för att skydda mig mot ficktjuvar, så nog påverkas man. Hade dessutom ingen varnat dig för ficktjuvar förstår jag verkligen om du blev extra skärrad. Jag var ju beredd, men blev ändå överraskad första gången det hände. I mitt fall så vande jag mig, numera känns det verkligen skitsamma om någon skulle plocka mina fickor. Har du tur så känns det bättre med tiden

Tråkigt att höra att det är så vanligt. Jag hade inte blivit varnad, men att det skulle vara vanligt borde jag ha listat ut. Faktum är att jag var försiktig fram tills just det ögonblicket. Jag hade alla saker i min väska och såg till att den inte hängde bak vid ryggen utan framtill. I det folkhavet tänkte jag att det är bäst att vara på sin vakt nu, men jag hade tagit upp telefonen för att fota just vid tolvslaget och lagt den i fickan just nu. Någon minut senare var den borta. Så tanken hade ju slagit mig, men jag var ändå helt oberedd när det väl hände. Man läser ju alltid hur man ska skydda sig från ficktjuvar och hur vanligt det är, men eftersom det inte har hänt mig hittills så är det lätt att glömma bort det.

När jag reste runt på Bali en månad i somras så kändes allt så oerhört säkert. Visst finns det såklart tjuvar där med, men jag hade hört att man var trygg som turist och det var vi. Vi kunde lämna våra väskor på solstolen när vi badade eller lämna in den i någon strandbar om vi snorklade. Lokalbefolkningen tog så väl hand om oss. En gång när jag kört vilse på moppen mitt i natten i 2 h utan att hitta hotellet så hjälpte en snäll man mig hem igen. Trots att det tog honom en halvtimme. Det är min senaste erfarenhet av att resa ensam så jag var nog kvar lite i mitt "naiva" sinnestillstånd.

 

[As_Vegas]

Tråkigt att höra att det är så vanligt. Jag hade inte blivit varnad, men att det skulle vara vanligt borde jag ha listat ut. Faktum är att jag var försiktig fram tills just det ögonblicket. Jag hade alla saker i min väska och såg till att den inte hängde bak vid ryggen utan framtill. I det folkhavet tänkte jag att det är bäst att vara på sin vakt nu, men jag hade tagit upp telefonen för att fota just vid tolvslaget och lagt den i fickan just nu. Någon minut senare var den borta. Så tanken hade ju slagit mig, men jag var ändå helt oberedd när det väl hände. Man läser ju alltid hur man ska skydda sig från ficktjuvar och hur vanligt det är, men eftersom det inte har hänt mig hittills så är det lätt att glömma bort det.

När jag reste runt på Bali en månad i somras så kändes allt så oerhört säkert. Visst finns det såklart tjuvar där med, men jag hade hört att man var trygg som turist och det var vi. Vi kunde lämna våra väskor på solstolen när vi badade eller lämna in den i någon strandbar om vi snorklade. Lokalbefolkningen tog så väl hand om oss. En gång när jag kört vilse på moppen mitt i natten i 2 h utan att hitta hotellet så hjälpte en snäll man mig hem igen. Trots att det tog honom en halvtimme. Det är min senaste erfarenhet av att resa ensam så jag var nog kvar lite i mitt "naiva" sinnestillstånd.

Varnar de inte för ficktjuvar på tågstationerna längre? Dumt om de slutat, har för mig att de gjorde det förr.
På vissa ställen i Paris är det helt hopplöst med ficktjuvar. Man får hålla i handväskan eller ha grejerna i händerna för att få ha dem kvar, kanske. De är fantastiskt duktiga verkligen.

 

[TheRedLightning]

Reflektioner? Någon som varit med om någonting liknande?

Jag blev av med min dåvarande mobiltelefon i Malmös Centralstation, hade mobilen i ett par dumma väldigt öppna fickor. Enda gången jag blivit av med något, numera förvarar jag alltid värdesakerna svåråtkomligt.
Vet vi ringde upp mobilen efter att det hänt och att någon svarade och sen var det tyst.

Förvisso förde händelsen något gott med sig, då mobilen jag hade då var av ett märke jag inte riktigt gillade och ersättningsmobilen blev en Nokia 3310 (det var på den tiden när den mobilen var det hetaste man kunde ha).

Jag minns inte så mycket hur jag kände eller mådde efter den händelsen, då det är väldigt längesen.

 

[Singoalla]

Du kan (och måste, pga försäkringsbolaget) polisanmäla hemma.

Min plånbok blev stulen ur min ficka just i Paris i våras. Jag polisanmälde hemma. Ingen, vare sig polis eller försäkringsbolag, förväntade sig att jag skulle orka fixa med det på bristfällig franska mitt i påsken.

Dock hade jag inga känslomässiga reaktioner alls att dela med mig av. Jag spärrade kortet så fort jag upptäckte att det var borta. Tjuven hade mycket metodiskt tankat av en hel del pengar från det, men jag fick tillbaka pengarna från banken när jag hade fyllt i anmälan osv.

Jag vet ju att det är vanligt att reagera som du, men jag gjorde det alltså inte alls själv. För mig var det mest ett praktiskt problem. (Och just då plånboken blev stulen var jag lite off och mådde lite smådåligt i magen, och var alltså inte särskilt uppmärksam. Inte att förvånas över att det var just då jag blev bestulen. Det syntes säkert att jag var lite inåtvänd och borta.)

Tack för tips, visste inte att man kunde göra det hemma i Sverige. Anmälde nu via nätet och ska ringa försäkringsbolaget och komplettera med anmälningsnumret i morgon. Jag tvivlar dock att min hemförsäkring täcker detta, men man vet aldrig.

Tråkigt att du blev bestulen, och ja, visst är det en himla massa trassel med att få allt på banan. Det slår än hur beroende man är av vissa saker.

 

[Petruska]

Varnar de inte för ficktjuvar på tågstationerna längre? Dumt om de slutat, har för mig att de gjorde det förr.
På vissa ställen i Paris är det helt hopplöst med ficktjuvar. Man får hålla i handväskan eller ha grejerna i händerna för att få ha dem kvar, kanske. De är fantastiskt duktiga verkligen.

Menar du att just Paris skulle ha särskilt många ficktjuvar? Jämfört med, tex, andra europeiska städer?

Nu har jag förvisso drabbats av en tjuv just i Paris, men det tolkar jag inte som att det skulle vara extra vanligt just där.

Jag är aldrig särskilt uppmärksam, eller oroad, när det gäller ficktjuvar, och jag har trots det aldrig blivit av med något förut. Eller, en gång stal någon en påse med fyra majskolvar i, som jag hade ställt bredvid mig när jag satt på en parkbänk i Göteborg, det är nog 30 år sedan. Och en gång för ungefär 20 år sedan tror jag att en ung tjej i Rom försökte stjäla något ur min väska, men jag märkte det och rappade på stegen. (Ingen av de gångerna fick jag några reaktioner på det, men jag kommer ju uppenbarligen ihåg det i alla fall.)