A
Angely
Nej, ingen annons även om rubriken ovan tyder på det.
Vårt lilla stoföl e:Akribori har ända fram tills nu varit en ängel utan dess lika. Redan från dag ett kunda vi lyfta hovar, "hänga" på henne, pilla i öron och näsa, öppna munnen etc. Hon har varit helt ok att leda, även om det gått långsamt.
Men nu, häromdan, då vi skulle ta in det lilla f*nskapet (omdöpt nu ja...) från hagen för att verka tassarna på henne. Det tog oss en halvtimme!! Vi kom fram till grindöppningen, men där vart det tvärstopp, blåvägrade gå ut helt enkelt. Sket fullständigt i att morsan hennes stod på andra sidan och betade. Till slut slet hon helt sonika sönder grimman och gallopperade/bockade glatt tillbaka till sina kompisar.
Vi fick på henne en ny grimma och till grindöppningen igen. Samma visa. Hade ett dressyrspö att peta henne på rumpan med, men hjälpte ju icke, hon vart bara asförbannad. Till slut, efter MYCKET om och men fick vi ut henne genom en annan grindöppning, med hjälp av en tredje person.
När vi väl fått ut henne var hon en ängel att leda, off course. Lilla ögontjänaren. Lite "kul" är det ändå att se att hon är såpass självständig (född i Juni), så avvänjningen i mellandagarna kommer nog gå smärtfritt skulle jag tro.
Men vad gör man i detta läge?! Fröken Föl har ju dessvärre insett att hon faktiskt KAN trotsa emot nu, hon är inte lika liten som i somras då vi bokstavligt talat kunde hiva ut henner om hon bråkade.
Tur för henne att hon är så söt lilla prinsessan!
Vårt lilla stoföl e:Akribori har ända fram tills nu varit en ängel utan dess lika. Redan från dag ett kunda vi lyfta hovar, "hänga" på henne, pilla i öron och näsa, öppna munnen etc. Hon har varit helt ok att leda, även om det gått långsamt.
Men nu, häromdan, då vi skulle ta in det lilla f*nskapet (omdöpt nu ja...) från hagen för att verka tassarna på henne. Det tog oss en halvtimme!! Vi kom fram till grindöppningen, men där vart det tvärstopp, blåvägrade gå ut helt enkelt. Sket fullständigt i att morsan hennes stod på andra sidan och betade. Till slut slet hon helt sonika sönder grimman och gallopperade/bockade glatt tillbaka till sina kompisar.
Vi fick på henne en ny grimma och till grindöppningen igen. Samma visa. Hade ett dressyrspö att peta henne på rumpan med, men hjälpte ju icke, hon vart bara asförbannad. Till slut, efter MYCKET om och men fick vi ut henne genom en annan grindöppning, med hjälp av en tredje person.
När vi väl fått ut henne var hon en ängel att leda, off course. Lilla ögontjänaren. Lite "kul" är det ändå att se att hon är såpass självständig (född i Juni), så avvänjningen i mellandagarna kommer nog gå smärtfritt skulle jag tro.
Men vad gör man i detta läge?! Fröken Föl har ju dessvärre insett att hon faktiskt KAN trotsa emot nu, hon är inte lika liten som i somras då vi bokstavligt talat kunde hiva ut henner om hon bråkade.
Tur för henne att hon är så söt lilla prinsessan!